Allt var bättre förr, brukar gamla gubbar som jag tycka. Men då handlar det om oss själva.
Hur är det med HiFi då? Själv har jag just bytt ut min 90-tals-skivspelare till en 70-tals med stor behållning. Båda får nog betraktas som ingångsmodeller för resp märke. 90-talaren är helt okej och låter riktigt bra, men 70-talaren ger mig musikaliska välbehagsrysningar av ett lite mer sofistikerat slag.
Ett annat exempel: Tillverkaren av det högtalarmärke jag har sa för några dar sen på ett engelsk forum att de nya ingångsmodellerna inte låter lika bra som de gamla. Men de kostar hälften kanske ska tilläggas, och man startar från en hög nivå. Så även de nya är väldigt bra.
Å andra sidan: Ingen lär väl förneka att CD-spelare låter otroligt mycket bättre idag än hur de lät när de var nya på 80-talet. Till och med en billig DVD-spelare låter bättre än de första CD-spelarna.
Den nya förstärkartekniken, om den nu är "digital" eller inte, klass D, T, Ice-power o s v, ger om jag begriper rätt, enorma möjligheter till välljud till rimlig kostnad, nyttjad på rätt sätt.
När man går över från CD, DVD, Blåstråle, eller andra typer av skivor med alla sina begränsningar till att lagra musiken på hårddiskar så stora att musiken kan lagras okomprimerad och den kan laddas hem med feta bredband så öppnas ju åter fantastiska möjligheter till välljud. Återigen handlar det om att nyttja tekniken på rätt sätt. Det ser mörkt ut kanske, men det är inte teknikens fel utan hur den tillämpas.
Men jag kan ju hålla med om att förr när det inte fanns limitrar, kompressorer, multikanalmixrar åssåvidare hade ljudtekniker små möjligheter att förstöra musiken. Men det är ju inte tvång på att använda allt detta.
edit: ändrade lite
