Irländska Imelda May har släppt nytt album. Hon blandar lite olika stilar på detta album. T.o.m lite stökig rock med Ron Wood på gura och duett med Noel Gallagher. Det är väl den låten jag tycker sämst om annars gillar jag det hör.
Skraeckoedlan: Äppelträdet, LP Blue marbled vinyl - 180 g. På etiketten står det dock att det är en lila vinyl limiterad till 500 ex. Det är hur som helst utmärkt stoner. Sången påminner lite om senare Killing Joke's skivor - stort och svävande, varvat med growl ibland. Musiken är slamrig och givetvis med ordentligt fuzzljud.
Efter Bonnie Tyler på kompaktskiva och Genesis på Youtube-video spelas nu Sonny & Cher och "Little man" i mono. Cher sjunger för ovanlighets skull ganska bra och Rhino-utgåvan, från 1991, låter för ovanlighets skull ganska bra.
Och nu blir det minnenas allé. Supertramp bildades redan 1969 men hette då Daddy men redan 19970 så blev det Supertramp. Jag var17 bast när Supertramp släppte sitt mästerverk albumet "Breakfast in America" 19979. Albumet blev deras största framgång och efter några år lämnade Rodger Hodgson bandet efter lite slitningar mellan honom och Rick. Roger & Rick står som vanligt som låtskrivarpar men det stämmer aldrig när det handlar om Supertramp. De låtar som Roger sjunger har han skrivit och vice versa. Roger satsade på en solokarriär men har nått sådana framgångar som med Supertramp däremot turnéar han flitigt och spelar inför fulla hus låtar från Supertramp-tiden samt från sin solokarriär. Ett av mästerverken är "Child of Vision". Kanske inte lika känd som hitsen från albumet som "The Logical Song" (som Roger faktiskt skrev som tonåring) och titellåten men ändå helt fantastisk musik. Lyssna och njut!
Roger i senare tappning. Ibland spelar han ensam eller med ett litet band. Ibland med full orkester. Små ställen inomhus och stora scener utomhus. Oavsett vad så verkar han alltid vara lika glad. Här i en annan äldre hit, "Give a Little Bit". Roger vad känd för att vara perfektionist under sin tid i Supertramp. När den låten skulle spelas in i studion så blev han aldrig nöjd med hur hans gitarr lät. Till slut hittade han rätt och hans gitarrspel spelades in hissen på hotellet där de bodde.
Just den här konserten är lite speciell. Pga av flygplansförseningar så var Roger sen. Publiken väntade, och väntade och till slut kom han och konserten kunde dra igång. Klockan var då fyra på morgonen.
Joe Morello, "going places". Albumet är utgivet av kvalitetsbolaget DMP. Albumet låg i brevlådan igår oich snurrat åtskilliga gånger redan. Oerhört bra sväng och riktigt hyggligt ljudkvalitet.
Mörk Gryning: Live At Kraken, 10" Clear vinyl. RSD-utgåva 300 ex. Efter denna konsert såddes frön till att starta om igen. Black metal som inte har många krusiduller, plattan i mattan utan att för den skull tappa melodin. Att det är live gör väl också sitt till att det blir en riktigt rå känsla.
The Allman Brothers Band: Brothers On The Road, LP.
Klaus Schulze • Pete Namlook: The Dark Side Of The Moog Vol. 4: Three Pipers At The Gates Of Dawn, 2LP, 180g + inlay. Del fyra i serien, denna gång med Pink Floyd-hinten Three Pipers At The Gates Of Dawn. Den här gången börjar space-ambient musiken rätt lugnt och ökar lagom hela skivan. "Musik som fyller rummet men inte märks, utan samspelar" som Brian Eno en gång förklarade uttrycket ambient music. Denna gång är även Bill Laswell (en annan storhet inom genren) med och bidrar.
The Hellacopters: Cream Of The Crap! Collected Non-album Works • Volume 1, CD.
Inte utan att jag blev lite glad när jag såg att Roffe Wikström utkommit med ett nytt album Dels för att det är över tio år sedan sist, dels för att jag gillar hans släpiga blues med berättande texter och inte minst för att han hänger med än. Hur låter det då? Jo, det låter Roffe W, den gamle nationalekonomen kan lira än. Tyvärr är inte ljudkvaliteten på topp, men den är inte urusel heller, det här albumet går att lyssna på, särskilt om man diggar Wikströms blues.
Cumulus: Människan (Homo Sapiens) / Säkkijärven Polkka, 7". Jag köpte den pga Säkkijärven polkka, som jag hört Iggesundsgänget röja med sedan barnsben. Deras version är nog roligare än detta, men här får man ju höra lite sång också.
Klaus Schulze • Pete Namlook – The Dark Side Of The Moog Vol. 7: Obscured By Klaus, 2LP 180 g.
Manfred Mann's Earth Band: Budapest Live, LP. Live inspelad 1983. Inte min favoritera med gruppen, men ändå. Den avslutas med en utmärkt version av Bob Marley's Redemption song och en halvdan Bob Dylan-låt; Mighty Quinn. Det vore kul om jag kunde hitta någon live från 70-talet också.
Zoë Gilby, Aurora. Trevlig röst, påminde till en början om Victoria Tolstoy, inte alls illa, men i de sista låtarna blev hon mer "egen". Måste kolla vad hon gjort mer och kommer plötsligt ihåg att jag kan streama.
Korpiklaani: Tales Along This Road, CD-Digipack. Ett av de bättre folkmetalbanden därute. Dessutom med många låtar på finska och, givetvis, humppa. Jag hörde Väkirauta på en samling från hädangångna Close-Up Magazine och beställde albumet omgående. Första låten Happy little boozer är en riktig rökare och sätter ribban. Helt galet . Några mer lugna och något spirituella låtar är också med.
Chet Baker "Jazz at Ann Arbor". Fräsch jazz, inspelad 1954 och utgiven på CD 2002, utan något taffligt försök att göra om inspelningen till stereo, här är det mono som gäller, från början till slut. Fast... ibland tror jag ändå att jag lyssnar på stereo, den där Carlsson ni vet.
I höstas släppte Gessle nytt album. Ett dubbelalbum t.o.m. Fast skiva nr 2 innehåller Per som berättar om musiken och albumet. Jag har inte hunnit med att lyssna på det förrän nu. Ett album med äldre låtar men som är nyinspelade. En del guldkorn finns som t.ex. "Ömhet" ned en berörande text. Helena Josefsson medverkar.
Midsommar: S/T, LP. Progg från 1972 om jag förstått rätt, det står inget på skivan och det står lite olika på nätet. Det är väldigt "lagom" tycker jag, men det är bra musiker.
Lieutenant Pigeon: Mouldy Old Music, LP. Ja, vad ska man säga .. En underlig skiva. Tre killar och mamman till en av dem spelar psykedelisk novelty-pop och ragtime. Lite som att Mungo Jerry gett sig på The Beatles mer urflippade alster. Mycket riktigt dyker en cover på Yellow submarine upp också. Jag gillar det här .
The Hellacopters – Cream Of The Crap! Collected Non-Album Works • Volume 2, CD.
Hör en av popmusikhistoriens bästa texter, "With God on our side", dock inte med författaren Dylan utan med Manfred Mann. Lite stolpigt och inte riktigt samma känsla som herr Zimmerman. Att kunna spela "Do wah diddy diddy" på samma samling på stark nivå förlåter en del.
The Doors: Full Circle, LP-Gatefold. En sån där jobbig rackarns Usa-press där öppningen på gatefolden är på insidan.. Tyvärr är de perforerade sidorna från då den släpptes 1972 på omslaget borta. Smått psykedelisk pop här som börjar bli mer mainstream. Bra gitarrspel här och var.
Spelar en fransk samling med Nina Simone från 1972 som återutgavs på kompaktskiva 1988. Den låter tyvärr inte särskilt bra så jag bytte till en engelsk samling med Ninas 50-talsinspelningar på bolaget Bethlehem som håller utmärkt ljudkvalitet.
Boppers: Keep On Boppin', LP. En skiva jag hade i min barndom, men som försvunnit på vägen. Den här var med i en samling skivor som jag fick i vintras. Så nu är den tillbaka igen. Inget jag gillar nu direkt, men högsta nostalgipoäng