Det kan jag förstås inte, men jag kan inte förklara hur man har tänkt vid de flesta andra konstigheter inom hifi-världen, heller. Effekterna av isotermisering är inte gigantiska och man kan lätt låta lura sig om man fastnar i den eleganta tanken att man kan utnyttja värmeledning för att minska tryckförändringarna i luften. Saken är dock den att detta i praktiken inte ens
kan fungera, givet den allestädes närvarande friktionen.
KEF har också varit inne på det virtuella volymökningsspåret genom en superavancerad användning av aktivt kol för adsorption (ej absorption), men stötte slutligen på patrull från den förbaskade luftfriktionen igen. Det är lätt att hoppa över små tråkiga problem när man har funnit någonting banbrytande.
Jag minns en diskussion som jag hade med den gamle elektroakustikprofeten Johan Liljencrants på KTH för närmare 30 år sedan, då jag tog upp Thomas Åströms (Acuston) examensarbete angående en helt ny basreflexlösning*, där Johan hade varit handledare. Naturligtvis var påhittet helt verkningslöst eftersom det var ehhh, grundfysikaliskt bristfälligt, och jag frågade hur Johan hade kunnat låta detta passera. Svaret var ungefär följande: "Ja, det stämmer förstås, men det är så förbaskat jobbigt att påvisa att sådana idéer är felaktiga. Dessutom hade han exjobbat för länge** och behövde gå vidare."
*Lösningen patenterades
https://patents.google.com/patent/US5809154 och såldes till Yamaha om jag inte missminner mig. Den fungerade naturligtvis inte ändå och har numer passerat ut i hifi-världens glömska.
**7 år har jag för mig.
