petersteindl skrev: . . .
Så, i ordet djup finns ytterligare en egenskap, nämligen att man kan höra ljudobjekt på olika avstånd till en själv och i relation till varandra. Det är en slags upplösning och differentiering i avstånd som går i djupled i ett tredimensionellt rum.
Det är längden hos en vektor som exempelvis kan ha vinkeln noll grader d v s rakt framåt. Då kan man exempelvis placera 3 ljudkällor i form av musikinstrument eller sångare på linjen med olika avstånd till lyssnaren.
Frågeställningen blir vilka fysikaliska skillnader i deras alstrade akustiska ljudvågor finns dem emellan vid mätning på lyssnarplats? Då kan man titta på olika alternativ, från frifält d v s ekofritt, till efterklangskammare. Däremellan finns olika mer vanliga akustiska miljöer.
. . .
Mvh
Peter
Jag skall ge ett svar på detta. Den mest uppenbara fysikaliska skillnaden hos en av musikinstrument alstrad akustisk ljudvåg är att ljudvågens ljudtrycksnivå minskar då avståndet till ljudkällan ökar. Det följer avståndslagen och för en sfärisk ljudvåg minskar nivån med 6 dB per fördubbling av avståndet. Samma gäller ljudalstring från de allra flesta högtalare.
A. Så, om dessa 3 ljudkällor, exempelvis högtalare, alstrar lika starkt och samma ljud och är belägna utmed denna linje i frifält på ett avstånd till lyssnaren där ljudkälla 1 har ett avstånd på 3 meter och ljudkälla 2 har ett avstånd till lyssnare på 6 meter och ljudkälla 3 har 12 meters avstånd så kommer ljudkälla 1 vara 6 dB starkare på lyssnarplats än ljudkälla 2 som är 6 dB starkare än ljudkälla 3 på lyssnarplats.
B. Istället kan man ändra nivåerna 6 dB respektive 12 dB så att de spelar lika starkt på lyssnarplats.
Hur ter sig avståndsbedömning med hörselns hjälp i båda dessa fallen i frifält? Jo, i fall A upplevs det som om den starkaste högtalaren står närmast och den svagaste är längst bort och den mittemellan i ljudstyrka är mittemellan när det gäller avstånd.
I fall B upplevs ljudkällorna/högtalarna befinna sig på samma avstånd från lyssnaren, trots att högtalarna har helt olika avstånd till lyssnaren.
Det är alltså ljudtrycksnivån som till synes uppfattas sätta avståndet och det är mycket svårt att uppskatta rätt avstånd med enkom hörseln som hjälp i frifält.
I miljöer med reflexer d v s i rum, så kan man sätta upp ekvationer och beräkna direktljudets ljudtryck på plats och reflexers ljudtryck på lyssnarplats och dela dessa ljudtryck med varandra och få en kvot mellan direktljud och reflexer.
Hörseln kan detektera denna kvot ganska väl och därigenom estimera avståndet till ljudkällan.
I fall A och i fall B så utgår vi från att ljudet spelas upp i högtalare och därigenom är det samma ljud som spelas upp.
Tar man istället riktiga reella akustiska instrument så är det inte lika enkelt längre eftersom det skall alstras ljudvågor på olika nivå i fall B. Då man spelar betydligt starkare på ett instrument så blir tillförd energi starkare och tonerna alstras lite annorlunda medförande att det kan låta ljusare/gällare/skarpare ju starkare man spelar även med bibehållen tonhöjd.
Sådant är inlärt hos musiker och hos lyssnare med erfarenhet. Sådant kan förbättra avståndsbedömning avsevärt.
Luftens egen absorption vid höga frekvenser kommer också in, men jag tror det är sekundärt i förhållande till förändring av klang hos instrumentet beroende på hur starkt man spelar. Det är en klar kognitiv egenskap.
I den här typen av tester måste man ta hänsyn till skillnaden mellan fysikalisk ljudtrycksnivå kontra upplevd loudnessnivå.
Med fantomprojicering och stereofoni tillkommer ytterligare en massa parametrar som förändrar perspektiv och avståndsbedömning till fantomprojicerade ljudobjekt.
Det finns finurliga tester gjorda där man på olika sätt kan göra viss avståndsbedömning till ljudkälla beroende på sidoförflyttning hos lyssnaren.
Mvh
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.