Något som kan intressera mig emellanåt är att utgå från en upplevelse, försöka verifiera den och sedan fundera över samband och förklaringar.
Exempelvis noterar jag att orkestermusiken låter mer trovärdig när jag lyssnar med öppna ögon än med slutna. Oavsett om det är mörkt eller ljust i rummet så ”vinner” öppna ögon över slutna. (Öppna ögon i mörker är det ”bästa”.)
Det som påverkas är framförallt upplevelsen av lokaldjup och tydligheten av riktiga, fysiska, utplacerade instrument.
Det här har gällt oavsett högtalare. Att olika högtalare etc är olika ”bra” på att hjälpa till med illusionen kan vi bortse från. Det är tendensen som fascinerar.
Den absolut vanligaste utsagan jag hittar är emellertid tvärtemot min upplevelse, nämligen att illusionen gynnas av att blunda. Det i sig är såklart intressant, men kanske bottnar i något så simpelt som att ett hävdande/tyckande plankas och upprepas över tid, och efter ett tag så har tillräckligt många anammat ett upprepat hävdande att de själva ”tycker” samma sak.
Återkom gärna med intryck.
