Låter det ”högtalare” hos dig?

[Tangband]

Se där, nu visas högtalare som ligger väldigt högt upp på skalan. Gillar man klassiskt, Opera, stråkkvartetter, symfoniorkester eller jazz med sångare eller sångerskor eller symfonisk rock eller folkmusik eller blues eller vanlig rockmusik så är dessa ett väldigt bra alternativ. Spelar man Håkan Hellström så rekommenderas inEar hörlurar.

Mvh
Peter

Du prickade in i stort sett all musik där

[Conan]

Därefter kommer mikrofoner och mikrofonteknik med 2 eller fler mikar. Detta går via xlr kablar för några hundralappar med 48 volt famtommatning ( utan tungt vatten som kabelisolering ! ) genom ett ljudkort och en A/D som sedan skickar alltsammans till en DAW ( digital audio workstation ) i en bärbar laptop, där förhoppningsvis ljudteknikern åtminstone stängt av wi-fi i datorn under själv inspelningen. Annars blir det väl köttfärs av oxfilén ?
Därefter sker mixning i säkert 99% av fallen där åtminstone nivåerna ställs för de individuella spåren om man använde fler än 2 mikrofoner. Det är långt ifrån nåt puristiskt tänkande som sker i de flesta fall.
Sedan ska nivåerna normaliseras digitalt och konverteras ned till en lägre standard från proffsnivån 24 bit till 16 bit.
Förhoppningsvis används ditherbrus så oxfilén bibehåller sin naturliga smak .
Det är denna fil som vi sedan köper i form av cd .
Att då lägga ut tiotusentals kronor på hifiapparater kan ses som enorm overkill. Trots det upplever många att det låter bättre med bättre och dyrare apparater.

Men man ska inte heller göra misstaget att tro att såsom det lät för inspelnings- /mastringsteknikern eller producenten, är gränsen för hur bra det kan låta om inspelningen. Ljudteknikerns val av inspelningsapparatur är (förhoppningsvis) en bra balans mellan pris & prestanda men framförallt vad gäller åtegivningskvalitet på högtalare och braigheten på akustiken i rummet finns det i 99% av fallen myyycket mer att ge innan det är så bra det kan bli.

Sen är jag ju självklart med på att pris och verklig prestanda mer ofta än sällan har en väldigt svag koppling till varandra och att kablar för 100-tudsentals kronor är ovettiga saker.

[RJohan]

Det stämmer generellt, men för några veckor sedan besökte jag en kompis har ett par Beveridge2-W som han återuppväckt. Det finns nog några par till i landet. De är inte buggfria, med sin rödrivning med en massa 5 kV TV-rör, vilken transientåtergivning! Dessutom kan de spela betydligt starkare än några andra elektrostathögtalare jag hört. De tar inte stor plats heller, men de bör placeras likt Peters ägg fast de är liite större, [ Bild ]
perspektivet är också bra, men de är inte fria från lådljud när man drar på . På 80-talet byggde de flesta inte närmelsevis så resonansdöda höljen som är vanliga nu.

Här har ett antal rader text försvunnit, men de kommer jag inte att försöka återskapa(i kväll, i alla fall).

Jo, Beveridge är nog det enda jag hört som inte 'låter högtalare', ljudet 'svävade' i luften framför en. Fantastiskt att det finns några kvar! Därmed inte sagt att det lät som verkligheten...

SME's grundare Alastair Robertson-Aikman hade en anläggning med dubbla Quad 63'or, högtalarna var gömda bakom draperier uppe på en scen. Just tricket att dölja högtalarna lår ska ha bidragit kraftigt till ilusionen av verklighet. Tyvärr har jag inte hört den

[RogerGustavsson]

Beveridge är väldigt speciella men de spelar måttligt högt utan baslådor. Jag tycker alltjämt ljudnivån ska vara rimligt hög för att vissa musikformer ska göra sig väl vid återgivning hemmavid. Det gäller inte bara rockmusik av hårdslående sort utan dra på lite opera, kyrkorgel eller någon folkmusik. Det fungerar rätt dåligt som bakgrundsmusik.

[Kralle]

inte vill jag utsättas för hur det låter på 3-4 meters håll med en hårtslående trummis. Vår hörsel är ju inte direkt anpassad för de ljudnivåerna.

Jag tror artikelförfattaren menar att attacken på ljudet är det som ofta avgör hur verklighetstroget det låter. Och att det saknas förmåga där i många fall.
Alltså den extremt korta tiden från tystnad till max nivå.

[Perfector]

Beveridge är väldigt speciella men de spelar måttligt högt utan baslådor. Jag tycker alltjämt ljudnivån ska vara rimligt hög för att vissa musikformer ska göra sig väl vid återgivning hemmavid. Det gäller inte bara rockmusik av hårdslående sort utan dra på lite opera, kyrkorgel eller någon folkmusik. Det fungerar rätt dåligt som bakgrundsmusik.

Eller så ser man det som att man lyssnar på lite avstånd.
Antingen är man på väg till för att lyssna eller på väg bort.
Vid en viss punkt så låter det svagare men det betyder ju inte att det inte låter musik för det.
Ta the Royal tatoo i Edinburough som exempel.
När dom kommer gående med hela dragoon guard på gatorna så ökar volymen hela tiden tills man står alldeles bredvid och lyssnar.
Men oavsett volymen så är det ju äkta vara man hör.
Det är så jag vill kunna lyssna, alltid musik men på olika avstånd.

Edit:
Kan ju tillägga att allt är på det sättet oavsett vad som låter.
En bil, ett flygplan människor som pratar.
Det är ju ändå "the real thing" oavsett hur lågt eller högt det låter.
Så realism är något helt annat än volym, i alla fall för mig.

[RogerGustavsson]

Jo, det finns olika transientbegrepp. Kanske stor- och småskalig? För en del är det attacken hos en hornhögtalare som gäller och för andra är det den där transienten vid lägre nivåer som elektrostater ofta har. En del högtalare kräver lite nivå för att "komma igång".

Perfector, du är inne på avståndet igen. Vi var några som tyckte till senast. Avståndet ger inte bara ljudtrycket utan även den tonala balansen och mängden direktljud ändras när man ändrar avståndet till ljudkällan. En militärparad låter rätt olika på nära håll eller en bit bort.

[Perfector]

Jo, det finns olika transientbegrepp. Kanske stor- och småskalig? För en del är det attacken hos en hornhögtalare som gäller och för andra är det den där transienten vid lägre nivåer som elektrostater ofta har. En del högtalare kräver lite nivå för att "komma igång".

Det tycker i så fall jag är ett konstruktionsfel hos högtalaren om den "måste" spelas upp för att låta rätt.

[RogerGustavsson]

Jo, det finns olika transientbegrepp. Kanske stor- och småskalig? För en del är det attacken hos en hornhögtalare som gäller och för andra är det den där transienten vid lägre nivåer som elektrostater ofta har. En del högtalare kräver lite nivå för att "komma igång".

Det tycker i så fall jag är ett konstruktionsfel hos högtalaren om den "måste" spelas upp för att låta rätt.

Må så vara men det är verkligen inte ovanligt. En del högtalare är ointressanta på låg ljudnivå. Man kan kanske kalla det för brist på upplösning?

[Harryup]

Jo, det finns olika transientbegrepp. Kanske stor- och småskalig? För en del är det attacken hos en hornhögtalare som gäller och för andra är det den där transienten vid lägre nivåer som elektrostater ofta har. En del högtalare kräver lite nivå för att "komma igång".

Perfector, du är inne på avståndet igen. Vi var några som tyckte till senast. Avståndet ger inte bara ljudtrycket utan även den tonala balansen och mängden direktljud ändras när man ändrar avståndet till ljudkällan. En militärparad låter rätt olika på nära håll eller en bit bort.

Jag ser en av de största poängerna med horn är att man inte alls behöver spela högt utan att de redan på låg nivå ger transienter. Elektrostater sägs ju vara transientsnabba men det är en annan snabbhet som jag upplever ifrån dom. Lite för vackert.

/Harry Up

[goat76]

Beveridge är väldigt speciella men de spelar måttligt högt utan baslådor. Jag tycker alltjämt ljudnivån ska vara rimligt hög för att vissa musikformer ska göra sig väl vid återgivning hemmavid. Det gäller inte bara rockmusik av hårdslående sort utan dra på lite opera, kyrkorgel eller någon folkmusik. Det fungerar rätt dåligt som bakgrundsmusik.

Eller så ser man det som att man lyssnar på lite avstånd.
Antingen är man på väg till för att lyssna eller på väg bort.
Vid en viss punkt så låter det svagare men det betyder ju inte att det inte låter musik för det.
Ta the Royal tatoo i Edinburough som exempel.
När dom kommer gående med hela dragoon guard på gatorna så ökar volymen hela tiden tills man står alldeles bredvid och lyssnar.
Men oavsett volymen så är det ju äkta vara man hör.
Det är så jag vill kunna lyssna, alltid musik men på olika avstånd.

Edit:
Kan ju tillägga att allt är på det sättet oavsett vad som låter.
En bil, ett flygplan människor som pratar.
Det är ju ändå "the real thing" oavsett hur lågt eller högt det låter.
Så realism är något helt annat än volym, i alla fall för mig.

Nu är inte jag den som lyssnar på speciellt höga nivåer, dels p.g.a att jag bor i lägenhet och värdesätter grannsämjan, men även för att jag aldrig någonsin jämställer stereolyssning med ett riktigt band som spelar live framför mig. Det är helt enkelt för många parametrar som aldrig kan överenstämma mellan dessa företeelser för att ens kunna lura mig att tro att det är ett riktigt band som spelar framför mig.

Jag var på en bröllopsfest för några år sedan där de hade hyrt in en orkester som spelade riviga och dansvänliga låtar och jag tror musiken drog upp minst 80% av alla gästerna till att stå och dansa. Jag är ganska säker på att ett så stort antal gäster knappast hade lockats till dans ifall musiken spelades från ett ljudsystem, hur bra det än må ha varit, för precis som det Kralle citerade från MoLT så finns det i princip inte några ljudsystem som klarar att spela upp realistisk transientdynamik så som exempelvis ett riktigt trumset låter på riktigt...

Citerar några rader ur Claes W:s artikel om ljudtrycksnivåer i senaste MoLT:
"En av de största skillnaderna mellan hur inspelningar av akustiska instrument uppfattas låta brukar handla om transientdynamiken. Det faktiska maximala ljudtrycket vid anslag och tonansatser i den akustiska verkligheten uppgår inte sällan till många gånger högre ljudtrycksnivå än den som flertalet hifi-anläggningar och monitorsystem kan alstra inom sina mer eller mindre linjära arbetsområden."
Tycker det är intressant. De flesta anläggningar hänger alltså inte med i svängarna. Är elektrostater bättre i detta avseende?
Är detta något man kan mäta upp med t ex impulssvar? Alltså hur bra/dålig ens egna anläggning är vad gäller transientdynamik.

...Därför tycker jag det blir aningen löjligt när någon påstår att deras ljudsystem låter precis som att bandet står och spelar framför dem, knappast!
Men jag är fullt med på att våra fina ljudsystem kan måla upp en illusion som ibland kan låta helt fantastiskt och kan trollbinda mig som lyssnare att totalt förkovra mig i musiken, men nog saknas det en hel del parametrar för att ge ett fullskaligt live-framträdande. Den fullskaliga inspelningen finns inte och kan därmed inte heller spelas upp på något ljudsystem.


Perfector, vi har i andra trådar redan varit inne på det där med uppspelad nivå, bara genom att spela lägre på stereon ger absolut inte en likvärdig ljudinformation som om att bandet bara skulle befinna sig längre bort, det saknas helt enkelt en hel drös med ljudparametrar för att man ska kunna uppfatta det på det viset. Man hör ju att musikerna befinner sig på exakt samma avstånd oavsett hur högt eller lågt man än spelar upp musiken på sin ljudanläggning, därmed försvinner idyllen att det skulle befinna sig ett riktigt band som bara skulle råka befinna sig längre bort p.g.a den lägre ljudvolymen.

[Perfector]

Beveridge är väldigt speciella men de spelar måttligt högt utan baslådor. Jag tycker alltjämt ljudnivån ska vara rimligt hög för att vissa musikformer ska göra sig väl vid återgivning hemmavid. Det gäller inte bara rockmusik av hårdslående sort utan dra på lite opera, kyrkorgel eller någon folkmusik. Det fungerar rätt dåligt som bakgrundsmusik.

Eller så ser man det som att man lyssnar på lite avstånd.
Antingen är man på väg till för att lyssna eller på väg bort.
Vid en viss punkt så låter det svagare men det betyder ju inte att det inte låter musik för det.
Ta the Royal tatoo i Edinburough som exempel.
När dom kommer gående med hela dragoon guard på gatorna så ökar volymen hela tiden tills man står alldeles bredvid och lyssnar.
Men oavsett volymen så är det ju äkta vara man hör.
Det är så jag vill kunna lyssna, alltid musik men på olika avstånd.

Edit:
Kan ju tillägga att allt är på det sättet oavsett vad som låter.
En bil, ett flygplan människor som pratar.
Det är ju ändå "the real thing" oavsett hur lågt eller högt det låter.
Så realism är något helt annat än volym, i alla fall för mig.

Nu är inte jag den som lyssnar på speciellt höga nivåer, dels p.g.a att jag bor i lägenhet och värdesätter grannsämjan, men även för att jag aldrig någonsin jämställer stereolyssning med ett riktigt band som spelar live framför mig. Det är helt enkelt för många parametrar som aldrig kan överenstämma mellan dessa företeelser för att ens kunna lura mig att tro att det är ett riktigt band som spelar framför mig.

Jag var på en bröllopsfest för några år sedan där de hade hyrt in en orkester som spelade riviga och dansvänliga låtar och jag tror musiken drog upp minst 80% av alla gästerna till att stå och dansa. Jag är ganska säker på att ett så stort antal gäster knappast hade lockats till dans ifall musiken spelades från ett ljudsystem, hur bra det än må ha varit, för precis som det Kralle citerade från MoLT så finns det i princip inte några ljudsystem som klarar att spela upp realistisk transientdynamik så som exempelvis ett riktigt trumset låter på riktigt...

Citerar några rader ur Claes W:s artikel om ljudtrycksnivåer i senaste MoLT:
"En av de största skillnaderna mellan hur inspelningar av akustiska instrument uppfattas låta brukar handla om transientdynamiken. Det faktiska maximala ljudtrycket vid anslag och tonansatser i den akustiska verkligheten uppgår inte sällan till många gånger högre ljudtrycksnivå än den som flertalet hifi-anläggningar och monitorsystem kan alstra inom sina mer eller mindre linjära arbetsområden."
Tycker det är intressant. De flesta anläggningar hänger alltså inte med i svängarna. Är elektrostater bättre i detta avseende?
Är detta något man kan mäta upp med t ex impulssvar? Alltså hur bra/dålig ens egna anläggning är vad gäller transientdynamik.

...Därför tycker jag det blir aningen löjligt när någon påstår att deras ljudsystem låter precis som att bandet står och spelar framför dem, knappast!
Men jag är fullt med på att våra fina ljudsystem kan måla upp en illusion som ibland kan låta helt fantastiskt och kan trollbinda mig som lyssnare att totalt förkovra mig i musiken, men nog saknas det en hel del parametrar för att ge ett fullskaligt live-framträdande. Den fullskaliga inspelningen finns inte och kan därmed inte heller spelas upp på något ljudsystem.


Perfector, vi har i andra trådar redan varit inne på det där med uppspelad nivå, bara genom att spela lägre på stereon ger absolut inte en likvärdig ljudinformation som om att bandet bara skulle befinna sig längre bort, det saknas helt enkelt en hel drös med ljudparametrar för att man ska kunna uppfatta det på det viset. Man hör ju att musikerna befinner sig på exakt samma avstånd oavsett hur högt eller lågt man än spelar upp musiken på sin ljudanläggning, därmed försvinner idyllen att det skulle befinna sig ett riktigt band som bara skulle råka befinna sig längre bort p.g.a den lägre ljudvolymen.

Njae, igen.
Du hör ju inte alls var musiken befinner sig om du hör den istället för högtalaren. Egen uppfattning.
Och nu blandar du /ni ihop äpplen och päron
Högtalaren skall klara att spela utanför lådan oavsett volym.
Gör den det så blir det som om musiken skulle spelas live någonstans i huset (mitt hus) och lyssnar från valfri plats.
Och om man sedan går ut ur rummet där musiken spelas så kan man få illusionen av att musikerna faktiskt står i rummet och spelar med mig/dig i säg foajen.
Men mina referenser är väsenskilda från dina och många andras.
Jag hänförs av musiken när andra analyserar den.
Jag är som Ferdinand, såå lycklig under min korkek.

[goat76]

Eller så ser man det som att man lyssnar på lite avstånd.
Antingen är man på väg till för att lyssna eller på väg bort.
Vid en viss punkt så låter det svagare men det betyder ju inte att det inte låter musik för det.
Ta the Royal tatoo i Edinburough som exempel.
När dom kommer gående med hela dragoon guard på gatorna så ökar volymen hela tiden tills man står alldeles bredvid och lyssnar.
Men oavsett volymen så är det ju äkta vara man hör.
Det är så jag vill kunna lyssna, alltid musik men på olika avstånd.

Edit:
Kan ju tillägga att allt är på det sättet oavsett vad som låter.
En bil, ett flygplan människor som pratar.
Det är ju ändå "the real thing" oavsett hur lågt eller högt det låter.
Så realism är något helt annat än volym, i alla fall för mig.

Nu är inte jag den som lyssnar på speciellt höga nivåer, dels p.g.a att jag bor i lägenhet och värdesätter grannsämjan, men även för att jag aldrig någonsin jämställer stereolyssning med ett riktigt band som spelar live framför mig. Det är helt enkelt för många parametrar som aldrig kan överenstämma mellan dessa företeelser för att ens kunna lura mig att tro att det är ett riktigt band som spelar framför mig.

Jag var på en bröllopsfest för några år sedan där de hade hyrt in en orkester som spelade riviga och dansvänliga låtar och jag tror musiken drog upp minst 80% av alla gästerna till att stå och dansa. Jag är ganska säker på att ett så stort antal gäster knappast hade lockats till dans ifall musiken spelades från ett ljudsystem, hur bra det än må ha varit, för precis som det Kralle citerade från MoLT så finns det i princip inte några ljudsystem som klarar att spela upp realistisk transientdynamik så som exempelvis ett riktigt trumset låter på riktigt...

Citerar några rader ur Claes W:s artikel om ljudtrycksnivåer i senaste MoLT:
"En av de största skillnaderna mellan hur inspelningar av akustiska instrument uppfattas låta brukar handla om transientdynamiken. Det faktiska maximala ljudtrycket vid anslag och tonansatser i den akustiska verkligheten uppgår inte sällan till många gånger högre ljudtrycksnivå än den som flertalet hifi-anläggningar och monitorsystem kan alstra inom sina mer eller mindre linjära arbetsområden."
Tycker det är intressant. De flesta anläggningar hänger alltså inte med i svängarna. Är elektrostater bättre i detta avseende?
Är detta något man kan mäta upp med t ex impulssvar? Alltså hur bra/dålig ens egna anläggning är vad gäller transientdynamik.

...Därför tycker jag det blir aningen löjligt när någon påstår att deras ljudsystem låter precis som att bandet står och spelar framför dem, knappast!
Men jag är fullt med på att våra fina ljudsystem kan måla upp en illusion som ibland kan låta helt fantastiskt och kan trollbinda mig som lyssnare att totalt förkovra mig i musiken, men nog saknas det en hel del parametrar för att ge ett fullskaligt live-framträdande. Den fullskaliga inspelningen finns inte och kan därmed inte heller spelas upp på något ljudsystem.


Perfector, vi har i andra trådar redan varit inne på det där med uppspelad nivå, bara genom att spela lägre på stereon ger absolut inte en likvärdig ljudinformation som om att bandet bara skulle befinna sig längre bort, det saknas helt enkelt en hel drös med ljudparametrar för att man ska kunna uppfatta det på det viset. Man hör ju att musikerna befinner sig på exakt samma avstånd oavsett hur högt eller lågt man än spelar upp musiken på sin ljudanläggning, därmed försvinner idyllen att det skulle befinna sig ett riktigt band som bara skulle råka befinna sig längre bort p.g.a den lägre ljudvolymen.

Njae, igen.
Du hör ju inte alls var musiken befinner sig om du hör den istället för högtalaren. Egen uppfattning.
Och nu blandar du /ni ihop äpplen och päron
Högtalaren skall klara att spela utanför lådan oavsett volym.
Gör den det så blir det som om musiken skulle spelas live någonstans i huset (mitt hus) och lyssnar från valfri plats.
Och om man sedan går ut ur rummet där musiken spelas så kan man få illusionen av att musikerna faktiskt står i rummet och spelar med mig/dig i säg foajen.
Men mina referenser är väsenskilda från dina och många andras.
Jag hänförs av musiken när andra analyserar den.
Jag är som Ferdinand, såå lycklig under min korkek.

Och vet du vad jag kan göra, jag kan spela musik på mitt ljudsystem och gå ut från min lägenhet och ner på badstranden här utanför huset. Därmed får jag full realism av att jag befinner mig så långt ifrån en orkester att jag inte hör den alls, så bra är mitt ljudsystem.

Gör du på allvar så när du lyssnar på musik, går du ut från lyssningsrummet och sätter dig i ett annat rum för att lyssna från den platsen istället när du vill få upplevelsen att bandet spelar någonstans på avstånd?

[Perfector]

Nej, men det går att lyssna när jag går runt i huset och få full behållning av ljudet.
Och då känns det som om jag har gubbarna i huset spelandes live.

[Tell]

Att det känns som ett par gubbar spelar musik i ens hus om man byter rum tror jag inte är nåt speciellt märkvärdigt egentligen. Färgningen av rummen o huset blir så pass stor att eventuella felfärgningar i själva anläggningen liksom "suddas bort". Oavsett så är det väl ändå en tämligen ointressant måttstock det där? Det ska låta gött i rummet man är i, thats it. Om det skulle låta okej om man är i rummet brevid är bara en bonus.

[Perfector]

Att det känns som ett par gubbar spelar musik i ens hus om man byter rum tror jag inte är nåt speciellt märkvärdigt egentligen. Färgningen av rummen o huset blir så pass stor att eventuella felfärgningar i själva anläggningen liksom "suddas bort". Oavsett så är det väl ändå en tämligen ointressant måttstock det där? Det ska låta gött i rummet man är i, thats it. Om det skulle låta okej om man är i rummet brevid är bara en bonus.

Då har jag bonus i hela huset

[Tell]

Att det känns som ett par gubbar spelar musik i ens hus om man byter rum tror jag inte är nåt speciellt märkvärdigt egentligen. Färgningen av rummen o huset blir så pass stor att eventuella felfärgningar i själva anläggningen liksom "suddas bort". Oavsett så är det väl ändå en tämligen ointressant måttstock det där? Det ska låta gött i rummet man är i, thats it. Om det skulle låta okej om man är i rummet brevid är bara en bonus.

Då har jag bonus i hela huset

Då tror jag din definition av "okej" är betydligt lägre än många andra

[Perfector]

Att det känns som ett par gubbar spelar musik i ens hus om man byter rum tror jag inte är nåt speciellt märkvärdigt egentligen. Färgningen av rummen o huset blir så pass stor att eventuella felfärgningar i själva anläggningen liksom "suddas bort". Oavsett så är det väl ändå en tämligen ointressant måttstock det där? Det ska låta gött i rummet man är i, thats it. Om det skulle låta okej om man är i rummet brevid är bara en bonus.

Då har jag bonus i hela huset

Då tror jag din definition av "okej" är betydligt lägre än många andra

Jaa, tack och lov för det då

[hifikg]

Att det känns som ett par gubbar spelar musik i ens hus om man byter rum tror jag inte är nåt speciellt märkvärdigt egentligen. Färgningen av rummen o huset blir så pass stor att eventuella felfärgningar i själva anläggningen liksom "suddas bort". Oavsett så är det väl ändå en tämligen ointressant måttstock det där? Det ska låta gött i rummet man är i, thats it. Om det skulle låta okej om man är i rummet brevid är bara en bonus.

Då har jag bonus i hela huset

Då tror jag din definition av "okej" är betydligt lägre än många andra

En svag inre referens är en välsignelse ibland

[jansch]

Då har jag bonus i hela huset

Då tror jag din definition av "okej" är betydligt lägre än många andra

En svag inre referens är en välsignelse ibland

Du har så rätt!!!
Jag tror att alla(?) som är medlemmar på Faktiskt.io har klart för sig hur långt ifrån verkligeten man är när man lyssnar på en inspelning.
Den rent fysikaliska möjligheten att överföra verkligheten till någon form av fonogram i stereoformat och sedan spela upp det via 2 högtalare är ju egentligen helt beklämmande. Vi skulle aldrig acceptera de rent fysikaliska tillkortakommandena om vi överförde motsvarande brister till synintryck, det skulle vara som att se en riktigt dålig film från stumfimens era.

Vi är extremt "lättlurade" när det gäller hörseln och framförallt sådant som triggar känslor.
En väldigt tydlig generell egenskap är att vi också mer och mer kritiska och har svårare att falla in i någon sorts "suggestion" ju bättre återgivning vi upplevt (hittar inte referenser just nu på internet, men redan på 1970 talet konstaterade man det!
Alltså! Är man någorlunda nöjd med sin anläggning blir det ett "ekorrhjul" att försöka förbättra den, risken är uppenbar att kraven ökar snabbare än kvaliteten på anläggningen.

Vi behöver suggestionen, fantasin och den känslomässiga upplevelsen i musiken som återges (på ett extremt banalt sätt i traditionell stereoåtergivning) annars hade det låtit skit.
Eller..... om du är "lättlurad", var glad över det - det är jag!
Fast jag blir förbannad över att jag gillar lite mysig 2:a tons distorsion. Jag VET och MÄTER brister och ändå låter det bra! Ungefär som att det är mysigare med en svagt överdriven blå himmel på ett vykort eller lätt, lätt turkos "fake" på Mälarens vatten i högsommarvärme. Det är ju fortfarande Mälaren.....

[hifikg]

Yeah, det är därför jag just nu sitter o spelar på en rörhäck istället för det bästa som finns att få tag i, rörisen är skön o efter en massa timmar så började den låta så där skönt "rörigt" som jag hoppades på. Till att börja med lät det alldeles för likt 208:an o då var det ingen poäng med rören liksom.
Mälaren ja... Bara olika vinklar på kameran.

[Prozac]

Det där med att man hör att ljudet kommer från ett par högtalare och alltså inte från instrument och inspelningssal. Att musiken inte ”släpper” från högtalarna. Att man hör de olika elementen och inte en homogen helhet.
Det sägs emellanåt vara ett stort och vanligt problem.
Antingen så är det så att det faktiskt är ett vanligt problem som beror på tekniska brister, eller så handlar det om ett problem hos lyssnaren, dvs vissa personer hör sådant medans andra processar bort det.

Går man på konsert och lyssnar på klassisk eller akustisk musik så upplever jag en stor skillnad på hur det låter hemma. Lyssningsrummet färgar för mycket och dynamiken, energin, frekvensomfånget är större på konserten. Placeringen av instrumenten i lokalen och förnimmelsen av konsertlokalen är tydligare på konserten.

Om man inte hör det....

eller har jag fel utrustning?

[goat76]

Det där med att man hör att ljudet kommer från ett par högtalare och alltså inte från instrument och inspelningssal. Att musiken inte ”släpper” från högtalarna. Att man hör de olika elementen och inte en homogen helhet.
Det sägs emellanåt vara ett stort och vanligt problem.
Antingen så är det så att det faktiskt är ett vanligt problem som beror på tekniska brister, eller så handlar det om ett problem hos lyssnaren, dvs vissa personer hör sådant medans andra processar bort det.

Går man på konsert och lyssnar på klassisk eller akustisk musik så upplever jag en stor skillnad på hur det låter hemma. Lyssningsrummet färgar för mycket och dynamiken, energin, frekvensomfånget är större på konserten. Placeringen av instrumenten i lokalen och förnimmelsen av konsertlokalen är tydligare på konserten.

Om man inte hör det....

eller har jag fel utrustning?

Precis, de där aspekterna du nämner går inte att trolla bort vilket gör att inspelad musik uppspelad på ett ljudsystem alltid kommer låta just som uppspelad musik, därför låter det nog "högtalare" hos oss alla.

Helst dynamiken som knappast kommer i närheten av verkligheten, vilket kanske är den största flaskhalsen och sedan det här med stereosystemets begränsningar som egentligen är en väldigt banal grej, att från två enstaka ljudkällor försöka måla upp en hel symfoniorkester som består av exempelvis 30-40 enskilda ljudkällor som alla spelas i sin fulla prakt och som vi sedan med våran fantastiska hörsel fångar upp och bearbetar i vårat sinne...

Det säger ju sig självt att det på sin höjd bara kan bli en rätt okej illusion av det verkliga ljudet.

[hifikg]

Många gånger är lyssningen hemma bättre om man bara tänker på musiken, ja emellanåt kan även atmosfären vara bättre hemmavid
Tänker på att musiken framgår bättre, röster hörs tydligare, akustiken är bättre och publiken mindre störande. Nu sitter jag o tänker på hur det brukade vara på t ex Fasching före pesten vs att lyssna hemma. Likväl tog jag mig dit många gånger för att få uppleva mina favoritartister levande och långt efter sådana upplevelser har de framstått som än mer förkroppsligade i lyssningsrummet.

Linda Oh

[DVD-ai]

Helt omickade live framträdanden har givit mig dom absolut mest fantastiska musik upplevelserna.
Med extra stor glädje mins jag när Einar Selvik solo och en grupp han medverkar i som heter Wardruna körde tvåkvällar i rad helt naturella framträdanden på Nalen i Stockholm.
Det var konstant ståpäls båda dagarna och det både föll tårar av glädje och sorg till den fantastiska musikaliska stämningen, framträdandet och historierna som förmedlades.

Jag gillar egentligen inte återgiven musik via högtalare och hela konceptet med att låta vår hjärna få tro att där är en komplett ljudhändelse - när det egentligen bara är två kanaler (i bästa fall) uppfångat och återgivet...
Verkligheten är helt enkelt bara bättre
Men vist kan det vara riktigt bra när det är som bäst med återgiven musik, närmast musiken kommer jag oftast med helt elektronisk musik som helt saknar information som avslöjar bristerna i hela kedjan från inspelning till uppspelning.
Eller på andra plats då riktigt bra inspelningar där bristerna är så små som möjligt gällande placering och tid i ljudbilden.

[Tell]

Visst, instrument utan någon elektronik inblandad låter ju fint, helt naturligt osv, men har aldrig fått nån speciellt jättefin upplevelse så, ingenting som låter lika najs som välproducerad elektronisk musik genom mina piP eller ett riktigt stort PA som typ Funktion One eller liknande. Har hört analog musik genom högtalare som låter tämligen naturligt också, men fortfarande inget jag fått sådär jättemycket wow-upplevelse av. Ett ljudsystem förstärker allting på ett sånt sätt så det nästan alltid bara blir bättre.
Kort o gott, IRL-musik är verkligen ingen måttstock för mig åtminstone

Eller jo, har hört en liten liten orgel av nåt slag tillsammans med nån flöjt o gitarr i en gammal lada mitt i natten i enbart stearinljusets sken, det var väldigt trevligt det! Men det berodde till stor del på platsen, sällskapen o att det bara var allmänt mysigt.

[lennartj]

Det där med att man hör att ljudet kommer från ett par högtalare och alltså inte från instrument och inspelningssal. Att musiken inte ”släpper” från högtalarna. Att man hör de olika elementen och inte en homogen helhet.
Det sägs emellanåt vara ett stort och vanligt problem.
Antingen så är det så att det faktiskt är ett vanligt problem som beror på tekniska brister, eller så handlar det om ett problem hos lyssnaren, dvs vissa personer hör sådant medans andra processar bort det.

Går man på konsert och lyssnar på klassisk eller akustisk musik så upplever jag en stor skillnad på hur det låter hemma. Lyssningsrummet färgar för mycket och dynamiken, energin, frekvensomfånget är större på konserten. Placeringen av instrumenten i lokalen och förnimmelsen av konsertlokalen är tydligare på konserten.

Om man inte hör det....

eller har jag fel utrustning?

Precis, de där aspekterna du nämner går inte att trolla bort vilket gör att inspelad musik uppspelad på ett ljudsystem alltid kommer låta just som uppspelad musik, därför låter det nog "högtalare" hos oss alla.

Helst dynamiken som knappast kommer i närheten av verkligheten, vilket kanske är den största flaskhalsen och sedan det här med stereosystemets begränsningar som egentligen är en väldigt banal grej, att från två enstaka ljudkällor försöka måla upp en hel symfoniorkester som består av exempelvis 30-40 enskilda ljudkällor som alla spelas i sin fulla prakt och som vi sedan med våran fantastiska hörsel fångar upp och bearbetar i vårat sinne...

Det säger ju sig självt att det på sin höjd bara kan bli en rätt okej illusion av det verkliga ljudet. [/quo]
Efter en häpnadsväckande konsert, som exempelvis när Thomas Zehetmair framförde Beethovens 7:a med GSO för ett par år sedan känner jag ibland att jag måste jämföra de inspelningar jag har med kvällens konsert i färskt minne och om kvaliteten på mina inspelningar är minst "bättre än bra" så har jag inte en tanke på att återgivningen hemma skulle vara sämre än live.Då kan det nog bero på att jag är så fokuserad på att inte glömma hur livetolkningen lät.

Var det Prozak som sade; "Placeringen av instrumenten i lokalen och förnimmelsen av konsertlokalen är tydligare på konserten." Det var sorgligt, det behövs inte speciellt mycket akustikfix eller märkliga ljudprylar för att man lätt ska upptäcka att de flesta nyproduceringar av symfonisk musik är överskärpta när det gäller instrumentplacering. Om jag blundar i konsertlokalen hör jag aldrig instrumenten så exakt placerade som från inspelningar.Jag accepterar det som en kompensation för saknade synintryck. Vi talar väl bara om audio här?

[goat76]

Går man på konsert och lyssnar på klassisk eller akustisk musik så upplever jag en stor skillnad på hur det låter hemma. Lyssningsrummet färgar för mycket och dynamiken, energin, frekvensomfånget är större på konserten. Placeringen av instrumenten i lokalen och förnimmelsen av konsertlokalen är tydligare på konserten.

Om man inte hör det....

eller har jag fel utrustning?

Precis, de där aspekterna du nämner går inte att trolla bort vilket gör att inspelad musik uppspelad på ett ljudsystem alltid kommer låta just som uppspelad musik, därför låter det nog "högtalare" hos oss alla.

Helst dynamiken som knappast kommer i närheten av verkligheten, vilket kanske är den största flaskhalsen och sedan det här med stereosystemets begränsningar som egentligen är en väldigt banal grej, att från två enstaka ljudkällor försöka måla upp en hel symfoniorkester som består av exempelvis 30-40 enskilda ljudkällor som alla spelas i sin fulla prakt och som vi sedan med våran fantastiska hörsel fångar upp och bearbetar i vårat sinne...

Det säger ju sig självt att det på sin höjd bara kan bli en rätt okej illusion av det verkliga ljudet.

Efter en häpnadsväckande konsert, som exempelvis när Thomas Zehetmair framförde Beethovens 7:a med GSO för ett par år sedan känner jag ibland att jag måste jämföra de inspelningar jag har med kvällens konsert i färskt minne och om kvaliteten på mina inspelningar är minst "bättre än bra" så har jag inte en tanke på att återgivningen hemma skulle vara sämre än live.Då kan det nog bero på att jag är så fokuserad på att inte glömma hur livetolkningen lät.

Var det Prozak som sade; "Placeringen av instrumenten i lokalen och förnimmelsen av konsertlokalen är tydligare på konserten." Det var sorgligt, det behövs inte speciellt mycket akustikfix eller märkliga ljudprylar för att man lätt ska upptäcka att de flesta nyproduceringar av symfonisk musik är överskärpta när det gäller instrumentplacering. Om jag blundar i konsertlokalen hör jag aldrig instrumenten så exakt placerade som från inspelningar.Jag accepterar det som en kompensation för saknade synintryck. Vi talar väl bara om audio här?

Allt det jag skrivit är med utgångspunkt från trådfrågan, och det är rätt mycket som avslöjar att det jag lyssnar på är uppspelad musik från ett par högtalare när jag sitter hemma och lyssnar.

Det Prozac skrev vad gäller tillkortakommanden i ljudsystemet som inte kan återge verklighetens dynamik, energi och att frekvensomfånget upplevs klart större live är de parametrar jag skriver under på. Det där med instrumentplacering är dock inte ens en parameter jag ens funderar på när jag lyssnar och ser en live-konsert, jag ser ju var musikerna står så det är ju inget jag funderar över.

Med trådfrågan som utgångspunkt så är det såklart ännu fler parametrar förutom de ovanstående som avslöjar att det inte är en live-spelning framför mig. Den producerade musiken är mycket renare och betydligt mer städad än det verkliga ljudet vilket även det faktiskt tar bort ännu mer av realismen, vilket i sin tur även det bidrar till att det "låter högtalare"/ljudsystem/producerad musik.

Ta och lyssna någon gång på ett duktigt band som spelar blues live, jag kan nästan lova dig att du får svårt att inte börja röra dig till musiken, oavsett om du blundar eller inte. Gå sen hem och spela upp samma typ av musik på ljudanläggning, gärna den bäst producerade skivan med blues du känner till, så märker du ganska snabbt att hur bra det än må låta så kommer det aldrig frambringa samma rytmiska och taktfast känsla som får dig att börja dansa.

De flesta av oss här på Faktiskt har rätt bra ljudsystem, det låter antagligen fruktansvärt bra hos många och även om det ur vissa aspekter låter bättre än verkligheten (p.g.a att det är producerat) så kommer det fortfarande saknas en massa aspekter som bara live-musik kan förmå att leverera.

Klart är att det låter högtalare hemma hos oss alla.

[sprudel]

Liveupplevelser av akustiskt framförd musik och återgivning av inspelad musik är två olika sporter, svårare än så är det inte. Jag gillar multisport!

[Prozac]

"Var det Prozak som sade; "Placeringen av instrumenten i lokalen och förnimmelsen av konsertlokalen är tydligare på konserten." Det var sorgligt, det behövs inte speciellt mycket akustikfix eller märkliga ljudprylar för att man lätt ska upptäcka att de flesta nyproduceringar av symfonisk musik är överskärpta när det gäller instrumentplacering. Om jag blundar i konsertlokalen hör jag aldrig instrumenten så exakt placerade som från inspelningar.Jag accepterar det som en kompensation för saknade synintryck. Vi talar väl bara om audio här?"

Hehe, ja det kanske är "sorgligt"

Men att instrumentplaceringen på plats i tex Berwaldhallen skulle vara otydligare än återgiven från en inspelning har jag lite svårt att acceptera, trots synintrycken. Från en konsert med gemensamt PA blir det förstås en annan sak. Och det kanske är olika "sporter" som sprudel skrev, men liveframträdanden av iaf akustisk musik borde väl utgöra nån form av facit ifråga om hur det bör låta?