Jag såg att JM i någon tråd skrev om vid vilka ljudtryck som detaljklarheten upplevs som störst och vid vilka den upplevelsen begränsas.
Jag tycker mig märka att det faktiskt finns en koppling. Det kanske inte är så konstigt eller nytt i sig, men man kan ju spinna vidare på det. Låt oss strunta i diskussionen om exakta dB-tal dock.
Vad är ett realistiskt, dvs verklighetsnära, ljudtryck för avlyssnandet av en inspelad symfoniorkester uppspelad i ett lyssningsrum? Efter lite funderingar kring vilken plats i konsertsalen man ljudtrycksmässigt vill efterlikna, så kommer man säkert fram till ett ungefärligt ljudtrycksvärde. Med lite ytterligare funderingar så kommer man nog också fram till ett ljudtrycksspann som överensstämmer på ett ungefär med verkligheten.
Jag själv kan uppleva ljudet i konserthuset som aningen obehagligt högt. Mina öron har små defekter som renderar i ett maskerande skallrande vid höga ljudtryck. Vill jag återskapa realismen hemma så skall det självklart skallra i öronen även då. Men vill jag verkligen ha alla aspekter på realism, även de som ger mig små obehag?
Mitt svar är Nej! Jag väljer i det läget att sänka ljudtrycket så att det lilla distraherande obehaget minskar eller försvinner. Hade jag kunnat sänka ljudtrycket även i konsertsalen, tex med frekvenslinjära dämpproppar i öronen, så vore ju den sänkta nivån hemma realistisk. Eller om jag drar på samma ljudtryck hemma och kör med propparna både där och i konserthuset, så vore det ju ljudtrycksmässig realism i båda fallen.
Så, vad vill man egentligen åstadkomma? Är det realism i alla avseenden eller skall några undantas?