"Enklare musik" kräver nog inte så mycket av anläggningen

[Strmbrg]

Ja, här sitter man och lyssnar på lite stråkorkestermusik av njutbar och melodisk typ.
Lyssnar och funderar.

När jag lyssnar på sådan här musik så blir upplevelserna olika beroende på om jag stänger av andra aktiviteter eller ej. Typ, läser eller skriver.
Musiken är såpass innehållsrik avseende smådetaljer, rumsljud, övertoner, multimelodi- och instrumentmix, att mycket går perceptivt förlorat när jag samtidigt sysslar med annat. Lägger jag ihop laptopen så ökar perceptionen av detaljerna.

Lyssnar jag på mindre komplex musik så blir inte förändringen så stor när jag både sysslar och lyssnar som när jag bara lyssnar.

Utifrån detta så undrar jag om det inte även är så, att den här ljud-komplexa musiken ställer högre krav på anläggningens förmåga till detaljåtergivning.
Jag skriver inte alls detta i syfte att racka ner på personer som gillar viss musik. Det vore både lågt och främmande. Nej, det är hur det förhåller sig som intresserar mig.

Enkelt uttryckt:
Om musiken inte innehåller särskilt mycket av små-ljud, inte framförs av massor av instrument i en lokalklang och inte består av mängder av parallella stämmor, ja då finns det ju rimligtvis inte så mycket att "lyfta fram". Den extremt högupplösande anläggningen ger inte så mycket extra.

Nu bortser jag från baskapacitet och ljudtrycksdito, vilket såklart kan vara egenskaper som inverkar på den mesta musik.

[MichaelG]

Baskapacitet och ljudtryck är icke att förakta. Dock tänker jag nog litet som du. Viss musik blir nästan litet meningslös att lyssna på om man inte har åtminstone en hyfsat anständig anläggning. Och speciellt vad gäller kammarmusik av olika slag som dels kan låta nästan öronbedövande starkt (sitt ett par meter från en pianotrio som spelar fff) och dels förnimmelsen av alla microljud från instrument och musiker som hörs när man sitter riktigt nära. Det finns inspelningar som fångar allt detta och det är helt klart en extra dimension om man lyssnar via en anläggning som klarar av att återge detta på ett trovärdigt sätt.

[Tell]

Ännu en till min-musiksmak-o-anläggning-är-mycket-bättre-än-alla-andras-tråd. Vad vill du få ut utav den denna gång?

[Morello]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen. Något som kan se komplext ut i frekvensdomänen i form av en massa spektrala komponenter ser inte längre komplex ut om den betraktas i tidsdomänen. Allt detta trams om att seriös musik är mer krävande än populärmusik och jazz är ingenting annat än just trams.

Olika typer av musik kan givetvis ställa olika krav på olika registers kapacitet.

[Strmbrg]

Ännu en till min-musiksmak-o-anläggning-är-mycket-bättre-än-alla-andras-tråd. Vad vill du få ut utav den denna gång?

Det var ju just det du tolkar in som jag skrev att jag INTE hade som syfte med tråden.

Men skit i mina trådar nu. Jag får gliringar om att jag skapar för många trådar. Det verkar störa det med.

[Alexi]

Jag kan komma på fyra faktorer:

1. Komplexitet, är det många instrument etc. som ska nå fram så påverkar disten hur lätt det är att urskilja de olika instrumenten. Är det tex bara en gitarr, så kan det vara extremt mycket dist och du kommer ändå uppleva det som att det är just en gitarr som spelar.
2. Dynamik, om musiken är dynamisk så behöver anläggningen klara av att återge den dynamiken.
3. Djupbas, samma här.
4. Diskant, samma här

[Tell]

Ännu en till min-musiksmak-o-anläggning-är-mycket-bättre-än-alla-andras-tråd. Vad vill du få ut utav den denna gång?

Det var ju just det du tolkar in som jag skrev att jag INTE hade som syfte med tråden.

Men skit i mina trådar nu. Jag får gliringar om att jag skapar för många trådar. Det verkar störa det med.

Det är precis så jag tolkar det ja, att just din musik är den musiken som krävs för att få ut nånting utav dina jättedyra prylar. Men visst, jag kanske tolkar fel.
Oavsett så anledningen till att du fastnar så lätt i just din musik är för att du gillar din musik, så mycket svårare än så är det inte. Finns garanterat folk som kan fastna i och uppleva jättemycket när dom verkligen lyssnar på sin musik, oavsett om det är komplex stringorkester, minimalistisk techno eller vanlig radiopop.

För övrigt borde du testa jazztobak, herrejisses vad man kan fastna i o mysa i diverse smådetaljer i musiken, blir verkligen en helt annan nivå av lyssnande!

[Morello]

Om man spisar seriös musik skall man väl röka seriös tobak och inte enkel jazztobak!

[I-or]

Ja, här sitter man och lyssnar på lite stråkorkestermusik av njutbar och melodisk typ.
Lyssnar och funderar.

När jag lyssnar på sådan här musik så blir upplevelserna olika beroende på om jag stänger av andra aktiviteter eller ej. Typ, läser eller skriver.
Musiken är såpass innehållsrik avseende smådetaljer, rumsljud, övertoner, multimelodi- och instrumentmix, att mycket går perceptivt förlorat när jag samtidigt sysslar med annat. Lägger jag ihop laptopen så ökar perceptionen av detaljerna.

Lyssnar jag på mindre komplex musik så blir inte förändringen så stor när jag både sysslar och lyssnar som när jag bara lyssnar.

Utifrån detta så undrar jag om det inte även är så, att den här ljud-komplexa musiken ställer högre krav på anläggningens förmåga till detaljåtergivning.
Jag skriver inte alls detta i syfte att racka ner på personer som gillar viss musik. Det vore både lågt och främmande. Nej, det är hur det förhåller sig som intresserar mig.

Enkelt uttryckt:
Om musiken inte innehåller särskilt mycket av små-ljud, inte framförs av massor av instrument i en lokalklang och inte består av mängder av parallella stämmor, ja då finns det ju rimligtvis inte så mycket att "lyfta fram". Den extremt högupplösande anläggningen ger inte så mycket extra.

Nu bortser jag från baskapacitet och ljudtrycksdito, vilket såklart kan vara egenskaper som inverkar på den mesta musik.

Jag håller delvis med, men när man har levt med en högupplösande anläggning (d.v.s. i praktiken klangligt korrekt och lågdistorderande*) ett tag inser man att allt låter bättre, inte bara musikaliskt och tekniskt framstående verk utan även den enklaste bruksmusik (som kan vara precis rätt musik att lyssna på ibland). Även avskalad musik har sina företräden och då ska ljudet verkligen vara avskalat utan brister i återgivningen.

Själv föredrar jag t.ex. storskalig orkestermusik på den klassiska sidan, men när jag lyssnar på t.ex. pianosonater ska det också låta flygel utan minsta lilla oljud. Flygelljudet söker nästan upp olinjäriteter och serverar dem på ett silverfat för lyssnaren. Jag växte upp med en välstämd flygel i vardagsrummet och hörde den i princip varje dag, så jag vet hur instrumentet ska låta (eller framför allt inte låta) även om skillnaden mellan olika varianter och tillverkare är påfallande stor.

Eller varför inte en sångerska ackompanjerad av en ensam gitarr? Den mänskliga rösten är det vackraste instrument som finns. Nästan alla lyssnare hör utan problem när en röst är naturligt återgiven och små återgivningsfel kan vara ordentligt irriterande här.


*Jag tror att Faktisktmedlemmarna förstår att typiska hifibegrepp som analytiskt eller musikaliskt ljud är trams och om det inte är rena hjärnspöken, så handlar det nästan uteslutande om skillnader i frekvensgång/spridning och distorsion.

[PerStromgren]

Om musiken är gles och akustisk är det rätt enkelt för de flesta att höra distorsion i anläggningen. Tät och elektrisk är det kinkigare. Detta tror jag har med saken att göra.

PS. Hm... Var det vad I-or nyss skrev?

[petersteindl]

Ja, här sitter man och lyssnar på lite stråkorkestermusik av njutbar och melodisk typ.
Lyssnar och funderar.

När jag lyssnar på sådan här musik så blir upplevelserna olika beroende på om jag stänger av andra aktiviteter eller ej. Typ, läser eller skriver.
Musiken är såpass innehållsrik avseende smådetaljer, rumsljud, övertoner, multimelodi- och instrumentmix, att mycket går perceptivt förlorat när jag samtidigt sysslar med annat. Lägger jag ihop laptopen så ökar perceptionen av detaljerna.

Lyssnar jag på mindre komplex musik så blir inte förändringen så stor när jag både sysslar och lyssnar som när jag bara lyssnar.

Utifrån detta så undrar jag om det inte även är så, att den här ljud-komplexa musiken ställer högre krav på anläggningens förmåga till detaljåtergivning.
Jag skriver inte alls detta i syfte att racka ner på personer som gillar viss musik. Det vore både lågt och främmande. Nej, det är hur det förhåller sig som intresserar mig.

Enkelt uttryckt:
Om musiken inte innehåller särskilt mycket av små-ljud, inte framförs av massor av instrument i en lokalklang och inte består av mängder av parallella stämmor, ja då finns det ju rimligtvis inte så mycket att "lyfta fram". Den extremt högupplösande anläggningen ger inte så mycket extra.

Nu bortser jag från baskapacitet och ljudtrycksdito, vilket såklart kan vara egenskaper som inverkar på den mesta musik.

Jag har följande invändning. Du skriver: "Enklare musik" kräver nog inte så mycket av anläggningen. Jag vill modda detta till att inkludera "Enklare musik" kräver nog inte så mycket av lyssnaren. Då är frågan om anläggningen ens är med i denna ekvation. Det beror dock på hur ordet "Enklare" definieras. Det som ter sig enkelt för anläggningen kan vara nog så komplext för lyssnaren.

Är detta enklare musik? Du får ta dig tiden att lyssna!


Är detta enklare musik? Även här måste du lyssna. Speciellt mellan 5 minuter in och till 6 minuter och därefter.



Sedan finns detta enklare lilla verk.



Vill man höra hela så finns en version här:


Här är ytterligare en version. Du kan lyssna och jämföra.



Nu har vi enkelheten för anläggningen kontra enkelheten för lyssnaren. Musikern i orkestern skulle nog komma med frågan: "Men jag då?" Just det, är det enkelt för musikern? Det är ytterligare en parameter.

Jag vill bara belysa det mångfacetterade gällande musik och enkelhet. Det är nämligen inte så enkelt.

Är detta enkelt?



Avslutningsvis har vi denna tonsättare. Enkelt eller komplext?



För mig ter sig Für Alina med Arvo Pärt som synnerligen komplext. Det beror på att han framkallar en underliggande dimension som gör att jag fryser fast. Det sker redan inom 5 sekunder. Det är något med anslag, ton och timing som frambringar något mer än bara toner. Vill man sätta dit mätinstrument och mäta crestfaktor och andra tekniska parametrar så missar man hela grejen. Det är som han zoomar. Han zoomar förbi det man tror är objektet. Han zoomar även förbi det man därefter tror vara objektet och han fortsätter zooma förbi objekt efter objekt och fångar hela tiden något annat plus det övriga som zoomats förbi. Det är som Hubble som zoomar ut i världsrymden. Kluster av dimensioner.

Kort snutt med musik.


Mvh
Peter

[MichaelG]

*Jag tror att Faktisktmedlemmarna förstår att typiska hifibegrepp som analytiskt eller musikaliskt ljud är trams och om det inte är rena hjärnspöken, så handlar det nästan uteslutande om skillnader i frekvensgång/spridning och distorsion.

...och hur dessa förändras beroende på dynamik. Klanglikt är nog piano/flygel bland det svåraste att återge på ett trovärdigt sätt, men vad gäller dynamik så är min upplevelse att kammarmusik på nära håll är mycket svårt att återge bra. Jag delar helt din uppfattning att allt låter bättre med en bra anläggning, men mycket låter ganska okej även i en litet sämre anläggning. Dock blir just pianot fort konstigt och fel när klangbalansen haltar åt ena eller andra hållet. Och kammarmusik kan låta rent illa om inte en anläggning har avsevärd dynamisk kapacitet (eller om jag förstår det rätt - håller ordning på frekvensgång och distorsion även vid kraftigt dynamiska händelser). Faktum är att min upplevelse är att det är lättare att få en dynamisk symfonisk händelse att låta OK än en kammarmusikalisk. Varför det är så vet jag inte, men kanske att många instrument och förhållandevis mycket efterklang och naturligtvis mycket längre avstånd gör det hela mer förlåtande. Att sitta några meter från en blåsarkvintett, eller en pianotrio - eller varför inte en sångsolist ackompanjerad av en flygel är en häftig upplevelse som jag upplever som mycket svår att återge i en stereoanläggning.

[MichaelG]

petersteindl; jag är visserligen en enkel man, men jag fullkomligt älskar Bartkoks musik.

[hcl]

Förvisso finns det mer eller mindre komplex musik, mer eller mindre krävande m.a.p. frekvensutsträckning och ljudtryckskapacitet och dessa aspekter kan givetvis utgöra utmaningar för en musikåtergivningsanläggning, men ...

Som jag ser det är enkel musik nära nog lika med dålig musik, oavsett genre. Dålig i meningen taffligt komponerad, taffligt framförd eller illa behandlad i produktionsledet. Inspelningskvalitet och kvalitet i efterföljande steg kan skala av kvaliteter som gör att precisionen i ursprungsarbetet går förlorat. Det finns som jag ser det bra (välkomponerad, väl producerad och förtjänstfullt framförd) musik, oavsett genre och för att fullt ut förmedla dessa kvaliteter krävs god återgivning som i viss mån kan ersättas av god extrapolationsförmåga hos lyssnaren. Det senare innebär att lyssnaren fyller i det som anläggning eller produktion inte förmår förmedla. Detta går givetvis inte göra fullt ut eftersom det innebär att det som ursprungsmusikern gjorde då ersätts med vad lyssnaren förmår, utifrån den egna erfarenheten och musikaliteten förmår restaurera inför det att det egna upplevelsecentrum delges musiken.

[jansch]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen. Något som kan se komplext ut i frekvensdomänen i form av en massa spektrala komponenter ser inte längre komplex ut om den betraktas i tidsdomänen. Allt detta trams om att seriös musik är mer krävande än populärmusik och jazz är ingenting annat än just trams.

Olika typer av musik kan givetvis ställa olika krav på olika registers kapacitet.

Såklart det är trams att seriös musik ( bör nog definieras som klassisk musik) är svårare att reproducera i en hifi-anläggning.
Det går dock alltid att hitta retoriska exempel på "omöjlig" återgivning t.ex det berömda kanonskottet eller orgeln i Atlantic city och dess basregister men liknande skitretorik går att tillämpa på mycket rockmusik som live kunde prestera 130dB på "bästa lyssnarplats" 3 meter från scenkant..... innan olika myndigheter begränsade ljudnivån. (T.ex Led Zepperlin på Que Club i Göteborg i slutet av 60-talet)

Jag anser att man istället borde fokusera på vad hörseln är extra känslig för avseende korrekt återgivning och det är framförallt mänskliga röster. alltifrån andning, "läppljud" (t.ex "P"), "s" och"f" ljud som lätt färgas mm. Därutöver Piano/flygel och andra transientrika instrument samt slagverk men rösten är "A och O".

[Nattlorden]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen. Något som kan se komplext ut i frekvensdomänen i form av en massa spektrala komponenter ser inte längre komplex ut om den betraktas i tidsdomänen. Allt detta trams om att seriös musik är mer krävande än populärmusik och jazz är ingenting annat än just trams.

Olika typer av musik kan givetvis ställa olika krav på olika registers kapacitet.

+1

[I-or]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen. Något som kan se komplext ut i frekvensdomänen i form av en massa spektrala komponenter ser inte längre komplex ut om den betraktas i tidsdomänen. Allt detta trams om att seriös musik är mer krävande än populärmusik och jazz är ingenting annat än just trams.

Olika typer av musik kan givetvis ställa olika krav på olika registers kapacitet.

Ja, detta är definitivt trams. Det är även så att klassisk musik är betydligt mer förlåtande för vissa återgivningsbrister än modern musik. Detta är t.o.m. en barnlek att visa rent signalanalysmässigt.

Rent musikaliskt finns det många exempel på kompositions- och orkestreringsmässigt enormt komplexa verk även inom något som normalt är repetitivt och enkelt som rockmusik. Att tro att all musikalisk begåvning upphörde någon gång under första halvseklet på 1900-talet är minst sagt korkat.

[music4ever]

Olika former av musik ger olika krav. Brukade ha blandskivor när jag åkte runt och testa prylar och då var det allt från elektronisk musik, metal, pop, jazz, blues, etc. Alla var utvalda av olika anledningar att testa systemen med. Någon högtalare som kanske lät rätt okej med akustisk musik totalt fallerade med en tung metallåt.

[Strmbrg]

Dr Steindl:
Jag har inte lyssnat på dina exempel eftersom jag känner flera av dem hyfsat väl sedan tidigare. Så de är alltså inte alls ignorerade.

Man kan självklart definiera enkel, svårlyssnad, komplex, lättillgänglig, banal, allvarlig, mångtydbar eller lite vad som helst. Och dessutom definiera det på lite olika, mer eller mindre genomtänkta vis.
Min utgångspunkt just i den här tråden var enbart att tala om "enkel - komplex" utifrån perspektivet på ljudkomplexitet.
Alltså inte utifrån exempelvis vilka och hurdana psykologiska effekter musik kan ge hos en lyssnare. Ej heller huruvida och i vilken grad musik av olika slag kan skapa associationer till skeenden, så som programmusik är tänkt. Sådant är intressant, men det var inte det jag hade i åtanke.

Den musik du anger (den som jag känner till alltså) klassar jag som komplex ur ett ljudperspektiv. Det vill säga att musiken består av:

Många instrument som spelar samtidigt

Många likadana instrument som spelar samtidigt

Många olika instrument som spelar samtidigt

Flera olika samtidiga stämmor/melodislingor

Instrument på olika avstånd från mikrofoner

Instrument på olika platser i en ljudreflekterande, ljudabsorberande och ljuddiffuserande stor lokal

Kanske specifikt till dem som lätt blir störda av en intolkad attityd i mina inlägg:

Det jag funderar över eller har som agenda är INTE huruvida viss musik är på något vis mer "högtstående" ur någotslags fisförnämt "sanningsperspektiv".

INTE huruvida de personer som föredrar viss musik är mer högtstående.

INTE huruvida jag är en bättre människa än du som lätt blir störd av det jag emellanåt skriver.

Jag kan emellanåt studsa omkring till Peps Persson, digga Alice Cooper titta på något klipp med Keith Moon eller George Clinton. Exempelvis.

Jag kan samtidigt förstå reaktioner på mina inlägg som tolkar dem som socialt positionerande, nedklankande och självförhävande. Jag förstår det eftersom den typen av människor som agerar i sådana syften finns. De är nog inte ens särskilt få utan kanske är de i majoritet i samhället. Vet ej. Men jag är medveten om att det förekommer.

Utifrån den ofta socialt bevakande, lättkränkta och infektionsbenägna stämning som råder i samhället så blir det såklart svårt att ernå trovärdighet för den som bara är ute efter att föra resonemang och fundera över hur saker förhåller sig, och gör just det, UTAN att blanda in socialiserande syften i tankar och handlingar.

Emellanåt känns den ambitionen närmast hopplöst utsiktslös.
Men skam den som ger sig.

[Nattlorden]

Olika former av musik ger olika krav. Brukade ha blandskivor när jag åkte runt och testa prylar och då var det allt från elektronisk musik, metal, pop, jazz, blues, etc. Alla var utvalda av olika anledningar att testa systemen med. Någon högtalare som kanske lät rätt okej med akustisk musik totalt fallerade med en tung metallåt.

+1

Gjorde likadant, fast med en cd-trave istället.

[RJohan]

Om man spisar seriös musik skall man väl röka seriös tobak och inte enkel jazztobak!

Och ha Arvo Pärtskägg, inte jazzskägg?

[Strmbrg]

Snicksnack och fjompigheter!

Jag tycker att man skall se ut och röka såhär när man spisar musik. Oavsett genre.

6Crxk4m.jpg (66.91 KiB) Visad 1418 gånger

worlds-dirtiest-man-5-1068x645.jpg (175.14 KiB) Visad 1418 gånger

hqdefault.jpg (45.57 KiB) Visad 1418 gånger

[Baffel]

Testade några olika förstärkare och två olika högtalare hos min kompis igår kväll. Tog med den lilla Technicsen som jag nu tjatat om i var och varannan tråd. Tycker att den stora skillnaden är bredden i ljudbilden som målades upp. Förmågan att få högtalarna att liksom försvinn. Rent ljudmässigt hängde technics su v45a väl med när det kommer till upplösning tyckte jag men just soundstage och förmågan att fylla ut där hängde den inte riktigt med. Detta jämfört med en singel end rörförstärkare med KT 88 rör och en Cyrus. Framförallt KT 88an och att få en 3d känsla , soundstage var grym på det. Detta oavsett vilken musik som vi spelade. En ljudmässigt fjärt i rymden jämfört med att byta mellan två olika högtalare var det dock. Ett par JM Lab Focal 905 och ett par Vienna Baby Grand. . Vilken enorm skillnad vid byte mellan högtalare.

Så "enkla" system och ljud de producerar. Verkar ju inte vara så enkelt som att musik x funkar på system y och tvärt om. Såklart något ni erfarna säkert sedan länge vetat om

[Strmbrg]

...
Verkar ju inte vara så enkelt som att musik x funkar på system y och tvärt om. Såklart något ni erfarna sedan länge vetat om

Det är nog så att allt inte är lika bra på allt.

För min del så vet jag väl om att jag har begränsningar i bas och ljudtryck, som andra inte skulle acceptera.
Jag accepterar det på grund av att jag gjort det aktiva valet att strunta i de bristerna. Bland annat på grund av att jag inte tycker att de bristerna har någon betydelse för den musik jag vill lyssna på. För mig alltså. Att det därför kan klassas som icke-hifi bryr jag mig inte heller om.

Hur anläggningen klarar av sådan musik jag inte vill lyssna på bryr jag mig inte heller om.


Jag tror att det kan klassas som integritet (tjurskallighet?). Men det bryr jag mig inte heller om egentligen.

[goat76]

Man kan självklart definiera enkel, svårlyssnad, komplex, lättillgänglig, banal, allvarlig, mångtydbar eller lite vad som helst. Och dessutom definiera det på lite olika, mer eller mindre genomtänkta vis.
Min utgångspunkt just i den här tråden var enbart att tala om "enkel - komplex" utifrån perspektivet på ljudkomplexitet.
Alltså inte utifrån exempelvis vilka och hurdana psykologiska effekter musik kan ge hos en lyssnare. Ej heller huruvida och i vilken grad musik av olika slag kan skapa associationer till skeenden, så som programmusik är tänkt. Sådant är intressant, men det var inte det jag hade i åtanke.

Den musik du anger (den som jag känner till alltså) klassar jag som komplex ur ett ljudperspektiv. Det vill säga att musiken består av:

Många instrument som spelar samtidigt

Många likadana instrument som spelar samtidigt

Många olika instrument som spelar samtidigt

Flera olika samtidiga stämmor/melodislingor

Instrument på olika avstånd från mikrofoner

Instrument på olika platser i en ljudreflekterande, ljudabsorberande och ljuddiffuserande stor lokal

Du blandar uppenbart ihop saker och ting.

Vad som är arrangemangmässigt komplext med att samordna flertalet musiker som framföra ett stycke, har inte mycket att göra med hur tekniskt komplext det blir för ett vanligt tvåkanalsljudsystem att återge det. Ljudsystemet får inte svårare att återge musiken bara för att de sammanlagda tonerna ursprungligen kom från många instrument, varken mikrofonerna vid inspelningen eller högtalarna vid uppspelning ”ser” musikarrangemangets komplexitet. Mikrofonerna tar till sig alla de olika ljudinslagen som ”en och samma ljudmassa”, och högtalarna spelar sedan bara upp denna ”en och samma ljudmassa” som mikrofonerna spelat in och ”vet” inte heller hur komplext det musikaliska arrangemanget var utformat eller hur många enskilda instrument det ursprungligen var.

Klassisk musik är i regel i långa stunder en hyfsat slätstruken historia ur återgivningshänsyn, i regel dundrar det på bara lite då och då med snabba och starka transienter, men mestadels behöver inte högtalarna jobba speciellt hårt.
Musik med en tätare ström av starka transienter ställer betydligt större krav på högtalaren, de dynamiska tvära kasten som kommer tätt och ofta efter varandra i en rocklåt eller liknande ställer högre krav, och är mer tekniskt komplext för en högtalare/ett ljudsystem att så fullskaligt som möjligt kunna återge.



Strmbrg, jag tror att ditt i överlag icke-intresse för exempelvis rockmusik får dig att lyssna på den typen av musik på ett något oengagerande sätt, du lyssnar bara på elgitarren, basgitarren och trummorna som stora ”Duplo-legoklossar” i arrangemanget och kanske tycker att någon detaljåtergivning är överflöd?

För mig som verkligen är intresserad av rockmusik lyssnar däremot efter detaljåtergivningen på instrument-nivå, jag älskar att ta del av all detaljerna jag hör från en välinspelad gitarrförstärkare, för mig finns inget vackrare än när gitarrens ljud spricker upp från relativt rent ljud till övergången där rören spricker upp till dist, och hur en skicklig gitarrist kontrollerar detta skeendet som om gitarren var en del av hans egen kropp.
Det var bara ett exempel på varför även jag trots den ofta arrangemangmässigt okomplicerade musikstilen också är mån om en detaljrik återgivning, men utöver detaljerna så ställer rockmusik överlag många fler krav på återgivningen än musik med färre och glesare tvära kast i transienterna.

[Strmbrg]

Så kan det vara.

[MichaelG]

Jag tycker att musik med tydlig rytm, tydlig melodi, måttlig dynamik och tydligt sammanhang mellan aktörerna fungerar bättre på bristfälliga musikanläggningar än musik som är mer komplex därvidlag. Jag gissar att det beror på att det musikaliska budskapet inte så lätt går förlorat i frekvensavvikelser, distorsion, och brus, mm. Dock tycker jag alltid att det är bättre när det är bättre. Dvs oavsett musikens komplexitet, tycker jag att den vinner på att återges via en kompetent musikanläggning. Men jag har mer än en gång lyssnat på musikrekommendationer av komplex musik som tett sig mer eller mindre obegriplig via exempelvis enklare bilstereo, eller liten bluetoothhögtalare men där allt faller på plats och blir begripligt när det lyssnas på via en mer kompetent anläggning.

Däremot - som många redan varit inne på - finner jag såväl mer som mindre komplex musik inom de flesta genrer. Utom dansband.

[Nattlorden]

goat76 - jag började inte lyssna på rock(/metal/etc) på allvar innan jag fann mig med högtalare som var bra nog att kunna fixa att lösa upp det. Det var liksom ett "aha - är det därför folk gillar det?" om jag överdriver lite.

[Morello]

Ja, detta är definitivt trams.

https://www.youtube.com/watch?v=a30ysyyuGLE

[goat76]

Så kan det vara.

Inte bara kan vara, det är så. Varför tror du även vi med andra musikaliska preferenser än dig suktar efter bättre återgivning?

Själv har jag en ljudanläggning som återger en fantastisk detaljåtergivning, utöver det klarar den även av snabba och kraftfulla dynamiska förlopp med starka transienter utan att den "tappar andan" och grötar till ljudet.
En tydlig detaljrik basåtergivning samt en naturlig topp som ger ett fint detaljrikt ljud utan att överdriva/förstärka något, samt ett otroligt bra mellanregister.
Nu kanske du tänker "basodiskant"? Nej, allt detta ger en helhet vilket inte begränsar återgivningen till att endast passa slätstruken och lättåtergiven musik. Vilken musikstil det än må vara som kommer ur högtalarna så klarar anläggningen av att återge den information som finns lagrad, det är helt och hållet upp till musikmaterialets produktionskvalitet ifall det låter bra eller dåligt, om det är detaljrikt eller inte, eller om det är transientrikt eller inte.

Högtalarna har ingen aning om vad musiken består utav, varken om det är en, tre eller hundra instrument som spelas på inspelningens tvåkanalsspår.