Nu verkar mass-stråk-forten äntligen ha fått klarhet

[Strmbrg]

Som skrivet var, inget fel på principen, bara på utförandet.

Nä, de får använda vilka metoder de vill. Men för mig som simpel lyssnare så är det fint om även resultatet blir bra. Och det blir det sällan. Kanske på grund av för mycket fokus på metod och alldeles för lite fokus på resultat.

[I-or]

Telarc och RR må vara bra rent tekniskt. Men jag upplever dem inte sålunda.
Lite för mycket av ”imponator-stuk”, i brist på bättre uttryck.

Tja, man kan förstås "uppleva" vad som helst, men de bästa inspelningarna från de bolagen (är du säker på att du har hört dem?) brukar i princip alltid räknas till crème-de-la-crème av personer med god lyssningsvana. Riktigt som i verkligheten låter de förstås inte, men mycket närmare kan man nog inte komma. Speciellt är det märkligt att du inte rankar dem högre med tanke på att de helt saknar en gäll stråkklang. Dessutom finner jag en kommentar om att de är bra "rent tekniskt" som direkt oförståelig när det gäller ljudkvalitet. En symfoniorkester ska låta imponerande, det är därför de inte är sömnpiller, förlåt kammarorkestrar.

Jag finner det helfestligt när de välinspelade bastrummorna dundrar igång och vissa lyssnare tycker att det "är för mycket bastrumma" eftersom de är vana vid bl.a. DG:s skamligt usla inspelningar som ligger 10-15 dB för lågt vad gäller bastrumman. Det dundrar något överdj-vligt från en stor bastrumma i verkligheten.

[Strmbrg]

Den gälla stråkklangen må de sakna, men det är annat som inte tilltalar mig. Det var länge sedan jag lyssnade på dem så jag minns inte exakt vad som jag uppfattade som dåligt.

[I-or]

Det finns ett mindre problem i de flesta av Telarcs inspelningar som består i att djupet överdrivs, vilket medför att framförallt träblåset klingar aningen för distant (speciellt i de tidigaste inspelningarna fram till början av 80-talet). Detta trots att man brukade packa ihop orkestern ordentligt vid inspelningarna. En viss del av detta beror på en klangbalans som avviker någon dB här eller där från det optimala, vilket i och för sig lätt kan korrigeras. Inspelningar från mitten av 90-talet och fram till undergången 2009 kan dock låta lite hur som helst när man mer och mer tappade styrningen av bolaget.

[Strmbrg]

Eftersom jag är inne på Tjajkovski-symfonier för närvarande så valde jag denna RR.
Inget djup, ingen luft. Blåset i början låter som att det är helt nära bakom höger högtalare. Jättemärkligt. Iddes inte utvärdera den vidare.

71g-o0dbvnL._AC_SY355_.jpg (24.96 KiB) Visad 2412 gånger

Det var så illa att jag snabbt bytte till en favorit på Chandos istället.

412Hj91HOBL._SY355_.jpg (12.88 KiB) Visad 2412 gånger

PS
Känner väl till att både Telarc och RR brukar anföras som goda inspelningar. Och det kanske de är för de flesta som lyssnat på dem. Och möjligen finns det några som inte kan bedöma själva utan de går på vad andra tycker.
I den senare kategorin utgår jag ifrån att knappt någon på ett seriöst forum som detta ingår.

[I-or]

Alla RR-inspelningar är definitivt inte bra, men detta gäller i betydligt högre grad Chandos som har gjort en hel del rent skräp. Telarc är i mitt tycke mer stabila med högre lägstanivå om man undantar de senare inspelningarna.

Plocka hellre fram en god Telarc-inspelning som t.ex. The Firebird Suite med Baltimore Symphony Orchestra och David Zinman från 1991 eller ännu hellre den mer spexiga Round-Up med Cincinnatti Pops Orchestra och Eric Kunzel från 1986, vilken har en fantastisk ljudkvalitet (undantaget William Tell Overture som är hämtad från ett annat inspelningstillfälle och är aningen svagare).

R-3892431-1381705660-3317.jpeg.jpg (143.79 KiB) Visad 2401 gånger

[dewpo]

Eftersom jag är inne på Tjajkovski-symfonier för närvarande så valde jag denna RR.
Inget djup, ingen luft. Blåset i början låter som att det är helt nära bakom höger högtalare. Jättemärkligt. Iddes inte utvärdera den vidare.

...

Det var så illa att jag snabbt bytte till en favorit på Chandos istället.

...

Den första kommer som förslag när man söker Tchaikovski

Andra förslaget var riktigt svår att hitta Men med lite sök trix gick den att hitta

Jag kan nog hålla med om att din favorit låter luftigare


Är här någon som vet hur man skall söka för att finna godbitar i det astronomiskt stora biblioteken från streamingtjänsterna? Det som rekommenderas oss verkar ju vara riktigt dåligt valt

[I-or]

Jag vill poängtera att RR inte är någon generell favorit för mig vare sig artistiskt eller ljudkvalitetsmässigt. Det blir lite märkligt när man plockar sin favoritinspelning och endast jämför andra bolags alster med just denna. Vad jag försökte framhålla var att Telarc fram till mitten av 90-talet höll en generellt hög nivå som inte matchades av övriga bolag.

[Strmbrg]

Eftersom jag är inne på Tjajkovski-symfonier för närvarande så valde jag denna RR.
Inget djup, ingen luft. Blåset i början låter som att det är helt nära bakom höger högtalare. Jättemärkligt. Iddes inte utvärdera den vidare.

...

Det var så illa att jag snabbt bytte till en favorit på Chandos istället.

...

Den första kommer som förslag när man söker Tchaikovski

Andra förslaget var riktigt svår att hitta Men med lite sök trix gick den att hitta

Jag kan nog hålla med om att din favorit låter luftigare


Är här någon som vet hur man skall söka för att finna godbitar i det astronomiskt stora biblioteken från streamingtjänsterna? Det som rekommenderas oss verkar ju vara riktigt dåligt valt

Vad får dig att tro att de som hamnar överst i listan efter en sökning är de bästa eller de som av flest uppfattas som bäst?

Det kanske är så?.. Jag har ingen susning.

[Strmbrg]

För saklighetens skull så vill jag meddela att jag har upptäckt att den RR-platta jag åberopar här ovan tydligen INTE är inspelad av det "riktiga RR-gänget". Det finns en bunt RR-plattor som har tillnamnet "Fresh!". Detta är en av dem.

[I-or]

Ja, det var inte oväntat med tanke på knasigheterna. Det handlar alltid om inspelningsgänget och egentligen inte om bolaget.

När "Professor" Keith O Johnson har agerat ljudtekniker låter det sällan illa även om jag oftast föredrar Jack Renners och Michael Bishops inspelningar för Telarc (före 1993 eller så, sedan blev det alltför ojämnt när Bishop började bli knepig). En del av RR:s inspelningar med Johnson är något för heta i den övre diskanten, men om man ekvaliserar bort detta är de riktigt, riktigt bra.

[I-or]

Här är en annan favorit ljudkvalitetsmässigt, av någon anledning låter Telarcs inspelningar av lite mindre seriös karaktär ofta bäst i originalskick (jag har förstås ändå ekvaliserat dem allihop, vissa mer och andra mindre - ingenting är perfekt):

Cover.jpg (421.67 KiB) Visad 2305 gånger

Speciellt lite äldre Telarc-inspelningar har en hårsmån hängmatta över klangbalansen och behöver höjas med ca 0,5-2 dB runt 500 Hz - 1 kHz. Det är märkligt hur mycket 1 dB lite mer bredbandigt i mellanregistret påverkar klangen. Många av inspelningarna under den goda tiden saknar en eller ett par dB vid 10-20 kHz, men senare inspelningar saknar inte sällan minst 6 dB vid 20 kHz (om man förutsätter att man lyssnar vid vettiga avstånd från orkestern och inte från foajén). Inte godkänt.

Någon enstaka inspelning är för övrigt märkligt nog närmast helt baslös (Scheherazade med London Symphony Orchestra och Sir Charles Mackerras), helt på tvärs med Telarcs signaturbas ända ned till 20 Hz eller ännu lägre. Jaja, man kan inte lyckas jämt.

[Morello]

Chiller är ett kalasalbum av riktigt hög ljudteknisk standard.

Håller för övrigt med Isidor angående Telarcs brist på diskant - det låter inte helt sällan lite beslöjat av den anledningen.

[sprudel]

Fina tips här, ska avlyssnas.

[I-or]

Jag funderar på hemliga klangbalanserade remaster-släpp för att bringa fram alla verk i all sin prakt, skillnaden är inte liten. Med klangbalansering av inspelningarna skulle jag kunna rekommendera även mina musikaliska favoriter i den icke föraktliga samling jag innehar. Om de dyker upp någonstans någon gång så var det definitivt inte jag.

I samma veva kanske det skulle dyka upp överlag mycket välinspelade pianosonater av Beethoven (samtliga) från Telarc utan extremt irriterande klippning på några enstaka ställen.

Om ni hör RR:s Bolero Orchestral Fireworks någon gång utan överdriven övre diskant så var det heller inte jag.

[Bill50x]

Chiller är ett kalasalbum av riktigt hög ljudteknisk standard.

Håller för övrigt med Isidor angående Telarcs brist på diskant - det låter inte helt sällan lite beslöjat av den anledningen.

Ofta blandar man ihop diskantrikt och tydligt. Många inspelningar låter väldigt naturligt när de får blomma ut, dvs när man lyssnar på "verkligheten". För den är mycket sällan så diskantrik som de flesta inspelningar "Beslöjat" är ofta mycket naturligt.

7 b

[I-or]

Nja, det saknas verkligen en aning nivå i toppoktaven på dessa inspelningar, vilket får orkestern att låta som om man befann sig längst bak i konsertlokalen (eller i något fall i foajén). Detta överensstämmer illa med perceptionen av bredd och djup för orkestern, vilka mer pekar på en position betydligt längre fram i lokalen.

[petersteindl]

Nja, det saknas verkligen en aning nivå i toppoktaven på dessa inspelningar, vilket får orkestern att låta som om man befann sig längst bak i konsertlokalen (eller i något fall i foajén). Detta överensstämmer illa med perceptionen av bredd och djup för orkestern, vilka mer pekar på en position betydligt längre fram i lokalen.

Exakt.

Här redogör I-or för ett exempel att det mentala fenomenet ’Avstånd’ kodas av det fysikaliska fenomenet ’frekvensgång’ som har enheten dB i frekvensdomän som sätter upplevelsen av den fysikaliska rumsparametern avstånd som mäts i enheten meter. Det är ett geometriskt rumsattribut i ett rum med kartesiskt koordinatsystem X,Y,Z.
Detta ställs i relation till andra kodade fysikaliska rumsparametrar i inspelningen.
Upplevelsen beskrivs dock som en distinkt exakt upplevelse men där en form av geometrisk distorsion upplevs som påverkar trovärdigt Perspektiv.

Morello använder istället ordet ’beslöjat’. Bra beskrivning.

Det är dock faktiskt en lite annorlunda upplevelse än den upplevelse I-or redogjort för. Ingen är felaktig.
Beslöjat kan möjligtvis vara förknippat med fenomenet tydlighet där brist på tydlighet är beslöjat eller diffust. Diffust kan vara en geometrisk upplevelse där exakthet i lokaliserad positionering av ljudobjekt saknas. En annan möjlighet är att beslöjat är en ren frekvensgångsavvikelse som upplevs.

Båda har gjort det man kallar introspektion av perceptuell upplevelse och lämnat redogörelse för sina iakttagelser via introspektion.

Det är frågan om perception med hörseln som modalitet. Det handlar om mental upplevelse av neural kod som blivit till genom fysikalisk input.

Det intressanta är att det rör sig om olika redovisade fenomen.

Vad det beror på kan man spekulera i. Det kan bero på att den fysikaliska insignalen är lite olika i deras ljudåtergivningssystem. Det kan bero på att deras respektive neurala kod är lite olika i de återkopplande neurala Top Down systemen. Det kan bero på att respektive språkliga nervcentra uttrycker samma sak med lite olika ord. Det kan vara en kombination av olika alternativ.

Hela gebitet är inom området psykologi och eftersom det är hörseln som modalitet så är det inom området som kallas psykoakustik om det är hörandet som analyseras och det är den psykologiska delen i hörandet som mitt inlägg handlar om.

Summa summarum är att kod i frekvensdomän kan i hjärnan avkodas på olika sätt hos olika subjekt.

Mvh
Peter

[MichaelG]

Jag är förmodligen inte riktigt lika kräsen avseende ljudkvalitet som exempelvis I-or. Visserligen är det så att när jag reagerar över en riktigt fin inspelning så visar det sig ofta vara från just Telarc. Men jag har (i mitt tycke) kanoninspelningar även från bland andra BIS, Opus3, Decca, EMI, Naxos, Archiv (min senaste favorit - både musikaliskt och ljudmässigt är Beethovens pianokonserter med Robert Levin på autentiska klaver, ackompanjerad av Romantiska revolutionsorkestern under ledning av Gardiner) och till och med Deutsche Grammofon (och då tänker jag särskilt på en inspelning av Peer Gynt som jag fullkomligt älskar även när det gäller ljudkvaliteten). Och många fler. Att flera av nämnda skivbolag har mycket som INTE låter vidare bra hindrar inte från att det finns pärlor.

Ett riktigt roligt exempel på välljud, är en CD jag fick vid något tillfälle. En billighetsskiva med oklar bakgrund. Skivbolaget kallar sig "CD DRIVE" och det är en inspelning av Holst Planeterna, som låter RIKTIGT bra. orkestern är The Royal Philharmonic Orchestra under ledning av Sir Charles Groves - så det är ju inte kattskit. Producent och tekniker är en Brian B. Culverhouse. Men jag har aldrig hört talas om skivmärke CD DRIVE varken förr eller senare.

[Strmbrg]

Beträffande RR så är det ”riktiga” Johnson-utbudet tämligen begränsat. Alla inspelningar på etiketten ”Fresh RR” är då bortskalade. De är gjorda av andra tekniker.
Lyssnar just nu på ”riktiga RR”: Holst ”Planeterna”. Jodå! Den låter bra. Ingenting påtagligt som stör, definitivt inget jobbigt ljud hos violinerna. Luftigt, djupt och fint.
Men, antingen är jag lite ovan eller så är det något galet. Det låter i mina öron, med min anläggning lite för ”mjukt”. Lite för ”uppstädat” och ”polerat”. Man blir inte lyssningstrött på grund av ett jobbigt ljud, men kanske på grund av ett alltför oengagerande ljud. Snyggt men lite trist.
Det kan även vara så att just jag tilltalas mer av andra inspelnings-ideal.
Eller att just denna platta inte är någon höjdare.

[I-or]

Jag är förmodligen inte riktigt lika kräsen avseende ljudkvalitet som exempelvis I-or. Visserligen är det så att när jag reagerar över en riktigt fin inspelning så visar det sig ofta vara från just Telarc. Men jag har (i mitt tycke) kanoninspelningar även från bland andra BIS, Opus3, Decca, EMI, Naxos, Archiv (min senaste favorit - både musikaliskt och ljudmässigt är Beethovens pianokonserter med Robert Levin på autentiska klaver, ackompanjerad av Romantiska revolutionsorkestern under ledning av Gardiner) och till och med Deutsche Grammofon (och då tänker jag särskilt på en inspelning av Peer Gynt som jag fullkomligt älskar även när det gäller ljudkvaliteten). Och många fler. Att flera av nämnda skivbolag har mycket som INTE låter vidare bra hindrar inte från att det finns pärlor.

Ett riktigt roligt exempel på välljud, är en CD jag fick vid något tillfälle. En billighetsskiva med oklar bakgrund. Skivbolaget kallar sig "CD DRIVE" och det är en inspelning av Holst Planeterna, som låter RIKTIGT bra. orkestern är The Royal Philharmonic Orchestra under ledning av Sir Charles Groves - så det är ju inte kattskit. Producent och tekniker är en Brian B. Culverhouse. Men jag har aldrig hört talas om skivmärke CD DRIVE varken förr eller senare.

Ja, som jag är inne på ovan är det egentligen inte bolagen, utan huruvida man har engagerat skickliga ljudtekniker, som avgör inspelningens kvalitet. Dock har de större bolagen tyvärr alltid komprimerat inspelningarna eftersom man anser att folk inte uppskattar dynamik och därmed faller även deras främsta produktioner. Dessutom har man i 98 fall av 100 "glömt" att ta med lågbasen också, något som tyvärr verkar vara fullt medvetet ("det är bara trafik-/ventilationsbuller där nere och dessutom kan de flesta av våra kunders ljudanläggningar ändå inte återge så låga frekvenser").

Anledningen till att det blev Telarc för min del var att när man för många år sedan slängde ut hutlösa 159 spänn på en CD, ville man inte chansa med ljudkvaliteten. Efter att ha provat en del mycket högt rankade inspelningar från bolag som Decca, Nimbus, Chandos, Naxos, Denon m.fl. lade jag ned det spåret eftersom ljudkvaliteten bara var hygglig. Idag är det en annan sak med strömningstjänster och relativt sett även betydligt lägre priser på inköpt musik, men sant högklassiga inspelningar hittar man nog fortfarande bara från audiofilbolag (varav Telarc är det överlägset största inom storskalig orkestermusik).

Det är dock först numer som man via individuell ekvalisering kan få ut den fulla kapaciteten ur samtliga av Telarcs inspelningar. Morello har helt rätt i att inspelningarna inte sällan klingar en aning "beslöjat" och i en del fall är slöjan dessutom väldigt tjock, men som tur är åtgärdas detta enkelt idag till skillnad från allehanda andra fel som typiska inspelningar är behäftade med.

[Morello]

Konstmusik på kompaktskiva köper mnan för cirka 10 kr per styck idag på diverse loppisar. Telarc är vanligt förekommande på begagnathyllorna.

[MichaelG]

Jag har en litet rolig Telarc-CD med Holst Planeterna. Den är med Yoel Levi som leder Atlantasymfonikerna. Det roliga är att den är en "surround sound" -CD. Och jag tycker väl inte att den är den mest lyckade inspelning Telarc gjort. Litet vasst här och litet bumligt där. Men när jag sätter min förstärkare i surroundläge, så händer det saker. Ett extremt stort och häftigt ljud med den litet märkliga känslan av att sitta mitt i en symfoniorkester. Jag vet inte hur det går till, för det är ju bara en vanlig CD med tvåkanalsinspelning men det spelas alltså bokstavligen runt omkring mig. Kanske inte det allra mest autentiska jag varit med om - men väldigt kul som omväxling.

[MichaelG]

Strmbrg; du gillar ju många Chandos-inspelningar om jag förstått rätt. Jag har Haydns samlade Mässor under ledning av Hickox utgivna av just Chandos. Jättehäftig musik och ett i mitt tycke väldigt bra ljud. Litet för försiktigt i basen bara, men annars kanonfint. Har du inte lyssnat på detta - gör det!

[sprudel]

Eftersom vi tipsar, här kommer två favoriter.

Rachmaninoff Eiji Oue.jpg (109.85 KiB) Visad 2164 gånger

Pictures Reiner.jpg (396 KiB) Visad 2164 gånger

[I-or]

Jag har en litet rolig Telarc-CD med Holst Planeterna. Den är med Yoel Levi som leder Atlantasymfonikerna. Det roliga är att den är en "surround sound" -CD. Och jag tycker väl inte att den är den mest lyckade inspelning Telarc gjort. Litet vasst här och litet bumligt där. Men när jag sätter min förstärkare i surroundläge, så händer det saker. Ett extremt stort och häftigt ljud med den litet märkliga känslan av att sitta mitt i en symfoniorkester. Jag vet inte hur det går till, för det är ju bara en vanlig CD med tvåkanalsinspelning men det spelas alltså bokstavligen runt omkring mig. Kanske inte det allra mest autentiska jag varit med om - men väldigt kul som omväxling.

Ja, den är en av de tre Telarc-inspelningarna av Planeterna som jag innehar. Inspelad 1998 och inte riktigt i klass med många av de tidigare inspelningarna (utan "Surround Sound" är den spatiella presentationen ganska normal). Den klipper t.o.m. ganska tydligt på några ställen och behöver ekvaliseras för att låta bra. Snyggt omslag, dock:

Cover1.jpg (73.07 KiB) Visad 2161 gånger

[hifikg]

Sprudel >> En ortofonisk inspelning minsann, undrar om jag har den.

[MichaelG]

[...]

Ja, som jag är inne på ovan är det egentligen inte bolagen, utan huruvida man har engagerat skickliga ljudtekniker, som avgör inspelningens kvalitet. [...]

Ett exempel är en Decca-CD med Stravinskys Petrushka (svit) och Pulcinella (hela baletten). Trots att det är samma dirigent, samma orkester och samma konsertsal, så låter Petrushka högst medelmåttigt, medan Pulcinella låter riktigt fint. Men när jag granskar häftet, ser jag att det inte bara är inspelade vid två helt olika tillfällen, utan också med olika ljudtekniker.

[I-or]

Eftersom vi tipsar, här kommer två favoriter.

Rachmaninoff Eiji Oue.jpg

Pictures Reiner.jpg

Tack för dem!

Rachmaninoff-inspelningen är förstås bra, men låter tydligt komprimerad på Spotify, vilket den med största sannolikhet inte är i originalformat. Jag vågar därför inte gå alltför långt i min bedömning. En mindre svaghet som kan noteras i de flesta inspelningarna av RR är den aningen för stora andelen sena reflektioner (för en ungefärligen mittplacerad lyssnare med publik i hallen).

Mussorgsky-inspelningen håller mycket hög klass för sin tid, men är kanske inte riktigt på toppnivå ljudkvalitetsmässigt. Bruset kan man acceptera, men den lite torra och lågupplösta övre diskanten är värre (framförallt cymbalerna låter ganska illa) och lågbasen är alltför klen. Ett favoritverk rent musikaliskt, dock, vilket man måste tvinga sig att bortse ifrån här.

[Strmbrg]

Eftersom vi tipsar, här kommer två favoriter.

Rachmaninoff Eiji Oue.jpg

Oj! Ja den är mäktig! Riktigt saftig bas i de de symfoniska dansernas inledning!
Jag kan emellertid inte minnas att basen är så kraftfull i en konsertsal. Men det kanske den kan vara.
Dock saknar jag lite luft. Inget verkar sticka ut som distraktioner, men - och det är nog snarast en smaksak - så känns karaktären lite för återhållen i de övre oktaverna.