Fan vad mycken ”popmusik” låter trist

[Morello]

Lyssnade lite snabbt på Magnolia Electric Co, men stängde av ganska snabbt. Det låter framför allt väldigt dynamiskt stympat.

[goat76]

Jag har ENDAST pratat om naturligt låtande inspelning där produktionen vid mixning INTE har processats och polerats till absurdum. Ingenstans har jag pratat om vad som skett vid mastring, det är en helt annan diskussion.

Från min sida har det hela tiden handlat om dessa inspelningar jämfört med den överpolerade produktionen av Toto-skivan.

MasVis visar förstås inte bara vad som hänt vid mastring, utan tar hänsyn till hela processen. Återigen: "The software provides objective support for discussions on sound quality and master processing of audio recordings."

Slutligen vill jag poängtera att videodokumentären tydligt visar att albumet Josephine hade alla förutsättningar att låta lika bra som Speaking in Melodies. Att taffligt arbete vid mixerbordet sedan medförde att potentialen inte uppfylldes är förstås tråkigt.

Jag vet att inga av de saker du påstår har skett vid mixningen, jag vet hur mixaren i fråga gör och inte gör och hur minimala korrigeringar han utför. Jag vet även att 99% av mixen är gjord redan innan inspelningen ens har startats, om något inte överensstämmer/låter bra i kontrollrummet vid förberedelserna så korrigeras den/de mikrofonerna vad gäller placering eller byts ut mot annan mikrofon. Inspelningen är 100% analog och de eventuella små korrigeringar som görs sker redan innan inspelningen startar. När inspelningen väl startar är det mesta i stora drag klart vad gäller panoreringar, nivåer, mild och försiktig kompression på baskagge, basgitarr och sång. Sen efter inspelning sker det ytterst små justeringar/editeringar (skära med rakblad) och sen är mixen klar och är det bandet sedan lämnar studion med.
Det du hör i videon ÄR mixen, några större förändringar utförs inte.

Jag är insatt i MasVis och vad det programmet visar har gjorts vid mastring. Programmet är först och främst till för att jämföra olika mastringar av samma mix, utöver det kan det ge vissa indikationer vad som kanske har gjorts vid mixningsstadiet, men man kan aldrig veta vad som verkligen gjorts vid mixningen.

[goat76]

Lyssnade lite snabbt på Magnolia Electric Co, men stängde av ganska snabbt. Det låter framför allt väldigt dynamiskt stympat.

Du gillar inte mastringen, det är naturligtvis synd att de inte lämnade över materialet till en försiktigare mastringsfirma som bara hade utfört de allra nödvändigaste ingreppen.

[Morello]

Var du närvarande under produktionen?

För övrigt saknar det förstås relevans huruvida mixen gjorde i den analoga domänen eller ej.

Det låter framförallt taffligt på grund av excessiv kompression av mixen, men även de sannolikt groteska ekvaliseringsinsatserna under mix och/eller mastering är störande.

(Givetvis kan den konstiga klangen bero på tafflig utrustning, men jag håller det för osannolikt)

[Morello]

Lyssnade lite snabbt på Magnolia Electric Co, men stängde av ganska snabbt. Det låter framför allt väldigt dynamiskt stympat.

Du gillar inte mastringen, det är naturligtvis synd att de inte lämnade över materialet till en försiktigare mastringsfirma som bara hade utfört de allra nödvändigaste ingreppen.

Alternativt bara skickade materialet direkt till spotify utan att anlita en så kallad masteringfirma. (borde för övrigt heta kompressionsfirma då de saknar relevanta arbetsuppgifter annat än att gravera ett och annat lack)


Men visst, originalbanden kanske låter bra - det kan man inte veta.

[I-or]

Ja, exakt var i processen det har gått snett kan vi inte veta. Helt klart är dock att grundförutsättningarna för signalerna var bra eftersom videodokumentären uppvisar hög ljudkvalitet. Att ta dessa signaler och förvanska dem till den grad som uppvisas här är direkt inkompetent.

[goat76]

Ja, exakt var i processen det har gått snett kan vi inte veta. Helt klart är dock att grundförutsättningarna för signalerna var bra eftersom videodokumentären uppvisar hög ljudkvalitet. Att ta dessa signaler och förvanska dem till den grad som uppvisas här är direkt inkompetent.

Men du kan lita på det jag säger, det har INTE skett vid mixningen i inspelningsstudion.

[Morello]

Hur kan du veta det?

[Morello]

"Det spelades in i Chicago 2002 med Steve Albini som producent och utgavs av Secretly Canadian i mars 2003."

Det är ju för höga farao samma tomte som producerat PJ Harveys direkt illaljudande "Rid of me"!

[petersteindl]

Nu får ni ge er. Det är dags för lite ordentlig musik.

[goat76]

Hur kan du veta det?

För att jag under 8 års tid studerat i hur Steve Albini spelar in musikoch mixar, han fullständigt hatar all den efterhandsprocessing som folk sysslar med vid musikproduktioner nu för tiden. Han är vida känd i inspelningsvärlden för sin minimalistiska inställning och sina djupgående kunskaper i olika mikrofoners karraktär.

Han vägrar kalla sig själv för producent, han ser sig själv mer som en studioingenjör som endast ska dokumentera bandet/artisten med så minimal egen påverkan på slutresultatet som möjligt och bara står för att lösa det rent tekniska.

Han utgår även ifrån att bandet vet hur de själva låter och vill låta, därför anlitas han endast av dem som vill just
dokumentera sitt sound och han lägger sig inte i några konstnärliga val vad gäller det musikaliska. Han ser det tillochmed som ett övertramp och bristande respekt ifall han skulle lägga sig i och sätta sin egen prägel och preferenser på bandets sound, vilket han förutsätter att de själva vet efter månader/år i replokalen.
Det enda han kräver är att bandet har repat in låtarna väl och redan har klart för sig med alla arrangemang och hur låtarna är uppbyggda, för när alla mikrofoner är uppställda och bandet fått höra några provinspelningar i kontrollrummet och fått möjlighet att komma med alla sina synpunkter vad gäller ljudet så har de oftast bara 1-3 försök på sig att sätta inspelningen live eftersom rullbanden kostar rätt mycket. Det gäller som sagt att vara väl-repade för bandets egna ekonomis skull, en misslyckad inspelning kan dock spelas över men tanken är att fånga en rå, ärlig upptagning av det bandet har övat in i replokalen.

Så går det till hos Electrical Audio i Chicago, det handlar nästan enbart om fullt analoga inspelningar med väldigt begränsade möjligheter till efterhandskladd, och där mixen i stora drag är klar redan innan Record-knappen ens rörts. Möjligheten till att höra hela mixen redan i det stadiet gör att det inte blir någon chansning eller några större behov till ljudmässiga ändringar behöver ske efter att själva inspelningen är gjord, man hör alltså redan om de olika beståndsdelarna i mixen passa ihop rent ljudmässigt och kan göra andra val av mikrofoner och finjustera positionerna av dessa för att minimera behovet av efterhandsprocessering.

[goat76]

"Det spelades in i Chicago 2002 med Steve Albini som producent och utgavs av Secretly Canadian i mars 2003."

Det är ju för höga farao samma tomte som producerat PJ Harveys direkt illaljudande "Rid of me"!

Håll gärna trams utanför tråden, det är tydligt att du inte uppskattar det äkta ljudet av ett "rockband i en replokal" vilket är högsta graden av high fidelity om man är intresserad av att höra en äkta musikalisk ursprungshändelse med minimal efterhandsprocessering.

Jag har sagt det förr, du gillar renhet till den grad att det verkliga ljudet av ett band spelandes i en lokal inte längre har utrymme och får finnas kvar i inspelningen. Du föredrar inte dokumenterande inspelningar där verklighetens smuts har fått vara kvar, det ska vara sanerat och bortstädat.

High Fidelity är INTE lika med renhet, Higt Fidelity är trohet mot ursprunget.
Oavsett hur illa en motorsåg låter så bör den enligt bästa möjliga high fidelity låta precis lika illa/precis likadant på inspelningen, likväl som den ljuvaste stämma bör låta exakt lika ljuv på inspelningen.

[Morello]

Bara för din information: jag har en replokal i källaren full med instrument.

Om jag ber någon spela trumma samtidigt som jag lyssnar på några meters avstånd så låter det inte på något sätt som de skivor du pratar om gör; det låter dynamiskt på ett sätt som ytterligt få popskivor gör och det låter väldigt mycket ljusare i klangen än vad typiska popskivor gör.

[I-or]

Lyssnade just på PJ Harveys album Rid of Me och trots att jag har hört massor av rockband i en replokal har det aldrig låtit ens i närheten som det man hör här. Ljudet är alldeles för tunt och odynamiskt överlag, men speciellt trummorna. Ett rockband av den här typen är mycket slamrigare i verkligheten, helt enkelt. Oprocessade instrument låter hyperdynamiskt oavsett om de är elektrifierade eller akustiska.

[I-or]

För att se om även ett äkta audiofilbolag mastrar om sina produktioner* kollade jag upp ett album från Sheffield Lab (Clair Marlo, Let it Go) på Spotify och tamigf-n, hade de inte varit framme med kompressorerna här också. Dessutom utan att märka skräpet med remaster. Man kan inte lita på någonting längre.


*Alltså förutom de gamla direktgraverade sakerna från vinyltiden som Morello upplyste om tidigare i denna tråd, då det inte går att undgå om man inte har varit klok nog att köra en bandspelare parallellt.

[goat76]

Lyssnade just på PJ Harveys album Rid of Me och trots att jag har hört massor av rockband i en replokal har det aldrig låtit ens i närheten som det man hör här. Ljudet är alldeles för tunt och odynamiskt och detta gäller alldeles speciellt trummorna. Ett rockband av den här typen är mycket slamrigare i verkligheten, helt enkelt. Oprocessade instrument låter hyperdynamiskt oavsett om de är elektrifierade eller akustiska.

PJ Harvey - Rid of Me är lite för ljus i klangen helt klart, jag har aldrig sagt något i motsats till det och jag har aldrig hört någon inspelning lyckats fånga hela verklighetens fulla dynamik.
Det verkar tyvärr finnas alldeles för många flaskhalsar i alla led från inspelning till uppspelning och den renhet, kraft och ljudstyrka som uppnås av ett riktgt instrument utan att för den delen låta så ansträngt starkt att man prompt vill sänka volymen verkar inte gå att uppnå, det är alltid något som avslöjar att det rör sig om återgivning på ett eller annat sätt.

[goat76]

För att se om även ett äkta audiofilbolag mastrar om sina produktioner* kollade jag upp ett album från Sheffield Lab (Clair Marlo, Let it Go) på Spotify och tamigf-n, hade de inte varit framme med kompressorerna här också. Dessutom utan att märka skräpet med remaster. Man kan inte lita på någonting längre.


*Alltså förutom de gamla direktgraverade sakerna från vinyltiden som Morello upplyste om tidigare i denna tråd, då det inte går att undgå om man inte har varit klok nog att köra en bandspelare parallellt.

All kompression är dock inte av ondo, i vissa fall kan det behövas en liten gnutta kompression för att få kontroll på några enskilda ljudelement i en mix. Men all form av kompression/limitering på det färdiga stereospåret är ju ändast av nivåhöjande orsaker och då är det ju bättre att lämna det till volymkontrollen hos lyssnaren.

[I-or]

Exakt, albumet är förstås inte framställt helt utan kompressorer i originalversion men behöver sannerligen inte komprimeras med ytterligare ca 2,5 dB vid mastring som i det här fallet.

[goat76]

Exakt, albumet är förstås inte framställt helt utan kompressorer i originalversion men behöver sannerligen inte komprimeras med ytterligare ca 2,5 dB vid mastring som i det här fallet.

Att skivan med Magnolia Electric Co. ändå låter såpass bra trots att någon gjort ganska mycket för att förstöra den vid mastringen, tycker jag vittnar om en inspelning/mixning av mycket hög kvalitet.

Skivan går att spela riktigt starkt utan att den låter illa.

[Tell]

Om du inte kan höra att det albumet är så enormt avskalat och överpolerat från verkligheten som det är, ja då kan jag bara säga att du måste blivit så invand genom livet med den typen av musikproduktion.
”Radio Friendly Unit Shifter”.

Enligt mig själv är min kritik mot den typen av musikproduktion underdriven, jag kan på forumet inte använda de fula ord jag hellre hade valt i min beskrivning av den här typen av slätstruken produktion, men... fan vad ”popmusik” låter trist”.

Jag har nu som sagt nästan bara lyssnat på elektronisk musik, med undantag för kanske lite Rammstein o så, men kan väl uppskatta nå "analog" musik ibland också. Oavsett så tycker jag nästan alltid att välproducerad o finpolerad musik låter najsare än nåt som låter som dom spelat i en replokal eller whatever. Om en gitarr skulle råka ha nå ful resonans eller nåt irl så tycker jag man garanterat ska polera bort den för att få ett snyggare o trevligare ljud.
Snyggt ljud > "korrekt" ljud.
Men ja, vi tycker väl lite olika då helt enkelt. O jag tycker fortfarande att du överdriver helt galet mycket, men det är väl inte ovanligt bland audiofiler så jag är väl inte direkt förvånad. Lite som Morellos överdrivna hat till kompressorer..

[Strmbrg]

Dessutom blir man ju nervös av allt detta taktmarkerande.
Måste takter markeras? Varför?
Men det hör egentligen inte hit.

[Olle99]

Neil Young är kanske inte så mycket pop men är han inte lite mån om ljud på hans låtar .

[AlbertHall]

Man ska inte lyssna på syntetisk musik.

[hifikg]

Man ska inte lyssna på syntetisk musik.

Vad SKA man lyssna på då? Enligt dig?

[Tell]

Vad är en syntetisk musik o varför ska man inte lyssna på den?

[I-or]

Neil Young är kanske inte så mycket pop men är han inte lite mån om ljud på hans låtar .

Apropå Neil Young, här ska ni få ett riktigt roligt tips på välljud från ett vanligt skivbolag med en låt som ni, till skillnad från nästan all annan knäppgöksmusik som har rekommenderats i den här tråden, faktiskt gillar och har hört förut. Nyinspelningen (1994) av träskrockarna Lynyrd Skynyrds Sweet Home Alabama från albumet Endangered Species. https://open.spotify.com/track/7IInCJ17PSGfmRgz56cOiZ?si=yPSclYuXSBWRKz2W0midEg

Självklart är detta inte i klass med audiofilbolagstopparna, men när jag snubblade över den här inspelningen för ett tag sedan blev jag rejält förvånad. Dessutom är ett snyggt spektrum och 18 dB toppfaktor inte illa i de här sammanhangen. Lyssna och kommentera.

Well I heard Mister Young sing about her
Well I heard ol' Neil put her down
Well I hope Neil Young will remember
A southern man don't need him around anyhow

Om man har varit i amerikanska södern och har hört alla Alabamians gå igång när deras "nationalsång" spelas någonstans, så kan man bara älska den här låten. Originalet är bättre musikaliskt, men tråden handlar som bekant om ljudkvalitet.

[petersteindl]

Det pratas ju om banankontakter lite här och var. Varför inte lite äkta banankontakt.

Och dörren öppnas på raketen
Banankommandot kommer ut
"Nu sköter vi den här planeten
Så eländet kan få ett slut"

Mvh
Bananas

[petersteindl]

Nu ere dags för Cornelis, fast i annan tappning.



Mvh
Gaffeln

[music4ever]

För att jag under 8 års tid studerat i hur Steve Albini spelar in musikoch mixar, han fullständigt hatar all den efterhandsprocessing som folk sysslar med vid musikproduktioner nu för tiden. Han är vida känd i inspelningsvärlden för sin minimalistiska inställning och sina djupgående kunskaper i olika mikrofoners karraktär.

Detta är fullständig nonsens. Steve Albini har ett eget sound och det är inte pga att han "låter instrumenten framföras utan påverkan". Man kan ju aldrig hört trummor i verkligheten om man tror de låter som de brukar göra på hans alster.
Själv så tycker jag hans stil kan funka mycket bra på vissa album. Men det är befängt att påstå det inte är en massa trixande.

[petersteindl]

Ibland får jag för mig att lyssna på lite annat än ”klassiskt”.
Nu senast blev det Emerson Lake and Palmer.
Utan att vara specifik nu så vill jag ändå sammanfatta det hela sålunda:
Jag skulle fanimig byta hobby om det vore så att ”popmusik” var det jag gillade.
Det spelar ingen större roll om det är en platta på Tidal eller en CD. Det låter dötrist ljudmässigt!
Det verkar alltså inte enbart kunna förklaras med det där om förstörande mastringar. Det verkar vara skit även om ingen varit framme och pillat sönder det hela.
De flesta ”klassiska” inspelningar är ju hästlängder från de ideal (eller brist på ideal) som ligger till grund för pop-inspelningar. Platt, hårt och allmänt obehagligt.

Det här är annat än klassiskt.


De tidigare exemplen jag länkat till likaså. Det är lite olika genrer.

Jag ger lite olika exempel för att söka förstå det du menar.

Samma låt i annat utförande.



Det tarvar följande låt för att få ett sammanhang mellan Nina och David.



Sista låt ut i inlägget blir denna.



Inom varje musikgenre finns mästerverk. På något sätt överlever de ljudets inflytande. Mästerverket går fram ändå. Det är som om det vore en lite annorlunda dimension.

Klassisk musik är likadant. Mästerverk går utanpå och kryper in ändå.

Inom det klassiska finns vissa stycken som bara finns manifesterat, oavsett ljudet, Nedanstående är för mig ett sådant moment.


Det hindrar inte att ett fullkomnat och perfekt ljud skulle tillföra ytterligare entertainment.

Mvh
Peter