Förstärkare, mäter lika men låter olika. MOSFET, BJT, RÖR

[I-or]

Detta var ett tag sedan och reglerna tycks bara finnas kvar för bilstereoförstärkare. Egentligen kräver han nästan ingenting annat än att förstärkarna håller sig under klippning: https://web.archive.org/web/20131024073 ... crules.htm

Det är en aning oklart vad gäller frekvensgången, men jag antar att denna måste vara "lika". Inga restriktioner vad gäller distorsion. Med lågdistorderande högtalare hade man åtminstone med bilstereoreglerna kunnat tjäna 10 000 USD utan tvekan, men antagligen var inte högtalarna särskilt högpresterande i det fallet.

Om det var 0,1 % THD som gällde i hifi-utmaningen, så hade en hyfsat känslig lyssnare kunnat identifiera förstärkarna med någorlunda lågdistorderande högtalare.

Stereophile publicerade en artikel angående varför förstärkare låter olika i JGH:s regi som var ovanligt klartänkt för denna publikation: https://www.stereophile.com/content/carver-challenge (vilken har länkats till även i tidigare trådar).

[Baffel]

Om det var 0,1 % THD som gällde i hifi-utmaningen, så hade en hyfsat känslig lyssnare kunnat identifiera förstärkarna med någorlunda lågdistorderande högtalare.

.

Även OM det var rörförstärkare?

[I-or]

Den största anledningen till det typiska rörljudet, d.v.s. den höga utgångsimpedansen som ofta leder till frekvensgångsavvikelser om upp till ett par dB, hade förvisso ekvaliserats bort i testet. Man kan dock fortfarande skilja en förstärkare med 0,01 % THD från en annan med 0,1 % THD med bättre högtalare (vilka inte sällan uppvisar THD om 0,03-0,1 % upp till medelhöga ljudtrycksnivåer i mellanregister och diskant).

[Baffel]

Aha, tja det finns ju en i denna tråd som väl ändå får anses vara riktigt duktig på rörförstärkare. Undrar vad han tycker om den kommentaren? Det innebär ju i praktiken , om nu inte rörförstärkare skapar en för öronen behagligare typ distorsion än t.ex trisse, att rörförstärkare torde gå som val av förstärkeri gällande seriös Hifi.

P.s finns fler i tråden som kan detta med rörförstärkeri , Morello tex . Jansch är ju inte så pjåkig på det heller.

Edit du själv verkar ju kunna en hel del om förstärkeri med . Även, ähä behöver väl inte rabbla upp alla i denna tråd.

[Conan]

Vilken förstärkare har du själv, och varför?

Jag har Holographic Audio PRE 25R och AMP Sixteen. Anledningar:

1. Jag behöver en delad stärkare med för- och slutsteg
2. Made in Sweden
3. Jag upplevde en skillnad mot det tidigare försteget som var en hemmabioreceiver (Yamaha 1030). Har inte blindtestat och vet inte om det var nån inställning som var orsaken (hemmabiostärkare är knepiga grejer) men en skillnad upplevde jag. Nåt "gnagde" med ljudet i Yamahan. Numera spelar receivern bara för film & TV..
4. När väl försteget var bestämt så ville jag ha slutsteg i samma "serie" och det dök upp en AMP Sixteen på Rehifi. Tidigare slutsteg var en Rotel. Upplevde ingen skillnad mellan HA och Rotel.

[Baffel]

Jag håller helt med om att är en Svammelpelle. Men tror och hoppas att de flesta här på forumet inser att det är mycket stor skillnad på en statisk mätsignal jämfört med en komplex musiksignal.

Nu slog det mig! Det gällande Paul på PS Audio , hur han nästan verkade fascinerad över hur de upptäckte Ohms lag . Han är nog inte så fysikaliskt/tekniskt bevandrad. Trots det går ju truten i ett på han , om massa olika tekniska aspekter.

Från tråden
viewtopic.php?f=10&t=71747

I den tas bl.a detta från Paul på PS Audio upp:
Do bigger transformers sound better?
https://youtu.be/QySiWSpaXaQ
1:50 in i videon beskriver Paul det. .Inget som väl behöver kollas på men bara för den som vill se när han beskriver ovan nämnda.

Jansch kommentar om det som Paul tar upp
Han uttrycker sig "skojigt".... att det var nåt vi upptäckte på 70-talet... Hm... Teori och beräkningsmodeller för nätaggregat är vad det handlar om! Inget komplicerat, i grunden farbror Ohms lag, välkänt och långt,långt innan 70-talet.

[Conan]

Den största anledningen till det typiska rörljudet, d.v.s. den höga utgångsimpedansen som ofta leder till frekvensgångsavvikelser om upp till ett par dB, hade förvisso ekvaliserats bort i testet. Man kan dock fortfarande skilja en förstärkare med 0,01 % THD från en annan med 0,1 % THD med bättre högtalare (vilka inte sällan uppvisar THD om 0,03-0,1 % upp till medelhöga ljudtrycksnivåer i mellanregister och diskant).

Jag tänker så här:

Fall 1. Att på något sätt kunna skilja två förstärkare i lyssningstest. Här får man använda t.ex. F/E-lyssning och noggrant utvalda musik- och ljudsignaler och lyssnare som är tränade på att identifiera skillnader med sådan lyssning.

Fall 2: Två "Hifi-snubbar" lyssnar på mässjazz och försöker höra skillnad på förstärkarna A och B i ett blindtest.

Sannolikheten att skilja två förstärkare åt med Fall 1-lyssning är väldigt mycket större än Fall 2 och RC AMP Challenge är (säkert medvetet) ett solklart Fall 2. Syftet är gissningsvis inte att påvisa att det aldrig någonsin kan vara skillnad mellan två förstärkare, utan att visa att skillnaderna inte är så himlastormande som det påstås bland många Hifi-intresserade och i Hifi-pressen.

[jansch]

Aha, tja det finns ju en i denna tråd som väl ändå får anses vara riktigt duktig på rörförstärkare. Undrar vad han tycker om den kommentaren? Det innebär ju i praktiken , om nu inte rörförstärkare skapar en för öronen behagligare typ distorsion än t.ex trisse, att rörförstärkare torde gå som val av förstärkeri gällande seriös Hifi.

P.s finns fler i tråden som kan detta med rörförstärkeri , Morello tex . Jansch är ju inte så pjåkig på det heller.

Edit du själv verkar ju kunna en hel del om förstärkeri med . Även, ähä behöver väl inte rabbla upp alla i denna tråd.

Jag är inte speciellt bra på rörförstärkeri.
Det är ju ingen ny teknik och inte komplicerad. De allra flesta kretslösningarna är ju mer än 50 år gamla och bygger på sunt utnyttjande av främst rören. Att tillverka bra utgångtransformatorer är lite av hantverkserfarenhet.

[JM]

S
Goat76 samt Erik Andersson bör studera transformteori för att bättre förstå diskursen.

Behövs inte alls. Man kan lära sig att förstå detta med andra metoder. Det viktiga är att man lär sig. Transformteori kan nog somliga (mig själv t.ex.) uppleva som "krångligt" och "jobbigt". Men en viss insats måste man lägga i alla fall.

Livet är ibland både krångligt och jobbigt, men när polletten väl ramlat ned brukar det kännas tillfredställande att efter hårt arbete ha lärt sig något.

Kahn Academy använder jag ibland för att försöka återuppliva nästintill döda äldre kunskaper.
Här några lite annorlunda basala undervisningsklipp map fourier-transform eller hur sinusar och cosinusar öppnar en helt ny värld.

https://www.khanacademy.org/college-car ... -transform
https://www.khanacademy.org/science/ele ... ries-intro

JM

[sprudel]

Vilken förstärkare har du själv, och varför?

Jag har Holographic Audio PRE 25R och AMP Sixteen. Anledningar:

1. Jag behöver en delad stärkare med för- och slutsteg
2. Made in Sweden
3. Jag upplevde en skillnad mot det tidigare försteget som var en hemmabioreceiver (Yamaha 1030). Har inte blindtestat och vet inte om det var nån inställning som var orsaken (hemmabiostärkare är knepiga grejer) men en skillnad upplevde jag. Nåt "gnagde" med ljudet i Yamahan. Numera spelar receivern bara för film & TV..
4. När väl försteget var bestämt så ville jag ha slutsteg i samma "serie" och det dök upp en AMP Sixteen på Rehifi. Tidigare slutsteg var en Rotel. Upplevde ingen skillnad mellan HA och Rotel.

Tack!

Du spretar lite i dina inlägg när du lutar åt att proklamera att alla låter likadant via hänvisning till ett ”riggat test” och själv erkänner att du uppfattar skillnad vid vanlig lyssning. Men jag spretar väl lite åt alla håll också.

[Baffel]

Aha, tja det finns ju en i denna tråd som väl ändå får anses vara riktigt duktig på rörförstärkare. Undrar vad han tycker om den kommentaren? Det innebär ju i praktiken , om nu inte rörförstärkare skapar en för öronen behagligare typ distorsion än t.ex trisse, att rörförstärkare torde gå som val av förstärkeri gällande seriös Hifi.

P.s finns fler i tråden som kan detta med rörförstärkeri , Morello tex . Jansch är ju inte så pjåkig på det heller.

Edit du själv verkar ju kunna en hel del om förstärkeri med . Även, ähä behöver väl inte rabbla upp alla i denna tråd.

Jag är inte speciellt bra på rörförstärkeri.
Det är ju ingen ny teknik och inte komplicerad. De allra flesta kretslösningarna är ju mer än 50 år gamla och bygger på sunt utnyttjande av främst rören. Att tillverka bra utgångtransformatorer är lite av hantverkserfarenhet.

Direkt gratis är ju inte riktigt bra utgångtransformatorer. Är väl det som gör att rörförstärkare kan vara så hiskelig dyra kan jag tänka mig.

Jag tycker i alla fall du beskrivit detta med rörförstärkeri bra.

[JM]

Den största anledningen till det typiska rörljudet, d.v.s. den höga utgångsimpedansen som ofta leder till frekvensgångsavvikelser om upp till ett par dB, hade förvisso ekvaliserats bort i testet. Man kan dock fortfarande skilja en förstärkare med 0,01 % THD från en annan med 0,1 % THD med bättre högtalare (vilka inte sällan uppvisar THD om 0,03-0,1 % upp till medelhöga ljudtrycksnivåer i mellanregister och diskant).

Ger OTL (Output transformerless) förstärkare dvs rörförstärkare utan utgångstransformatorer lägre THD eller andra problem/vinster? Med typ 6C33C rör.
Om jag mins rätt brukade Svante surra om dominerande andratonsdistorsionens påverkan på hörbarheten av högre distorsionskomponenter.
viewtopic.php?f=9&t=46855&hilit=r%C3%B6r+andratonsdist

JM

[Baffel]

Aha, tja det finns ju en i denna tråd som väl ändå får anses vara riktigt duktig på rörförstärkare. Undrar vad han tycker om den kommentaren? Det innebär ju i praktiken , om nu inte rörförstärkare skapar en för öronen behagligare typ distorsion än t.ex trisse, att rörförstärkare torde gå som val av förstärkeri gällande seriös Hifi.

torde gå BORT som val, skulle det såklart vara.

[Morello]

Den största anledningen till det typiska rörljudet, d.v.s. den höga utgångsimpedansen som ofta leder till frekvensgångsavvikelser om upp till ett par dB, hade förvisso ekvaliserats bort i testet. Man kan dock fortfarande skilja en förstärkare med 0,01 % THD från en annan med 0,1 % THD med bättre högtalare (vilka inte sällan uppvisar THD om 0,03-0,1 % upp till medelhöga ljudtrycksnivåer i mellanregister och diskant).

Till typiskt rörljud vill jag nog addera betydande distorsion vid låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen.

[Tangband]

Detta var ett tag sedan och reglerna tycks bara finnas kvar för bilstereoförstärkare. Egentligen kräver han nästan ingenting annat än att förstärkarna håller sig under klippning: https://web.archive.org/web/20131024073 ... crules.htm

Det är en aning oklart vad gäller frekvensgången, men jag antar att denna måste vara "lika". Inga restriktioner vad gäller distorsion. Med lågdistorderande högtalare hade man åtminstone med bilstereoreglerna kunnat tjäna 10 000 USD utan tvekan, men antagligen var inte högtalarna särskilt högpresterande i det fallet.

Om det var 0,1 % THD som gällde i hifi-utmaningen, så hade en hyfsat känslig lyssnare kunnat identifiera förstärkarna med någorlunda lågdistorderande högtalare.

Stereophile publicerade en artikel angående varför förstärkare låter olika i JGH:s regi som var ovanligt klartänkt för denna publikation: https://www.stereophile.com/content/carver-challenge (vilken har länkats till även i tidigare trådar).

Har inte mycket att tillföra, men kan nämna att Genelec i ett whitepaper från 2013 har en tumregel att förstärkardistorsion bör underskrida högtalarelementens distorsion med ca 10 gånger . Har elementen en distorsion på 0,5 % bör alltså förstärkeriet bidra med maximalt 0.05 %.

https://assets.ctfassets.net/4zjnzn055a ... ations.pdf

” If the harmonic distortion of a good active loudspeaker [8] is less than 0.5 %, an amplifier can be considered good enough if its distortion is insignificant in compari- son to that, say 0.05 %. All of the amplifiers in this study are more than good enough even up to 7 kHz, beyond which third harmonic distortion is inaudible.”

[peterh]

Den största anledningen till det typiska rörljudet, d.v.s. den höga utgångsimpedansen som ofta leder till frekvensgångsavvikelser om upp till ett par dB, hade förvisso ekvaliserats bort i testet. Man kan dock fortfarande skilja en förstärkare med 0,01 % THD från en annan med 0,1 % THD med bättre högtalare (vilka inte sällan uppvisar THD om 0,03-0,1 % upp till medelhöga ljudtrycksnivåer i mellanregister och diskant).

Till typiskt rörljud vill jag nog addera betydande distorsion vid låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen.

Det låter som en beskrivning av billiga rörförstärkare, hifi använder inte sådana.
Det kan också vara en effekt av dåligt dämpade högtalare som måste ha hög dämpfaktor för att inte blit "boomiga"

[Morello]

Varför just 20 dB - vad baserar Genelec siffran på?

[Morello]

Den största anledningen till det typiska rörljudet, d.v.s. den höga utgångsimpedansen som ofta leder till frekvensgångsavvikelser om upp till ett par dB, hade förvisso ekvaliserats bort i testet. Man kan dock fortfarande skilja en förstärkare med 0,01 % THD från en annan med 0,1 % THD med bättre högtalare (vilka inte sällan uppvisar THD om 0,03-0,1 % upp till medelhöga ljudtrycksnivåer i mellanregister och diskant).

Till typiskt rörljud vill jag nog addera betydande distorsion vid låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen.

Det låter som en beskrivning av billiga rörförstärkare, hifi använder inte sådana.
Det kan också vara en effekt av dåligt dämpade högtalare som måste ha hög dämpfaktor för att inte blit "boomiga"

Skilj på å ena sidan på utgångsimpedans, som medför klangliga avvikelser om den är för stor, och å andra sidan olinjäriteter som medför distorsion.

De allra flesta rörslutsteg uppvisar tilltagande THD mot låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen.

[Baffel]

.....kan nämna att Genelec i ett whitepaper från 2013 har en tumregel att förstärkardistorsion bör underskrida högtalarelementens distorsion med ca 10 gånger . Har elementen en distorsion på 0,5 % bör alltså förstärkeriet bidra med maximalt 0.05 %.

https://assets.ctfassets.net/4zjnzn055a ... ations.pdf

” If the harmonic distortion of a good active loudspeaker [8] is less than 0.5 %, an amplifier can be considered good enough if its distortion is insignificant in compari- son to that, say 0.05 %. All of the amplifiers in this study are more than good enough even up to 7 kHz, beyond which third harmonic distortion is inaudible.”

Såg att Morello undrade samma sak. Varför ? Är det någon gräns som? Så här adderas dist:

Petersteindl skrev:
Vad gäller summation av harmonisk distorsion så summeras det enligt kvadratiska medelvärdesprincipen. På engelska heter det root mean square och förkortas RMS. Du har säkert sett denna förkortning både här och där.

Exempel: säg att apparaten X1 har THD = 1 % och därefter går signalen till nästa apparat X2 som också den har 1 % THD. Då blir summan av THD från X1 och X2 = √(X1^2+X2^2) = √(1^2+1^2 ) = √2 = 1,41%. D v s summan är inte 2%.

I dina exempel blir summorna:
summan av THD 0,5 % + 0,02% = 0,5004%
och
summan av THD 0,5 % + 0,002% = 0,500004%

Skillnaden är så att säga ännu mindre. Men tar man med IM = intermodulationsdistortion så kan resultaten överraska och speciellt på musik och speciellt med högre ordningens deltoner, exempelvis 7e-ton och 9e-ton.

I tråden :
viewtopic.php?f=9&t=71504

[Baffel]

De allra flesta rörslutsteg uppvisar tilltagande THD mot låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen.

Kan du på rak arm komma på något rörslutsteg som inte uppvisar tilltagande THD mot låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen?

[Morello]

Svar nej, men det betyder ju inte att sådana inte finns.

[Almen]

De allra flesta rörslutsteg uppvisar tilltagande THD mot låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen.

Kan du på rak arm komma på något rörslutsteg som inte uppvisar tilltagande THD mot låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen?

peterh verkar ha koll.

Den största anledningen till det typiska rörljudet, d.v.s. den höga utgångsimpedansen som ofta leder till frekvensgångsavvikelser om upp till ett par dB, hade förvisso ekvaliserats bort i testet. Man kan dock fortfarande skilja en förstärkare med 0,01 % THD från en annan med 0,1 % THD med bättre högtalare (vilka inte sällan uppvisar THD om 0,03-0,1 % upp till medelhöga ljudtrycksnivåer i mellanregister och diskant).

Till typiskt rörljud vill jag nog addera betydande distorsion vid låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen.

Det låter som en beskrivning av billiga rörförstärkare, hifi använder inte sådana.

[I-or]

När det gäller det typiska rörljudet (om det nu finns något sådant), så är den höga utgångsimpedansen den största faktorn. Alla lyssnare hör lätt frekvensgångsavvikelser om åtskilliga dB upp och ned från bas till diskant. Dessutom blir dessa avvikelser tydligt beroende på vilken högtalare som används (spänningsdelning mellan utgångsimpedans och högtalarimpedans). Detta är en slags helt okontrollerad ekvalisering som blir som den blir.

Att hänvisa till att problemet härrör från "odämpade" högtalare visar att man inte har satt sig in i det hela, i princip alla högtalare har konstruerats med utgångspunkt i låg utgångsimpedans för förstärkaren, vilket utgör en de-facto-standard.

I viss mån bidrar även distorsion härrörande från utgångstransformatorn, vilket Morello tar upp ovan, och en låg grad av motkoppling till det typiska rörljudet. Huruvida lyssnarna uppfattar denna distorsion varierar dock mycket från individ till individ. Vissa tycks inte besväras särskilt mycket av t.ex. 3 % THD dominerad av andraton, medan andra (som undertecknad och Morello) tycker att det låter riktigt illa.

Rörförstärkare som inte uppvisar ovanstående svagheter låter ungefär som vilken transistorförstärkare som helst.

[Morello]

Bra sammanfattning. Talar vi om entaktkopplade triodslutsteg (SET) har vi att göra med THD vid låga frekvenser om inte sällan tiotals procent (>-20 dB). Sådana apparater har givetvis väldigt lite med hifi att göra, utan bör betraktas som effektenheter.

[Baffel]

Saxat lite , hur några anser att olika förstärkare låter:

Tillverkare väljer för dig hur han tycker det skall låta genom att manipulera frekvensgången efter sin filosofi.

Linn, Naim, primare, bladelius, krell mfl är typiska sådana.

Jag har fattat det som att Rotel är ganska neutrala i riktning mot kall på varm/kall-skalan och att Naim är varmare och mjukare i karaktären

Hegel H1 mkIV som jag äger är mycket transparent och neutral. Lite analytisk dock men på ett tiktigt bra sätt. 10+ av mig till HEGEL...

Förr var i vart fall Yamahan mer musikalisk (mer gung, om du förstår) än Denon:s mer stelbenta å lite tråkigt analytiska ljudkaraktär..
https://www.minhembio.com/forum/index.p ... pic=236967

Osv osv. Tog bara första bästa sidan jag googlade upp, men det finns fler liknande sidor / trådar , om man säger så.

Kontentan , med tanke på vad som framkommit i denna tråd. Om förstärkaren är väl konstruerad, låg dist, linjär osv så är de som skrivit det ovan helt ute och cyklar. Eller om de lyssnat på olika kraftfulla förstärkare, som klipper olika och det är vad de uppfattar som ljudkaraktär, eller vad tror ni?

Detsamma borde väl också gälla det sk speciella "vintageljudet" man, ibland, kan läsa om att gamla stärkare har. Dvs om det är något speciellt som hörs så är det egentligen tex distorsion? Det under förutsättning att förstärkaren är konstruerad för att vara linjär , såklart. I annat fall är den konstuerad med någon slags medveten höjning i några register och det har jag svårt att tro att någon tillverkare av förstärkare medvetet skulle göra.

[petersteindl]

.....kan nämna att Genelec i ett whitepaper från 2013 har en tumregel att förstärkardistorsion bör underskrida högtalarelementens distorsion med ca 10 gånger . Har elementen en distorsion på 0,5 % bör alltså förstärkeriet bidra med maximalt 0.05 %.

https://assets.ctfassets.net/4zjnzn055a ... ations.pdf

” If the harmonic distortion of a good active loudspeaker [8] is less than 0.5 %, an amplifier can be considered good enough if its distortion is insignificant in compari- son to that, say 0.05 %. All of the amplifiers in this study are more than good enough even up to 7 kHz, beyond which third harmonic distortion is inaudible.”

Såg att Morello undrade samma sak. Varför ? Är det någon gräns som? Så här adderas dist:

Petersteindl skrev:
Vad gäller summation av harmonisk distorsion så summeras det enligt kvadratiska medelvärdesprincipen. På engelska heter det root mean square och förkortas RMS. Du har säkert sett denna förkortning både här och där.

Exempel: säg att apparaten X1 har THD = 1 % och därefter går signalen till nästa apparat X2 som också den har 1 % THD. Då blir summan av THD från X1 och X2 = √(X1^2+X2^2) = √(1^2+1^2 ) = √2 = 1,41%. D v s summan är inte 2%.

I dina exempel blir summorna:
summan av THD 0,5 % + 0,02% = 0,5004%
och
summan av THD 0,5 % + 0,002% = 0,500004%

Skillnaden är så att säga ännu mindre. Men tar man med IM = intermodulationsdistortion så kan resultaten överraska och speciellt på musik och speciellt med högre ordningens deltoner, exempelvis 7e-ton och 9e-ton.

I tråden :
viewtopic.php?f=9&t=71504

Ja, det är så man adderar flera THD-siffror, under förutsättning att de är uppmätta vid samma styrkenivå.

Dock måste man beakta vilka deltoner det rör sig om och vilken nivå mätning är gjord på. Om man har mätt på given nivå och höjer nivån med 6 dB så måste man istället titta på den nya nivån. En andraton ökar kvadratiskt med nivå. En tredjeton ökar kubiskt. En sjundeton ökar med ^7 osv.

Eftersom musik inte har konstant ljudstyrkenivå så måste man ta hänsyn till att distorsionsutseendet ändras rejält beroende på vid vilken nivå man mäter. Har man det under kontroll så är nästa steg att fylla på med tillhörande Intermodulationsdist.

Eftersom musik består av en massa toner som är uppbyggda av deltoner så måste man utgå från musikens spektrum och titta på samtliga toner som bildas och överlagras på musikens deltoner. Då fås ett spektra av toner. Då kan man summera hela spektrat och se på alla nya toner som inte skall vara där. Det blir en skog av toner mellan musikfrekvenserna. Denna skog är det man hör som skräp och avsaknad av klarhet och renhet.

Med en tumregel som Genelec verkar ha så vill inte jag skriva under på deras tumregel.

Mvh
Peter

[MacBruce]

Om jag inte minns fel, hade väl Lars Mürbeck / U66 en byggbeskrivning i R&T på en förförstärkare med vanliga, digitala CMOS-inverterare. Den "bärande" idén skulle vara, att de "närmar sig rör-ljud", bl.a i så måtto att de klipper "mjukare" än trisse-förstärkare. Hann vid den tiden inte att följa bygget så noga, men vill minnas att förstärkaren inte blev helt nedsablad. Rätt så billiga komponenter, jämfört med rör, måste det i alla fall ha varit.

[peterh]

När det gäller det typiska rörljudet (om det nu finns något sådant), så är den höga utgångsimpedansen den största faktorn. Alla lyssnare hör lätt frekvensgångsavvikelser om åtskilliga dB upp och ned från bas till diskant. Dessutom blir dessa avvikelser tydligt beroende på vilken högtalare som används (spänningsdelning mellan utgångsimpedans och högtalarimpedans). Detta är en slags helt okontrollerad ekvalisering som blir som den blir.

Att hänvisa till att problemet härrör från "odämpade" högtalare visar att man inte har satt sig in i det hela, i princip alla högtalare har konstruerats med utgångspunkt i låg utgångsimpedans för förstärkaren, vilket utgör en de-facto-standard.

I viss mån bidrar även distorsion härrörande från utgångstransformatorn, vilket Morello tar upp ovan, och en låg grad av motkoppling till det typiska rörljudet. Huruvida lyssnarna uppfattar denna distorsion varierar dock mycket från individ till individ. Vissa tycks inte besväras särskilt mycket av t.ex. 3 % THD dominerad av andraton, medan andra (som undertecknad och Morello) tycker att det låter riktigt illa.

Rörförstärkare som inte uppvisar ovanstående svagheter låter ungefär som vilken transistorförstärkare som helst.

Att högtalare ofta är byggda för spänningsdrivning är ett problem som ju accentueras med förstärkare som har
högre utgångsimpedans. Men att tala om "de facto standard" är lite inkkrökt.

Se diskussionerna om strömdrivning för en fördjupning.

[I-or]

Att högtalare ofta är byggda för spänningsdrivning är ett problem som ju accentueras med förstärkare som har
högre utgångsimpedans. Men att tala om "de facto standard" är lite inkkrökt.

Se diskussionerna om strömdrivning för en fördjupning.

Nej, att högtalare i princip alltid är konstruerade för spänningsdrivning är inte ett "problem".

Jag behöver nog inte poängtera att passiva högtalare på marknaden aldrig är avsedda för strömdrivning (oändlig utgångsimpedans) eller ens en utgångsimpedans om någon ohm eller så. Även de mycket få högtalare som medvetet har konstruerats för en i det närmaste helt resistiv impedans är avsedda för spänningsdrivning eftersom impedansen i praktiken alltid uppvisar en icke försumbar reaktiv del. Dessutom är den elektromagnetiska dämpningen från spänningsdrivning vid grundresonans en nödvändig del av systemegenskaperna.

Strömdrivning kräver speciallösningar och är därför extremt ovanligt och förekommer bara i aktiva lösningar eller ett fåtal GDS-projekt. Det vore mycket dumt att konstruera en passiv högtalare som inte är kompatibel med 99,9 % av tillgängliga förstärkare.

Det råder alltså en mycket tydlig de-facto-standard i hifi-världen i form av spänningsdrivning av passiva högtalare.

För övrigt har jag sedan länge studerat strömdrivning av högtalare för effektiv reduktion av strömdistorsion. Detta gäller naturligtvis endast aktiva högtalare. Strömdistorsionen, vilken ofta dominerar THD i stora delar av mellanregister och diskant upp till medelhöga ljudtrycksnivåer, uppstår p.g.a. de inducerade elektromagnetiska fält som ger upphov till olinjära hystereseffekter i ståldelarna i magnetkretsen (huvudsakligen topplattan) och kan reduceras med ca 10-20 dB genom strömdrivning.

[Zzombie]

Hade en gång en Sony VFET-stärkare jag fräschade upp med nya kondingar etc.
Den lät förbannat bra, som om det kom honung ur högtalarna och det gick inte att sluta lyssna.
Tyvärr var den lite svag i basen vilket inte riktigt gick ihop med Quad ESL-63 så jag sålde den vidare. Ångrar mig. Nu har de dock blivit ganska sällsynta och dyra...
I sammanhanget bör kanske nämnas Quads test på 70-talet där man kom fram till att Quad II, 303 och 405 lät likadant.