Nackdelar med parallellkopplade push-pull steg (rör)?

[DQ-20]

Hej.
Är det någon som vet om det finns några inbygga nackdelar med att parallellkoppla push-pull par i rörförstärkare (förutom matchingen). Min tanke var att parallellkoppla upp till 7 par EL84 (autobias;pentodkopplade) à la J.C. Verdiers monoblock korsat med Carver Silver Seven. I klass AB kan man lätt trycka ut över 100 watt. Vinsterna är flera: låg spänning (max 300) vilket för mig är mycket viktigt, små krav på drivsteget, ca 15 v rms in i 75 kOhm eller så, möjlighet att anpassa till den transformator man råkar ha genom att välja antal parallellkopplade par.

Undrar,

Dahlqvist

[soundbrigade]

möjlighet att anpassa till den transformator man råkar ha genom att välja antal parallellkopplade par.

Undrar,

Dahlqvist

Sa en flundra ....

Du borde ju dessutom kunna välja en utgångstrafo med lågt Raa, vilket gör att den kan lindas med färre varv (bättre koppling mellan ut/in-lindningarna, lägre kapacitiv koppling, läckinduktanser allt vad det heter) och därmed grövre tråd (lägre Rut och högre dämpfaktor).

Ett (litet) minus är du får upp glödströmmen 7 par EL84 drav mer än ett par EL156 (vilka ger samma effekt)

[Jax]

Den största nackdelen är risken för parasitsvängningar i VHF-området. HF-avkoppling och dämpning kan behövas för att hålla ting lugna.

Man får även räkna med en del distortion som uppkommer på grund av olikheter i rörens överföringsfunktion. Det går att matcha men kräver ett par hundra rör för att matcha fram 7 par. Pentodkopplingen är faktiskt minst kritisk ur denna synvinkeln.

Drivsteget ska dessutom se ett antal parallella gallerläckor plus ingångskapacitanserna. Pentodkopplingen håller i alla fall millerkapacitansen nere, i synnerhet om man avkopplar skärmgallren.

Själv vill jag inte köra mer än 2 par i parallell pushpull.

[DQ-20]

Tack skall ni ha. Ni bekräftade väl i stort mina egna tankegångar. Risker finns väl men det verkar mest vara sådant som man får se i en färdig konstruktion (dist, självsvängning). EL84 är ju extremt lätta att driva i pentodkoppling och någon millereffekt går ju knappast att tala om i pentodkoppling. Gallerläckorna ligger ju maximalt på 1 MOhm och den låga biasen gör att det inte behövs särskilkt höga strömmar för att driva rörens kapacitanser långt upp i frekvens. Ett drivsteg med 6922 med passivt eller aktivt anodmotstånd är långt mer än vad nöden kräver.

Jax du nämner att det går åt ca 100 rör för att matcha ihop en dubbel septett. På vilken parameter? Bias? Transkonduktans? Jag tänker mig att transkonduktans är viktigare än bias i detta fall.

Tack,

Dahlqvist

[Jax]

Man bör matcha både transkonduktans och bias. Detta för att även skärmgallren ska dra så lika ström som möjligt. Ofta så blir det så automatiskt vid transkonduktansmatchning att bias hamnar nära. Ur dessa kan man sedan välja de rör som fick samma bias.