goat76 skrev:Om jag ska våga mig in i den rådande debatten så vill jag påstå att det ändå måste finnas en viss anpassning av avstånd för de nära mikrofonerna beroende på vad man har som mål att fånga med inspelningen, kanske finns det där väldigt korta spannet vad gäller avstånds-variabler runt en meter, som Torrowitz beskriver, för att verkligen fånga flygelns kompletta ljudliga omfång maximalt. Men om man i en produktion vill skapa känslan av att man sitter lite längre ifrån, där man i verkligheten med ett sånt avstånd omöjligen kan höra instrumentets kompletta maximala omfång, så borde väl rimligtvis mikrofonerna även flyttas lite lite längre ifrån just för att direktljudet då bör vara aningen lite mer diffust för att låta mer övertygande längre bort. Det jag menar här handlar mer om decimetrar upp till en meter längre bort eller liknande.
Hifi står ju för hi fidelity vilket betyder trohet mot originalet eller ursprungshändelsen. En ursprungshändelse låter väldigt olika beroende på var i lokalen man som lyssnare befinner sig, men den verkliga upplevelsen blir ju knappast mer eller mindre verklig på olika platser i lokalen, bara väldigt olika.
Därför är det lika mycket hifi när en inspelning lyckas fånga ursprungshändelsen såväl 3 meter ifrån som 15 meter ifrån, så länge dessa på inspelningen också låter som det naturliga ljudet lät på 3 respektive 15 meters avstånd.
Nu är dock frågan, för att komma runt mikrofonernas tillkortakommande jämnfört med den mänskliga hörseln, så kanske en inspelning som är tänkt att upplevas som det verkliga avståndet på 3 meter kräver en närmickning på 1 meter plus pålaggd lokal-klang bestående av rumsupptagande mikrofoner eller artificiell reverb.
För att instumentet ska få ett övertygande avstånd på 15 meter kanske det kan bli mer naturtroget om de nära mikrofonerna placeras på (bara ett gissnings-exempel taget från luften) 2 meters avstånd men där lokal-klangen höjs jämntemot det närmickade, och/eller har placerats på ett fysiskt längre avstånd, och/och/eller fördröjts med ett antal millisekunder tills det låter övertygande 15 meter bort.
I en inspelning av en
ensam flygel så föredrar nog de allra flesta att få ta del av den närmare inspelningen som mer fångar flygelns kompletta ljudliga omfång så maximalt som möjligt, på en inspelning har ju alla möjlighet att sitta på den optimalt bästa platsen för att insupa instrumentets fulla potential.
Om inspelningen bestod av fler instrument kan nog helheten bli snyggare med lite längre avstånd som skapar ett större djup av helheten.
Jag hoppas att herrarna kan komma till samförstånd samt att ingen av er blir arg över detta inlägg.

Arg, nej det blir jag bara om man inte kan motivera varför man tycker något annat än man just bara tycker något. Det är därför jag skrev att att det tycks för mycket och finns för lite kunskap.
I ditt inlägg så argumenterar du goat76och det känns befriande för mig. Mer argumentation behövs och gärna någon personlig erfarenhet med inspelning av i detta fall klassisk pianomusik med stor repertoar.
Det är i detta sista som jag tror att att du goat76 kanske missar det jag skriver. Jag har jobbat med artister från hela världen som spelat stor repertoar som ställer stora krav på artist, även publik, inspelningsutrustning, mikrofoner osv. Jag är nog därför än av de få här på forumet som kan uttala sig om detta och vad det betyder i praktiken. Jag är fullt medveten om att pianoinspelningar görs på många olika sätt, även på mycket förvånande sätt. Jag har varit med om en inspelning i en Stockholmsstudio där mickarna var inne i flygeln, en rundtagande mick under flygeln och en en bit ute i rummet. Det hela kördes genom ett röreko. Ljudet som kom ut hade ingenting med hur flygeln lät i verkligheten … Flygeln var också i dåligt skick och skulle mått bra av en slipning av hammarlaget, intonering samt mekanikjustering.
Jag har drygt 4.000 pianoinspelningar att jämföra med så referenser saknas inte. I många av de 100-tals pianoinspelningar jag gjort har jag själv varit med eller stått för inspelningen. Artisterna har själva sedan fått ge sitt omdöme. En del har blivit förvånande då klarheten i den inspelning jag gjorde var bättre än den kommersiella inspelning de gjort. Detta säger jag inte som ett skryt utan det är vad som hände.
Vad jag menar med stor repertoar kan man höra i exemplet med Horowitz ovan. En sådan inspelning kräver en tydlighet och man kan inte gå för långt ifrån med mickarna då tappar man tydlighet och också det du också goat76 påpekade att instrumentet måste ha en kropp. Det går därför inte att spela in om man önskar fånga hela kompositionen, på långt avstånd! Spelar man bara i mellanregistret långsam musik och med ungefär samma ljudnivå, då faller det jag skriver ovan. Kravet på tydlighet finns inte längre, allt blir tydligt då dynamiken är inte heller en faktor. Då spelar det inte så stor roll hur man gör. Det är därför som jag frågar efter repertoaren!
Kammarmusik med piano är samma sak. Det är mycket toner i pianot och de måste klinga tydligt annars missar man en hel del av musiken. Basen i pianot innehåller allt som oftast harmoniken som också ska vara tydlig. Men här använder jag som huvudmickar två kulor och en njure som stödmick för pianot. Utan stödmicken blir det suddigt. 15 meter nej, så stort avstånd finns inte i klassisk musik inte ens i orkestermusik, varför ens ta upp det? Har du provat eller är det en gissning. Jag har olyckligtvis provat några gånger då jag bara hae en enkel bandspelare som ställdes bak i salen. Nej, det blev inte bra.
I en experimentell skiva med Glenn Gould där han spelar Sibelius Sonatiner har han mikrofoner på olika avstånd. Jag vill minnas att det var 10 meter till det bakersta paret. I några av satserna används tekniken. Men det är tunn musik i den meningen att den är diskantbetonad och då fungerar det i den aula med låg efterklang som han använde sig av i Toronto. Aulan tillhörde ett varuhus. Postumt har andra gjort gett ut en inspelning med Gould med Scriabins 5:e sonat med liknande teknik. Bara man använder sig av de svaga partierna i musiken fungerar det. De starka blir bara bullriga och otydliga.
Den mänskliga hörseln är bedräglig då örat efter ett tag anpassar sig och hjärnan rensar upp klangen. En mycket bra egenskap men i vissa fall också bedräglig om man ska kunna bedöma ljud. Det gäller verkligen att prova många gånger och under lång tid.
Både jag och pianisten, lektorn i musik vid Universitetet Bertil Wikman, hade under lång tid varit missnöjda både med skivor oavsett bolag samt egna inspelningar. Därför träffades vi på Studio Blue för att utröna om vi kunde hitta en metod att spela in som vi kände oss nöjda med. Ingvar Öhman, Claes Wettebrant och för studion Micke som då jobbade där, provade oss fram. Vi använde oss av tre olika par mickar, Eartworks TC30, AKG 414 och Sennheiser MK20. Alla rundtagande mickar. Vi kunde fritt höra inne vid flygeln eller ute i kontrollrummet, på olika avstånd eller lyssningsplatser. Detta är nödvändigt då detta handlar om en HiF-inspelning där verkligheten är den enda och riktiga referensen. Tänk på att en meter är om man jämför med andra inspelningar inte så nära … Det finns inget ”hittepå” här.
Vi kom samstämmigt fram till den metod som jag presenterat här. Det är klart att om man misstror oss alla fem så litar man inte på det vi kom fram till. Men då bör man istället för att bara tycka det och säga något utan substans, göra om försöket och visa något annat … För mig är detta det ”bevis” som jag letade efter och har alltid efter dess använt konceptet.
Jag litar inte på någon som säger sig ha något bättre utan att man visar det. Eller förklarar att det kan göras på annat sätt utan att redovisa hur. För att något ska kunna bli en diskussion behövs mer än bara enkelt tyckande, det behövs argumentation! Tänk också på det Ingvar flera gånger sagt att ju mer utvecklad hörsel är och med större erfarenhet, desto mer samstämmiga blir åsikterna …