Fan, man funderar nog onödigt mycket egentligen...
Nå: Öppna på utsidan är de rimligtvis, de öppna lurarna. Det är ju liksom det gängse kriteriet för att kalla dem "öppna".
Så, vad innebär det att de är öppna?
Det innebär åtminstone att:
- Omgivningen tydligt tvingas ta del av ens musikspelande, förutsatt att man inte envisas med att köra ett potpurri på den gamla hiten "4:33". (Fast de kanske känner igen den också när de lyssnat en stund. Det ser man ju när de börjar stampa takten...)
- Omgivningens ljud tvingas dessutom in i ens musikspelande, vilket blir extra påtagligt om man envisas med att köra ett potpurri på den gamla hiten "4:33".
- Ljudet från utåtstrålningen från membranen tvingas inte in i ens musikspelande, vilket främst blir relevant om man inte envisas med att köra ett potpurri på den gamla hiten "4:33".
Ty, det finns i många fall en hyfsat tillsluten kavitet på andra sidan, dvs mellan skallen och luren. Åtminstone i de fall då luren sluter tätt mot skallen medelst en hyfsat tät kudde och där hela hörat ryms innanför kudden.
Mycket till "öppen" avseende fritt från kavitet är det då knappast. Och särskilt mycket dipol är det inte alls.
Vissa "öppna lurar" är mer öppna. De som har en oklädd skumkudde med öppna celler istället för en läder- eller plastklädd kudde kan kanske betraktas som ganska öppna och åtminstone litegrann som dipoler. Dessutom är de ju därmed även mer eller mindre befriade från kaviteter som kan stöka till ljudet.
Det finns väl för övrigt någon lur, har jag för mig, där det sitter ett metallnät på båda sidor om membranet och där alltsammans dessutom stöder mot skallen medelst en enbart en liten bit kudde, vilken har som enda uppgift att hålla styr på lurens position och åstadkomma ett avstånd mellan membranet och skallen.
Så, vart vill jag komma med allt detta då? Ingen susning. Men det kanske kommer någon vart ändå?