Nu verkar mass-stråk-forten äntligen ha fått klarhet

[petersteindl]

Det funkar inte riktigt så heller d v s med +/-30 grader. Åtminstone inte vid återgivning av symfoniorkester som spelar i konserthus.
Då gäller det att återge lokalens tidiga reflexer från identiskt samma laterala vinkel som man som lyssnare har på befintlig plats i konserthuset. Det är +/- 45-60 grader. Dessa reflexer skall ovillkorligen nå lyssnaren hemma i samma infallsvinkel som reflexerna har i konserthuset. Det är en fullkomlig omöjlighet via uppspelning med 2 högtalare i ekofri miljö.

Istället för att sitta på parkett på 8e till 10e bänkrad i konserthuset med autentisk geometri så blir den återgivna geometrin med stereo och 2 högtalare som en förkrympt karikatyr på en usel fars av en autentisk konsertverklighet. Ett slags inbillat ljuddockskåp.

Mvh
Peter

[jockewe]

Istället för att sitta på parkett på 8e till 10e bänkrad i konserthuset med autentisk geometri så blir den återgivna geometrin med stereo och 2 högtalare som en förkrympt karikatyr på en usel fars av en autentisk konsertverklighet. Ett slags inbillat ljuddockskåp.

Mvh
Peter

Ja, kom och lyssna istället Ibland! I Stockholms Berwaldhall är stråkfortena inte så starka men fina och hos oss i Stockholms konserthus ok från parkettplats. (annars vassa)

[Strmbrg]

Det som återges hemma är EXTREMT annorlunda än den verkliga symfoniorkestern.
Åtminstone ur ett fysikaliskt perspektiv.
Skillnaderna är enorma.
Ändå kan jag få en illusion av en verklig orkester.
Jag får en illusion av en människa när jag ser en streckgubbe.
Jag får en illusion av en människa när jag ser ett fotografi av en människa.
Streckgubben är betydligt mer skild från en riktig människa än vad fotot är. Men det betyder INTE att fotot är ens i närheten av att motsvara den riktiga människan. Fotot är också extremt annorlunda än den riktiga människan.
Anledningen till att verklighets-kopplingen föreligger ska till MYCKET stor del tillskrivas det som sker som processer inne i mottagaren.
”Så bra som möjligt” är för övrigt ett mål som låter fint men som inte betyder någonting för den som tänker djupare än ”ett par centimeter”.
Vad betyder ”bättre”? Det är något som kan betyda vad som helst, dvs ingenting.

[Sunde]

Tack för alla fina tips på bra musik i den här tråden! Det ledde till en liten beställning faktiskt.

[jansch]

Det som återges hemma är EXTREMT annorlunda än den verkliga symfoniorkestern.
Åtminstone ur ett fysikaliskt perspektiv.
Skillnaderna är enorma.
Ändå kan jag få en illusion av en verklig orkester.
Jag får en illusion av en människa när jag ser en streckgubbe.
Jag får en illusion av en människa när jag ser ett fotografi av en människa.
Streckgubben är betydligt mer skild från en riktig människa än vad fotot är. Men det betyder INTE att fotot är ens i närheten av att motsvara den riktiga människan. Fotot är också extremt annorlunda än den riktiga människan.
Anledningen till att verklighets-kopplingen föreligger ska till MYCKET stor del tillskrivas det som sker som processer inne i mottagaren.
”Så bra som möjligt” är för övrigt ett mål som låter fint men som inte betyder någonting för den som tänker djupare än ”ett par centimeter”.
Vad betyder ”bättre”? Det är något som kan betyda vad som helst, dvs ingenting.

Gillar din kommentar.

Om vi vet att det inte är "på riktigt" så kommer upplevensen inte låta som en verklig orkester.
Däremot om vi spontant tror att ljudet kommer från en verklig ljudkälla (t.ex en människa) räcker det med en "streckgubbe" för att det ska uppfattas som helt autentiskt.

Exempel
Någon spelar in din fru, utan din vetskap, Hon säger på inspelningen : "kan du hjälpa mej att flytta på köksbordet". Du kommer inte att ifrågasätta ljudupplevelsen när det spelas upp för dej ...........Du går snällt ut i köket för att hjälpa till. Detta kan upprepas med varierande budskap så länge situationen upplevs rimlig för dej.

Jag har en gång blivit förbannad på min f.d sambo när hon 3 ggr i rad "ropat" på mej och fått svar 2ggr att jag kommer strax.
Jag höll på med inspelning i mitt hobbyrum och anlyserade ljudet...... 2 ggr lyssnade jag på samma avsnitt utan att förstå att hennes röst kom 2:a och 3:e gången från en OA6 högtalare några meter från mej. I mitt ljudtest var hennes rop svagt inspelat i bakgrunden.
Jag bad om ursäkt, hon förstod inte varför jag svarat 3ggr med allt mer irriterad ton.... så kan det gå....

[Bill50x]

Jag har en gång blivit förbannad på min f.d sambo när hon 3 ggr i rad "ropat" på mej och fått svar 2ggr att jag kommer strax.
Jag höll på med inspelning i mitt hobbyrum och anlyserade ljudet...... 2 ggr lyssnade jag på samma avsnitt utan att förstå att hennes röst kom 2:a och 3:e gången från en OA6 högtalare några meter från mej. I mitt ljudtest var hennes rop svagt inspelat i bakgrunden.
Jag bad om ursäkt, hon förstod inte varför jag svarat 3ggr med allt mer irriterad ton.... så kan det gå....

/ B

[Strmbrg]

Tack för alla fina tips på bra musik i den här tråden! Det ledde till en liten beställning faktiskt.

Så här kommer ett tips till:
Shostakovich i hyfsat lättsam tappning. Då syftar jag på kompositionen som sådan och inte på ett ”lättsamt framförande”.
Naturligtvis även en - åtminstone i mitt tycke - välgjord inspelning.

11EF4A5E-14D8-4876-87C9-AC64AA850652.jpeg (43.57 KiB) Visad 3464 gånger

[Strmbrg]

Decca har lyckats bra med denna, tycker jag.
Utöver att Chailly ofta får till intensiva framföranden, så är den för mig så viktiga djupkänslan eller snarare rymden, påtaglig. Stråkar och bleckblås hålls i gott schack vad skrikighet beträffar.
Tvåan, trean och sjuan är mina favoriter. Alltså rent musikaliskt då.

C62BBFB4-8419-44A0-9769-747485B3CB6F.jpeg (45.73 KiB) Visad 3368 gånger

[Magnuz]

Baslösa inspelningar är för övrigt ofta ett utslag av användning av mikrofoner med njurkarakteristik och inte sällan av sinnesslöa ljudtekniker/producenter som tycker att en aning ventilations-/trafikbuller är en katastrof. Symfonisk musik utan mellan-/lågbas är ett alldeles för vanligt förekommande otyg.

Icke desto mindre verkar det finnas en hel del klassiska inspelningar med störande mycket lågfrekvent oljud också. En del av det som finns på Spotify verkar t.o.m. vara vinylöverföringar med både knaster och rumble.

[I-or]

Ja, om man gör en sådan överföring utan HP-filtrering blir det inte bra. Samtidigt kan man ju undra vad som hände med masterbandet.

Däremot är t.ex. ventilationsbuller eller trafikbuller en del av verkligheten i en typisk konsertlokal och eftersom man sällan störs av detta på plats så bör man klara av det i hemmiljö också.

[Strmbrg]

Möjligen lyssnar man med skilda fokus live och hemma.
Jag kan tänka mig att man lyssnar mer ljud-kritiskt hemma eftersom det handlar om en anläggning och ett rum som skall ”klara av vissa saker”, grovt uttryckt.

[I-or]

Jag tycker att korrekt återgivet lågfrekvensbuller bara tillför ytterligare realism (av "lagom" nivå, man vill inte ha en Scania L56 med pedalen i botten just utanför).

Som någon så passande skrev i danska High Fidelity för många år sedan: "Det finns tre sorters anläggningar: 1. Man hör ingenting av något motorfordon, 2. Det var ganska kul att man hörde motorljudet på inspelningen, 3. Den där bilen borde inte vara här utanför så sent på kvällen."

[Strmbrg]

Konduktörs-stön och notställs-vältning tillför en hel del realism också.
Fast så realistiskt kanske man inte vill ha det...

[I-or]

Nej, det gör det inte eftersom man i stort sett alltid sitter alldeles för långt ifrån konduktören för att höra honom. Notställs-vältning är alltför sällsynt förekommande för att vara en faktor här.

[petersteindl]

Mumlandet från diverse världspianister kan bli ganska störande i återgivning av pianomusik.

[Strmbrg]

Fantastiskt i alla avseenden. Lyssna på pianokonserten!
För den ”basintresserade” finns fina inslag.
https://tidal.com/album/12412892

511632A2-BCAF-4844-AFB3-21E0754FB40A.jpeg (360.05 KiB) Visad 3013 gånger

[Maarten]

Som många andra har skrivit - tack för alla bra musiktips med bra inspelningar, ffa de klassiska verken som nu lockar till botanisering! Här finns ju också verkliga referenser i högre utsträckning.

[MacBruce]

Mumlandet från diverse världspianister kan bli ganska störande i återgivning av pianomusik.

Det hör dock till "framförandet". Är inte "rabiat" när det gäller diverse oljud som förekommer under framförandet, men tycker ändå att sådant som uppträder i varje framförande "hör till".

[petersteindl]

Mumlandet från diverse världspianister kan bli ganska störande i återgivning av pianomusik.

Det hör dock till "framförandet". Är inte "rabiat" när det gäller diverse oljud som förekommer under framförandet, men tycker ändå att sådant som uppträder i varje framförande "hör till".

Hör till vad? Till partituret? Vid ett liveframförande så hör man mumlet 1 gång. Det är väl ok. Men då det spelas in, så hör man exakt samma mummel varje gång man spelar skivan och det är som jag ser det inte ok.

Mummel på burk.

Mvh
Peter

[MacBruce]

Mumlandet från diverse världspianister kan bli ganska störande i återgivning av pianomusik.

Det hör dock till "framförandet". Är inte "rabiat" när det gäller diverse oljud som förekommer under framförandet, men tycker ändå att sådant som uppträder i varje framförande "hör till".

Hör till vad? Till partituret? Vid ett liveframförande så hör man mumlet 1 gång. Det är väl ok. Men då det spelas in, så hör man exakt samma mummel varje gång man spelar skivan och det är som jag ser det inte ok.

Mummel på burk.

Mvh
Peter

Ja, vad konsumerar man inte "på burk" numera... (Är fortfarande lite "sur" över en "färdigrätt" av Tikka Masala, dock av ett annat fabrikat än det jag vanligtvis föredrar. Mitt vanliga val visade sig vara befogat...) Att "tvätta bort" ögonblickets upplevelse faller mig dock inte in.

En inspelning är ju en dokumentation av skeendet i det ögonblick då inspelningen sker. Att "tvätta bort" någon pianists mumlande eller att en sångsolist "spricker" under ett sådant skeende är, enligt min åsikt, en förfalskning av dokumentationen.

För att ta ett exempel: Ett par av mina favoritinspelningar är "privat-tappningar" av solistmikrofonen vid ett par av Edmond Halls framträdanden med Louis Armstrongs Europa-turné här i Sverige. I varje föreställning framförde Edmond Hall improvisationer av "Sweet Georgia Brown" och "Dardanella". Båda "byggde på" hans tidigare improvisationer.

Det förekommer klaff-klapper, andnings-stönanden och överblåsningar vid båda dessa framträdanden, men utan dem skulle en hel del av Halls "engagemang" i sammanhangen ha gått förlorade. Själv tycker jag, att jag aldrig har hört några bättre versioner av dessa improvisationer (det finns rätt så många från Europa-turnén). Jag vill inte vara utan dessa "defekter". Om andra vill höra "tvättade" framträdanden är det helt OK för mig.

[Bill50x]

En inspelning är ju en dokumentation av skeendet i det ögonblick då inspelningen sker. Att "tvätta bort" någon pianists mumlande eller att en sångsolist "spricker" under ett sådant skeende är, enligt min åsikt, en förfalskning av dokumentationen.

Helt rätt. Har en skiva med The Beaxh Boys, "Party" som är en liveinspelning och verkar vara gjord tillsammans med ett antal vänner. En liten församling, man hör barn-joller och lite spridda kommentarer. Fantastiskt trevlig att lysna på och känns väldigt genuin.

/ B

[MacBruce]

Det skall dock sägas, att jag har förståelse för att sådana oljud tolereras mindre när det gäller klassisk musik, där klanger är omsorgsfullt utmejslade av tonsättaren och dirigenten. Men då är det ju vanligen dirigenten som bestämmer, hur mycket sådant som får förekomma i orkestern. Publikum har hen föga kontroll över när det gäller hostningar, t.ex.

[Strmbrg]

Jag har kommit fram till att det - för egen del, och ur ett grundläggande perspektiv - är fullständigt avgörande huruvida jag odistraherat kan tillägna mig musiken eller ej.
Om det odistraherade tillägnandet av musiken säkerställs medelst den eller den metoden är underordnat. Inte avgörande.

Avgörande är enbart huruvida det odistraherade musik-tillägnandet infinner sig eller inte.

Jag har definierat mitt syfte med anläggningen: Odistraherat musiklyssnande.
Det syftet hade jag ingen som helst susning om för ens något decennium sedan. Andra må definiera samma eller andra syften. Ytterligare andra kanske inte definierar några syften alls.
För tio år sedan hade åtminstone jag själv - på sin höjd - mycket vaga, svajiga och diffusa syften med alltsammans.
Syftesdefinierandet var nog snarast inte alls i fokus då, för min del.

Syftets uppnående åstadkommes medelst metoder.
Metoderna ser jag som verktyg som skall fungera.
Metoderna i sig betraktar jag inte som intressantare än en blocknyckel. Åtminstone inte sett ur ett högre och betydligt mer omfattande perspektiv.

Metoderna är förvisso intressanta. Precis som att blocknycklar kan vara det. Men om de får för mycket fokus så tappar åtminstone jag mycket lätt kontrollen över färdriktningen.
Ägnar jag för mycket uppmärksamhet åt att blocknyckeln skall passa på bultskallen med ytterligare minskat glapp och ytterligare minskat slitage, så står jag samtidigt med näsan neråt och har helt förlorat blicken mot horisonten, det vill säga mot syftet.

PS
För att undvika meningslösa invändningar om "hur det ligger till", så betonas härmed att ovanstående är mitt synsätt snarare än att det det är "rätt" synsätt.

[Strmbrg]

Inga mass-stråk-forten här förvisso, och inte min - hittillsvarande - favorit-klassisk-genre heller.
Lyssnar ju mest på storskalig musik, men fick för mig att söka på "Meldelssohn string quartets" på Tidal.

Denna var en fullträff!
https://tidal.com/album/120804734

12001_doric_string_quartetmendelssohn_string_quartets_a_507786.jpg (35.55 KiB) Visad 2442 gånger

Det där om att "musikerna befinner sig i lyssningsrummet" handlar det inte heller denna gång om här hos mig, men strax bortom "lyssningslogens" öppning befinner de sig jävlar i mig!
Förvisso blir det då lite som att den där "logen" liksom är uppallad strax framför scengolvet.