Nattlorden skrev:goat76 skrev:ottovonkopp skrev:
Jag menar "nog" vad som händer med inspelningen efter att musikern(a) gått hem.
Eller kanske tex att man vill att cymbalerna ska låta trasiga så använd trasiga cymbaler.
Jag vet inte om trasiga cymbaler är ett särskilt bra exempel på något man väljer att lägga distorsion på för att uppnå, då spelar man nog in just trasiga cymbaler om det är just det man vill ha.
Om man istället tar en elgitarr som exempel så kan olika former av "distorsion" väljas att ske i så många delar av kedjan till den färdiga inspelningen.
- Det finns något som kallas "prepared guitar" där man manipulerar med strängarna, exempelvis med ståltråd eller annat för att det ska låta trasigt.
- Gitarrens inbyggda mickar kan dista.
- Distorsionspedaler kan användas.
- Förförstärkaren i gitarrens rörförstärkare kan dista.
- Förstärkardelen i gitarrens rörförstärkare kan dista.
- Gitarrförstärkarens högtalare kan dista.
- Mikrofonförstärkaren som spelar in gitarren kan dista.
- Övriga apparater samt konsollen i studion kan dista.
- Diverse plugins för olika typer av distorsion kan användas.
Vilka av dessa saker som än valts att göras i inspelningen så är det nästan helt omöjligt att veta vad musikerna själva var med och tog beslut om. Målet kan trots användadet av alla dessa saker vara ett ljud som så mycket som möjligt liknar det verkliga ursprungliga ljudet så som instrumentet uppfattades låta i inspelningslokalen, eller så kan det vara för att man helt enkelt vill uppnå ett visst sound.
Oavsett så kan allt detta mycket väl höra till musikernas egna konstnärliga val.
När dogs de bra respektive de dåliga besluten under produktionen, och var besluten tagna med eller utan musikerna närvarande?
Alla exempel fram till den sista - eller två sista - får man nog betrakta som del av musiken. Apparaterna i studion kan man ju om man vill vid ett senare tillfälle komma undan genom att lyfta materialet över till en bättre studio.
Vad det gäller plugins så är det ju mer eller mindre musik.... och där ser jag den som sitter bakom spakarna har ett stort ansvar för att det blir rätt - för musikern(a) lär inte ha inspelningskvalitén som prioritet.
Exempel - musikerna kanske blir fullt nöjda om alla kanaler routas till samma kompressor... vilket skadar inspelningen i stor grad. En mer kunnig tekniker hade lagt samma kompressor individuellt på samtliga spår... och fått en betydligt mer välljudande inspelning.
Och sen har vi då slutmastringen.... som inte borde göra annat än att tillse att högsta toppen i materialet når full bitutstyrning.... men tyvärr gör de mycket mer... INGET som har med musiken att göra.... bara inspelningen.
Lustigt att du drar en gräns mellan distorsion från inspelningskonsollen och distorsion från mikrofonförstärkaren, vad anser du skilja dessa delar i inspelningskedjan åt?
Alla de exempel jag tog upp som möjliga källor till distorsion menar jag är medvetna val, och alla dessa kan ha varit önskade av musikerna själva. Distorsion från klassiska Neve-studiokonsoller har så länge de funnits varit en eftertraktad form av distorsion för diverse instrument, man har alltså medvetet pressat upp nivån på dessa konsoller för att ge det sound som artisten önskat. Om man är emot denna form av formgivning av ljud så är man helt enkelt motståndare till konstnärlig frihet.
Hur konstigt det än kan verka så har inte denna typ av manipulation av ljudet alltid som mål att skapa ett visst sound, det kan faktiskt vara så att man gör detta för att uppnå ett så ett ljud som uppfattas låta mer som det ursprungliga ljudet faktiskt lät i inspelningslokalen.
Exempelvis så kan en inspelning av en distad elgitarr behöva två nära placerade mikrofoner av olika karaktär samt en tredje på längre avstånd för att uppnå ett ljud som låter lika naturligt som det lät från gitarrförstärkaren i det aktuella rummet, dessa behöver ofta balanseras noga sinsemellan för att uppnå ett så likt ljud som det man hörde i rummet. Inte nog med det så saknas fortfarande det där riktiga "bettet" från ursprunsljudet och då är det inte ovanligt att man även blandar in en distad DI-signal, alltså en omickad direktsignal till inspelningskonsollen som varsamt blandas med de uppmickade ljudupptagningarna tills det liknar det verkliga ursprungsljudet.
Audiofiler som saknar egen erfarenhet av inspelning av elektroniskt förstärkta instrument förstår sällan hur mycket manipulerande av ljuden som krävs för att kringå de tillkortakommanden mikrofoner har jämtemot våran hörsel, om det mest naturliga ljudet gick att uppnå bara genom att placera en mikrofon på samma plats där det för hörseln lät allra bäst i inspelningslokalen så hade det här med ljudproduktion varit hur lätt som helst, och de flesta inspelningar hade då låtit fullt naturliga. Det hela är enormt mycket svårare än många verkar tro, t.o.m de mest ansedda audiofilinspelningarna låter såpass bra p.g.a att manipulationen blivit väldigt lyckad, inte avsaknaden av densamma.
Ska det bli bättre så måste ju någon upplysa dem lite grand. Har haft två studio personer hemma som köpt grejer av mig och som har varit medvetna om detta med ljudkvalite så där var det självklart.
