Frisk skrev:Jag är ganska väl medveten om fyrkantvågens natur, vad jag menade var att en förändring av den mot en ren sinus skulle göra den enklare för senaste steg i kedjan att återge den "korrekt" nu var det väl inte den typ av distortion adderad i testfilerna. Men tänkte om det möjligtvis kunde finnas liknande synergier.
Typ en fyrkantsvåg utsatt för disturtion av ett lp-filter.
Skulle man konstruera båda filerna som rådata och mäta disturtion mellan rådata och uppspelat ljud i en och samma anläggning skulle disturtionen mätt i rummet sannolikt vara mindre på den redan filterade signalen. (Menar då ätt utdata jämför med indata, inte originalfil)
Ja, precis, det är kanske det man också vinner på en förstärkare med lägre THD+N, vid tyst in snarare än skillnaden på 0.1 eller 0.0001%THD+N vid 15W
Dessutom är det ju som nämnts i tråden olika tydligt med olika typer av disturtion, THD+N- värdet inkluderar ju allt. Ett lågt värde "garanterar" att allt är lågt medan ett högt värde kan låta illa för de flesta eller tillföra något som kan uppskattas av de flesta. Exempelvis ett slutsteg med övergångsdisturtion jämfört med ljudet från en rörförstärkare.
Jag är nog inte "hundra på" vad du menar, men det spelar kanske inte så stor roll...... hur som helst, jag tycker det är ett kul och intressant diskussionsämne. Hoppas det inte uppfattas som allt för "off topic".
Det som är lättast att återge är sinus då derivatan är "snäll och kontinuerlig".
Ett LP filter på en fyrkantvåg kommer att vara väldigt beroende av hur relationen ser ut mellan grundtonens frekvens och filtrets brytfrekvens (som du också säkert har koll på)
Ligger ett idealiskt lågpassfilter en oktav över grundtonen blir det ju en sinus. I normala fall har väl ett slutsteg en övre gränsfrekvens på åtminstone dubbla hörbara området = 40 kHz vilket medför att fyrkantvågen blir en sinus (nja, nu faller ju inte ett slutsteg med 30-40dB över övre gränsfrekvensen) för frekvenser över ca 13kHz.
Egentligen behöver man ju inte oroa sig för harmonisk dist över sådär 6 -7 kHz då hörseln är löjligt okänslig för detta. Det man bör oroa sig för är ju ORSAKEN TILL DISTORSION då det t.ex. kan bero på att ett steg i förstärkaren arbetar långt ifrån lämpliga arbetspunkter eller är klart begränsat i råförstärkning vid högre frekvenser.
Alltså andra "fenomen" skapar större problem.
Du tar upp övergångsdistorsion på halvledarslutsteg jämfört med rörförstärkare...
Övergångsdistorsion uppstår i ett klass AB, B eller C-slutsteg. Att man normalt använder/konstruerar klass AB eller klass AAB slutsteg beror på att man vill undvika övergångs distorsion så gott det går. Detta OAVSETT om det är ett halvledarslutsteg eller rörslutsteg! Det är därför det är så fundamentalt med rätt bias spänning.
Att driva ner transistorer eller rör i strypt läge medför att det tar tid för transistorn/röret att återhämta sig och börjar leda igen....enkelt uttryckt.
Då rör har lägre förstärkningsfaktor än halvledare generellt blir dock problemet större med halvledare.
Slutligen... Du tar upp att man ibland tillför något som uppskattas av lyssnare.... Ja! Rörslutsteg i sin natur tillför dist som låter varmt/mjukt = t.ex. 2:a tons dist medan halvledare, genom bl.a. dess höga råförstärkning och tydliga "av/på" lägen tillför också udda övertoner som låter starkt och ettrigt. En grav förenkling.... men ändå sann.