Lådljud genom membranet (Linkwitztråden)

[jansch]

Mellan tummen o pekfingret är ljud liknande direktljudet ohörbart om tidsfördröjningen ligger på ca 20 ms och ljudstyrkan är under 30 dB.
Nu är tidsfördröjningen betydligt kortare och då är det svårare att negligera ljudet upplevelsemässigt. Vid icke sinussignaler dämpade ca 20 dB och fördröjning på någon ms upplevs ljudet som ett nytt ljud separat från direktljudet. Att tonkurvan dessutom avviker kraftigt från direktljudet kommer ytterligare övertyga hjärnan att det är ett nytt ljud och ytterligare bidra till retrograd maskering.
Viss knappt påvisbar retrograd maskering av direktljudet kommer att ske vid -20 dB.
Den korta tidsfördröjningen gör att hjärnan inte hinner uppfatta ljudet som ett ljud likt men inte identiskt ljud som vid 20 ms. Det är därför tidiga dominerande reflexer maskerar direktljudet mer från lådhögtalare än dipoler.
Spinoramas algoritmer verkar inte vara kalibrerade för dipoler utan för att framhäva Harmans lådhögtalare.

JM

Det där är ett "feltänk"

Ljudet summeras enligt superpositionsprincipen och om inte högtalarlådan är otroligt stor sker bara en förändring av frekvensgången. Teoretisk kan man visserligen hävda att en mycket kort transient (med frekvensspektrum i övre registret) kommer mätmässigt att bli ett "eko". Dock hinner hörseln varken varken hinna detektera ton/toner och än mindre detta som 2 separata händelser, framförallt inte då signalkällan inte flyttar sig, främst i sidled.
Fast det kanske var vad du menade........

Hur vet du det? Tacksam för studier vilka visar vi inte kan skilja direktljud från reflexer kring 1 ms.

JM

Det var ju inte det som var frågan
1 ms ger ökad "rumsllghet" (på gott och ont) och med -20dB dämpning är det inte mycket kvar av "rumsligheten". Notera att reflektion i vanlig mening handlar om olika infallsvinklar, inte som i detta specialfall med en punktkälla = samma riktning för hörseln.*

Föreslår att du gör en egen test för att övertyga dej själv.
Du har ju dipoler som strålar ungefär lika mycket bakåt som framåt och med tunt/lätt membran och lite dämpning. Ställ en av dom 20cm från väggen. Har du odämpad vägg bakom kommer nästan full reflektion att ske, åtminstone 90% eller mer. Nu har du liknande förutsättning som en vanlig lådhögtalare i detta sammanhang, d v s membranet "läcker igenom" reflekterat ljud.
Kör ett klickljud i mono i denna högtalare.
Hör du ETT eller TVÅ klickljud? Eller som jag skrev "än mindre detta som 2 separata händelser" (ljudhändelser). Gör du verkligen det!?

Flytta tillbaka din högtalare till den vanliga positionen - som sannolikt är längre än 20cm från vägg. Alltså, det reflekterande ljudet fördröjs ytterligare. Hör du nu ännu tydligare "2 separata händelser"? Det borde ju du i logikens namn göra. Eller hur? (jag vill inte vara sarkastisk men tydlig)

Så frågan är: Hör du 2 ljudhändelser hela tiden när du lyssnar på musik eller EN ljudhändelse med lite ökad rumslighet (fast då extremt marginellt jämfört med vad rummet som sådant tillför i förhållande till "membranläckaget")

*Även om frekvenssvaret är annorlunda på det reflekterade ljudet kommer profilen vara den samma = samma ljud för hörseln.

[I-or]

Har det funnits några dipolhögtalare med dämpning bakom panelen? Eller är denna påverkar av ljudbilden som folk vill ha med dipolhögtalare?

Det var för länge sedan inte ovanligt med olika dämparrangemang vid membranen, men syftet med detta var att reducera inverkan av membranresonanser, inte att bli av med dipolstrålningen. Eftersom membranen är mycket lätta (dock är luftmassan ganska påtaglig) och drivs med förhållandevis låga krafter, blir dämparrangemangen lätt kostsamma vad gäller verkningsgraden. Faktum är att det är ganska komplicerat att ta hand om bakåtstrålningen om man vill skapa monopolär utstrålning. Det har ändå funnits ett mindre antal elektrostatkonstruktioner, liksom det förstås finns en hel del banddiskanter, med denna utstrålningskarakteristik.

Som framgår i denna tråd har panelhögtalare med dipolkarakteristik fortfarande ett icke föraktligt antal förespråkare. Eftersom de bästa konstruktionerna trots allt kan låta bra, bl.a. med mycket låg distorsion upp till medelhöga ljudtrycksnivåer och de principiella avvikelserna ligger åt det trevligare hållet är det inte så svårt att förstå.

[music4ever]

Tackar för svaren.
Kan tycka att dipol-paneler kan se väldigt fränt ut.

[Tangband]

Skummade igenom ett test av den minsta Magneplanaren, LRS. Testet var gjort av snubben med torkhuven på Audioscience Review.
Han sågade den högtalaren närmast fullständigt, såvitt jag förstod av min skummande läsning och av vad jag begrep av det jag läste.
Man ska nog inte utesluta att LRS nära släktskap med mina 3.7i bör ge vid handen att dessa är till stor del lika dåliga. Sågandet avsåg både mätningar och lyssningar.

Så det så.

Just 3.7 är den bäst låtande dipolen jag hört . Hade jag endast lyssnat till klassisk musik och hade ett bra rum för dessa, så hade jag nog varit ganska nöjd.
Utan att veta säkert , är nog LCR en sämre högtalare .
Och, ja - den blev verkligen sågad.

https://www.audiosciencereview.com/foru ... iew.16068/

[RogerGustavsson]

En del modeller har dämpning baktill t.ex. Quad ESL 57 (den ursprungliga), Acoustat och några Magnepan. De Magnepan strmbrg har, har en tejp baktill på mellanregistren. De har även den tidigare 3.6 som jag har och mina Tympani IVa har tjocka filtbitar baktill på mellanregistren. Beveridge har ju sina elektrostatelement i "låda".

Fråga: Är det några speciella frekvenser som stör när det gäller det bakåt utstrålade ljudet? Panelernas storlek påverkar förmodligen en hel del.

Personligen har jag inte varit speciellt imponerad av de mindre Magnepan. För mig är 3-serien de minsta som kan komma ifråga och de än större är bättre, förutsatt att man har plats för dem.

[Strmbrg]

Skummade igenom ett test av den minsta Magneplanaren, LRS. Testet var gjort av snubben med torkhuven på Audioscience Review.
Han sågade den högtalaren närmast fullständigt, såvitt jag förstod av min skummande läsning och av vad jag begrep av det jag läste.
Man ska nog inte utesluta att LRS nära släktskap med mina 3.7i bör ge vid handen att dessa är till stor del lika dåliga. Sågandet avsåg både mätningar och lyssningar.

Så det så.

Just 3.7 är den bäst låtande dipolen jag hört . Hade jag endast lyssnat till klassisk musik och hade ett bra rum för dessa, så hade jag nog varit ganska nöjd.
Utan att veta säkert , är nog LCR en sämre högtalare .
Och, ja - den blev verkligen sågad.

https://www.audiosciencereview.com/foru ... iew.16068/

Ja, men jag gissar att 3.7i är ungefär lika dålig , åtminstone i vissa avseenden. Grundprincipen är ju densamma även om prisskillnaden är mycket stor. Jag tillhör dem som aldrig tar för givet att produktpris har någon koppling till vare sig välgjordhet eller prestanda. (Vilket såklart inte betyder att samband aldrig finns.)
Det är utöver sågningen intressant att ta del av majoriteten av andra omdömen, där produkten får riktigt goda omdömen. Åtminstone lyssningsmässigt. Men det kan ju handla om en mycket positiv upplevelse av ett ljud som innehåller massor av fel. Dvs där alla felen likafullt renderar en positiv och till och med verklighets-illusorisk upplevelse. Lite tillspetsat: Man lyssnar på något riktigt dåligt men konstitutionen av de föreliggande dåligheterna ger (åtminstone vissa lyssnare) illusionen av både braighet och till och med verklighets-likhet. Det senare förutsätter såklart viss slags musik och utesluter annan.

PS
Som den prestigelöse person jag (tror att) jag är, så blir jag således inte alls nedslagen av att läsa om sågningen av "släktingen". Förutsatt att sågningen är relevant baserad så ser jag det enbart som intressant. Detta eftersom det enda intressanta är hur saker är.
Att av självkänsle- / prestigeskäl klamra sig fast vid vare sig ett visst fotbollslag, en politisk åsikt eller en konstruktionsprincip för högtalare ser jag snarare som patetiskt. Dock kan jag förstå om andra tycker att jag ägnar mig åt just detta, eftersom sådant är väldigt vanligt.

[goat76]

Jag ska nog tillägga och betona en viktig sak. Åtminstone är den viktig för mig:
VARFÖR får jag en så god illusion av realism när jag spelar ”klassisk” musik över dipoler?
Det är såklart en väldigt enkel fråga (att ställa) - men en fråga som förmodligen har ett allt annat än enkelt svar.

Men likafullt så är det just den frågan som intresserar just mig. Idén om tidigt återstrålat förvrängt lådljud genom membranet behöver vare sig vara en förklaring eller ens en väsentlighet ur någon annan aspekt.

Men, ett oändligt och FULLSTÄNDIGT låst krigande om rätt och fel är i mitt perspektiv enbart slöseri med resurser. Och det är tyvärr vad jag upplever att vissa av er ägnar er åt.

Om svaret på mitt ”varför” här ovan visar sig vara en förklaring om inbillning, artificiella förstärkningeffekter eller någon mer teknisk förklaring, saknar för min del helt betydelse.
Det enda viktiga är SVARET, oavsett vad svaret innehåller.

Det troligaste och närmaste svaret till att du föredrar panelhögtalare är väl just den förstärkningseffekt som sker av att högtalaren strålar lika(?) mycket ljud såväl bakåt som framåt. Detta kan mycket väl ge en mer verklighets-liknande effekt av mer tredimensionellt djup vilket gagnar den typen av inspelningar som ditt huvudsakliga musikintresse består av, alltså inspelningar av typen "ett rum med instrument i" där förstärkningseffekten som sker med panelhögtalarens riktningskaraktär och det egna rummets bidrag gagnar allt ljud på inspelningen på ett ungefärligt likartat sätt, eftersom alla ljudinslag har ett relativt likartat avstånd till mikrofonerna.

[Maarten]

Samtidigt är rumsresponsen inte fullt lika illa och slutklämmen är:

Conclusions
The Magnepan LRS is a hugely flawed speaker with moments of delight. If I could control what you listen to, e.g. in an audio show or dealer room, I could convince you it is much better speaker than it is. The best way I can explain this is that the designers solved 30% of the physics of building a speaker, and threw you in there to solve the rest! You take on the job of spending what must be a lifetime messing with location, tilt, EQ, etc. to get sound that is good for more than a few select tracks.

Det tolkar jag som att de under vissa omständigheter går att få till en 'inte alltför illa' återgivning. Det är bara för mycket pill och onödiga begränsningar.

Så lika mycket som det handlar om att tolka mätningar, handlar det om att tolka text och skriftliga intryck, samt att de behöver sättas i en kontext utifrån kunskap om återgivning, fysik och psykologi. Typ.
Refererar även till Magnuz inlägg i annan tråd om att "låta bra" kan vara ett godtyckligt omdöme, en distinktion som ju har behövts ältas i decennier. Om inte den grunden finns kommer förståelse liksom diskussioner bara att "gå runt".
Detta är en annan "circle of confusion" än den Floyd T har framfört avseende inspelning och återgivning.

[I-or]

Man bör komma ihåg att alla panelhögtalare inte är lika. Det är lika stor skillnad här som mellan konventionella högtalare.

LRS är, liksom alla andra små Magnepan-modeller, skräp, vilket tydligt framgår ur den uppmätta frekvensgången. De större modellerna är bättre, även om de oftast bara mäter hyggligt.

[Strmbrg]

Alla de jobbiga basresonanser som just mitt rum drabbas av med lådhögtalare är närmast helt försvunna med dipoler. Att stoppa in den "perfekt mätande" lådhögtalaren i rummet, varefter själva rummet gör resultatet allt annat än perfekt, känns dessvärre inte som en lockande lösning.
Rummet i just mitt fall är jättesvårt att placera högtalare i. L:690 B:280 (H:235). Dvs bortsett från resonansproblemen som uppstått, så måste ju högtalarna stå närmast kloss mot sidoväggarna för att få en åtminstone någorlunda stereobredd. Det medför ytterligare bekymmer om högtalaren sprider starkt i sidled. Dipolerna kan utan någon påtagligt/förnimbart störande konsekvens placeras väldigt nära sidovägg.
Att ställa in ett par INO eller annat som skall stå dikt mot bakvägg medför i detta fall att de hamnar i hörnen, vilket de inte är konstruerade för.

Emellanåt finns dock tankar på att byta till Quad. Den fina impulsresponsen hos dem lockar mig.

[I-or]

Detta stämmer till fullo. Dipolhögtalare utgör s.k. hastighetsgeneratorer och fungerar därför helt annorlunda vad gäller optimal uppställning än konventionella högtalare som utgör tryckgeneratorer. Dessutom kan man med vettig invinkling placera dipoler betydligt närmare sidoväggarna (faktiskt t.o.m. direkt invid desamma). Slutligen har vi även det faktum att panelhögtalare i Magnepans utförande strålar som linjekällor, vilket ger en vertikal riktverkan med stora fördelar speciellt på längre lyssningsavstånd i reflektiva rum.

I ett långsmalt rum kan det således vara betydligt enklare att få till en bra uppställning med panelhögtalare.

Den som har fått uppfattningen att jag är negativt inställd till panelhögtalare är fel ute. Undantaget den allra djupaste basen, går det att få till mycket bra ljud med optimerade konstruktioner (även om jag inte är särskilt förtjust i just Magnepans modeller). Dock ger just bakåtstrålningen en påverkan som kan vara både fördelaktig (storlek och luftighet, "soundstaging") och problematisk (ibland en viss simmighet).

[I-or]

En del modeller har dämpning baktill t.ex. Quad ESL 57 (den ursprungliga), Acoustat och några Magnepan. De Magnepan strmbrg har, har en tejp baktill på mellanregistren. De har även den tidigare 3.6 som jag har och mina Tympani IVa har tjocka filtbitar baktill på mellanregistren. Beveridge har ju sina elektrostatelement i "låda".

Fråga: Är det några speciella frekvenser som stör när det gäller det bakåt utstrålade ljudet? Panelernas storlek påverkar förmodligen en hel del.

Personligen har jag inte varit speciellt imponerad av de mindre Magnepan. För mig är 3-serien de minsta som kan komma ifråga och de än större är bättre, förutsatt att man har plats för dem.

Dämpningen, vilken kan vara både av fibrös typ och membrantyp, placeras vanligen på baksidan av membranet, men är där för att reducera inverkan av resonanser (planarelement och elektrostater får tyvärr alltid ett härke av resonanser med hög ljudavstrålning eftersom membranen är veka och relativt odämpade, bandelement fungerar ofta betydligt bättre i kraft av sin "endimensionella" form). I princip strålar panelhögtalare precis lika mycket bakåt som framåt.

[Strmbrg]

I-or:
Vad är din erfarenhet av Quads dipoler?
Såvitt jag begriper av dess koncentriska konstruktion så kan man med fördel sitta nära högtalaren, vilket får mig att gissa att rummets beteende kan reduceras rejält.

[I-or]

Quads elektrostater har alltid varit bra, med undantag av den icke-existerande basen och en begränsad maximal ljudtrycksnivå. Man måste komplettera med basmoduler i det fallet, men det gäller nästan alla panelhögtalare. Sedan har just Quad mycket riktigt en speciell konfiguration för drivningen av membranen, vilket medför att de inte fungerar som areakällor och därmed får ett mindre avståndsberoende för frekvensgången. Dock är det så att du lika gärna kan fortsätta använda dina Magnepan-högtalare med vilket lyssningsavstånd som helst om du ekvaliserar frekvensgången. Även Quad 989 vinner dock ganska mycket på ekvalisering eftersom frekvensgången inte är helt optimal.

[Strmbrg]

En annan egenskap för att ernå god förnimmelse av inspelningsrummet (konsertsalen) bör vara högtalarens upplösning. Dvs dess förmåga att tydligt återge de svaga signaler som utgör lokalljuden. Och då självklart även att rummet inte saboterar högtalarens i sig självt goda upplösning.
Beträffande Quad och behov av kompensation i basen, så tänker jag mig att det i så fall måste göras sålunda att man inte bara höjer basen utan även sänker ”resten”. Dvs verkningsgraden torde behöva minskas eftersom det annars går överstyr.

PS
Undrar om jag inte skall luta stegen lite mer...

1896B7CE-C893-4422-9415-C7D2163B847A.jpeg (1.49 MiB) Visad 3090 gånger

[I-or]

"Upplösningen", liksom alla andra egenskaper för en högtalare, står att finna i frekvensgång, spridning och distorsion.

[Strmbrg]

"Upplösningen", liksom alla andra egenskaper för en högtalare, står att finna i frekvensgång, spridning och distorsion.

Det finns inga andra egenskaper att mäta?
Eller kan det finnas sådant vi kan förnimma men ej kan beskriva och/eller mäta?
Eller mer filosofiskt och möjligen mer frustrerande:
Hur vet vi att vi vet allt nu? (Frågan är absolut inget försök att bevisa att det finns okändheter.)
Vad innebär det för framtiden om vi vet hur allt hänger ihop redan nu?

Ursäkta stickspåret.

[Strmbrg]

En annan sak jag tänkte på:
Jag har ett par Snell typ 3 eller vad de heter. Hursom har de en diskant även bakåt. Ger det också en artificiell djupeffekt? Eller handlar det i detta fall endast om att kompensera för baffelbreddens inverkan på diskantspridningen?

[petersteindl]

En annan sak jag tänkte på:
Jag har ett par Snell typ 3 eller vad de heter. Hursom har de en diskant även bakåt. Ger det också en artificiell djupeffekt? Eller handlar det i detta fall endast om att kompensera för baffelbreddens inverkan på diskantspridningen?

Peter Snell införde denna diskant för att få en rakare tonkurva i högsta diskanten på totalt utstrålad energi.

Det är diskantelementets utstrålande energi som Snell ville åtgärda. Detta skulle ske med minimal påverkan på direktljudet. Därför sattes den diskanten på högtalarens baksida. Den skall ha samma polaritet som frontdiskanten.
Baffelbredden är inte en parameter som påverkar parametern totalt utstrålad energi, men däremot i vilka riktningar denna energi fördelas i.

Mvh
Peter

[Magnuz]

Det finns inga andra egenskaper att mäta?

Frekvensgång, spridning (som ju också är frekvensgång) och distorsion beskriver signalen fullständigt. Möjligen kunde man lägga till brus också men det är väl sällan en faktor man behöver bry sig om i högtalare.

Eller kan det finnas sådant vi kan förnimma men ej kan beskriva och/eller mäta?

Nej. Eller rättare sagt, har man för dåliga mätinstrument kan det ju vara så men det är inte en faktor idag.

Eller mer filosofiskt och möjligen mer frustrerande:
Hur vet vi att vi vet allt nu? (Frågan är absolut inget försök att bevisa att det finns okändheter.)

Fysiken bakom ljud är väl utredd sedan lång tid tillbaka. Det är alltid vanskligt att säga att man vet allt men att man plötsligt skulle upptäcka någon magisk parameter som inte påverkar de ovan nämnda men som ändå går att detektera med hörseln känns väl inte jättesannolikt.

Vad innebär det för framtiden om vi vet hur allt hänger ihop redan nu?

Tja, vad skulle det innebära? Det finns mycket att förbättra inom högtalarteknik, så mycket är säkert.

[Strmbrg]

Jag har aldrig hört Quad ordentligt, men det sägs att de har mycket god upplösning. Samtidigt har de väl brister i frekvensgången? Samtidigt har de väl ett mycket gott impulssvar?
Om jag förstår Magnuz svar på rätt sätt så finns det inget mer eller mindre nyskapande att uppfinna eller upptäcka inom audio. Det återstår i så fall endast att finslipa på det redan etablerade.
Så kanske det är.

[Magnuz]

Om jag förstår Magnuz svar på rätt sätt så finns det inget mer eller mindre nyskapande att uppfinna eller upptäcka inom audio. Det återstår i så fall endast att finslipa på det redan etablerade.
Så kanske det är.

Det finns säkert massor att uppfinna och upptäcka. Inget säger ju t.ex. att ljudet måste alstras precis som det gör med dagens högtalare. Det som är utrett är hur själva ljudet fungerar rent fysiskt. Men även med dagens teknik i grunden är förbättringspotentialen stor. När distorsionen i högtalare närmar sig den i förstärkare börjar det likna nåt.

[Strmbrg]

När distorsionen i högtalare närmar sig den i förstärkare börjar det likna nåt.

Det där är också intressant. Eftersom högtalare distar avsevärt mer än elektroniken så kan man ju fråga sig vad strävan efter lågdistande elektronik har för syfte. Kan skillnader i dist hos elektronik "slå igenom" likafullt, trots att högtalare distar avsevärt mer? Blir det en addition som trots allt kan höras?

[Magnuz]

Jag tror det finns en del diskussioner om det där här på faktiskt. Kontentan är väl att ja, skillnader hörs trots högtalarens distorsion. Man kan ju tänka sig att ju bättre högtalarna blir, desto mer kommer skillnader mellan övriga komponenter att märkas.

[Tangband]

Det finns inga andra egenskaper att mäta?

Frekvensgång, spridning (som ju också är frekvensgång) och distorsion beskriver signalen fullständigt. Möjligen kunde man lägga till brus också men det är väl sällan en faktor man behöver bry sig om i högtalare.

Eller kan det finnas sådant vi kan förnimma men ej kan beskriva och/eller mäta?

Nej. Eller rättare sagt, har man för dåliga mätinstrument kan det ju vara så men det är inte en faktor idag.

Eller mer filosofiskt och möjligen mer frustrerande:
Hur vet vi att vi vet allt nu? (Frågan är absolut inget försök att bevisa att det finns okändheter.)

Fysiken bakom ljud är väl utredd sedan lång tid tillbaka. Det är alltid vanskligt att säga att man vet allt men att man plötsligt skulle upptäcka någon magisk parameter som inte påverkar de ovan nämnda men som ändå går att detektera med hörseln känns väl inte jättesannolikt.

Vad innebär det för framtiden om vi vet hur allt hänger ihop redan nu?

Tja, vad skulle det innebära? Det finns mycket att förbättra inom högtalarteknik, så mycket är säkert.

Ja, och den tekniken kommer att ske med mångvägare, kanske delningar vid 4-5 frekvenser, där alla element drivs individuellt av en egen aktiv förstärkare. Alla element kommer även att vara individuellt uppmätta och kompenserade med dsp , och allting kommer att drivas aktivt med en dsp i den digitala domänen, styrd av en enda masterklocka - och tekniken hålls digitalt så långt det går i kedjan. Detta sänker IM distorsionen till lägre nivåer än tidigare . Framtidens system kommer även ha inbyggd rumskorrigering som verkligen fungerar, och möjlighet till avancerad eq .

Sådana högtalare finns redan, de låter suveränt, men de är ohemult dyra så jag ser fram mot samma teknik från andra tillverkare som blir billigare och kanske lika bra .

[petersteindl]

När distorsionen i högtalare närmar sig den i förstärkare börjar det likna nåt.

Det där är också intressant. Eftersom högtalare distar avsevärt mer än elektroniken så kan man ju fråga sig vad strävan efter lågdistande elektronik har för syfte.

Kan skillnader i dist hos elektronik "slå igenom" likafullt, trots att högtalare distar avsevärt mer?
Blir det en addition som trots allt kan höras?

Både I-or och jag har gått igenom detta vid otaliga tillfällen.
Svar:
Ja.
Ja.

[I-or]

Ja, och den tekniken kommer att ske med mångvägare, kanske delningar vid 4-5 frekvenser, där alla element drivs individuellt av en egen aktiv förstärkare. Alla element kommer även att vara individuellt uppmätta och kompenserade med dsp , och allting kommer att drivas aktivt med en dsp i den digitala domänen, styrd av en enda masterklocka - och tekniken hålls digitalt så långt det går i kedjan. Detta sänker IM distorsionen till lägre nivåer än tidigare . Framtidens system kommer även ha inbyggd rumskorrigering som verkligen fungerar, och möjlighet till avancerad eq .

Sådana högtalare finns redan, de låter suveränt, men de är ohemult dyra så jag ser fram mot samma teknik från andra tillverkare som blir billigare och kanske lika bra .

Ungefär så, men det räcker alldeles utmärkt med trevägslösningar. Det är bättre att styra kostnaderna mot lågdistorderande element än att göra en mångvägslösning och egentligen finns det ingen anledning til att det ska bli dyrt annat än hifi-branschens favoritmetod att "bevisa" den höga ljudkvaliteten med exotiska material och ett högt pris.

[Strmbrg]

Hm, det kanske inte finns så himskans mycket att diskutera överhuvudtaget.

Snarare handlar det om att förmedla information till dem som saknar den.


Nä, jag raljerar inte. Åtminstone inte om det är så det verkligen förhåller sig. Och det är jag nog inte rätt person att avgöra.

Ont i lederna har jag emellertid fått, efter att ha bökat runt med en stege mot husfasaden.
Kanske möjligen kan det framstå som både ovidkommande och aningen raljant förvisso men...

...Det verkar inte vara placebo-smärta.

[I-or]

Dina krämpor ligger helt i linje med konsensusvetenskapen och beror således knappast på placebo.

Det finns dock fortfarande massor att diskutera, framförallt hur det kommer sig att så mycket hifi-utrustning låter ganska illa fastän priset är skyhögt. God ljudåtergivning är tyvärr ett eftersatt område från källa till öra.

[Strmbrg]

Dina krämpor ligger helt i linje med konsensusvetenskapen och beror således knappast på placebo.

Det finns dock fortfarande massor att diskutera, framförallt hur det kommer sig att så mycket hifi-utrustning låter ganska illa fastän priset är skyhögt. God ljudåtergivning är tyvärr ett eftersatt område från källa till öra.

På den frågan vill jag svara att det illalåtandet kan komma an dels på avsändaren, dels på mottagaren. Det krävs rimligtvis en rejäl skopa processande inne i mottagaren för att illusioner av verklighet skall uppstå. Ty jag vill utgå från att all hifi-utrustning låter mer eller mindre rejält illa. Åtminstone om illalåtandet avser diskrepans mellan verklighetens ljudvågor och de som från hifianläggningen når mottagaren.

PS
Det där om vansinniga priser relativt prestanda är kanske inte mycket att just diskutera. Det är snarare något att beklaga sig över. Vilket möjligen kan vara givande det också.