Högtalardistorsion är en marknadsföringsgrej

[I-or]

Det stora problemet med Klimax 500 Solo ligger i att högfrekvensdistorsionen är mycket hög även vid låga effekter, d.v.s. att IM-diagrammet skulle se fult ut även om man mätte vid mer beskedliga nivåer.

Vad gäller hörbarheten av olika ordningar är det förstås så att högre ordningar är betydligt mer hörselovänliga, något som har varit välkänt i bortåt ett halv sekel eller så. THD är alltså ett väldigt grovt mått, men det är ändå användbart, speciellt om man jämför produkter med liknande egenskaper vad gäller den generella formen på distorsionsspektra. Att Geddes gärna kommer fram till att extremt hög THD inte är hörbar, beror inte minst på att hans egna konstruktioner inte uppvisar speciellt bra egenskaper på detta område. Tar man, liksom Dr Geddes, 20 slumpmässigt utvalda lyssnare "från gatan" är sannolikheten stor att de inte hör distorsion överhuvudtaget. För tränade lyssnare är det dock en helt annan sak.

[hcl]

Det stora problemet med Klimax 500 Solo ligger i att högfrekvensdistorsionen är mycket hög även vid låga effekter, d.v.s. att IM-diagrammet skulle se fult ut även om man mätte vid mer beskedliga nivåer.

Det är inget stort problem. Det kan jag intyga

[petersteindl]

Det stora problemet med Klimax 500 Solo ligger i att högfrekvensdistorsionen är mycket hög även vid låga effekter, d.v.s. att IM-diagrammet skulle se fult ut även om man mätte vid mer beskedliga nivåer.

Vad gäller hörbarheten av olika ordningar är det förstås så att högre ordningar är betydligt mer hörselovänliga, något som har varit välkänt i bortåt ett halv sekel eller så. THD är alltså ett väldigt grovt mått, men det är ändå användbart, speciellt om man jämför produkter med liknande egenskaper vad gäller den generella formen på distorsionsspektra. Att Geddes gärna kommer fram till att extremt hög THD inte är hörbar, beror inte minst på att hans egna konstruktioner inte uppvisar speciellt bra egenskaper på detta område. Tar man, liksom Dr Geddes, 20 slumpmässigt utvalda lyssnare "från gatan" är sannolikheten stor att de inte hör distorsion överhuvudtaget. För tränade lyssnare är det dock en helt annan sak.

Stig Carlsson var varse om detta kring 1950. D v s innan jag föddes. Vi pratade en hel del angående just högre ordningens deltoner samt modulationsbrus. 2 saker han ogillade mest.

Det finns verkligen anledning att gå in på det faktum hur deltonerna stiger i magnitud då insignalen ökar. Jag tror att de flesta inte förstått principen.

I högtalarelement finns ytterligare faktorer som verkligen påverkar. För några år sedan ville jag se om lilltroll och jag kunde upptäcka hur mekaniska/akustiska fenomen ter sig i högtalarelement och speciellt i dome-diskanter.

Jag undrade om lilltroll kunde mäta distorsion i samband med vattenfallsmätning för att se huruvida vi kunde få fram om t.ex. deltonerna klingade ut olika fort i jämförelse med grundtonen.

Lilltroll brukar gå iland med att ställa upp mätprocedurer enligt mina filosofiska tankar.

Sagt och gjort. Diskanten är en Scan Speak i ett mellanstadium för att bli dåvarande Bremendiskant.

Scan-Speak_Tweeter_original.jpg (253.23 KiB) Visad 2080 gånger

Här syns en 5e delton vid ungefär 3 kHz. Man kan också se att deltonerna lever lite sitt eget liv medans grundtonen klingar av. Det blir faktiskt så att distorsionen blir starkare än grundtonen efter ett tag och det är 7e-tonen. Det är ganska långa tidskonstanter det handlar om och är med största säkerhet resonanser i upphängningen runt domen som lever sitt liv.

Sedan införde vi dämpmaterial på speciellt ställe inuti dome-diskanten d v s utanför bobinen och vi provade med flera olika dämpmaterial och det var endast den 100 %-iga lammullfilt som jag tidigare valt som bäst som funkade för detta ändamål.

Bremen_modified_Scan-Speak_Tweeter.jpg (431.15 KiB) Visad 2080 gånger

Då hände det saker. 5e-tonen försvann och all dist håll sig på mattan. Väldigt stor hörbar skillnad då lilltroll svepte med olika toner.

Det blev så småningom den ganska modifierade diskant jag använde fram till år 2015/16. Sedan bytte jag leverantör till SB-Acoustics.

Jag har aldrig sett denna typ av mätningar någonstans.

MvH
Peter

[Kraniet]

Det stora problemet med Klimax 500 Solo ligger i att högfrekvensdistorsionen är mycket hög även vid låga effekter, d.v.s. att IM-diagrammet skulle se fult ut även om man mätte vid mer beskedliga nivåer.

Vad gäller hörbarheten av olika ordningar är det förstås så att högre ordningar är betydligt mer hörselovänliga, något som har varit välkänt i bortåt ett halv sekel eller så. THD är alltså ett väldigt grovt mått, men det är ändå användbart, speciellt om man jämför produkter med liknande egenskaper vad gäller den generella formen på distorsionsspektra. Att Geddes gärna kommer fram till att extremt hög THD inte är hörbar, beror inte minst på att hans egna konstruktioner inte uppvisar speciellt bra egenskaper på detta område. Tar man, liksom Dr Geddes, 20 slumpmässigt utvalda lyssnare "från gatan" är sannolikheten stor att de inte hör distorsion överhuvudtaget. För tränade lyssnare är det dock en helt annan sak.

Fast han säger ju att han absolut tror att högre ordningens övertoner har en negativ inverkan. Men han verkar inte undersökt det.
Men det är väl just att THD är otydligt med vilka komponenter som ingår. Dvs man kan ha två produkter som har samma THD-siffra men helt olika fördelning av övertoner. I ett sådant fall kommer den produkt som mar flest udda och högre ordning övertoner antagligen låta sämre. Är det inte så man ska tänka kring det?

[Kraniet]

Det stora problemet med Klimax 500 Solo ligger i att högfrekvensdistorsionen är mycket hög även vid låga effekter, d.v.s. att IM-diagrammet skulle se fult ut även om man mätte vid mer beskedliga nivåer.

Vad gäller hörbarheten av olika ordningar är det förstås så att högre ordningar är betydligt mer hörselovänliga, något som har varit välkänt i bortåt ett halv sekel eller så. THD är alltså ett väldigt grovt mått, men det är ändå användbart, speciellt om man jämför produkter med liknande egenskaper vad gäller den generella formen på distorsionsspektra. Att Geddes gärna kommer fram till att extremt hög THD inte är hörbar, beror inte minst på att hans egna konstruktioner inte uppvisar speciellt bra egenskaper på detta område. Tar man, liksom Dr Geddes, 20 slumpmässigt utvalda lyssnare "från gatan" är sannolikheten stor att de inte hör distorsion överhuvudtaget. För tränade lyssnare är det dock en helt annan sak.

Stig Carlsson var varse om detta kring 1950. D v s innan jag föddes. Vi pratade en hel del angående just högre ordningens deltoner samt modulationsbrus. 2 saker han ogillade mest.

Det finns verkligen anledning att gå in på det faktum hur deltonerna stiger i magnitud då insignalen ökar. Jag tror att de flesta inte förstått principen.

I högtalarelement finns ytterligare faktorer som verkligen påverkar. För några år sedan ville jag se om lilltroll och jag kunde upptäcka hur mekaniska/akustiska fenomen ter sig i högtalarelement och speciellt i dome-diskanter.

Jag undrade om lilltroll kunde mäta distorsion i samband med vattenfallsmätning för att se huruvida vi kunde få fram om t.ex. deltonerna klingade ut olika fort i jämförelse med grundtonen.

Lilltroll brukar gå iland med att ställa upp mätprocedurer enligt mina filosofiska tankar.

Sagt och gjort. Diskanten är en Scan Speak i ett mellanstadium för att bli dåvarande Bremendiskant.

Scan-Speak_Tweeter_original.jpg

Här syns en 5e delton vid ungefär 3 kHz. Man kan också se att deltonerna lever lite sitt eget liv medans grundtonen klingar av. Det blir faktiskt så att distorsionen blir starkare än grundtonen efter ett tag och det är 7e-tonen. Det är ganska långa tidskonstanter det handlar om och är med största säkerhet resonanser i upphängningen runt domen som lever sitt liv.

Sedan införde vi dämpmaterial på speciellt ställe inuti dome-diskanten d v s utanför bobinen och vi provade med flera olika dämpmaterial och det var endast den 100 %-iga lammullfilt som jag tidigare valt som bäst som funkade för detta ändamål.

Bremen_modified_Scan-Speak_Tweeter.jpg

Då hände det saker. 5e-tonen försvann och all dist håll sig på mattan. Väldigt stor hörbar skillnad då lilltroll svepte med olika toner.

Det blev så småningom den ganska modifierade diskant jag använde fram till år 2015/16. Sedan bytte jag leverantör till SB-Acoustics.

Jag har aldrig sett denna typ av mätningar någonstans.

MvH
Peter

Väldigt intressant och häftigt att se. Väldigt lyckad åtgärd.
Hur skulle du beskriva skillnaden i ljud före efter åtgärden?

[goat76]

Det stora problemet med Klimax 500 Solo ligger i att högfrekvensdistorsionen är mycket hög även vid låga effekter, d.v.s. att IM-diagrammet skulle se fult ut även om man mätte vid mer beskedliga nivåer.

Vad gäller hörbarheten av olika ordningar är det förstås så att högre ordningar är betydligt mer hörselovänliga, något som har varit välkänt i bortåt ett halv sekel eller så. THD är alltså ett väldigt grovt mått, men det är ändå användbart, speciellt om man jämför produkter med liknande egenskaper vad gäller den generella formen på distorsionsspektra. Att Geddes gärna kommer fram till att extremt hög THD inte är hörbar, beror inte minst på att hans egna konstruktioner inte uppvisar speciellt bra egenskaper på detta område. Tar man, liksom Dr Geddes, 20 slumpmässigt utvalda lyssnare "från gatan" är sannolikheten stor att de inte hör distorsion överhuvudtaget. För tränade lyssnare är det dock en helt annan sak.

Fast han säger ju att han absolut tror att högre ordningens övertoner har en negativ inverkan. Men han verkar inte undersökt det.
Men det är väl just att THD är otydligt med vilka komponenter som ingår. Dvs man kan ha två produkter som har samma THD-siffra men helt olika fördelning av övertoner. I ett sådant fall kommer den produkt som mar flest udda och högre ordning övertoner antagligen låta sämre. Är det inte så man ska tänka kring det?

Precis, därför är THD ett alldeles för trubbigt mätvärde att presentera i sin enskildhet, det behövs en mer ingående och djupgående information av hur fördelningen av övertonsdistorsionen verkligen ser ut för att vi ska kunna dra några riktiga paralleller till vårat hörande. Mätvärdet behöver "viktas" för att mer överenstämma med våran hörsel.

THD står för "Total Harmonic Distortion", men det totala värdet är inte speciellt intressant eftersom man (som både I-or och Peter påpekar) redan för 50-70 år sedan har kunnat konstatera att fördelningen an distorsionen är väldigt avgörande. Om det Geddes talar om stämmer om att maskeringseffekter döljer vissa övertonsdistorsioner så borde dessa "viktas" bort från mätvärdet, iallafall om vi är intresserade av ett enskilt värde som bättre relaterar till vårat faktiska hörande.

Vad är inte hörbart?
Vad är hörbart men sällan störande?
Vilken viktfördelning borde införas för att bättre överenstämma med vad vi faktiskt hör?

[petersteindl]

Det stora problemet med Klimax 500 Solo ligger i att högfrekvensdistorsionen är mycket hög även vid låga effekter, d.v.s. att IM-diagrammet skulle se fult ut även om man mätte vid mer beskedliga nivåer.

Vad gäller hörbarheten av olika ordningar är det förstås så att högre ordningar är betydligt mer hörselovänliga, något som har varit välkänt i bortåt ett halv sekel eller så. THD är alltså ett väldigt grovt mått, men det är ändå användbart, speciellt om man jämför produkter med liknande egenskaper vad gäller den generella formen på distorsionsspektra. Att Geddes gärna kommer fram till att extremt hög THD inte är hörbar, beror inte minst på att hans egna konstruktioner inte uppvisar speciellt bra egenskaper på detta område. Tar man, liksom Dr Geddes, 20 slumpmässigt utvalda lyssnare "från gatan" är sannolikheten stor att de inte hör distorsion överhuvudtaget. För tränade lyssnare är det dock en helt annan sak.

Fast han säger ju att han absolut tror att högre ordningens övertoner har en negativ inverkan. Men han verkar inte undersökt det.
Men det är väl just att THD är otydligt med vilka komponenter som ingår. Dvs man kan ha två produkter som har samma THD-siffra men helt olika fördelning av övertoner. I ett sådant fall kommer den produkt som mar flest udda och högre ordning övertoner antagligen låta sämre. Är det inte så man ska tänka kring det?

Precis, därför är THD ett alldeles för trubbigt mätvärde att presentera i sin enskildhet, det behövs en mer ingående och djupgående information av hur fördelningen av övertonsdistorsionen verkligen ser ut för att vi ska kunna dra några riktiga paralleller till vårat hörande. Mätvärdet behöver "viktas" för att mer överenstämma med våran hörsel.

THD står för "Total Harmonic Distortion", men det totala värdet är inte speciellt intressant eftersom man (som både I-or och Peter påpekar) redan för 50-70 år sedan har kunnat konstatera att fördelningen an distorsionen är väldigt avgörande. Om det Geddes talar om stämmer om att maskeringseffekter döljer vissa övertonsdistorsioner så borde dessa "viktas" bort från mätvärdet, iallafall om vi är intresserade av ett enskilt värde som bättre relaterar till vårat faktiska hörande.

Vad är inte hörbart?
Vad är hörbart men sällan störande?
Vilken viktfördelning borde införas för att bättre överenstämma med vad vi faktiskt hör?

Till råga på allt så påverkar inte enbart deltonernas amplitud hur det låter utan även övertonernas fas i deras förhållande till grundtonens fas.
Exempel:
3e-ton i fas kommer att adderas till grundtonen så att peak-to-peak (p-p) på summan blir komprimerande d v s summans peak-to-peak värde minskar i jämförelse med grundtonens p-p.
3e-ton i motfas (fasdifferens = 180 grader) med grundton gör att summan av grundton och 3e-ton blir expanderande d v s summans peak-to-peak värde blir större än grundtonens peak-to-peak.
Detta faktum påverkar det ljudande resultatet olika på musik.

Mvh
Peter

[sprudel]

Gött när vi börjar få en mer nyanserad dialog om distorsion och hörbarhet!

[Morello]

Det är som sagt inte någon nyhet att högre ordningens termer i övföringskaraktäristikan medför ett stökigare spektrum. Å andra sidan saknar det hela relevans om THD är tillräckligt låg. Om THD är -100 dB hamnar alla artefakter långt ur hörtröskeln.

[E]

Jag tänkte säga att det saknar relevans när THD är tillräckligt hög.

Mvh E*

[petersteindl]

Det är som sagt inte någon nyhet att högre ordningens termer i övföringskaraktäristikan medför ett stökigare spektrum. Å andra sidan saknar det hela relevans om THD är tillräckligt låg. Om THD är -100 dB hamnar alla artefakter långt ur hörtröskeln.

Jag håller inte med om detta. Tror det är en nyhet för de flesta. För Stig Carlsson var det ingen nyhet långt innan du föddes och långt innan de flesta på forumet föddes.
Dock, jag tror till och med att det som en 7e-ton medför fortfarande inte har snappats upp av de flesta på forumet och knappast av någon bland Jordens hela folkmängd. För alla dessa blir det en nyhet den dagen de får informationen och kan tillgodogöra sig den. Då blir det en nyhet. "To make New things familiar and familiar things new".

Du skriver "stökigare" spektrum och det är helt ok ord att använda. Frågan är dock om de flesta förstår innebörden av ordet "stökigare" i just detta sammanhang? Jag tror inte det.

Mvh
Peter

[galder]

Det är som sagt inte någon nyhet att högre ordningens termer i övföringskaraktäristikan medför ett stökigare spektrum. Å andra sidan saknar det hela relevans om THD är tillräckligt låg. Om THD är -100 dB hamnar alla artefakter långt ur hörtröskeln.

THD -100 dB. Talar vi om förstärkare då? Högtalare har väl inte de nivåerna? Oavsett artefakter under hörtröskeln, är det någon påverkan på klangen?
Undrar en ovetande.

[Morello]

Långt innan Stig Carlsson eller godtycklig hifi-gubbe föddes var det basal matematikkunskap att förstå vad som händer när en (eller flera) sinusar blir föremål för ett polynom av högre ordning - det blir massor av nya spektrala komponenter ("stökigt spektrum").

[petersteindl]

Långt innan Stig Carlsson eller godtycklig hifi-gubbe föddes var det basal matematikkunskap att förstå vad som händer när en (eller flera) sinusar blir föremål för ett polynom av högre ordning - det blir massor av nya spektrala komponenter ("stökigt spektrum").

Jag håller inte med om detta. Det är fortfarande ingen basal matematikkunskap. Man kan måhända säga att det är basal matematik, men i så fall vill jag nog tillägga att på civilingenjörsnivå gällande elektronik och teoretisk fysik är det basal matematik och på doktorandnivå och bland Ph.D. så kan det även vara basal matematikkunskap, men inte för alla.

Att det blir massor av nya spektrala komponenter undrar jag om de flesta förstår. Jag tror att nästan ingen på forumet förstår innebörden, ens i princip.

Säg att man har en sinus med frekvensen 1 kHz och med amplituden 80 dB RMS som input och denna blir föremål för ett polynom av 7e ordningen.

Vad blir det i så fall för frekvenser på output?

Mvh
Peter

[Morello]

Inte för att amplituden har någon relevans, men vad betyder "80 dB RMS" - relativt vadå?

För att svara på frågan: är polynomet av ordning n blir den högsta frekvensen f*n.


För övrigt skulle jag uppskatta om du slutade att redigera text du citerar - tex genom att justera färg.

[Morello]

Det är som sagt inte någon nyhet att högre ordningens termer i övföringskaraktäristikan medför ett stökigare spektrum. Å andra sidan saknar det hela relevans om THD är tillräckligt låg. Om THD är -100 dB hamnar alla artefakter långt ur hörtröskeln.

THD -100 dB. Talar vi om förstärkare då? Högtalare har väl inte de nivåerna? Oavsett artefakter under hörtröskeln, är det någon påverkan på klangen?
Undrar en ovetande.

Utsagan är allmängiltig.

[petersteindl]

Inte för att amplituden har någon relevans, men vad betyder "80 dB RMS" - relativt vadå?

För att svara på frågan: är polynomet av ordning n blir den högsta frekvensen f=7*n.

För övrigt skulle jag uppskatta om du slutade att redigera text du citerar - tex genom att justera färg.

Menar du att om polynomet är av ordning n=7 så blir den högsta frekvensen f=7*n=7*7=49, d v s den högsta frekvensen blir 49!?

80 dB kan exempelvis vara 1 meter från en högtalare i ekofritt rum. Tonen är sinuston 1 kHz.

Vad gäller att jag skiftar färg till blått i text jag citerar för att betona vad jag svarar på, så kommer jag fortsätta med det eftersom det är det enklaste sättet att markera vad spörsmålet gäller.
Den frågan har varit uppe tidigare och då ansåg de som skrev inlägg i frågan att de tyckte det var en bra metod.

Mvh
Peter

[Morello]

Slank in ett skrivfel, se redigerat inlägg.

Jag ber dig ännu en gång att inte redigera det jag skriver när du citerar.

[petersteindl]

Slank in ett skrivfel, se redigerat inlägg.

Jag ber dig ännu en gång att inte redigera det jag skriver när du citerar.

Bra, nu stämmer det med högsta frekvens och polynom.

Om jag citerar dig och vill markera exakt vad jag svarar på, hur vill du i så fall att detta markeras?

Mvh
Peter

[MacBruce]

Det är som sagt inte någon nyhet att högre ordningens termer i övföringskaraktäristikan medför ett stökigare spektrum. Å andra sidan saknar det hela relevans om THD är tillräckligt låg. Om THD är -100 dB hamnar alla artefakter långt ur hörtröskeln.

Jag håller inte med om detta. Tror det är en nyhet för de flesta. För Stig Carlsson var det ingen nyhet långt innan du föddes och långt innan de flesta på forumet föddes.
Dock, jag tror till och med att det som en 7e-ton medför fortfarande inte har snappats upp av de flesta på forumet och knappast av någon bland Jordens hela folkmängd. [...]
Mvh
Peter

Räkna in mig bland undantagen, då. Jag minns att 7:e-tonen diskuterades redan på 70-talet. Detaljerna undslipper mig för tillfället, dels därför att det var ett bra tag sedan, dels för att jag har provsmakat en gnutta av den Jameson Triple Distilled Irish Whiskey, vilken inhandlades för att fira Pingsten och att jag i dag har fått min 2:a vaccination.

[Morello]

Slank in ett skrivfel, se redigerat inlägg.

Jag ber dig ännu en gång att inte redigera det jag skriver när du citerar.

Bra, nu stämmer det med högsta frekvens och polynom.

Om jag citerar dig och vill markera exakt vad jag svarar på, hur vill du i så fall att detta markeras?

Mvh
Peter

Först ställer du en fråga och sedan påstår du att svaret stämmer - varför ställde du frågan undrar jag.

[I-or]

Ja, det är inte särskilt märkligt att spektrum ser fördj-vligt ut när man lägger på en olinjäritet som är proportionell mot insignalen^7. Om insignalen är en sinus får man 3:e-ton, 5:e-ton och 7:e-ton. Den som vill veta mer kan studera matematiken bakom Volterra-serier som är en sorts olinjär motsvarighet till Taylor-serier, vilka många har plågats med i sina högskolestudier.

För sinusar kan man mellan tummen och pekfingret skala oljudet från distorsionskomponenterna som proportionellt mot n^3. 7:e-tonen låter alltså närmare 100 gånger eller ca 40 dB mer illa än andratonen för samma nivå. Observera att det absolut inte låter likadant, bara ungefär lika illa.

Om insignalen består av flera sinusar blir spektrum fruktansvärt skräpigt med högre ordningens olinjäriteter och det är också därför som dessa låter så illa med musik.

[I-or]

Det stora problemet med Klimax 500 Solo ligger i att högfrekvensdistorsionen är mycket hög även vid låga effekter, d.v.s. att IM-diagrammet skulle se fult ut även om man mätte vid mer beskedliga nivåer.

Det är inget stort problem. Det kan jag intyga

Om detta inte är något stort problem finns två möjligheter:

1. Diskantelementen i högtalarna är av tveksam kvalitet och distorderar relativt kraftigt. THD för förstärkaren ifråga ligger omkring 0,3 % vid 2 W i 4 ohm, vilket motsvarar ca 90 dB / 1 m för ett någorlunda normalt diskantelement, där bättre modeller uppvisar en THD om ca 0,1-0,3 % (som dessutom domineras av den mindre störande andratonen).

2. Lyssnaren tillhör de saliga personer som inte är känsliga för distorsion.

[petersteindl]

Ja, det är inte särskilt märkligt att spektrum ser fördj-vligt ut när man lägger på en olinjäritet som är proportionell mot insignalen^7. Om insignalen är en sinus får man 3:e-ton, 5:e-ton och 7:e-ton. Den som vill veta mer kan studera matematiken bakom Volterra-serier som är en sorts olinjär motsvarighet till Taylor-serier, vilka många har plågats med i sina högskolestudier.

För sinusar kan man mellan tummen och pekfingret skala oljudet från distorsionskomponenterna som proportionellt mot n^3. 7:e-tonen låter alltså närmare 100 gånger eller ca 40 dB mer illa än andratonen för samma nivå. Observera att det absolut inte låter likadant, bara ungefär lika illa.

Om insignalen består av flera sinusar blir spektrum fruktansvärt skräpigt med högre ordningens olinjäriteter och det är också därför som dessa låter så illa med musik.

EXAKT! Med en olinjäritet som är proportionell mot insignalen^7 d v s ett 7e-grads polynom så blir svaret på min fråga så här:

Med en sinus på 1 kHz som input i ett system som har ett 7e-grads polynom som överföringsfunktion så fås följande sinustoner på utgången:

Grundton= 1a delton = 1 kHz. distorsionskomponenterna blir 3 kHz + 5 kHz + 7 kHz.
Totalt är det 4 toner istället för 1 grundton. (Vill passa på att säga att med ett 8e-grads polynom fås istället 2 kHz + 4 kHz + 6 kHz + 8 kHz)

Morello skrev "Högsta" frekvens och angav bara den högsta. Men det finns fler d v s 2 stycken udda frekvenser/deltoner till. Jag tror att få av er visste om detta.

Nu skall vi köra in musik i systemet och dessutom variera nivån enligt följande, låt säga att musiken har en crest på 18 dB. Medelnivå är exempelvis 80 dB och peak blir 98 dB.

Nu kommer vi till anledningen till att jag skrev 80 dB 1 meter från ljudkällan i ett ekofritt rum och 80 dB är RMS nivå.

Med en 7e ton på 100 dB under 80 dB d v s på -20 dB, men där insignalen d v s musiken exempelvis innehåller följande toner från en gitarr: 220 Hz + 440 Hz + 660 Hz + 880 Hz + 1100 Hz + 1320 Hz + 1540 Hz + 1760 Hz + 1980 Hz. (Finns det sång med så blir det ytterligare en massa toner). Dessa varierar i nivå, såsom musik gör och nu vill vi titta på hur mycket distorsionen ändras från 80 dB nivå som är medelvärde till 98 dB som maxvärde på nivån. Nivån höjs 18 dB och hur mycket har distorsionen då höjts.

Det går att räkna ut. Det blir en hel del skräp mellan de harmoniska tonerna som "musiken" utgörs av.

Sedan kan man även räkna på om 7e ton är på 80 dB under 80 dB nivån d v s på 0 dB och ökar från den distorsionsnivån.

Mvh
Peter

[petersteindl]

Slank in ett skrivfel, se redigerat inlägg.

Jag ber dig ännu en gång att inte redigera det jag skriver när du citerar.

Bra, nu stämmer det med högsta frekvens och polynom.

Om jag citerar dig och vill markera exakt vad jag svarar på, hur vill du i så fall att detta markeras?

Mvh
Peter

Först ställer du en fråga och sedan påstår du att svaret stämmer - varför ställde du frågan undrar jag.

Jag vet svaret d v s innan jag ställde frågan. Jag vill dock skapa eftertänksamhet hos läsarna. Jag tror det är få som känner till svaret och det är således inte basala matematikkunskaper såsom du skrev. Tror heller inte att MacBruce kände till detta. Han känner till att högre ordningens dist är elakare. Det vet många, men inte hur pass mycket elakare de egentligen är då signalen varierar med exempelvis 20 dB.

Mvh
Peter

[Morello]

Helfestligt - det anstaltas om läxförhör alltså.

[MacBruce]

Bra, nu stämmer det med högsta frekvens och polynom.

Om jag citerar dig och vill markera exakt vad jag svarar på, hur vill du i så fall att detta markeras?

Mvh
Peter

Först ställer du en fråga och sedan påstår du att svaret stämmer - varför ställde du frågan undrar jag.

Jag vet svaret d v s innan jag ställde frågan. Jag vill dock skapa eftertänksamhet hos läsarna. Jag tror det är få som känner till svaret och det är således inte basala matematikkunskaper såsom du skrev. Tror heller inte att MacBruce kände till detta. Han känner till att högre ordningens dist är elakare. Det vet många, men inte hur pass mycket elakare de egentligen är då signalen varierar med exempelvis 20 dB.

Mvh
Peter

Jag vågar inte ens själv spekulera i, vad jag "kände till" för drygt 50 år sedan. Vid den tiden hade jag dock tänkt mig att bli matematiker och kunde nog utveckla ett eller annat polynom till åtminstone min egen belåtenhet. Lättledd som jag är, blev jag dock förförd till sådant som verkade "roligare för tillfället" och då jag löste ett problem för ett av Sveriges största företag, "blev jag med företag" och kom aldrig att ta någon akademisk examen. (Ångrar nu, att jag inte fullföljde min ursprungliga föresats). Mina "hobby-insatser" inom högtaleriet kan i sammanhanget lämnas därhän.

Vill minnas, att diskussionen om 7:e övertonen "triggades" av Sten Bromans uttalande om dragspel, och att det i sin tur ledde till diskussioner om olika instruments spektra vid olika ljudnivåer.

[Baffel]

Vad tyckte Sten Broman var värre än ett dragspel?

[MacBruce]

Vad tyckte Sten Broman var värre än ett dragspel?

"Det spör(j)s", som Kjell-Olof Feldt brukade säga. När han "ansattes" kröp det fram, att Broman inte alls hade någonting emot dragspel "i sitt rätta sammanhang", vilket inte omfattade symfoniska verk. Detsamma gäller ju dock även för t.ex kornetter och saxofoner (bortsett från specialskrivna verk för dessa instrument).

[Baffel]

Aha, det visste jag inte om. Intressant.

Nåväl, svaret som jag tänkte på var: Två dragspel.

Nog med OT.