Hur f-n lyssnar du egentligen?

[IngOehman]

Jag har lite svårt att se musik-lyssning som beroende av ens inställning.

Man spelar väl musik bara, och det man hör det hör man. Visst kan man bli yrkesskadad och inte hunna låta bli att höra musikinstrumenten, spelandet, partituret eller hifi-anläggningen, men då är man ju yrkesskadad på ”fel sätt!”

En bra ambition när man tränar sig att höra mera är att SAMTIDIGT alltid även träna upp både sin tolerans och sin förmåga att uppleva MERA. Då slipper man att ett intryck tar över från ett annat.

Jag ser ingen annan genuin poäng med att lyssna på musik än för att få ta del av magin; tonernas, klangernas, poesins, harmonikens, rytmens magi.

Så utan det så hade det nog fått vara för min del. Att lyssna för att analysera (kunna berätta om konstruktionen) har ju inte rimligen något egenvärde, om inte dessa saker BÄR magin.

Så jag (som ju sysslat med både musik, musicerande och musikåtergivning i över ett halvt decennium) parallellanalyserar gärna, automatiskt, eftersom det inte stör upplevelsen, eller rättare sagt DÅ det inte stör upplevelsen. Att förstå det som berör, varför och hur, har ju ett egenvärde. Det gör att man kan påverka. Men analys UTAN upplevelse låter som bortkastad tid. Sådant sysslar jag inte med. Kan inte ens råka göra det under ”egentid” eftersom det finns för mycket annat som intresserar.

Jag är mycket dålig på att fokusera på sådant som jag finner vara ointressant.

Kan till och med sträcka mig längre än så - när musiken är så bra som den är när den är bäst så förlorar jag nästan helt förmågan att analysera, ibland i sådan grad att jag inte ens kan gå tillbaka i ljudminnet och göra en post-analys.

Men jag är så bra på parallellanalys att det skall väldigt mycket till för det. Väldigt, väldigt bra och berörande musik räcker inte. Den måste vara väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt bra, plus lite till. ”Lite till” representerar en sorts överväldigande, som representerar en brahetsnivå utanför graderingen. Efter någon-fem lyssningar på samma sak kommer dock parallellanalysen igång oavsett.

Och som sagt - OM jag parallellt med musikupplevandet analyserar det jag hör så kommer det aldrig i vägen för upplevelsen. Så jag behöver inte välja det ena eller det andra. Det känns bra.


Vh, iö

- - - - -

PS. Bertil Hellsten skrev för många år sedan något som rätt så bra verkar beskriva det några här i tråden tycks beskriva:

”-Man kan så till den milda grad träna sin hörsel, att man till sist inte står ut med att lyssna på någon av sina skivor!”

Han har uppenbart (av tråden att döma) rätt. Men min poäng är att det finns ett motmedel - man måste träna sin tolerans mot fel lika mycket som man tränar sin förmåga att höra dem! Då hamnar felen inte i vägen för musiken. Och allt som allt berikas man mera, i båda hjärnhalvorna!

[Strmbrg]

Det där Ingvar skriver om att träna sin tolerans, det fick mig att fundera lite på hur jag lyssnar.

I min huvudsakliga genre, den så kallat "klassiska musiken", så vimlar det ju av inspelningar av ett och samma musikstycke. Solister, orkestrar, skivbolag formligen dräller det av, och det är Beethovens fiolkonsert som framförs varje gång. Ja, eller vad det nu är som alla gör sin version av. Om och om igen...

Vad betyder det här då? Jo, det betyder att spelandet, framförandet, inspelningstekniken, det akustiska resultatet, varierar mer eller mindre fonogrammen emellan.
Vad betyder det - i sin tur - för just Strmbrg? Jo det betyder att han lägger en hel del tid på att hitta de riktigt tilltalande akustiska resultaten. Det vill säga de med "sjysstast sound". Han söker, scrollar, lyssnar, tvekar, ratar, söker igen... Hur låter stråkarna? Är det inte en väl kompakt klang? Är inte pianot onödigt uppblåst (närmickat) för att funka i en pianokonsert?..

I sitt fokus på "det sjyssta soundet" (det där jätte-illusoriska) så missar han närmast helt att fundera över det musikaliska framförandet. Han menar att om det inte låter jättesjysst, så kan han överhuvudtaget inte lyssna på't. Även om det skulle vara jättebra rent musikaliskt.

Så, om han kunde träna sin tolerans lite (nä, ganska mycket) så kanske han kunde få nya och angenäma upplevelser av sin tid i lyssningsfåtuljen framför sterion.

Men han är väl ganska hopplös...

[dewpo]

Det där Ingvar skriver om att träna sin tolerans, det fick mig att fundera lite på hur jag lyssnar.

I min huvudsakliga genre, den så kallat "klassiska musiken", så vimlar det ju av inspelningar av ett och samma musikstycke. Solister, orkestrar, skivbolag formligen dräller det av, och det är Beethovens fiolkonsert som framförs varje gång. Ja, eller vad det nu är som alla gör sin version av. Om och om igen...

Vad betyder det här då? Jo, det betyder att spelandet, framförandet, inspelningstekniken, det akustiska resultatet, varierar mer eller mindre fonogrammen emellan.
Vad betyder det - i sin tur - för just Strmbrg? Jo det betyder att han lägger en hel del tid på att hitta de riktigt tilltalande akustiska resultaten. Det vill säga de med "sjysstast sound". Han söker, scrollar, lyssnar, tvekar, ratar, söker igen... Hur låter stråkarna? Är det inte en väl kompakt klang? Är inte pianot onödigt uppblåst (närmickat) för att funka i en pianokonsert?..

I sitt fokus på "det sjyssta soundet" (det där jätte-illusoriska) så missar han närmast helt att fundera över det musikaliska framförandet. Han menar att om det inte låter jättesjysst, så kan han överhuvudtaget inte lyssna på't. Även om det skulle vara jättebra rent musikaliskt.

Så, om han kunde träna sin tolerans lite (nä, ganska mycket) så kanske han kunde få nya och angenäma upplevelser av sin tid i lyssningsfåtuljen framför sterion.

Men han är väl ganska hopplös...

Jag har en fråga till alla som lyssnar på den typen av musik som här beskrivs.

Vad är skillnaden mellan en Tolkning av ett verk, Vilket framförs som något fint!
Och B versionen, En cover?

[Strmbrg]

...en massa ord...

Jag har en fråga till alla som lyssnar på den typen av musik som här beskrivs.

Vad är skillnaden mellan en Tolkning av ett verk, Vilket framförs som något fint!
Och B versionen, En cover?

Någon cover brukar det inte finnas. Det vill säga det finns ju inte Mozarts eget framförande och en massa andras framföranden av Mozarts musik.
Alltsammans är tolkningar. Eller jag föredrar att kalla det för framföranden. "Tolkning" låter så pretentiöst.
Står det något halvkryptiskt som tex "Allegro con brio", dvs att det skall spelas på ett visst sätt, så kan det förvisso tolkas lite hipp som happ.

[Tangband]

Jag har lite svårt att se musik-lyssning som beroende av ens inställning.

Man spelar väl musik bara, och det man hör det hör man. Visst kan man bli yrkesskadad och inte hunna låta bli att höra musikinstrumenten, spelandet, partituret eller hifi-anläggningen, men då är man ju yrkesskadad på ”fel sätt!”

En bra ambition när man tränar sig att höra mera är att SAMTIDIGT alltid även träna upp både sin tolerans och sin förmåga att uppleva MERA. Då slipper man att ett intryck tar över från ett annat.

Jag ser ingen annan genuin poäng med att lyssna på musik än för att få ta del av magin; tonernas, klangernas, poesins, harmonikens, rytmens magi.

Så utan det så hade det nog fått vara för min del. Att lyssna för att analysera (kunna berätta om konstruktionen) har ju inte rimligen något egenvärde, om inte dessa saker BÄR magin.

Så jag (som ju sysslat med både musik, musicerande och musikåtergivning i över ett halvt decennium) parallellanalyserar gärna, automatiskt, eftersom det inte stör upplevelsen, eller rättare sagt DÅ det inte stör upplevelsen. Att förstå det som berör, varför och hur, har ju ett egenvärde. Det gör att man kan påverka. Men analys UTAN upplevelse låter som bortkastad tid. Sådant sysslar jag inte med. Kan inte ens råka göra det under ”egentid” eftersom det finns för mycket annat som intresserar.

Jag är mycket dålig på att fokusera på sådant som jag finner vara ointressant.

Kan till och med sträcka mig längre än så - när musiken är så bra som den är när den är bäst så förlorar jag nästan helt förmågan att analysera, ibland i sådan grad att jag inte ens kan gå tillbaka i ljudminnet och göra en post-analys.

Men jag är så bra på parallellanalys att det skall väldigt mycket till för det. Väldigt, väldigt bra och berörande musik räcker inte. Den måste vara väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt bra, plus lite till. ”Lite till” representerar en sorts överväldigande, som representerar en brahetsnivå utanför graderingen. Efter någon-fem lyssningar på samma sak kommer dock parallellanalysen igång oavsett.

Och som sagt - OM jag parallellt med musikupplevandet analyserar det jag hör så kommer det aldrig i vägen för upplevelsen. Så jag behöver inte välja det ena eller det andra. Det känns bra.


Vh, iö

- - - - -

PS. Bertil Hellsten skrev för många år sedan något som rätt så bra verkar beskriva det några här i tråden tycks beskriva:

”-Man kan så till den milda grad träna sin hörsel, att man till sist inte står ut med att lyssna på någon av sina skivor!”

Han har uppenbart (av tråden att döma) rätt. Men min poäng är att det finns ett motmedel - man måste träna sin tolerans mot fel lika mycket som man tränar sin förmåga att höra dem! Då hamnar felen inte i vägen för musiken. Och allt som allt berikas man mera, i båda hjärnhalvorna!

Jag har lärt mig genom mitt mätande och lyssnande hur en högtalaren med jämn frekvensåtergivning i olika vinklar upplevs, samt de upplevda fel som blir om den är krokig. Det är lite som Bertil Hellsten skrev, att det lätt kan bli en förbannelse. Många högtalare jag hör i butikerna, även mycket dyra, har sådana grava fel att om jag ägde dem vet jag att jag inte skulle bli nöjd utan modifieringar.
Jag ska försöka ta till mig ditt tips och träna upp min tolerans mot fel i ljudet. Är högtalarna hemma neutrala är det ju ingen garanti att mikrofonerna vid inspelningen eller monitorerna i studion var det. Perfektion i ett led kan vara en förbannelse, eftersom de andra leden sällan är perfekta.

[Bill50x]

Fast jag skulle ändå vilja påstå att ju bättre anläggning, desto bättre låter det vad man än matar anläggningen med. Om en anläggning inte klarar av att locka fram det bästa ur en given inspelning, då är den inte bra. Att det finns fonogram som låter extremt bra är ingen ursäkt, en anläggning ska klara av all sorts musik och all sorts inspelningar.

/ B

[Perfector]

Ju bättre delarna är desto mer stör det som inte är upp till scratch.
Det är som en ond cirkel, man gör sig av med ett fel och upptäcker nästa som nu blivit det högsta hörbara, och så kan det nog hålla på ett bra tag innan man är "hemma"

[goat76]

Min lilla kina-förstärkare med förstärkaren tpa3116d2 spelar pitchen tydligare och mer naturligt än mitt Crown xli1500 klass A/B för 10 ggr mer pengar, då de driver baselementet i HYBRIDDIST. Detta med identiska inställningar i delningsfiltret och med högtalarna på exakt samma plats. Det blir lättare att ta till sig musiken då förstärkaren artikulerar den inspelade basen på ett tydligare sätt.

Jag väger aldrig in priset på en produkts användar-värde (för mig) så som du gör, det jag inte har råd med eller tycker är värt det satta priset köper jag helt enkelt inte. Jag stirrar mig inte heller blind på vad den aktuella produktens samlade komponenter har för värde, utan är fullt medveten om att det i priset kan ingå flera års utvecklingskostnader och research, och i andra fall kan ett populärt varumärke trissat upp priset.

Många elektronik-företag runt om i världen har gjort det stora misstaget att flytta sin tillverkning till Kina vilket nu möjliggör att alla dessa produkter kan kopieras och säljas mycket billigare, just p.g.a att de inte behöver räkna in någon utvecklingskostnad i det slutgiltiga priset till konsument.
I valet om man som person väljer originalet eller klonen från Kina är lite av en moralisk fråga, om jag personligen skulle ställas inför valet att köpa en förstärkare från Morello för 60.000 kr eller en helt identisk kinesisk klon av hans skapelse för 8.000 kr så hade jag köpt det dyrare originalet.

Jag vill noga påpeka att jag inte dömer dig för de produkter du köper, det är upp till var och en och företagen som flyttat sin tillverkning till Kina och därmed i princip gett bort sina kunskaper får i viss mån skylla sig själva.
(Och kanske är din förstärkare från Kina en produkt framtaget av företaget som säljer den, jag vet inte.)

Förlåt för OT.

Att många producerar i Kina gör väl inte att deras produkter blir lättare att kopiera. Hur tänker du där?
Är jag kines och vill kopiera en västerländsk produkt är det ju bara att inhandla en sådan för att sedan kopiera.

Företag i storleksordningen Sony, Panasonic och liknande har helt egna uppsatta fabriker i Kina och kan därmed ha full kontroll på hela produktionskedjan, precis lika bra som på hemmaplan, fast med fördelen billigare arbetskraft och alla andra ekonomiska fördelar som en etablering av en fabrik i Kina ger. De kan lättare hålla sina tekniska innovationer för sig själva.
Visst kan någon köpa deras produkter, öppna locket och kolla alla komponenter och förhoppningsvis hitta dessa på marknaden om allt finns tillgängligt och inte är tweakat "in-house", och sedan förska göra en kopia av den eventuella mjukvaran som kan behövas. Självklart kan någon göra det men det krävs ändå hyfsat mycket jobb och det säkerställer inte en lika bra apparat.

Det jag talar om är små tillverkare (de kan ändå vara relativt stora inom hifi-branschen) som inte har de ekonomiska resurserna eller ens en tillräckligt stor efterfrågan på deras produkter för att sätta ihop en helt egen fabrik i Kina. Dessa företag sitter med ett relativt litet manskap och under förloppet av kanske flera år sätter ihop sina apparater med nogrannt tweakande och utval av komponenter, där vissa av dessa komponenter har beställts med några avvikelser från "on the shelf"-produkten.
När små företag som dessa väljer tillverkning i Kina så är det en fabrik som tillverkar tusentals andra små företags produkter, när man skickar en exakt beskrivning hur apparaten är uppbyggd med exakt specifikation och kanske även sin mjukvara som ska installeras så har man absolut inte full kontroll över sin produkt längre. Man har i princip öppnat upp sig och riskerat att man gett bort många kostsamma års utveckling till tredjebart som kanske inte alls räds att sälja vidare hela konceptet och kanske även helt sonika fortsätter tillverka en direkt kopia själva, det är bara att låta tillverkningbandet gå.
Självklart är detta lättare och mer kostnads-effektivt än att att själva behöva göra kopian från grunden.

[sprudel]

Fast jag skulle ändå vilja påstå att ju bättre anläggning, desto bättre låter det vad man än matar anläggningen med. Om en anläggning inte klarar av att locka fram det bästa ur en given inspelning, då är den inte bra. Att det finns fonogram som låter extremt bra är ingen ursäkt, en anläggning ska klara av all sorts musik och all sorts inspelningar.

/ B

Det där sista du skriver får jag inte ihop, även om jag brukar sympatisera med dina synpunkter annars.
En risig inspelning blir mer avslöjad som just sådan i en bra anläggning där felen inte döljs av låg upplösning. I bilen däremot kan jag stå ut med en hel del just pga risigare anläggning och mängder av andra störande moment.
Beklagar analogi nr 2, men den gamla tjock-TVn producerade SD-material på ett acceptabelt sätt som högupplösta skärmar direkt avslöjade som mediokra jämfört med HD-TV, som i sin tur inte kan återges på tjock-TV alls.

[Strmbrg]

Ja, vad innebär att locka fram det bästa?

[IngOehman]

Det där Ingvar skriver om att träna sin tolerans, det fick mig att fundera lite på hur jag lyssnar.

I min huvudsakliga genre, den så kallat "klassiska musiken", så vimlar det ju av inspelningar av ett och samma musikstycke. Solister, orkestrar, skivbolag formligen dräller det av, och det är Beethovens fiolkonsert som framförs varje gång. Ja, eller vad det nu är som alla gör sin version av. Om och om igen...

Vad betyder det här då? Jo, det betyder att spelandet, framförandet, inspelningstekniken, det akustiska resultatet, varierar mer eller mindre fonogrammen emellan.
Vad betyder det - i sin tur - för just Strmbrg? Jo det betyder att han lägger en hel del tid på att hitta de riktigt tilltalande akustiska resultaten. Det vill säga de med "sjysstast sound". Han söker, scrollar, lyssnar, tvekar, ratar, söker igen... Hur låter stråkarna? Är det inte en väl kompakt klang? Är inte pianot onödigt uppblåst (närmickat) för att funka i en pianokonsert?..

I sitt fokus på "det sjyssta soundet" (det där jätte-illusoriska) så missar han närmast helt att fundera över det musikaliska framförandet. Han menar att om det inte låter jättesjysst, så kan han överhuvudtaget inte lyssna på't. Även om det skulle vara jättebra rent musikaliskt.

Så, om han kunde träna sin tolerans lite (nä, ganska mycket) så kanske han kunde få nya och angenäma upplevelser av sin tid i lyssningsfåtuljen framför sterion.

Men han är väl ganska hopplös...

Klart du kan träna! Fast egentligen menar jag ju inte att ägna sig åt träning, utan mera att låta det komma naturligt, med åldern. Typ.

Träna på att både höra och att ”strunta i” på samma gång.

Uttrycket är allt, det vill säga efter att man valt kompositionen, som ju kan ses som fundamentalast. Om man missar upplevelsen av musiken så är ju något fel. Absolut, men är felet att man hör hur det låter, eller är felet att det stjäl uppmärksamheten?

Det senare, menar jag.

Och kanske måste man helt enkelt fråga sig själv vad som är intressant? För mig är det väldigt lätt - jag är intresserad av musiken. Är inspelningen för dåligt så stör det, men sällan så illa att jag tappar intresset av det som intresserar mig på riktigt - att få uppleva musiken.

- - -

Fast nu kom jag på att det faktiskt går att träna! Ägna någon vecka år att surfa fram en massa ”före 1956-inspelningar” på youtube bara!

Lyssna på dem av historisk nyfikenhet. Det går väldigt snabbt att glömma bort hur de ”låter”, eller rättare sagt att sluta reflektera över och nåjja om hur de låter. Man accepterar det bara! Och efter en vecka så är man typ jättefrisk!


Vh, iö

- - - - -

PS. Jag känner ju en och annan apparatofil, alltså någon som har några få fonogram för att kunna lyssna på sina apparater, som man dessutom byter delar ur jämnt och ständigt... De pratar nästan alltid om inspelningarnas ljudkvalitet, eller om sin anläggnings ljud...

Men när jag bjuder hem dem och pratar lite om att jämföra tolkningar, och spelar några olika, så glömmer bort de att lyssna på teknik! Hjärnan är ju sådan att man kan påverka tankarna ganska lätt. Se till så den fokuserar på det som en frågeställning tar fram. Men order funkar det sämre än frågor... Det är t ex kul att fråga någon om den kan låta bli att tänka på en elefant? Då kan de inte det. Det är inte frågan som styr, utan dess innehåll.

[goat76]

Ju bättre delarna är desto mer stör det som inte är upp till scratch.
Det är som en ond cirkel, man gör sig av med ett fel och upptäcker nästa som nu blivit det högsta hörbara, och så kan det nog hålla på ett bra tag innan man är "hemma"

Här håller jag med Bill50x, en bättre anläggning låter bättre med allt, inte sämre.

Det där med att en bättre anläggning är så bra så att den framhåller de dåliga inspelningarnas brister till den grad att det blir direkt olyssningsbart är en myt som folk bara måste ta och släppa snart. Det är troligtvis lättare att höra de brister som finns i inspelningen med den bättre anläggningen men det övriga i samma inspelning som är kvalitetsmässigt bra bör låta bättre, annars är det snarare ett tecken på att den ”bättre” anläggningen istället faktiskt visar sig vara den sämre, och att den i de finare inspelningarna bara inte riktigt visade sina dåliga sidor.

[IngOehman]

Det kan ju också vara så att du hävdar att så är fallet - för att just det är din definition på en bättre anläggning.

Eller hur? Men då betyder ju inte påståendet något, eller hur? Det blir axiomatiskt.

Med det sagt håller jag i princip med dig*, men inte för att jag definierar ”bättre” på det viset. Från vad du skrivit historiskt så tror jag dock att du inte definierar bättre på samma sätt som jag.


Vh, iö

- - - - -

*Men absolut inte undantagslöst! Det är rent av lätt att skapa en inspelning som låter hemskt i en objektivt bra anläggning men som kan låta helt okej i en usel, om den är usel på rätt sätt.

[AlbertHall]

Det där Ingvar skriver om att träna sin tolerans, det fick mig att fundera lite på hur jag lyssnar.

I min huvudsakliga genre, den så kallat "klassiska musiken", så vimlar det ju av inspelningar av ett och samma musikstycke. Solister, orkestrar, skivbolag formligen dräller det av, och det är Beethovens fiolkonsert som framförs varje gång. Ja, eller vad det nu är som alla gör sin version av. Om och om igen...

Vad betyder det här då? Jo, det betyder att spelandet, framförandet, inspelningstekniken, det akustiska resultatet, varierar mer eller mindre fonogrammen emellan.
Vad betyder det - i sin tur - för just Strmbrg? Jo det betyder att han lägger en hel del tid på att hitta de riktigt tilltalande akustiska resultaten. Det vill säga de med "sjysstast sound". Han söker, scrollar, lyssnar, tvekar, ratar, söker igen... Hur låter stråkarna? Är det inte en väl kompakt klang? Är inte pianot onödigt uppblåst (närmickat) för att funka i en pianokonsert?..

I sitt fokus på "det sjyssta soundet" (det där jätte-illusoriska) så missar han närmast helt att fundera över det musikaliska framförandet. Han menar att om det inte låter jättesjysst, så kan han överhuvudtaget inte lyssna på't. Även om det skulle vara jättebra rent musikaliskt.

Så, om han kunde träna sin tolerans lite (nä, ganska mycket) så kanske han kunde få nya och angenäma upplevelser av sin tid i lyssningsfåtuljen framför sterion.

Men han är väl ganska hopplös...

Jag har en fråga till alla som lyssnar på den typen av musik som här beskrivs.

Vad är skillnaden mellan en Tolkning av ett verk, Vilket framförs som något fint!
Och B versionen, En cover?

Cover?? Av Mozart, Wagner, Beethoven. Hur menar du nu?

[goat76]

Ingvar, jag begränsar mig aldrig till att allt är antingen svart eller vitt, för saker och ting är väldigt sällan det.

En inspelning är sällan 100% dålig eller 100% bra.
Om man ändå letar hårt för att hitta en inspelning som lutar åt 100% dålig så kommer den låta i princip 100% dålig oavsett anläggning.

Det som de flesta av oss kallar dålig inspelning innehåller säkert 50% inslag som skulle göra sig väl även i den 100% bra inspelningen, dessa 50% bra inslagen kommer i den klart bättre anläggningen låta mycket bättre än i den usla anläggningen som bara har en enda fördel, den döljer till viss mån det som är dåligt i inspelningen, men den spelar knappast upp det som är bra ens i närheten av den klart bättre anläggningen.

[Strmbrg]

Det verkar finnas något slag gräns. Förvisso diffus, men dock.
En ljudkvalitetsgräns, under vilken det är ganska lätt att ta till sig själva musikspeleriet. Kommer man över den där gränsen, så börjar kvalitetsnivån i sig själv få uppmärksamhet.
Jag brukar aldrig störas av ljudkvaliteten från en pytteliten portabel FM-radio eller TVn. Det betyder inte att jag tycker att det låter bra, snarare tycker jag att det låter illa, men jag störs inte av det dåliga, eftersom det är under den där gränsen, inne det där häradet där jag inte tänker på hur det låter.

Jag är en sådan där trist och o-hurtig typ som menar att man inte alls kan fokusera speciellt bra på flera saker samtidigt. Jag har ingen lust att ha många bollar i luften. (Jag ser hellre till att bollarna ligger still någonstans.)
Om jag verkligen vill lyssna på musik så vill jag verkligen inte lyssna på hur anläggningen beter sig. Eller snarare så vill jag inte distraheras av hur den beter sig. Detta oavsett om den beter sig imponerande bra eller irriterande illa.

Apropå gränsen som jag yrar om: Jag kom just på att det kanske kan finnas en gräns till. En gräns över vilken det åter blir så att jag slutar tänka på hur det låter.
Alltså finns det tre intervall:
1 Såpass illaljudande att det bara är att strunta i själva oväsendet och ägna sig åt pianistens spel eller nyhetsuppläsarens babbel om klimatkrisen. (Fast då brukar jag stänga av.)
2 Såpass bra-ljudande att det överhuvudtaget går att reflektera över vad som är bra och vad som är dåligt i ljudet. Nu blir jag splittrad i mitt fokus och börjar jonglera med diverse tankar samtidigt. Ljudet är tillräckligt bra för att det skall gå att förnimma en realism. Men det krävs att hjärnans processande hjälper till ganska mycket.
3 Såpass bra-ljudande att det inte finns några distraherande egenheter i ljudet. Inget som hjärnan måste hjälpa till med att processa speciellt mycket med i syfte att få en realism-illusion. Det enda som distraherar är att pianisten spelar falskt...

[IngOehman]

Fast jag skulle ändå vilja påstå att ju bättre anläggning, desto bättre låter det vad man än matar anläggningen med. Om en anläggning inte klarar av att locka fram det bästa ur en given inspelning, då är den inte bra. Att det finns fonogram som låter extremt bra är ingen ursäkt, en anläggning ska klara av all sorts musik och all sorts inspelningar.

/ B

Ditt inlägg är väldigt tydligt - du skriver ju uttryckligen att du definierar bättre som en anläggning som har just de egenskaperna. Du gör det till ett axiom.

Men problemet är att det inte går ihop med verkligheten! En anläggning som får VARJE inspelning att låta sitt bästa existerar inte. Det är MYCKET enkelt att göra en inspelning som låter bättre när den återges färgad. Det är också det kanske bästa argumentet för apparater med tonkontroller.


Vh, iö

[sprudel]

Ju bättre delarna är desto mer stör det som inte är upp till scratch.
Det är som en ond cirkel, man gör sig av med ett fel och upptäcker nästa som nu blivit det högsta hörbara, och så kan det nog hålla på ett bra tag innan man är "hemma"

Här håller jag med Bill50x, en bättre anläggning låter bättre med allt, inte sämre.

Det där med att en bättre anläggning är så bra så att den framhåller de dåliga inspelningarnas brister till den grad att det blir direkt olyssningsbart är en myt som folk bara måste ta och släppa snart. Det är troligtvis lättare att höra de brister som finns i inspelningen med den bättre anläggningen men det övriga i samma inspelning som är kvalitetsmässigt bra bör låta bättre, annars är det snarare ett tecken på att den ”bättre” anläggningen istället faktiskt visar sig vara den sämre, och att den i de finare inspelningarna bara inte riktigt visade sina dåliga sidor.

Alltså nej, hävdar jag, det är inte en myt.
Det beror helt och hållet på hur de olika felen sympatiserar med varandra, tror jag. Komprimerad vardagsmusik låter acceptabelt i bilen, men hemma stör komprimeringen mer.

[IngOehman]

Ingvar, jag begränsar mig aldrig till att allt är antingen svart eller vitt, för saker och ting är väldigt sällan det.

En inspelning är sällan 100% dålig eller 100% bra.
Om man ändå letar hårt för att hitta en inspelning som lutar åt 100% dålig så kommer den låta i princip 100% dålig oavsett anläggning.

Det som de flesta av oss kallar dålig inspelning innehåller säkert 50% inslag som skulle göra sig väl även i den 100% bra inspelningen, dessa 50% bra inslagen kommer i den klart bättre anläggningen låta mycket bättre än i den usla anläggningen som bara har en enda fördel, den döljer till viss mån det som är dåligt i inspelningen, men den spelar knappast upp det som är bra ens i närheten av den klart bättre anläggningen.

Saken är den att du höll med Bill, som skrev saker som är sakligt fel.

Det hindrar inte att ni båda när den övertygelsen. Att ni definierar bra på det viset.


Vh, iö

[Bill50x]

Men absolut inte undantagslöst! Det är rent av lätt att skapa en inspelning som låter hemskt i en objektivt bra anläggning men som kan låta helt okej i en usel, om den är usel på rätt sätt.

Jag köper inte den förklaringen. För resonemanget är ofta att en bra anläggning avslöjar hur usel en inspelning kan vara. För min del tycker jag att även en sådan "usel" inspelning kan vara värd att lyssna på, ungefär som ett tekniskt dåligt fotografi kan vara sevärt för att motivet är så bra.

Det finns däremot anläggningar som låter fantastiskt så länge insignalen är av god kvalitet och för dem som snöar in på detaljer och instrumentklanger så kan det vara fullt tillräckligt. Men om musiken återges som ett kaos så kanske den vackra återgivningen kompenserar för detta men om ljudet är kass blir det riktigt dåligt. En anläggning som kanske inte har riktigt lika vacker återgivning men ändå återger ett mindre kaos och gör musiken mer njutbar - vilken anläggning är då "bäst"?

/ B

[goat76]

Ingvar, jag begränsar mig aldrig till att allt är antingen svart eller vitt, för saker och ting är väldigt sällan det.

En inspelning är sällan 100% dålig eller 100% bra.
Om man ändå letar hårt för att hitta en inspelning som lutar åt 100% dålig så kommer den låta i princip 100% dålig oavsett anläggning.

Det som de flesta av oss kallar dålig inspelning innehåller säkert 50% inslag som skulle göra sig väl även i den 100% bra inspelningen, dessa 50% bra inslagen kommer i den klart bättre anläggningen låta mycket bättre än i den usla anläggningen som bara har en enda fördel, den döljer till viss mån det som är dåligt i inspelningen, men den spelar knappast upp det som är bra ens i närheten av den klart bättre anläggningen.

Saken är den att du höll med Bill, som skrev saker som är sakligt fel.

Det hindrar inte att ni båda när den övertygelsen. Att ni definierar bra på det viset.


Vh, iö

Då föreslår jag att du läser den text du just citerade lite mer ingående och om det behövs med eftertanke.

Ja, jag höll med Bill50x att allt låter bättre i en bättre anläggning, med allt menas all typ av musik i sin helhet p.g.a att även de bättre inslagen i den i överlag dåliga produktionen bör låta klart mycket bättre i den klart mycket bättre anläggningen. Om endast felen i produktionen framhävs så att det i den bättre anläggningen får musiken i sin helhet att låta sämre så visar det på att även den anläggningen har stora brister, alltså inte längre att beskrivas som klart bättre.

[Strmbrg]

Fokusera gärna på egna, självskapade eller inspirationsgenererade tankar och resonemang, än på att kommentera andras.

[goat76]

Ju bättre delarna är desto mer stör det som inte är upp till scratch.
Det är som en ond cirkel, man gör sig av med ett fel och upptäcker nästa som nu blivit det högsta hörbara, och så kan det nog hålla på ett bra tag innan man är "hemma"

Här håller jag med Bill50x, en bättre anläggning låter bättre med allt, inte sämre.

Det där med att en bättre anläggning är så bra så att den framhåller de dåliga inspelningarnas brister till den grad att det blir direkt olyssningsbart är en myt som folk bara måste ta och släppa snart. Det är troligtvis lättare att höra de brister som finns i inspelningen med den bättre anläggningen men det övriga i samma inspelning som är kvalitetsmässigt bra bör låta bättre, annars är det snarare ett tecken på att den ”bättre” anläggningen istället faktiskt visar sig vara den sämre, och att den i de finare inspelningarna bara inte riktigt visade sina dåliga sidor.

Alltså nej, hävdar jag, det är inte en myt.
Det beror helt och hållet på hur de olika felen sympatiserar med varandra, tror jag. Komprimerad vardagsmusik låter acceptabelt i bilen, men hemma stör komprimeringen mer.

Ett svårt test rent praktiskt men tänk dig in i situationen att du kopplar ur din bilstereo och placerar den i ditt lyssningsrum, lyssna nu på de inspelningar som du tycker låter fullt acceptabla i bilen och lyssna så i några dagar tills du acklimatiserat dig. But nu tillbaka till huvudanlggningen och spela samma musik, om helheten trots frambringandet av bristerna inte låter väldigt mycket bättre nu så blir jag väldigt förvånad.

[dewpo]

Det där Ingvar skriver om att träna sin tolerans, det fick mig att fundera lite på hur jag lyssnar.

I min huvudsakliga genre, den så kallat "klassiska musiken", så vimlar det ju av inspelningar av ett och samma musikstycke. Solister, orkestrar, skivbolag formligen dräller det av, och det är Beethovens fiolkonsert som framförs varje gång. Ja, eller vad det nu är som alla gör sin version av. Om och om igen...

Vad betyder det här då? Jo, det betyder att spelandet, framförandet, inspelningstekniken, det akustiska resultatet, varierar mer eller mindre fonogrammen emellan.
Vad betyder det - i sin tur - för just Strmbrg? Jo det betyder att han lägger en hel del tid på att hitta de riktigt tilltalande akustiska resultaten. Det vill säga de med "sjysstast sound". Han söker, scrollar, lyssnar, tvekar, ratar, söker igen... Hur låter stråkarna? Är det inte en väl kompakt klang? Är inte pianot onödigt uppblåst (närmickat) för att funka i en pianokonsert?..

I sitt fokus på "det sjyssta soundet" (det där jätte-illusoriska) så missar han närmast helt att fundera över det musikaliska framförandet. Han menar att om det inte låter jättesjysst, så kan han överhuvudtaget inte lyssna på't. Även om det skulle vara jättebra rent musikaliskt.

Så, om han kunde träna sin tolerans lite (nä, ganska mycket) så kanske han kunde få nya och angenäma upplevelser av sin tid i lyssningsfåtuljen framför sterion.

Men han är väl ganska hopplös...

Jag har en fråga till alla som lyssnar på den typen av musik som här beskrivs.

Vad är skillnaden mellan en Tolkning av ett verk, Vilket framförs som något fint!
Och B versionen, En cover?

Cover?? Av Mozart, Wagner, Beethoven. Hur menar du nu?

Nej jag menade mera generellt, Vad är skillnaden på till exempel en Dylan tolkning och en Dylan cover?

[IngOehman]

Men absolut inte undantagslöst! Det är rent av lätt att skapa en inspelning som låter hemskt i en objektivt bra anläggning men som kan låta helt okej i en usel, om den är usel på rätt sätt.

Jag köper inte den förklaringen. För resonemanget är ofta att en bra anläggning avslöjar hur usel en inspelning kan vara. För min del tycker jag att även en sådan "usel" inspelning kan vara värd att lyssna på, ungefär som ett tekniskt dåligt fotografi kan vara sevärt för att motivet är så bra.

Det finns däremot anläggningar som låter fantastiskt så länge insignalen är av god kvalitet och för dem som snöar in på detaljer och instrumentklanger så kan det vara fullt tillräckligt. Men om musiken återges som ett kaos så kanske den vackra återgivningen kompenserar för detta men om ljudet är kass blir det riktigt dåligt. En anläggning som kanske inte har riktigt lika vacker återgivning men ändå återger ett mindre kaos och gör musiken mer njutbar - vilken anläggning är då "bäst"?

/ B

Alltså... Det jag skrev och som du citerade var inte en förklaring. Jag redogjorde ju bara för fakta. De faktiska förhållandena, som är lätta att demonstrera med experiment.

Någon förklaring till varför det är så kom jag inte med. Vill du att jag skall förklara?

Andra halvan av ditt första stycke håller jag med om helt, men det har inget med frågan att göra.


Vh, iö

[IngOehman]

Ingvar, jag begränsar mig aldrig till att allt är antingen svart eller vitt, för saker och ting är väldigt sällan det.

En inspelning är sällan 100% dålig eller 100% bra.
Om man ändå letar hårt för att hitta en inspelning som lutar åt 100% dålig så kommer den låta i princip 100% dålig oavsett anläggning.

Det som de flesta av oss kallar dålig inspelning innehåller säkert 50% inslag som skulle göra sig väl även i den 100% bra inspelningen, dessa 50% bra inslagen kommer i den klart bättre anläggningen låta mycket bättre än i den usla anläggningen som bara har en enda fördel, den döljer till viss mån det som är dåligt i inspelningen, men den spelar knappast upp det som är bra ens i närheten av den klart bättre anläggningen.

Saken är den att du höll med Bill, som skrev saker som är sakligt fel.

Det hindrar inte att ni båda när den övertygelsen. Att ni definierar bra på det viset.


Vh, iö

Då föreslår jag att du läser den text du just citerade lite mer ingående och om det behövs med eftertanke.

Ja, jag höll med Bill50x att allt låter bättre i en bättre anläggning, med allt menas all typ av musik i sin helhet p.g.a att även de bättre inslagen i den i överlag dåliga produktionen bör låta klart mycket bättre i den klart mycket bättre anläggningen. Om endast felen i produktionen framhävs så att det i den bättre anläggningen får musiken i sin helhet att låta sämre så visar det på att även den anläggningen har stora brister, alltså inte längre att beskrivas som klart bättre.

Jag vet att du skrev det, du behöver inte skriva det om och om igen. Det ändrar inte innehållet. Det du skrev är lika fel med de nya (likvärdiga) formuleringarna. Det beror inte på att jag inte läst det, det beror på det som du skrev. Det du skrev är totalfel på alla tänkbara vis när det gäller linjära fel.

Om du inte förstår vad det betyder eller vill att jag skall förklara eller exemplifiera det så är det bara att fråga.


Vh, iö

[goat76]

Saken är den att du höll med Bill, som skrev saker som är sakligt fel.

Det hindrar inte att ni båda när den övertygelsen. Att ni definierar bra på det viset.


Vh, iö

Då föreslår jag att du läser den text du just citerade lite mer ingående och om det behövs med eftertanke.

Ja, jag höll med Bill50x att allt låter bättre i en bättre anläggning, med allt menas all typ av musik i sin helhet p.g.a att även de bättre inslagen i den i överlag dåliga produktionen bör låta klart mycket bättre i den klart mycket bättre anläggningen. Om endast felen i produktionen framhävs så att det i den bättre anläggningen får musiken i sin helhet att låta sämre så visar det på att även den anläggningen har stora brister, alltså inte längre att beskrivas som klart bättre.

Jag vet att du skrev det, du behöver inte skriva det om och om igen. Det ändrar inte innehållet. Det du skrev är lika fel med de nya (likvärdiga) formuleringarna. Det beror inte på att jag inte läst det, det beror på det som du skrev. Det du skrev är totalfel på alla tänkbara vis när det gäller linjära fel.

Om du inte förstår vad det betyder eller vill att jag skall förklara eller exemplifiera det så är det bara att fråga.


Vh, iö

Du kan väl istället för att med text exemplicera ge ett riktigt exempel på musik som låter bättre i en klockradio eller liknande än i hifi-systemet?

[goat76]

Fokusera gärna på egna, självskapade eller inspirationsgenererade tankar och resonemang, än på att kommentera andras.

Fredags-gåva till trådskaparen, du kommer falla över soffryggen vid några tillfällen, ös på!

Igor Stravinsky: The Firebird Suite & The Rite of Spring
https://tidal.com/browse/album/29524958

[Strmbrg]

Fokusera gärna på egna, självskapade eller inspirationsgenererade tankar och resonemang, än på att kommentera andras.

Fredags-gåva till trådskaparen, du kommer falla över soffryggen vid några tillfällen, ös på!

Igor Stravinsky: The Firebird Suite & The Rite of Spring
https://tidal.com/browse/album/29524958

Man tackar!

Fast, det var kanske inte ett så jättefint ljud. Lite gällt och tunt och lite klent djup.
Här får du ett annat Stravinsky-wax.
https://tidal.com/album/12412944

[IngOehman]

Ja, fast andra aspekter av tagningen är ju värre. Ingen inspelning som jag skulle slösa tid på att spela.

Då föreslår jag att du läser den text du just citerade lite mer ingående och om det behövs med eftertanke.

Ja, jag höll med Bill50x att allt låter bättre i en bättre anläggning, med allt menas all typ av musik i sin helhet p.g.a att även de bättre inslagen i den i överlag dåliga produktionen bör låta klart mycket bättre i den klart mycket bättre anläggningen. Om endast felen i produktionen framhävs så att det i den bättre anläggningen får musiken i sin helhet att låta sämre så visar det på att även den anläggningen har stora brister, alltså inte längre att beskrivas som klart bättre.

Jag vet att du skrev det, du behöver inte skriva det om och om igen. Det ändrar inte innehållet. Det du skrev är lika fel med de nya (likvärdiga) formuleringarna. Det beror inte på att jag inte läst det, det beror på det som du skrev. Det du skrev är totalfel på alla tänkbara vis när det gäller linjära fel.

Om du inte förstår vad det betyder eller vill att jag skall förklara eller exemplifiera det så är det bara att fråga.


Vh, iö

Du kan väl istället för att med text exemplicera ge ett riktigt exempel på musik som låter bättre i en klockradio eller liknande än i hifi-systemet?

”Istället för att (med text) exemplifiera ge ett riktigt exempel...”?

(Något annat än med text på detta forum är inte aktuellt)

Vad tror du att exemplifiera betyder? Eller låt mig istället formulera mig såhär: vad anser DU att det betyder? Anser du att exempel per definition är hypotetiska?

Nåväl... Alla inspelningar låter bra i min klockradio. Alla inspelningar blir då exempel. Men det finns myclet bättre exempel på hur du har fel, men om det är klockradio-relaterade som du vill ha så varsågod!


Vh, iö