Är dessa äkta digitala förstärkare? Humbug, eller?!

[RogerGustavsson]

...anser jag att man borde undvika begreppet digital när signalen inte består av digital kod.

På diyaudio var det någon som undrade om man inte kunde köra digitalt in på en klass D förstärkare?

[petersteindl]

...anser jag att man borde undvika begreppet digital när signalen inte består av digital kod.

På diyaudio var det någon som undrade om man inte kunde köra digitalt in på en klass D förstärkare?

Detta kan synas lite i sömmarna. Man kan bygga ett klass D slutsteg som tar emot signal i digital domän. Därefter har man en inbyggd DAC och sedan körs den analoga signalen vidare in i klass D-steget. Så var det tänkt att Purifi skulle vara.
Lilltroll och jag blev inbjudna till Peter Lyngdorf och vi gick igenom både högtalarelementen och deras klass D förstärkare. PL var intresserad av min DAC konstruktion. Vid det tillfället var Bruno Putzey upptaget med andra saker. Vi kunde fixa D/A-omvandlingen men inte till den tillverkningskostnad som PL hade satt som mål. Men lilltroll och jag har bra inblick i deras konstruktioner som är synnerligen genomtänkta. Man kan dock göra mer enligt mitt förmenande.

Vi har tekniska lösningar i vår DAC som är applicerbara i klass D-steg. I vår DAC elimineras all THD och IM till det absoluta värdet noll. Återstoden är brus. I mätdata med THD + brus är THD deterministiskt och bruset är stokastiskt. Om den deterministiska delen ligger 30 dB under den stokastiska eller ännu lägre kallar jag den deterministiska komponenten för noll. Det enda man ser vid mätning är stokastiskt brus. Det är oberoende av insignal inklusive flertonsmätning. Vadhelst man har för signal inklusive ingen signal så finns inget annat än stokastiskt brus på utgången som är oförändrat i nivå oberoende om signalen är noll in eller något annat godtyckligt värde. Detta gäller till full utstyrning. Vad som finns under brusnivån kan vi inte mäta med nuvarande utrustning.

Innan vi applicerar våra tekniska lösningar så ser disten ut som vanliga hyffsade apparater med IM vid full utstyrning med 20 kHz och 21 kHz. Man ser en massa IM. Sedan fixar vi lite digitalt och piffar till symmetrin för noll jämna deltoner samt vrider på en liten pott och simsalabim så försvinner även alla udda deltoner samt all IM. Just att all IM försvann oberoende av fas tog vi som bevis att metoden åtgärdar grundproblematiken. Åtgärden är alltså kausal och inte enkom korrelation. Kvar på utsignalen är den deterministiska insignalen och det stokastiska bruset i apparaten. Samma metoder bör kunna appliceras på klass D. Men det återstår att se.

Om man inte har en D/A-omvandling på digital insignal till klass D-förstärkare så funkar inte principen, annat än att man bygger om den till ett digitalt slutsteg och kör signalen efter sluttrissorna i en DAC.
Man skulle i processen kunna översampla och uppnå ett diskret 1-bitsföde på utgången efter sluttransistorerna och med LP-filter få till en kontinuerlig analog signal efter filtret. Nu kommer frågan. Är det diskreta 1-bitsföde på utgången att ses som ett analogt diskret 1-bitsföde eller som ett digitalt diskret 1-bitsföde?

Mvh
Peter

[jansch]

...anser jag att man borde undvika begreppet digital när signalen inte består av digital kod.

På diyaudio var det någon som undrade om man inte kunde köra digitalt in på en klass D förstärkare?

Det spelar ju ingen roll då en omvanding ändå måste ske mellan absoluta tal ("ettor" och "nollor") till ett analogt värde som kan vara en tidsenhet eller ljudtrycksskillnad.
Jag har beskrivit det på olika sätt i flera trådar.

Man kan ju t.ex omvandla en digital signal till pulslängd i komparatorn i ett klass D slutsteg men redan där "skiter det sig" då 3-kantvågen i komparatorn är en analog signal med dess brister. Sedan följer effektsteget vars stigtid påverkar pulsens längd.

När vi än försöker omvandla statuslägen som ett mått, t.ex i tid eller någon annan enhet får vi ett närmevärde som då i ett klass D slutsteg resulterar i distorsion.

Vi gör det jämt i livet men vi får acceptera att det uppstår felaktigheter och förhoppningsvis kalkylerar med ur stort fel som kan uppkomma.
När det t.ex gäller flygvikt kalkylerar man antal passagerare (och bränslevikt mm) för att få reda på V1 (lättningshastighet). 250 passagerare/människor är alltid 250 passagerare men vikten kalkyleras som 75kg/passagerare (åtminstone förr) och därigenom har vi omvandlat 250 passagerare till en vikt (egentligen tyngd) som alltid då är ett närmevärde.
Ett absolut tal, ett decimalt tal i detta sammanhang, är helt enkelt absolut men omvandlingen till en måttenhet som kilo som är ett närmevärdet.

En helt annan diskussion är om närmevärdet är acceptabelt och där gör vi inom hifi en subjektiv bedömning om t.ex 0,01% fel vid 20kHz är acceptabelt eller ointressant.

[pLudio]

Man skulle i processen kunna översampla och uppnå ett diskret 1-bitsföde på utgången efter sluttransistorerna och med LP-filter få till en kontinuerlig analog signal efter filtret. Nu kommer frågan. Är det diskreta 1-bitsföde på utgången att ses som ett analogt diskret 1-bitsföde eller som ett digitalt diskret 1-bitsföde?

Det är en strömstark SACD-spelare.

[jansch]

Oj, jag skrev fel i mitt förra inlägg... i min liknelse
Det är hastigheten Vr (rotate) som är lättningshastighet, inte V1 som är sista chansen att bromsa/avbryta

[Michael]

Inga problem jansch, va envis! Det är föresten du som ingår i de jag tackade utan att namge.

...men lite påpekande blir det allt ändå, men lite svagt. När du ju pratade emot min 'digitala' klass-D. Så vore det bättre om du skrivit om just en sådan, istället för analog klass-D. men men, vi lämnar nog det. Jag är inte helt övertygad själv att kalla det digital, men det är trots allt digitalt lite längre än i vanliga klass-D. Naturligtvis blir det analogt någonstas.

Det viktigaste är (som du så bra beskrivit) att vanliga klass-D förstärkare inte är digitala, inte alls. D står inte för digital.

//Michael

[Michael]

Är det diskreta 1-bitsföde på utgången att ses som ett analogt diskret 1-bitsföde eller som ett digitalt diskret 1-bitsföde?

Beror på vem man är. För sändaren (processor eller digital logic) så är det digitalt. För mottagaren är den analog, för den tolkas inte som digitalt värde. Flanker och tidsvariationer plus att trissan är inte intelligent/logisk. ...men det kan nog diskuteras i oändligheten. Är oändligheten analog, för den är ju inte exakt

//Michael

[Anders J]

Apropå klass D. Det märkliga med denna annons är att den är från R&T nr 12 1965, alltså för mer än 55 år sedan. Undrar hur den står sig vid en jämförelse idag?

[Baffel]

[MacBruce]

Apropå klass D. Det märkliga med denna annons är att den är från R&T nr 12 1965, alltså för mer än 55 år sedan. Undrar hur den står sig vid en jämförelse idag?

Just den apparaten är jag inte bekant med, men 1968 (tror jag att det var) släppte Sinclair sin 10W switchade förstärkare, Neoteric. Storlek som en stor tändstickask, ungefär. Rätt sensationellt på den tiden. Som vanligt (frestas jag att säga) var det med Neoteric som med de flesta av Sinclairs produkter vid den här tiden: "de fungerade bra — men inte så länge". Förstärkaren blev ganska omgående omdöpt till "Neurotic" pga dess något "lynniga" uppförande.

Jag köpte några av Sir Clive's produkter, men den enda som fortfarande är i livet, är datorn Sinclair QL ("Quantum Leap", minsann). Se bif. tafflig bild. 68k-processor, bandkassett i stället för floppy, och videoutgång. Rätt så trevlig dator för sin tid, måste jag säga.

[MacBruce]

"Tråd-nekromanti" brukade det kallas på forum.vof.se . Hittade tillbaka till den här tråden, då jag hittade min gamla Sinclair QL bland flyttgodset och kollade om jag hade skrivit någonting om den tidigare i forumet (det hade jag — men det kanske inte hindrar mig från att skriva lite mer om den i min medlemstråd "Bjarnes Bråte").

Vet inte varför jag blev "avhängd" från den här tråden men "vanlig ouppmärksamhet" (från min sida) är väl den troligaste orsaken. Vill bara tillägga ett par synpunkter:

Tycker att jansch gav en bra förklaring av skillnaden mellan D/A och PWM.

"En sorts PWM" användes dock i tidigare, "billiga" versioner av "dator-audio": man registrerade helt enkelt tiden mellan nollgenomgångar i insignalen vid inspelning och använde den för att "återge" signalen vid avspelning. Resultatet blev ofta förvånansvärt bra - mestadels pga ofullkomligheterna i den tidens "dator-audio".