Linjehögtalare - funderingar.

[Baffel]

Hum , om du kan bygga någon slags testreamp så du kan vara flexibel med att byta position på elementen och högtalaren? Byggd i sektioner så du kan koppla på tex fyra element i varje låda lite hur du vill , byta positioner , Tänk lite typ

https://www.bradford.se/modelljaernvaeg ... kenor.html

För att köra runt elementen på. Inte exakt just modelljärnväg, det var mer exempel kring själva tanken . Något flexibelt och pröva sig fram med och eventuellt , om du har utrustning, mäta resultatet.

[Fanfaktiskt]

Uppenbarligen använder jag hemsnickrad fysik jonasp's uträkningar och JM's länk belyste varför: Två korrelerade källor ger +6dB. Elektriskt och akustiskt vardera 3dB.
Min nomenklatur måste jag fått från personalen i nån Hifibutik. Du är möjligtvis inte en fd säljare i en Hifibutik Peter?
Jag vill också be om ursäkt för att ha kladdat ner JM's byggtråd.

[Johan_Lindroos]

Uppenbarligen använder jag hemsnickrad fysik jonasp's uträkningar och JM's länk belyste varför: Två korrelerade källor ger +6dB. Elektriskt och akustiskt vardera 3dB.
Min nomenklatur måste jag fått från personalen i nån Hifibutik. Du är möjligtvis inte en fd säljare i en Hifibutik Peter?
Jag vill också be om ursäkt för att ha kladdat ner JM's byggtråd.

Vad menar du med ”Elektriskt och akustiskt vardera 3 dB” i relation till de +6 dB i meningen före?

[Fanfaktiskt]

Uppenbarligen använder jag hemsnickrad fysik jonasp's uträkningar och JM's länk belyste varför: Två korrelerade källor ger +6dB. Elektriskt och akustiskt vardera 3dB.
Min nomenklatur måste jag fått från personalen i nån Hifibutik. Du är möjligtvis inte en fd säljare i en Hifibutik Peter?
Jag vill också be om ursäkt för att ha kladdat ner JM's byggtråd.

Vad menar du med ”Elektriskt och akustiskt vardera 3 dB” i relation till de +6 dB i meningen före?

Jag menade att elektriskt lägger ett extra element till 3dB förutsatt att elementen inte spelar i samma område. Om dem spelar i samma område och korrelerar så förstärks nivån med ytterligare 3dB.

[Johan_Lindroos]

Uppenbarligen använder jag hemsnickrad fysik jonasp's uträkningar och JM's länk belyste varför: Två korrelerade källor ger +6dB. Elektriskt och akustiskt vardera 3dB.
Min nomenklatur måste jag fått från personalen i nån Hifibutik. Du är möjligtvis inte en fd säljare i en Hifibutik Peter?
Jag vill också be om ursäkt för att ha kladdat ner JM's byggtråd.

Vad menar du med ”Elektriskt och akustiskt vardera 3 dB” i relation till de +6 dB i meningen före?

Jag menade att elektriskt lägger ett extra element till 3dB förutsatt att elementen inte spelar i samma område. Om dem spelar i samma område och korrelerar så förstärks nivån med ytterligare 3dB.

Menar du med parallell- eller seriekopplade element eller något annat?

Du borde tänka så här istället: Två ljud källor, exakt likadana, på samma avstånd till en mottagarpunkt, summerar varsitt ljudtryck P, till P+P, alltså 2P. Ljudtrycksnivåskillanaden ges av 10log(2)^2 = 20log2 = 6 [dB].

Eller är det något annat du avser?

[Baffel]

Baffel jag uppskattar dina tankar!
Nu är det ett problem med frekvenser över ca 1000 Hz i denna linjehögtalare med element som är ca 9 cm i diameter. Under 1000 Hz kommer ljudet i form av cylindriska ljudvågor och där ljudet minskas med 3 dB för varje fördubbling av avståndet - förutsatt att högtalaren går från golv till tak. Över 1000 Hz börjar högtalaren allt mindre sprida ljudet cylindriskt och allt mer som multipla punktkällor med oönskade interferenser och ljudet minskar med 6 dB vid fördubbling av avståndet.
Antag att högtalarna är placerade i cirkelbåge i vertikalplanet med en radie lika med lyssningsavståndet. Dvs alla högtalarna är fokuserade på huvudet i lyssningspositionen.

Hur blir då uppmätta tonkurvan i lyssningspositionen för båglinjehögtalaren jämfört med om linjehögtalaren är rak i vertikalplanet där endast ett fåtal högtalare är fokuserade på huvudet?

JM

Det där med spridning av ljudvågor och hur det blir i praktiken har jag för lite kunskap/erfarenhet att ha någon kvalificerad tanke/gissning kring.

Men program för att beräkna impedans det måste ju bara finnas . Det är ju inte direkt så svårt. Välj Ohm du vill ha. Du kopplar i serie och parallellt och få på pappret 8 eller 4 ohm men i praktiken eftersom elementen diffar lite så har du lite att spela med.

Du väljer tex 8 ohm . För ett av varje element har du ett värde x1 x2 osv sen . Matchade det ihop . : X1,x2 osv = 8 Ohm
Istället för att fibbla och räkna för hand , som kan bli en hel del att hålla i huvudet då.

[Fanfaktiskt]

Menar du med parallell- eller seriekopplade element eller något annat?

Du borde tänka så här istället: Två ljud källor, exakt likadana, på samma avstånd till en mottagarpunkt, summerar varsitt ljudtryck P, till P+P, alltså 2P. Ljudtrycksnivåskillanaden ges av 10log(2)^2 = 20log2 = 6 [dB].

Eller är det något annat du avser?

Jag avser samma sak som du fast uttryckt på ett annat vis. Lägger man till en extra högtalare som spelar samma material och med samma nivå ökar nivån med 6dB. Testade lite mono med REW och då utstrålningspunkterna inte är samma så får jag inte riktigt 6dB. Högre upp i frekvens ser det ut som att nivåökningen minskar.

[Baffel]

Denna länk om linjehögtalare och spridning tycker jag verkar intressant :

https://www.trueaudio.com/array/

[solhaga]

Räkna själv på spridningsmönster.

[Baffel]

Tack solhaga.

[jonasp]

Känner att jag vill kommentera detta. En förstärkare trycker inte ut effekt. Att det blivit en slags slentrianstandard att ange effekt på förstärkare är lite vilseledande.

Jao näee njaa ja jag håller inte riktigt med. Eller jag håller helt med om att en förstärkare är en spänningskälla. Men det är definitivt en effektkälla också, som kanske bäst beskrivs som en Theveninekvivalent, dvs en ideal spänningsskälla med en inre resistans. Med denna modell är det lätt att se varför spänningen faller med sjunkande lastimpedans. För kunderna är detta förstås alldeles för komplicerat. Det är mycket lättare att säga 150 W i 8 Ohm och 280 W i 4 Ohm än Un = 35.9V och Ri = 0.29 Ohm.

(Vilket du egentligen också kom fram till, fast på ett annat sätt)

[petersteindl]

Det jag ville belysa är frågeställningen huruvida en 500-wattare som ”trycker ut” 500 watt har internt alstrat d v s förbrukat 500 watt. Har den det? Är det så att effektutvecklingen på dessa 500 watt är i slutsteget? Har 500 watt alstrats i slutsteget? Jag vet vilket svar de flesta vanliga konsumenter skulle ge om jag skulle ställa frågan: Man kan ju inte trycka ut något om man inte först alstrat det. Eller hur? Så om slutsteget har 100 % verkningsgrad så måste det ju vara 500 watt som först alstrats i slutsteget om slutsteget skall kunna trycka ut 500 watt. En effektgenerator.

Om du säger att ditt slutsteg är en effektkälla betyder det att du anser att den alstrar konstant effekt?
Ström, spänning eller effekt? To be or not to be?

Mvh
Peter

[Baffel]

Men om det "trycks" ut X W så så måste det ju även flöda in tillräckligt för att så ska ske. Lagras det dessutom inte spänningar i en förstärkare , för att motverka ett jämt flöde av effekt ut, eller? . Sen hur pass kraftfull en nätdel bör vara vet jag inte . Eller det kanske har att göra med verkningsgrad ? Det är skillnad på verkningsgrad klass A jmf med klass D. Att tycka ut en 2x50 W klass A förutom att det blir helv..varmt kräver ju en hel del effekt in jmf med en klass D 2x50 W.

[petersteindl]

Baffel, du är ett perfekt exempel. Tack!

Mvh
Peter

[Baffel]

Jag vet , ho ho

Läser på lite. Återkommer om några år.

[Fanfaktiskt]

Som konsument är Watt lättast att räkna med. Att förstärkaren är en spänningsgivare och effekten bränns av i talspolen behöver jag inte bry mig om då jag bara matchar Watt. Eller rättare sagt så lägger jag mig under vad högtalaren klarar av. Sen kan man förstås uttrycka sig bättre på ett seriöst Hifi-forum.

[petersteindl]

Som konsument är Watt lättast att räkna med. Att förstärkaren är en spänningsgivare och effekten bränns av i talspolen behöver jag inte bry mig om då jag bara matchar Watt. Eller rättare sagt så lägger jag mig under vad högtalaren klarar av. Sen kan man förstås uttrycka sig bättre på ett seriöst Hifi-forum.

Även tack till dig. Du förmedlar den promillen av konsumenter som ser att effekten utvecklas i talspolen och inte ligger som en ansamlad effekt/effektutveckling i slutsteget.

Man skulle kunna rita upp hela fenomenet med batteri och strömbrytare med styrning samt last.
Högtalaren är lasten.
Strömbrytaren är sluttrissorna i slutsteget.
Batteriet är nätspänningen som är ett slags växelströmsbatteri, där det görs om till ett likströmsnätdelsbatteri.
Styrningen är ingångssteget och drivsteget ligger som ett mellansteg mellan ingång och slutsteg.

Styrparametern är spänningen in som styr strömbrytarens läge och sätter spänningen ut efter strömbrytaren. Detta kan ske under förutsättning att det finns en återkopplingsloop från punkten efter strömbrytaren till ingången därför att det är på ingången till slutsteget/strömbrytaren som bör-värdet finns och på utgången som är-värdet finns.
Är-värdet skall följa en linjär funktion, t.ex. x= k*y där k = spänningsförstärkningsfaktorn. Om y dubbleras så skall även x bli dubbelt. Då är funktionen linjär.

Ansluts lasten/högtalaren till strömbrytaren så skall är-värdet x fortfarande vara k * bör-värdet y.

Slutsteget är en strömbrytare som reglerar strömmen från nätet till lasten för att upprätthålla bör-värdet * k, där denna ström utvecklar en effekt i nämnda last.

Mvh
Peter

[Baffel]

Baffel, du är ett perfekt exempel. Tack!

Mvh
Peter

Nu blev jag osäker . Var jag rätt ute?. Trodde du skojsade med ditt svar till mig, därav mitt svar.

Eller aha det är därför min lilla plutt till förstärkare har en nätdel på 420 W (fattade inte varför den ska vara så kraftfull) eftersom det är en klass A förstärkare (eller klass AA). Den behöver det , trots relativt få W ut i och med verkningsgraden . .

https://www.hifiengine.com/manual_libra ... v45a.shtml
Och om verkningsgraden är 50% . Då går hälften bort ,kvar 210 W, delat på två kanaler 105 W . Hum . Ähä nu tänker jag kanske fel.
Klass A:
"Förstärkarsteget är ledande 100 % av signalens period. Klass A-förstärkare har låg verkningsgrad: maximalt 50 % i mottaktkoppling vid full utstyrning (med sinusvåg) och mycket lägre vid liten utstyrning och/eller i single end-koppling. Den används mest i high-end- och andra småsignalsammanhang, där verkningsgraden och vikten är oviktig. Effektförlusterna omvandlas till värme som måste kylas bort med tyngande flänsar eller fläkt."

https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rst%C3%A4rkare

För övrigt tror jag inte det är 2x45 klass A w eftersom den inte blir speciellt varm.

[I-or]

Nu är det dags att fixa tid till att bygga egna högtalare. Diskussionerna i parallelltrådarna inspirerar. Det var över 30 år sedan sist. Klart ringrostig. Är insnöad på dipoler och linjehögtalare.
Då för länge sedan (>30 år sedan) byggde jag ett par linjehögtalare ett 2 x 0,01 m långt membran, 1 m bred o 2,2 m hög och med mängder med ferrit magneter (fanns inga överkomliga neodymium magneter då). Aktivt delade med Nakamichi EC-100 med JBL 15" i basen. Inget höjdarljud.
Har ett par linjehögtlare med 20 Fountek FR88EX i var sluten låda delade vid ca 180 Hz. Drygt 2 m höga. Låter så där. Något fattas. Distorsion.
Jag har ett par CBT36K line array, enligt Don Keele, som sprider ljudet lite för mycket för att passa mitt rum. För många reflexer och för tidigt.

Funderar på en klassiskt dipol med 8-utbredning mer likt mina Quad 989. Fungerar bra i stora lyssningsrummet rummet (11,5 x 5 x 5 m inklusive angränsande loft drygt 200 m^3). Nu är målet att ha perfekt ljud enbart i lyssningspositionen och mer SPL. Fanns det långa (2 m) tunnfilm högtalare med frekvens 300 -20000 skulle jag inte tveka att köpa.
Tänkt göra konstruktionen enkel med samma typ av element rak igenom över 160 Hz. Under 160 Hz har jag redan 4 x 15" Eminence Alpha 15 A/kanal i dipol konfiguration. En sluten subbas i varje hörn under 60 Hz.
Funderar på en samling Peerless 3,5" TC9FD18-08 https://hificompass.com/en/speakers/mea ... tc9fd18-08.
Avstånden mellan högtalarna blir teoretiskt för stort och diskantens direktljud kommer inte bli optimalt. Men med bara en lyssningsplats borde det gå att fixa med lite PEQ.
Finns säkert bättre element.
Tacksam för återkoppling med förslag.

JM

JM

I ett stort rum med lång efterklangstid är det extra fördelaktigt med den stora riktverkan som en linjekälla ger, vilket gör att det låter som ett vettigt val i ditt fall.
Linjekällor är dock luriga bestar och den utdragna placeringen av elementen gör att den normala punktkälleapproximationen inte fungerar alls. Man kan glömma enkla beräkningar där man direkt summerar källstyrkan från de olika elementen.

De stora fasskillnaderna mellan elementen i mottagarpositionen gör att spänningskänsligheten faktiskt är lägre för linjekällans 16 element över ca 2 kHz än för ett enstaka element (kopplade 4/4 i serie/parallell, alltså med oförändrad total resistans). Hög riktverkan har ett högt pris, speciellt på korta avstånd, d.v.s. i det här fallet under 30 meter eller så.

För att motverka detta kan man lågpassfiltrera de yttre elementen för höga frekvenser, vilket förstås ger en viss reduktion av riktverkan, men denna kommer ändå att vara hög.

Andra typer av linjekällor och areakällor av band-, planar- och elektrostattyp, undviker frekvensgångsproblemen via extremt låg rörlig massa, vilket via en helt annan koppling till luften ger en betydligt jämnare frekvensgång. Luften framför och bakom membranet är helt enkelt betydligt svårare att flytta på än membranet självt och denna akustiska impedans är frekvensberoende på ett sätt som ofta ger en ganska jämn frekvensgång.

Nedan visas frekvensgången modellerad med FEM/BEM respektive en förenklad Matlab-modell för ett avstånd om 3 meter med maximalt kompakt monterade element. Dessa är modellererade som ideala kolvar och med en rigid baffel om 0,4x1,4 m. Förutsättningarna är en dipolkälla i fri rymd. Frekvensupplösningen är inte bättre än 1/3 oktav eftersom beräkningstiden är låååång för så pass stora källor.

Resistansen i specen ser inte riktigt ut att stämma med impedanskurvan och spänningskänsligheten. Därför användes vid simuleringen 7,7 ohm, vilket ger god överensstämmelse här. Vill man ha den mer exakta spänningskänsligheten för dessa element, får man lägga till ca 3-4 dB över ca 7 kHz, där konerna uppvisar en del resonanser.

line16fr.jpg (27.48 KiB) Visad 6035 gånger

Skillnaderna mellan BEM-modellen och den förenklade Matlab-modellen ligger framförallt i diffrationseffekter från baffeln (dipol) och till mindre del i geometrin för elementen.

Så här vackra bilder över ljudfältet kan man få fram med BEM (observera att det räcker med att modellera 1/4 av högtalaren p.g.a. symmetri). Det framgår av bilden nedan att ljudtrycksnivån reduceras mycket tydligt för en stående lyssnare, alltså med öronen placerade runt 950 mm ovanför xy-planet. Frekvensgången blir också tydligt annorlunda. Om man vill ha ett vettigt ljud även för stående lyssnare måste man höja upp högtalaren så att toppen av den översta konen sitter i öronhöjd eller högre.

line16.jpg (189.37 KiB) Visad 6035 gånger

[Almen]

Vad är skillnaden mellan BEM och FEM? Har själv (för länge sedan) simulerat elektromagnetisk vågutbredning med FEM.

[I-or]

BEM står för Boundary Element Method. Man löser vågekvationen på ränderna till de olika begränsningsytorna och väljer sedan mottagarpositioner där man summerar de olika delbidragen.

Med FEM (Finite Element Method) löser man vågekvationen i en hel volym och man måste då använda sig av massor av mycket små volymelement för att kunna beskriva höga frekvenser. I praktiken leder detta till att man endast kan lösa problemen nära källan eller för låga frekvenser. Sedan finns det numeriska fördelar att ta hänsyn till, FEM resulterar normalt i bandmatriser som är enklare att lösa, men i praktiken måste man gå över till BEM för stora källor på stora avstånd och för höga frekvenser.

Jag har 64 GB RAM i min dator, men det räcker inte särskilt långt för akustiska beräkningar i full-FEM-fallet.

Det fiffigaste är att blanda FEM och BEM och på detta sätt kan man modellera precis allt från det elektromagnetiska fältet i motorn via mekaniken i de rörliga delarna och lådan till ljudavstrålningen, inkluderande strömningsmekaniska effekter i porten o.s.v. Man kan t.o.m. inkludera de grundfysikaliska förutsättningarna för komponenterna i delningsfiltret i en och samma modell, men modellbyggandet tar oerhört lång tid och så pass omfattande simuleringar utförs knappast i praktiken.

[JM]

Don Keele gjorde likande simuleringar. Upptill ca 1000 Hz var spridningen vertikalt rätt ok för en rak linjehögtalare. Med stigande frekvens ökade loberna markant ffa i vertkalpalnet även med 10 mm diskanter.
Nu har jag snart 16 x 2 st 3,5 tums högtalare att förhålla mig till. Mina CBT36 högtalare delas vid 1000 Hz till diskanterna.
Tanken är skippa diskanter och med PEQ skapa ett direktljud med en rak tonkurva även över 1000 Hz i lyssningspositionen och strunta i övriga positioner. Shading och fördröjning av aktuella element är primärt inte på tapeten men inte uteslutet.
Hur smal kan baffeln vara minimalt och vad tror du är optimal bredd. Konsekvenser? Laterala reflexer är inget problem i mitt rum så länge som dipolutsläckningen lateralt är dominerande.
Vad tror du händer om jag kör utan baffel och bara placerar högtalarna dikt an mot varandra och fixarar alla 16 i högtalarmagneterna?
Är mina tankar ok? Eller har jag missat något viktigt.
Har du tips på långa bandlinje källor nya eller begagnade att köpa till rimligt pris tar jag tacksamt emot tips.
Målet är rak tonkurva, ingen kompression, högre SPL än mina Quad 989 samt inte mycket sämre distorsion i en position och oförändrat optimala reflexer.

JM

[jonasp]

I-or, har du simulerat/räknat på konvexa och konkava linjekällor?

[Almen]

BEM står för Boundary Element Method. Man löser vågekvationen på ränderna till de olika begränsningsytorna och väljer sedan mottagarpositioner där man summerar de olika delbidragen.

Med FEM (Finite Element Method) löser man vågekvationen i en hel volym och man måste då använda sig av massor av mycket små volymelement för att kunna beskriva höga frekvenser. I praktiken leder detta till att man endast kan lösa problemen nära källan eller för låga frekvenser. Sedan finns det numeriska fördelar att ta hänsyn till, FEM resulterar normalt i bandmatriser som är enklare att lösa, men i praktiken måste man gå över till BEM för stora källor på stora avstånd och för höga frekvenser.

Jag har 64 GB RAM i min dator, men det räcker inte särskilt långt för akustiska beräkningar i full-FEM-fallet.

Det fiffigaste är att blanda FEM och BEM och på detta sätt kan man modellera precis allt från det elektromagnetiska fältet i motorn via mekaniken i de rörliga delarna och lådan till ljudavstrålningen, inkluderande strömningsmekaniska effekter i porten o.s.v. Man kan t.o.m. inkludera de grundfysikaliska förutsättningarna för komponenterna i delningsfiltret i en och samma modell, men modellbyggandet tar oerhört lång tid och så pass omfattande simuleringar utförs knappast i praktiken.

OK, då är jag hyfsat med. Men för BEM, kan det inte bli fel vid summeringen mellan randytorna? Om det är stort avstånd, menar jag?

[Ayebee]

Jag använder TC9:an utan baffel från ca 1100 Hz och uppåt. Har gjort enkla mätningar och spridningen såg om jag inte missminner mig dipolaktig ut upp till ca 2,5 kHz, sen vidgas spridningen för att efter drygt 3 kHz smalna av igen. Vet dock inte om detta går att extrapolera för 16 element i linjekälla. Nedåt i frekvens bör dipolutsläckningen följa läroboken. Linkwitz' spreadsheet spl_max1 indikerar ett maximalt ljudtryck på ca 100 dB vid 200 Hz, typ (för 16 element). Andra faktorer kommer kanske i spel, förstås.

[I-or]

Don Keele gjorde likande simuleringar. Upptill ca 1000 Hz var spridningen vertikalt rätt ok för en rak linjehögtalare. Med stigande frekvens ökade loberna markant ffa i vertkalpalnet även med 10 mm diskanter.
Nu har jag snart 16 x 2 st 3,5 tums högtalare att förhålla mig till. Mina CBT36 högtalare delas vid 1000 Hz till diskanterna.
Tanken är skippa diskanter och med PEQ skapa ett direktljud med en rak tonkurva även över 1000 Hz i lyssningspositionen och strunta i övriga positioner. Shading och fördröjning av aktuella element är primärt inte på tapeten men inte uteslutet.
Hur smal kan baffeln vara minimalt och vad tror du är optimal bredd. Konsekvenser? Laterala reflexer är inget problem i mitt rum så länge som dipolutsläckningen lateralt är dominerande.
Vad tror du händer om jag kör utan baffel och bara placerar högtalarna dikt an mot varandra och fixarar alla 16 i högtalarmagneterna?
Är mina tankar ok? Eller har jag missat något viktigt.
Har du tips på långa bandlinje källor nya eller begagnade att köpa till rimligt pris tar jag tacksamt emot tips.
Målet är rak tonkurva, ingen kompression, högre SPL än mina Quad 989 samt inte mycket sämre distorsion i en position och oförändrat optimala reflexer.

JM

Keeles simuleringar är utförda på ett liknande sätt som i den förenklade Matlab-modellen som jag använde i simuleringarna ovan. Denna metod är väldigt enkel, man delar bara in källan i en massa små element och summerar delbidragen i en given mottagarposition med hänsyn tagen till amplitud och fas. Sedan kan man förstås också flytta runt mottagarpositionerna och skapa snygga färgkartor. Om geometrin är enkel finns det t.o.m. analytiska lösningar att tillgå (integraler). BEM-lösningen är dock något helt annat via en fullständig lösning av den tredimensionella vågekvationen och inkluderar alla effekter från diffraktion till akustisk impedans.

Baffelns bredd i simuleringarna ovan är 400 mm eftersom man behöver en ungefärligen så pass bred baffel för att den inte ska vara alltför smal vid de 300 Hz som du ville ha som undre gränsfrekvens. Vill man ha lite snyggare utbredda diffraktionseffekter i frekvensled kan man med fördel göra den avsmalnande från kanske 45 till 30 cm, botten till topp. Baffellöst är alltså ej att rekommendera om du siktar på låg distorsion nedåt 300 Hz. Du lär nog behöva en förstärkare som levererar minst 40 Vrms, d.v.s. 200 W i 8 ohm för att erhålla tillräckliga ljudtrycksnivåer vid 10 kHz (högre upp i frekvens är effektinnehållet lågt för oklippta musiksignaler).

För upp till medelhöga ljudtrycksnivåer kommer du inte att nå ned till Quad 989:s superlåga distorsion i mellanregister och diskant. Jag vill minnas att elektrostatkonstruktionen där ger < 0,03 % (-70 dB) THD upp till ca 85 dB / 1 m för frekvenser över 200 Hz eller så. Dina linjekällor kommer dock att ha relativt låg THD och kunna spela betydligt högre än 989 innan lavindistorsionen sätter in.

[I-or]

I-or, har du simulerat/räknat på konvexa och konkava linjekällor?

Ja, men jag ser dock inte riktigt fördelarna med dessa konfigurationer annat än i PA-sammanhang för konvexa källor. En bättre lösning i hifi-sammanhang (för att göra frekvensgången i princip oberoende av mottagarposition) är att göra linjekällan så lång att den sträcker sig nästan från golv till tak och dra nytta av golv/tak-reflektionernas skapande av en virtuellt oändlig linjelängd. Det är just här Keele har snubblat en hel del i sina analyser i mitt tycke.

[I-or]

OK, då är jag hyfsat med. Men för BEM, kan det inte bli fel vid summeringen mellan randytorna? Om det är stort avstånd, menar jag?

Nej, det är snarare så att ljudfältet beskrivs sämre riktigt nära källan eftersom diskretiseringen (exakt hur man delar in randytan i element med ändlig storlek, i modellen ovan handlar det om triangulära element med ca 2-4 mm långa sidor) ger större skillnader här. På längre avstånd, d.v.s. liknande avstånd för alla element på randen, kommer alla små lokala fel i lösningen att jämnas ut vid summeringen i mottagarpositionen.

[Almen]

OK, då är jag hyfsat med. Men för BEM, kan det inte bli fel vid summeringen mellan randytorna? Om det är stort avstånd, menar jag?

Nej, det är snarare så att ljudfältet beskrivs sämre riktigt nära källan eftersom diskretiseringen (exakt hur man delar in randytan i element med ändlig storlek, i modellen ovan handlar det om triangulära element med ca 2-4 mm långa sidor) ger större skillnader här. På längre avstånd, d.v.s. liknande avstånd för alla element på randen, kommer alla små lokala fel i lösningen att jämnas ut vid summeringen i mottagarpositionen.

OK, det blir såpass stora element. Då tror jag att jag är med.

[solhaga]

I-or, har du simulerat/räknat på konvexa och konkava linjekällor?

Ja, men jag ser dock inte riktigt fördelarna med dessa konfigurationer annat än i PA-sammanhang för konvexa källor. En bättre lösning i hifi-sammanhang (för att göra frekvensgången i princip oberoende av mottagarposition) är att göra linjekällan så lång att den sträcker sig nästan från golv till tak och dra nytta av golv/tak-reflektionernas skapande av en virtuellt oändlig linjelängd. Det är just här Keele har snubblat en hel del i sina analyser i mitt tycke.

Det är också min slutsats efter mina linjekälleäventyr.