IngOehman skrev:Att anbringa eq mot stående vågor är nästan alltid en väldigt dplig idé. Det är ett angrepp mot en för lyssnaren förväntad egenskap i rummet. Resonanserna (både i höjd- och sid-led men framförallt i djupledden) är däremot potetiellt återgivningsfientliga. Det är därför man måste vara insatt i hur man behöver mäta för att kunna skilja mellan stående vågor och resonanser. Resonanser höjdledes och sidledes är som regel inte bra att hantera med eq, men gärna med andra metoder. Framförallt handlar det om att göra en relevant geometrisk analys av rummet och sen använda det harmoniskt.
IngOehman skrev:Men vill än en gång påminna om svårigheterna med att skilja mellan den tonkurvepåverkan som kommer från resonanserna och den som beror av ståendevåg från bakre väggen. Det senare är en önskad kamfiltereffekt (en som örat väntar sig) medan det förstnämnda är en oönskad effekt som man, precis som du skriver, kan ta bort med eq om man inte lyckas mildra den tillräckligt med rumsakustiska åtgärder.
Men svårigheten är som sagt att bedöma vad som är vad. De flesta gör mätningar på och runt lyssningsplatsen (-erna) och där ser man summan av den påverkan som är skadlig och den som är nyttig. Det gäller att dekonstruera så man får fram enskildheterna och inte bara summan.
Vh, iö
IngOehman skrev:Jag gör hellre i princip tvärtom - struntar i resonanserna och istället räknar ut vilka kamfiltereffekter man kan vänta sig från ståendevågorna mot bl a bakre väggen. På så vis får man ett börvärde och kan titta på hur de faktiska mätningarna avviker från detta. Avvikelserna är felen.
Jag får ibland en känsla av att I-or rekommenderar betydligt mer/annorlunda ingrepp med ekvalisator, än de ganska försiktiga och väl utvalda som Ingvar ser ut att ge uttryck för ovan. Korrekt?
Mvh E*
