E skrev:I-or skrev:Jodå, resonanserna kan elimineras helt i lyssningspositionen […]
Vad är det folk brukar säga … – tandläkarstol?
Jag tycker nog det är rimligt att vilja ha flera lyssningsplatser och då menar jag inte bara en tresitsig soffa.
Mvh E*
Vid 200Hz så är våglängden 1,7 m och vilket innebär motfas vid 0,85m. Om jag inte räknar helt kokkobello så ger en sidoförskjuting i en soffa om +-0,5m med lyssnnigsavstånd 3,6m och högtalarna +-20 grader en gångvägsskillnad +20cm från ena högtalaren och -0,14cm från den närmast. Dvs 0,12 resp. 0,08 delar av en våglängd @ 200Hz. Det blir knappast några stora avvikelser i frekvensgången. Lägg till att förmodligen ligger mycket av info i ofta samma fas vid dessa frekvenser, varför dessa skillnader kommer att ta ut varandra. Det finns förstås en mängd rumsreflexer som ekvaliseringen omhändertar och egentligen ska man simulera dessa, men
syftet här är att visa principen om att man måste relatera våglängden till sidoförflyttningen och att man förmodligen ska upp en bra bit i mellanregistret för att "tandläkarstolen" ska vara en verklighetsanknuten metafor.
Om man ekvaliserar upp i diskanten blir det en annan sak. Diskanten är dock lättare att dämpa med material, så (bortsett från efterklang) så kanske det är en bra kompromiss med lätt akustisk dämpning och eq?
Nattlorden skrev:Du sänker ju frekvensen i direktljudet... man kan inte bara lyssna via resonansen. Så både direktljudet dödar du - och alla andra studsar av den frekvensen. Vid något läge är har väl resonansens dominans ebbat ut så pass att skadan på direktljudet gör sig till känna. Låter som något som någon bor ha forskat på - eller läge för att göra det... Om det finns ett vettigt beroende på hur mycket det kan vara lämpligt att göra med resonanspeakar...
Det här är en intressant fråga...
Undrar om det är kärnan i följande citat som är svårt att tolka och förstå? Själv är jag inte helt klar över i vilken mån resonanser påverkar och ifall man bara ska fokusera på frekvensgång och strunta i alla tidsaspekter. Lite så tolkar jag följande (som I-or skrivit på många ställen och som jag tror är svårt för många att greppa konsekvenserna av, är själv inte helt klar över alla konsekvenser men anar att det ligger en avgörande nyckel till förståelse här):
I-or skrev:För övrigt är det förstås (huvudsakligen) minimumfassystem som det hela handlar om, så man behöver inte förirra sig in i resonemang i tidsplanet, konstant frekvensgång motsvarar optimalt uppträdande i tidsplanet.
Vidare, ett gäng citat att beakta som rekapitulation och recycling (kanske tröttsamt men det verkar som att innehållet i dessa citat och liknande inte är processats och medvetandegjorts tillräckligt):
I-or skrev:]Man kan uppnå liknande effekter som med ekvalisering om man bygger ett dedikerat lyssningsrum, där man fritt kan ställa upp sitt system och dessutom kan dämpa sk-ten ur rummet, men frekvensgången blir ändå aldrig helt optimal. Med ekvalisering uppnår man i lyssningspositionen under 300 Hz allt som en perfekt uppställning i ett perfekt rum kan uppnå, men utan nackdelarna.
viewtopic.php?f=10&t=71848&start=60#p2172624
I-or skrev:Detta med utvärdering av signaler i tidsplanet och med olika infallsriktningar har jag tagit upp något dussin gånger tidigare. Upp till ca 300 Hz har hörseln i reflektiv miljö stora svårigheter att separera de inkommande ljudvågorna tidsmässigt, varför frekvensgångsmätningar med långt tidsfönster efterliknar hörseln väl. Dessutom är huvudet för litet för att tillåta precis riktningsbestämning.
Över ca 1 kHz kan dock hörseln tydligt separera signalerna både tidsmässigt och riktningsmässigt, varför mätdata bör analyseras med ett kort tidsfönster. Med ett tidsfönster om 1-2 ms utesluts allt utom de allra tidigaste reflektionerna, varför det går utmärkt att mäta även i lyssningspositionen. Det är även så att den låga frekvensupplösning man erhåller på detta sätt också efterliknar hörselns frekvensupplösning (s.k. kritiska band) hyggligt i stora delar av diskanten. Bara fördelar, alltså.
Du har åtminstone rätt i att Haas-effekten lätt får ljudbalansen att kantra mot den närmaste högtalaren om man inte utnyttjar omfattande riktverkan för att kompensera för detta så att nivåskillnaden mellan källorna uppväger tidsskillnaden.
Slutligen bör man alltid se till att inte låta förstareflektionerna speciellt i horisontell ledd få alltför hög nivå över 300 Hz eftersom detta ger en otydligare positionering av ljudsceneriet
viewtopic.php?f=10&t=71848&start=30#p2172242
I-or skrev:En praktisk anomali är just att en mycket ojämn frekvensgång i lyssningspositionen skulle vara "korrekt" eftersom detta är vad många rum ger upphov till utan ekvalisering. Detta går helt emot vad bl.a. Toole rekommenderar. Han brukar framhålla att ekvalisering upp till åtminstone 500 Hz utifrån mätningar av frekvensgången i lyssningspositionen är fördelaktigt för återgivningen i nästan alla sammanhang. Jag brukar vara lite mer försiktig och sätta 300 Hz som en övre gräns, under vilken man kan vara ganska säker på att inte råka ut för negativa effekter av ekvaliseringen även om det kan vara möjligt att gå högre än så
viewtopic.php?f=10&t=71848&start=30#p2172133
JM skrev:Stereolyssnande i ett av hörnen i en liksidig triangel på tex 3 m, dvs i sweetspot, ger minsta osäkerhets lokalisation med intensitets metoden. Tidslokalisations metoden verkar vara bättre utanför sweetspot. Men redan vid 60 cm förflyttning utanför sweetspot upphör stereo-illusionen och ljudet förflyttas till närmaste högtalare. Att lyssna utanför +/- 60 cm är inte att rekommendera. Detta gäller inte under 80 Hz eller för rumsresonanser.
Moore (psykolog)- Psychology of hearing. uppl 6 - s 270.
Vid en fördröjningen av samma ljud från ena högtalaren överstiger 1 ms inträder precedence effekten. Dvs lokalisationen kommer förläggas till närmaste högtalaren. Spatiala stereo upplevelsen/lokalisationen upphör utanför lyssningspositionen.
Med odistinkt ljud/musik kan en bredare lyssningsposition upplevas med denna upplevelse försvinner vid transienta stereoljud.
viewtopic.php?f=10&t=71848&start=30#p2171817
I-or skrev:Det är fortfarande ingen principiell skillnad mellan inverkan från 1 eller 2 reflektioner och summan av 10, 100 eller 1000 reflektioner (rumsresonanser), d.v.s. det du kallar för fundamentalresonanser.
Det är dessutom inget feltänkt i att optimera för den position som man lyssnar i. Vad spelar det för roll om det låter skräp vid högtalarväggen, där du aldrig befinner dig vid lyssning? Dessutom kan man välja flera olika inställningar, där man byter noggrannhet mot lyssningsarea om man vill vara fler än en lyssnare eller lyssna på olika ställen i rummet. Ekvalisering via mätning av frekvensgång i lyssningspositionen fungerar mycket bra upp till minst 200-300 Hz.
viewtopic.php?f=10&t=71848&start=30#p2171754
I-or skrev:Jag, liksom Toole och den samlade konsensusvetenskapen håller inte med. Upp till ca 200-300 Hz fungerar ekvalisering via uppmätt frekvensgång utmärkt i normala lyssningsrum helt enkelt eftersom hörseln har svårt att uppfatta övriga parametrar, d.v.s. riktning och inverkan från tidsplanet, här.
Huvudet är helt enkelt för litet för ILD och reflektioner med långa cykler stör riktningsperceptionen via ITD. Ingen magi, bara akustik.
Varför någon hör eller inte hör saker i diverse situationer beror ofta på någonting annat än vad man antar eller vill att det ska bero på. Det är just därför vi har vetetenskap.
viewtopic.php?f=10&t=71848#p2171371