Ljudvolymens konsekvenser för illusionen

[Strmbrg]

Jag tycker att (symfoni-)orkestern låter lite längre bort vid låg volym än vid hög.
Jag kanske tycker fel, jag har ju inte undersökt det seriöst, men jag tänker såhär om det:

Jag vet ju ungefär hur stor en scen med en massa musiker är. Jag vet det såklart inte särskilt noga, och det varierar ju dessutom en del. Men jag vet det på ett ungefär. Och eftersom jag kan bedöma om det är hyfsat många eller ganska få musiker, så ger det en ledtråd för den aktuella inspelningen.

Så, bortsett från om jag nu bara fått för mig att låg volym ger en illusion av "på avstånd" - Vad finns det för tänkbara konsekvenser av en låg volym?

Det låter som att musikerna spelar svagt?

Det låter som att musikerna är långt bort?

Det låter som att orkestern består av få musiker?

Det låter som en orkester i miniatyr?

Det låter "fel" på ett odefinierat sätt?

[JM]

Jag tycker att (symfoni-)orkestern låter lite längre bort vid låg volym än vid hög.
Jag kanske tycker fel, jag har ju inte undersökt det seriöst, men jag tänker såhär om det:

Jag vet ju ungefär hur stor en scen med en massa musiker är. Jag vet det såklart inte särskilt noga, och det varierar ju dessutom en del. Men jag vet det på ett ungefär. Och eftersom jag kan bedöma om det är hyfsat många eller ganska få musiker, så ger det en ledtråd för den aktuella inspelningen.

Så, bortsett från om jag nu bara fått för mig att låg volym ger en illusion av "på avstånd" - Vad finns det för tänkbara konsekvenser för illusionen?

Det låter som att musikerna spelar svagt?

Det låter som att musikerna är långt bort?

Det låter som att orkestern består av få musiker?

Det låter som en orkester i miniatyr?

Det låter "fel" på ett odefinierat sätt?

[Nattlorden]

Jag tycker att (symfoni-)orkestern låter lite längre bort vid låg volym än vid hög.
Jag kanske tycker fel, jag har ju inte undersökt det seriöst, men jag tänker såhär om det:

Jag vet ju ungefär hur stor en scen med en massa musiker är. Jag vet det såklart inte särskilt noga, och det varierar ju dessutom en del. Men jag vet det på ett ungefär. Och eftersom jag kan bedöma om det är hyfsat många eller ganska få musiker, så ger det en ledtråd för den aktuella inspelningen.

Så, bortsett från om jag nu bara fått för mig att låg volym ger en illusion av "på avstånd" - Vad finns det för tänkbara konsekvenser av en låg volym?

Det låter som att musikerna spelar svagt?

Det låter som att musikerna är långt bort?

Det låter som att orkestern består av få musiker?

Det låter som en orkester i miniatyr?

Det låter "fel" på ett odefinierat sätt?

Njae.... rent generellt vill jag inte hålla med, jag vill nog framför allt säga att det låter "fel volym". Om den spelar svagt eller spelar längre ifrån så finns där ljudmässiga "clues" för detta i inspelningen (förutsatt den håller tillräcklig kvalité)

[RogerGustavsson]

Har för mig att det har debatteras för länge sedan (typ 80-talet) i Ljudtekniska Sällskapets "Musik- och Ljudteknik". Om jag minns rätt, kom man väl fram till att ljudnivån vid uppspelningen var rätt avgörande. Det är inte samma "optimala" volym för all typ av musik. Givetvis måste det finnas en rimlig ljudkvalité på fonogrammet.

[PerStromgren]

När man lyssnar vid svagare volym kan ju illusionen bli att man lyssnar längre ifrån, men då brukar också diffusljudet ta större plats. Detta sabbar effekten av att volymratten är en distansratt. I en konsertsal sitter man kanske alltid i diffusfält ändå, men i jazzsammanhang är det inte alltid så.

Men hjärnan är en smart maskin och kan oftast filtrera bort sådant. Det är Beethoven som talar till mig, inte min stereoanläggning, eller ens musikerna.

[PerStromgren]

Har för mig att det har debatteras för länge sedan (typ 80-talet) i Ljudtekniska Sällskapets "Musik- och Ljudteknik". Om jag minns rätt, kom man väl fram till att ljudnivån vid uppspelningen var rätt avgörande. Det är inte samma "optimala" volym för all typ av musik. Givetvis måste det finnas en rimlig ljudkvalité på fonogrammet.

Jag var försöksperson på 70-talet i en undersökning som just fokuserade på detta. Jag fick vrida på en sladdrig volymratt som verkade ha överföring med snören (!) för att ställa in den volym jag tyckte var lagom för de olika styckena. Effekten blev att jag aldrig mer ville höra En fauns eftermiddag...

[Strmbrg]

[JM]

Med ökande avstånd upplevs musiken som svagare. Dvs svag musik nära upplevs som mer icke nära än starkare.
Jämfört med det faktiska mätbara ljudet kan det faktiska hörande av svag musik skenbart framstå som en illusion. Beroende på var referensen finns.

Hos friska normalhörande upplevs musiken som bättre vid ökande volym. Distorsionskomponenterna blir allt mer ohörbara. Svagare detaljer och nyanser uppfattas inte längre. Vi hör ffa volymtopparna i musiken.
Detta är ingen illusion utan fakta i sig i den neuropsykologiska värden. Kort uttryckt - det är det vi faktiskt hör.
Allt detta pga ökande maskering vid ökande ljudstyrka. Dvs med ökande volym även vid oförstärkt ljud, tex i en symfoniorkester, ökar maskeringen.

JM

[jansch]

Jag tycker att (symfoni-)orkestern låter lite längre bort vid låg volym än vid hög.
Jag kanske tycker fel, jag har ju inte undersökt det seriöst, men jag tänker såhär om det:

Jag vet ju ungefär hur stor en scen med en massa musiker är. Jag vet det såklart inte särskilt noga, och det varierar ju dessutom en del. Men jag vet det på ett ungefär. Och eftersom jag kan bedöma om det är hyfsat många eller ganska få musiker, så ger det en ledtråd för den aktuella inspelningen.

Så, bortsett från om jag nu bara fått för mig att låg volym ger en illusion av "på avstånd" - Vad finns det för tänkbara konsekvenser av en låg volym?

Det låter som att musikerna spelar svagt?

Det låter som att musikerna är långt bort?

Det låter som att orkestern består av få musiker?

Det låter som en orkester i miniatyr?

Det låter "fel" på ett odefinierat sätt?

Det mest uppenbara är att vi tappar bas och lite diskant vid låga volymer samt distorsion tillförs när vi utsätts för höga ljudtryck.

För ljud vi känner till finns en referens som vi relaterar till i kombination men blandning av direktljud/reflekterat ljud. Även frekvensspektrat ger oss då info om avstånd. Även känslomässiga aspekter påverkar.

Typexempel:
- Ett barn skriker 300meter bort, du hör det genom fönstret men du ser inte barnet. jisses vad högt hon skriker........ fast det är knappt hörbart.

- Du ligger och lyssnar på ett radioprogram 30 cm från "klockradion", väldigt tyst. Plötsligt hör du din typiska telefonsignal...måste glömt telefonen i köket!
Sedan inser du att det är en telefon i radioprogrammet som låter, inspelad på avstånd = mycket reflexljud och beskuren diskant.

- Du går in i ett frifältrum (ekofri kammare) och allt låter bara fel/blir fel. Din puls går upp och stressen kommer av alla "felaktiga" intryck.

[PerStromgren]

Med ökande avstånd upplevs musiken som svagare. Dvs svag musik nära upplevs som mer icke nära än starkare.
Jämfört med det faktiska mätbara ljudet kan det faktiska hörande av svag musik skenbart framstå som en illusion. Beroende på var referensen finns.

Hos friska normalhörande upplevs musiken som bättre vid ökande volym. Distorsionskomponenterna blir allt mer ohörbara. Svagare detaljer och nyanser uppfattas inte längre. Vi hör ffa volymtopparna i musiken.
Detta är ingen illusion utan fakta i sig i den neuropsykologiska värden. Kort uttryckt - det är det vi faktiskt hör.
Allt detta pga ökande maskering vid ökande ljudstyrka. Dvs med ökande volym även vid oförstärkt ljud, tex i en symfoniorkester, ökar maskeringen.

JM

Hur ser du min kommentar om att lägre volym pga avstånd, borde förändra hur mycket direktljud vi upplever (men vi alltså inte gör mha volymratten)?

[PerStromgren]

Ett extremt exempel på ljud på avstånd vs nära är en utomhuskonsert med PA. Där är det mycket som förändras förutom volymen, när vi går ifrån konsertplatsen. Jag gör det då och då när det spelas musik i parken i närheten av oss. Att sitta på balkongen och höra pop med lagom volym funkar inte, det är alldeles för mycket "efterklang" från hus och berg.

Men exemplet är extremt, det inser jag som sagt.

[Morgan]

Alla dessa trådar om att det räcker med små förstärkare, man klarar sig utan så mycket bas, det går fint att lyssna på lägre volym... Så är det säkert för vissa lyssnare. Andra lyssnare tycker att det fungerar bra att lyssna på klassisk musik via en liten radio i hörnet av vardagsrummet.

Jag själv är av rakt motsatt uppfattning. Svag musik är djupt frustrerande för mig. Jag blir inte berörd av framförandet, hur skickligt det än är. För att musiken ska greppa tag om mig och verkligen beröra mig på djupet krävs adekvat volym. Vad som är adekvat volym beror helt på musikstyckets karaktär.

Är det elektronisk musik, typ Yello, Trentemöller, Infected Mushroom och likande, så ska det vara så starkt att lyssningsrummet rent fysiskt vibrerar. Utan överdrift. Det knakar och rister i den ena väggen i mitt lyssningsrum när jag själv får styra volymratten på sådan musik. Jag ska bygga om den väggen vad det lider så att jag slipper missljuden.

Klassiskt lyssnar jag inte så mycket på, men det blir lite opera ibland. Då vill jag att det ska låta mäktigt. Tyvärr är inspelningarna ofta lite jobbiga i mellanregistret - det är väl den där stallresonansen på violinerna som spökar med hög mikrofonplacering antar jag.

När ett litet jazzband spelar ska trummor och ståbas låta exakt så starkt som trummor och ståbas gör när man lyssnar på plats. Spelas musiken upp svagare infinner sig den där känslan av att det är fel - något är frustrerande orealistiskt, hur fint och rent det än låter och hur mycket luft och smådetaljer det än finns i ljudbilden.

Möjlighet till rejält volympådrag med bibehållen hög ljudkvalitet och fullt register är vad HIFI handlar om för mig.

[RogerGustavsson]

Hoppas du är medveten om vilken inverkan på hörseln långtidslyssnande på ljudnivå likt live har. Det finns en avtrubbningseffekt. Musiker lär vara överrepresenterade när det gäller hörselnedsättning. Även förskolelärare sägs vara drabbade. Jag är fullt införstådd med att vissa musikformer lever på att de känns fysiskt men alla tycker inte det är nödvändigt. Jag har aldrig begripit hur en del kan härda ut i sina bilar med musiken dånandes flera kvarter bort. Själv lyssnar jag ytterst sällan på musik i bilen. Den störnivå som råder där fungerar inte med musik som har en varierade ljudnivå.

[MacBruce]

Hoppas du är medveten om vilken inverkan på hörseln långtidslyssnande på ljudnivå likt live har. Det finns en avtrubbningseffekt. Musiker lär vara överrepresenterade när det gäller hörselnedsättning. Även förskolelärare sägs vara drabbade. Jag är fullt införstådd med att vissa musikformer lever på att de känns fysiskt men alla tycker inte det är nödvändigt. Jag har aldrig begripit hur en del kan härda ut i sina bilar med musiken dånandes flera kvarter bort. Själv lyssnar jag ytterst sällan på musik i bilen. Den störnivå som råder där fungerar inte med musik som har en varierade ljudnivå.

++! I bilen blir det snarare P1 i hörlurar, med föredrag o dyl.

[Morgan]

Hoppas du är medveten om vilken inverkan på hörseln långtidslyssnande på ljudnivå likt live har. Det finns en avtrubbningseffekt. Musiker lär vara överrepresenterade när det gäller hörselnedsättning. Även förskolelärare sägs vara drabbade. Jag är fullt införstådd med att vissa musikformer lever på att de känns fysiskt men alla tycker inte det är nödvändigt. Jag har aldrig begripit hur en del kan härda ut i sina bilar med musiken dånandes flera kvarter bort. Själv lyssnar jag ytterst sällan på musik i bilen. Den störnivå som råder där fungerar inte med musik som har en varierade ljudnivå.

Det klantigaste jag gjort med min hörsel var när jag hade byggt en batteridriven hörlursförstärkare och använde den med mina Sennheiser HD-600 på spårvagnen. Eftersom bullernivån var hög blev det att jag vred upp mer och mer (som mina medpassagerare måste hatat mig...) och varken hörlurarna eller förstärkaren distade det allra minsta, vilket annars kunde ha varit en indikation på att nivån var för hög. När jag steg av i centrala Göteborg och stängde av musiken upptäckte jag att hela omgivningen verkade underligt tyst och att det pep i ena örat.

Tack och lov var det övergående symptom.

Jag lyssnar sällan särskilt länge på musik, och det sker inte så ofta. För det mesta är min fru med mig i lyssningsrummet, och hennes öron är betydligt mer smärtkänsliga än mina.

[RogerGustavsson]

Körde förbi Bollebygd i helgen men det var inget som bullrade mer än bilen.

[Ogjort]

Med ökande avstånd upplevs musiken som svagare. Dvs svag musik nära upplevs som mer icke nära än starkare.

Om du hade skrivit: "svag musik nära upplevs som mer icke nära än starkare nära", så hade jag varit benägen att, åtminstone delvis hålla med.
Men som det är formulerat nu, stämmer det ofta inte alls.
Eller egentligen säger väl formuleringen ingenting eftersom nära eller avlägsen när det gäller "starkare" inte är definierat.

Beroende på miljö förstås, så är det snarare så att mycket svaga ljud inspelade väldigt nära, upplevs just extremt nära.
Inga reflexer alls, inget rum = väldigt nära.
Det kan i vissa fall till och med vara så att extremt svaga ljud nära upplevs närmare än starka ljud nära.
I det senare fallet fås ett rumssvar som informerar om just rummet och placeringen i detta, medan det svaga läppsmasket nästan kräver
att du blir slickad i örat för att ens kunna uppfatta det. (Vilket hjärnan också oftast har lärt sig)
Det starka kanske uppfattas som en halvmeter bort medan slicket i örat tolkas som millimeter.

Det är i alla fall min erfarenhet från otaliga inspelningar genom åren.

Tänk till exempel på en närmikad gitarr med tydliga ljud från anslag, greppbräda och sträng-glidande.
Då är det de svaga ljuden som indikerar närhet, inte "gitarrljudet" som helhet.
På avstånd skulle de ljuden höras väldigt lite eller inte alls. I synnerhet om det spelas väldigt ljudstarkt.
Örat vid ljudhålet så hör du naglarna - vilket du inte gör från bakre bänkraden i en stor konsertlokal.
Eller supertydligt när det t.ex. gäller ljudet från dämmarna i en flygel eller ett piano.

/Anders O.

[Strmbrg]

Det jag har i åtanke med den här tråden handlar endast om mitt lyssnande på en symfoniorkester.

Mina iakttagelser kring volym/avstånd handlar alltså bara om symfoniorkesterlyssning, inte musiklyssning generellt.
Nu betyder inte det att det inte skulle finnas annan musik där jag möjligen skulle få samma illusion. Det har jag emellertid ingen aning om eftersom jag nästan aldrig lyssnar på annan musik. Jag skulle såklart kunna prova, men jag hittar knappt någon musik i andra genrer som jag har lust att lyssna på.

Och jag kan tillägga att jag inte sitter och laborerar med volymkontrollen i syfte att flytta orkestern i djupled. Det blir bara konstigt och teknikfokuserat, och det vill jag undvika.
Litegrann tror jag att det blir samma effekt när jag lyssnar i en spetsigare triangel än en trubbigare. Med en spetsig så känns orkestern rimligt stor men befinnade sig lite längre bort.
Jag har ett smalt lyssningsrum - som fungerar dåligt som lyssningsrum egentligen. Med lådhögtalare blir det alldeles för mycket problem med de nära sidoväggarna, med dipoler fungerar det ganska bra. Dock är triangeln lite spetsig och i kombination med ganska svaga reflexioner från sidan framför högtalarna, så kanske det är orsaken till att jag aldrig upplever att jag överhuvudtaget har några musiker framför högtalarna. Allt jag lyssnar på finns bortom dem.

[JM]

Intimitet i ljudet upplevs ofta som viktigt till skillnad från lyssnande på ljud långt borta. Ljud långt borta är ointressant och fångar inte uppmärksamheten. Sannolikt är detta en evolutionär rest hårdkodat i vårat DNA vi delar med de flesta ryggradsdjuren. Sannolikheten att överleva ökar om du mer beaktar ljud nära än långt borta.

Intimitet är svårt att återge i större rum nästan oberoende hur bra inspelningen är eller finns det några bra trix att skapa detta i tex en biosalong.

"Proximity" och intimitet i ljudet finns så länge direktljudet i lyssningspositionen markant dominerar över reflexerna (> 6 dB) och möjligen att reflexerna inte är för sena (ger långt borta upplevelse) förutsatt att inte inspelningen har dominerande inspelade reflexer. Intimiteten i ljudet är en av fördelarna med att lyssna i akustiskt små bra rum.

Strmbrg din observation att i ett relativt litet och långsmalt rum är ljudet från en dipol mer verklighetsnära än från en lådhögtalare är till 100 % procent förenligt med mina erfarenheter. Dipolens 8-utbredning minskar tidiga maskerande reflexer ( ffa lateralt) på direktljudet samtidigt som kvarvarande mer fördröjda reflexer höjer den spatiala upplevelsen.

Råder det ett motsatsförhållande mellan intimt ljud och spatialupplevelse?

JM

[Tangband]

Jag har ett smalt lyssningsrum - som fungerar dåligt som lyssningsrum egentligen. Med lådhögtalare blir det alldeles för mycket problem med de nära sidoväggarna, med dipoler fungerar det ganska bra. Dock är triangeln lite spetsig och i kombination med ganska svaga reflexioner från sidan framför högtalarna, så kanske det är orsaken till att jag aldrig upplever att jag överhuvudtaget har några musiker framför högtalarna. Allt jag lyssnar på finns bortom dem.

Jag tror den upplevelsen beror till stor del på att dina högtalare inte är konstruerade med stereosystems kompensation vid 1,5 kHz, utan mäter rakt.

Läs gärna Peters inlägg om detta i granngården :
viewtopic.php?f=9&t=70416&start=60

[Strmbrg]

Jag har ett smalt lyssningsrum - som fungerar dåligt som lyssningsrum egentligen. Med lådhögtalare blir det alldeles för mycket problem med de nära sidoväggarna, med dipoler fungerar det ganska bra. Dock är triangeln lite spetsig och i kombination med ganska svaga reflexioner från sidan framför högtalarna, så kanske det är orsaken till att jag aldrig upplever att jag överhuvudtaget har några musiker framför högtalarna. Allt jag lyssnar på finns bortom dem.

Jag tror den upplevelsen beror till stor del på att dina högtalare inte är konstruerade med stereosystems kompensation vid 1,5 kHz, utan mäter rakt.

Läs gärna Peters inlägg om detta i granngården :
viewtopic.php?f=9&t=70416&start=60

Jag vet inte, men förmodar, att oavsett om högtalarna isolerat mäter rakt så lär det ändå inte vara sådär jätterakt när ljudet väl når in i mina höron. Jag har inte akustikreglerat mitt rum.

[JM]

Jag har ett smalt lyssningsrum - som fungerar dåligt som lyssningsrum egentligen. Med lådhögtalare blir det alldeles för mycket problem med de nära sidoväggarna, med dipoler fungerar det ganska bra. Dock är triangeln lite spetsig och i kombination med ganska svaga reflexioner från sidan framför högtalarna, så kanske det är orsaken till att jag aldrig upplever att jag överhuvudtaget har några musiker framför högtalarna. Allt jag lyssnar på finns bortom dem.

Jag tror den upplevelsen beror till stor del på att dina högtalare inte är konstruerade med stereosystems kompensation vid 1,5 kHz, utan mäter rakt.

Läs gärna Peters inlägg om detta i granngården :
viewtopic.php?f=9&t=70416&start=60

Hur tänker du här?

JM

[Tangband]

Jag har ett smalt lyssningsrum - som fungerar dåligt som lyssningsrum egentligen. Med lådhögtalare blir det alldeles för mycket problem med de nära sidoväggarna, med dipoler fungerar det ganska bra. Dock är triangeln lite spetsig och i kombination med ganska svaga reflexioner från sidan framför högtalarna, så kanske det är orsaken till att jag aldrig upplever att jag överhuvudtaget har några musiker framför högtalarna. Allt jag lyssnar på finns bortom dem.

Jag tror den upplevelsen beror till stor del på att dina högtalare inte är konstruerade med stereosystems kompensation vid 1,5 kHz, utan mäter rakt.

Läs gärna Peters inlägg om detta i granngården :
viewtopic.php?f=9&t=70416&start=60

Jag vet inte, men förmodar, att oavsett om högtalarna isolerat mäter rakt så lär det ändå inte vara sådär jätterakt när ljudet väl når in i mina höron. Jag har inte akustikreglerat mitt rum.

Om du läser Peters inlägg så förstår du att det spelar roll , oavsett om du akustikreglerat eller inte.
Jag har testat detta under ett antal månader , efter konstens alla regler, och att höja lite vid 1,5 kHz kan på många inspelningar göra en stor skillnad, på så sätt att illusionen förbättras av att inte längre lyssna till ett par högtalare, utan att man hör musikerna livs levande i rummet, med både djup och bredd.

[Strmbrg]

Okay, ja nivån kring 1,5kHz kan säkert påverka detta.
För min del låter det aldrig som att några ljud finns hitom högtalarna oavsett om jag reglerar tonkurvan.
Det kanske beror på att jag lyssnar på musik med mycket djup i inspelningen, och eller på min inbyggda föreställningsförmåga. Ingen annan aning alls utöver att musik i knät aldrig förekommer.

[Tangband]

Nej det blir förstås aldrig så att musikerna kommer jättenära, mera en förnimmelse av att inte längre lyssna på ett par högtalare.

[Strmbrg]

Nej det blir förstås aldrig så att musikerna kommer jättenära, mera en förnimmelse av att inte längre lyssna på ett par högtalare.

Okay, ja, nä, den förmimmelsen finns inte här. Det kan kanske bero på diverse olika saker.

[AlbertHall]

Som jag ser det så får volymen ställas efter fonogrammets komprimeringsgrad. Okomprimerade inspelningar kräver att de svagaste ljuden görs hörbara. Lagom så. Då används hela dynamiken.
BIS inspelningar är ett bra exempel. Likaså Telarc och gamla Decca.
Högkomprimerad skit kräver låg volym eller att man stänger av eländet.

[Ted_B]

Okay, ja nivån kring 1,5kHz kan säkert påverka detta.
För min del låter det aldrig som att några ljud finns hitom högtalarna oavsett om jag reglerar tonkurvan.
Det kanske beror på att jag lyssnar på musik med mycket djup i inspelningen, och eller på min inbyggda föreställningsförmåga. Ingen annan aning alls utöver att musik i knät aldrig förekommer.

Vanligen så låter det väl som om ljudet kommer i linje med eller bakom högtalarna så det är väl ingen brist i ditt system.
Jag kan tänka mig att ett ljud som kommer från framför högtalarna är i längden påfrestande/diskanthöjt/oneutralt.
Ett undantag är q-soundinspelningar där ljudet till och med kan komma från bakom lyssnaren.

[JM]

För typ 30 år sedan lyssnade jag på några extremt höga och smala holländska elektrostater via någon större rörförstärkare med en ljudbild framför högtalarna. Rummet var ett typisk murrigt äldre Östermalms rum på ca 40 m2, med stora tjocka mattor på golvet, minst 3,5 m i takhöjd och väggarna klädda med tjocka mörka sammetsliknande tyger.
Min spekulation nu så här 30 år senare är - blev jag suggererad?
Kan det vara så att dipoler i kombination med förstärkare med hög andratonsdistorsion ger en ljudbildsupplevelse framför högtalarna. Nu har sedan dess lyssnat tusentals gånger på dipoler men med rörförstärkare utan hög andratonsdistorsion och utan upplevelse av ljud framför högtalarna.
Kan andratonsdistorsionen maskerande effekt rensa ljudupplevelsen från innehåll av långt borta variabler?

JM

[Strmbrg]

Jag utesluter inte att det kav vara så enkelt att hitom-högtalarna-illusionen beror på styrkan hos sidoreflexer. Primärt då den första och starkaste sidoväggsreflexen som når hörat. Hela grejen med stereolyssning handlar väl om vektorer och dessas resultant.
Har man i hög grad (oavsett metod) fimpat sidoväggsreflexernas styrka så ger det en annan resultant än då sidoväggsreflexen är krafiig i nivå.