Hur mäter man en illusion?

[Strmbrg]

Jag vill bara säga att jag tycker detta är en mycket intressant tråd, även om jag själv inte fått suget att skriva något inom ämnet i den änu....

Kul att ämnet intresserar!

Kan för övrigt flika in att jag just nu avlyssnar detta vax. (Inte så mycket koppling specifikt till cello förvisso.)
Efter att ha gjort en snuttifierad snabblyssning av det mesta av Schumann-symfonier som finns på Tidal så uppfattar jag denna inspelning som bäst.
Att den råkar vara bäst behöver SJÄLVKLART inte betyda att den är BRA.

Den är dock fullt tillräckligt bra för att jag inte skall distraheras av ljudmässiga egenheter.
Den är fullt tillräckligt bra för att jag inte skall behöva processa såpass mycket att det blir ansträngande att åstadkomma en god illusion av en verklig orkester.

Lite "torr" akustik, inte någon rökare i djuphänseende, men å andra sidan väldigt klar och tydlig.

7181gmvqBpL._SL1200_.jpg (224.2 KiB) Visad 1942 gånger

[goat76]

Hur vi lyssnar, vad vi fokuserar på och kanske framförallt - vad slags musik vi gillar att lyssna på, påverkar säkerligen både hur man reagerar på trådämnet och hur man bemöter detsamma med inlägg.

Jag avser BARA sådan musik som framförs direkt från akustiska instrument via akustiken i en sal till åhörare. Det blir för komplext att resonera kring illusioner, om annan slags musik skall rymmas i resonemangen.

Se helst trådrubriken som lite av uppmärksamhetsskapare snarare än som en helt bokstavligt syftande fråga.
Det kunde ha stått "Hur uppstår en illusion?" istället.
Oavsett så är det en fråga att RESONERA kring snarare än det är en fråga att SVARA hur det ligger till på.

Jag kan ju exempelvis förnimma musik i en dröm. En cello kan i drömmen brumma loss. Det finns ingen yttre avsändare alls. En förnimmelse som uppstår från ett "arkiv" i hjärnan samt diverse andra hjärn-processer.

Jag kan förnimma cellon av "oväsendet" från en gammal Intel klockradio i vit plast med såna där sifferplattor som bläddras fram. Det återges illa, men jag får likafullt en illusion av att det är en cello och inte bara en mix av frekvenser. Förmodligen behöver jag - dock helt automatiserat och simultant - processa den där frekvensmixen och leta i "arkivet" för att cello-illusionen skall uppstå.
Intel-klockradion serverar "en streckgubbe" men jag omvandlar de serverade strecken till en människa.
Snacka om processorkapacitet!


Med denna raffinerade processorkapacitet hos mottagaren i beaktande:
-Hur mycket förfining av avsändardelen behöver vi egentligen?
Om vi förfinar avsändardelen så kan mottagardelen minska på processandet.
Minskar processandet så minskar ansträngningen.

-När har avsändardelen blivit TILLRÄCKLIGT bra? När börjar förfiningen bli ett självändamål?..
-Eller kanske minst lika intressant: Hur illa kan det låta innan jag upphör att få en illusion av en cello?

Bonusfundering:
Är det individuellt - och kanske dessutom tillståndsberoende - var gränsen går, för att det börjar låta så illa, att det inte längre uppstår en association till en cello?

Det där gäller nog just dig tror jag kanske att du menar? Många andra typer av musik, helst de med akustiska trummor vars inspelningstekniker lutat sig starkt åt hur de akustiska trummornas ljud faktiskt låter i ett rum, de delar precis samma typ av parametrar som ett akustiskt skeende i en konsertsal för klassisk musik. Så vilken typ av musik man som lyssnare dras till har inte så stor betydelse så länge musiken innehåller akustiska inslag.

Min gissning är att en stor del av de album du lyssnar på inom klassisk musik har en gnutta artificiell reverb, helst de inspelningar du upplever ha relativt mycket rumsklang och djup. Undantagen är de äldre inspelningarna men många av dem är egentligen ganska ”torra” produktioner.


Här är en intressant intervju med en lärare inom inspelningsteknik av bland annat klassisk musik. Han är inte rädd för att använda artificiell reverb när så behövs, beroende på hur bra eller mindre bra akustiken är i konserthallen/inspelningslokalen.

”I am also starting to get more comfortable with post-processing, specifically adding reverb. I've come to accept the fact that you often can't choose the room that you record in, and sometimes a high quality, artificial reverb may sound better than what is actually coming from the room.” https://reverb.com/news/classical-music ... lysoivanov

[pinnen]

Jag är säker på att man mäter en illusion med ett rep. Hur långt är ett rep?

[Magnuz]

Många andra typer av musik, helst de med akustiska trummor vars inspelningstekniker lutat sig starkt åt hur de akustiska trummornas ljud faktiskt låter i ett rum, de delar precis samma typ av parametrar som ett akustiskt skeende i en konsertsal för klassisk musik.

Dessa inspelningstekniker verkar inte vara så många, eller? Det mesta närmickas och har inte så stora likheter med hur trummor låter i verkligheten tycker jag. Bra ämne för en annan tråd för övrigt, realistiska trumljud.

[goat76]

Många andra typer av musik, helst de med akustiska trummor vars inspelningstekniker lutat sig starkt åt hur de akustiska trummornas ljud faktiskt låter i ett rum, de delar precis samma typ av parametrar som ett akustiskt skeende i en konsertsal för klassisk musik.

Dessa inspelningstekniker verkar inte vara så många, eller? Det mesta närmickas och har inte så stora likheter med hur trummor låter i verkligheten tycker jag. Bra ämne för en annan tråd för övrigt, realistiska trumljud.

Jag talar om de inspelningstekniker som faktiskt utgår ifrån det akustiskt alstrade ljudet av trummorna i ett rum, att de må vara få spelar väl ingen roll i sammanhanget?

Att de närmickade inslagen av dessa akustiska trummor sedan är panorerade på önskat vis betyder inte nödvändigtvis att illusionen uteblir. Om trådens ämne är ”illusion” så tycker jag inte att vi ska begränsa oss till en viss musikstil, all form av uppfattad illusion är väl intressant för diskussionen i denna tråd?

[Strmbrg]

Beträffande inspelningstekniken:
För min del får de som spelar in göra det lite som de vill. Jag bryr mig enbart om hur resultatet blir.
Åtminstone om jag bortser från att det såklart kan vara intressant att veta hur de gått tillväga.
Om de kör med något ”reverb” eller så, spelar inte så stor roll så länge det gynnar min upplevelse.
Reverb kanske kan betraktas som något artificiellt, onaturligt, men man kan ju även betrakta en mikrofon som något onaturligt i förhållande till ett öra.

[goat76]

Beträffande inspelningstekniken:
För min del får de som spelar in göra det lite som de vill. Jag bryr mig enbart om hur resultatet blir.
Åtminstone om jag bortser från att det såklart kan vara intressant att veta hur de gått tillväga.
Om de kör med något ”reverb” eller så, spelar inte så stor roll så länge det gynnar min upplevelse.
Reverb kanske kan betraktas som något artificiellt, onaturligt, men man kan ju även betrakta en mikrofon som något onaturligt i förhållande till ett öra.

Precis, din tråd handlar om illusionen, hur denna framkommit eller vilka typer av instrument som alstrar ljudet borde vara av underordnad betydelse tänker jag.

[petersteindl]

Det finns främst 3 typer av illusion:

1. Illusionen av att vara på plats i ljudeventet, med betoning på 'i', t.ex. på plats i konserthuset, i kyrkan eller i annan inspelningslokal. Man befinner sig i inspelningslokalens akustik. Man är således borta på annan plats och inte i sitt hem.
2. Illusionen av att ljudeventet är på plats hemma i uppspelningslokalen, d v s musikerna finns hemma i vardagsrummet/ljudåtergivningsrummet. Man är hemma.
3. ett slags mellanting mellan 1 och 2, där illusionen skall vara att ens eget lyssningsrum är påhakat konserthuset, d v s man befinner sig hemma i sitt lyssningsrum och där ena väggen är öppen till konserthuset. Ens egna lyssningsrum är som om det vore en loge till konserthuset. Det är ett exempel på loge-tänkande. Det behövs ingen illusion för att man skall befinna sig hemma. Illusionen är den öppna väggen mot konserthuset på andra sidan väggen. Man är hemma men hemmet är borta på annan plats.

Nu är frågan vilken Illusion som eftersträvas?

Mvh
Peter

[Conan]

Beträffande inspelningstekniken:
För min del får de som spelar in göra det lite som de vill. Jag bryr mig enbart om hur resultatet blir.
Åtminstone om jag bortser från att det såklart kan vara intressant att veta hur de gått tillväga.
Om de kör med något ”reverb” eller så, spelar inte så stor roll så länge det gynnar min upplevelse.
Reverb kanske kan betraktas som något artificiellt, onaturligt, men man kan ju även betrakta en mikrofon som något onaturligt i förhållande till ett öra.

Jag tror inte chansen är speciellt stor att det blir en bra inspelning om inspelningsteknikern gör lite "som de vill". På samma sätt är det begränsad chans att måltiden blir bra om kocken gör lite som han/hon vill. Kunskap & yrkesskicklighet är avgörande för slutresultatet.

Men intressant är du använder ordet "upplevelse" här. Upplevelsen av ett musikstycke kan definitivt gynnas av att konsertsalen återses på ett bra sätt, men för den sakens skull kanske man inte behöver ha en trovärdig illusion av att man befinner sig t.ex. här:

50.jpg (99.16 KiB) Visad 1828 gånger

[Strmbrg]

[quote="Conan"]

Jag tror inte chansen är speciellt stor att det blir en bra inspelning om inspelningsteknikern gör lite "som de vill". På samma sätt är det begränsad chans att måltiden blir bra om kocken gör lite som han/hon vill. Kunskap & yrkesskicklighet är avgörande för slutresultatet.
[quote]

Vad jag menar är att jag som lyssnare inte lägger mig i hur de gör. Jag är intresserad av resultatet inte metoden.

[Strmbrg]

...
Nu är frågan vilken Illusion som eftersträvas?

Mvh
Peter

Jag eftersträvar gärna en rimligt genomförbar illusionsvariant. Så, för min del är det tvivelsutan ”Loge-alternativet” som är intressant. Med tanke på hur det låter här hemma så är den rumsliga upplevelsen mycket lätt att associera med en ”loge-lyssnings-position”.

[Conan]

Jag tror inte chansen är speciellt stor att det blir en bra inspelning om inspelningsteknikern gör lite "som de vill". På samma sätt är det begränsad chans att måltiden blir bra om kocken gör lite som han/hon vill. Kunskap & yrkesskicklighet är avgörande för slutresultatet.

Vad jag menar är att jag som lyssnare inte lägger mig i hur de gör. Jag är intresserad av resultatet inte metoden.

Ja det låter vettigare!

[jansch]

Angående mitt förra inlägg....

I grunden håller jag med både goat76 och Peter och har inga probem med att tolka strmbrgs rubrik och inlägg.

Jag ville nog bara påpeka det faktum att OM vi vet att ljudhändelsen är skapad av en musikanläggning granskar vi kritiskt återgivningen.
Är vi omedvetna om att ljudhändelsen är "fejk" är vi väldigt lättlurade där ljudkvalitet är underordnad.

Så min fråga blir då - kommer vi någonsin kunna uppleva den perfekta återgivningen, den kan ju vara väldigt mycket bättre än verkligheten (balans, renhet, dynamik, stereoperspektiv,mm) ....... men vi VET att den är en reproduktion och därför på förhand dömd att vara en "kopia".

Fast jag gillar bättre "illusorisk" i detta sammanhang.

[DVD-ai]

Angående mitt förra inlägg....

I grunden håller jag med både goat76 och Peter och har inga probem med att tolka strmbrgs rubrik och inlägg.

Jag ville nog bara påpeka det faktum att OM vi vet att ljudhändelsen är skapad av en musikanläggning granskar vi kritiskt återgivningen.
Är vi omedvetna om att ljudhändelsen är "fejk" är vi väldigt lättlurade där ljudkvalitet är underordnad.

Så min fråga blir då - kommer vi någonsin kunna uppleva den perfekta återgivningen, den kan ju vara väldigt mycket bättre än verkligheten (balans, renhet, dynamik, stereoperspektiv,mm) ....... men vi VET att den är en reproduktion och därför på förhand dömd att vara en "kopia".

Fast jag gillar bättre "illusorisk" i detta sammanhang.

+1 på den!

Ett bra sätt att närma sig är att helt enkelt ha ett mycket ljudtransparent tyg spänt framför hela anläggningen.
Därmed så upplever i alla fall jag att illusionen blir bättre och ljudet upplevs mer som i verkligheten, ljudbilden kan bli något fantastiskt bra!

[Strmbrg]

Angående mitt förra inlägg....

I grunden håller jag med både goat76 och Peter och har inga probem med att tolka strmbrgs rubrik och inlägg.

Jag ville nog bara påpeka det faktum att OM vi vet att ljudhändelsen är skapad av en musikanläggning granskar vi kritiskt återgivningen.
Är vi omedvetna om att ljudhändelsen är "fejk" är vi väldigt lättlurade där ljudkvalitet är underordnad.

Så min fråga blir då - kommer vi någonsin kunna uppleva den perfekta återgivningen, den kan ju vara väldigt mycket bättre än verkligheten (balans, renhet, dynamik, stereoperspektiv,mm) ....... men vi VET att den är en reproduktion och därför på förhand dömd att vara en "kopia".

Fast jag gillar bättre "illusorisk" i detta sammanhang.

Det där är väldigt intressant. Fejk som upplevs som äkta, fejk som upplevs som fejk.
Fejk som upplevs som äkta även efter avslöjandet, fejk som upplevs som fejk först efter avslöjandet.

Låt oss då backa lite i resonemangen:
Att ÖVERHUVUDTAGET spela in symfoniorkestern och sedan spela upp inspelningen - är inte det fejk, alldeles OAVSETT hur man har gått tillväga?

Tål att tänka på.

[JM]

Det där är väldigt intressant.
Fejk som upplevs som äkta även efter avslöjandet, fejk som upplevs som fejk först efter avslöjandet.

Låt oss då backa lite i resonemangen:
Att ÖVERHUVUDTAGET spela in symfoniorkestern och sedan spela upp inspelningen - är inte det fejk, alldeles OAVSETT hur man har gått tillväga?

Tål att tänka på.

Identiskt ljud från högtalarna uppfattas olika beroende på din mentala inställning - som äkta eller fejk. Identisk perception upplevs olika beroende på din kognitiva inställning till perceptionen.
Således är det dina tidigare kognitiva erfarenheter som styr om samma ljud upplevs som äkta eller fejk. Till viss del är ljudet i sig är oväsentligt förutsatt att vissa basala krav uppfylls.
Det är den kognitiva kontexten som avgör.

JM

[Strmbrg]

Det där är väldigt intressant.
Fejk som upplevs som äkta även efter avslöjandet, fejk som upplevs som fejk först efter avslöjandet.

Låt oss då backa lite i resonemangen:
Att ÖVERHUVUDTAGET spela in symfoniorkestern och sedan spela upp inspelningen - är inte det fejk, alldeles OAVSETT hur man har gått tillväga?

Tål att tänka på.

Identiskt ljud från högtalarna uppfattas olika beroende på din mentala inställning - som äkta eller fejk. Identisk perception upplevs olika beroende på din kognitiva inställning till perceptionen.
Således är det dina tidigare kognitiva erfarenheter som styr om samma ljud upplevs som äkta eller fejk. Till viss del är ljudet i sig är oväsentligt.
Det är den kognitiva kontexten som avgör.

JM

Det där är också intressant. Alltså hur OLIKA jag kan uppleva ljudet vid skilda tillfällen - allt annat lika - beroende på mig själv. Vi har en avsändarsdel och en mottagardel i överföringskedjan. I sin mest tillspetsade betraktelseform är det bara jag som lyssnar som är mottagare. Allt dessförinnan är delar av avsändaren.
Jag får mig tillsänt diverse luftvibrationer via öronen i min lyssningsfåtölj hemma. Dessa vibrationer är inte på långa vägar likadana som de var oavsett plats i konsertsalen. Det går inte att hitta en enda punkt i konsertsalen där vibrationerna är identiska med dem som anländer till mina öron i mitt lyssningsrum. Vare sig vi letar efter dem nära mikrofonerna eller någon annanstans. Det behöver inte ens undersökas för att inses.

Däremot kan vi sätta toleransgränser - inom vilka vi VÄLJER på någon VALD grund - att KLASSA skillnader som varande likhet.

Åter till mottagardelen, jag själv. Jag besitter en ENASTÅENDE processorkapacitet. Jag kan identifiera det MYCKET förvrängda ljudet av min mormors röst via telefonens högtalare. Jag fixade detta redan på den tiden INNAN telefoner hade skärmar där det stod MORMOR när mormor ringde. Det är såklart inte enbart rösten utan att vederbörande inleder samtalet med att säga "Hej det är mormor" som hjälper till med identifikationen, men den som vill - förstår vad jag menar.
Den enastående processorkapaciteten kan emellertid variera i kvalitet över tid. Den kan variera med näringsbrist, alkoholpåverkan, sinnesstämning, stressnivå, koncentrationsnivå, trötthet och en massa annat.
Jag har insett att det emellanåt räcker med den där kvällsduschen för att ett återinträde i lyssningsrummet skall ge en betydligt bättre orkesterillusion än innan duschen.

Fokuset - kanske speciellt hos kill-domänen av mänskligheten - har en påtaglig slagsida åt teknik rent allmänt, och förklaringsmodeller kring hemmamusiklyssningens förutsättningar ligger därmed på tekniksidan. Bättre apparatprestanda, bättre rumsbehandling, djupare, starkare och renare basåtergivning (som ett högprioriterat specialområde...) mm får MYCKET stor uppmärksamhet.
Jag ifrågasätter inte alls att tekniksidan uppmärksammas, den är lockande, intressant, spännande, utmanande och allmänt kul! Och inte på mycket långa vägar oväsentlig!!
Men den där duschen är intressant att ha med i helhetsresonemangen. Om inte annat för att få helhetsperspektivet.

[Bill50x]

Intressant diskussion. Jag återkommer till Enid Lumley som skrev i the absolute sound i början av 80-talet. Hon menade att en del av hennes tweak (hon var ganska extrem) mer var baserade på hur de påverkade lyssnaren, inte anläggningen. Hon menade tex att det inte ska finnas någon metall i stolen man sitter och lyssnar i, att man inte ska ha några elkablar i närheten (oavsett om "strömdragare" är anslutna) osv. Om hon provat att duscha före lyssningssessionerna minns jag inte att jag läst om men det kanske var en enkel standardrutin?

/ B

[JM]

Det där är väldigt intressant.
Fejk som upplevs som äkta även efter avslöjandet, fejk som upplevs som fejk först efter avslöjandet.

Låt oss då backa lite i resonemangen:
Att ÖVERHUVUDTAGET spela in symfoniorkestern och sedan spela upp inspelningen - är inte det fejk, alldeles OAVSETT hur man har gått tillväga?

Tål att tänka på.

Identiskt ljud från högtalarna uppfattas olika beroende på din mentala inställning - som äkta eller fejk. Identisk perception upplevs olika beroende på din kognitiva inställning till perceptionen.
Således är det dina tidigare kognitiva erfarenheter som styr om samma ljud upplevs som äkta eller fejk. Till viss del är ljudet i sig är oväsentligt.
Det är den kognitiva kontexten som avgör.

JM

Det där är också intressant. Alltså hur OLIKA jag kan uppleva ljudet vid skilda tillfällen - allt annat lika - beroende på mig själv. Vi har en avsändarsdel och en mottagardel i överföringskedjan. I sin mest tillspetsade betraktelseform är det bara jag som lyssnar som är mottagare. Allt dessförinnan är delar av avsändaren.
Jag får mig tillsänt diverse luftvibrationer via öronen i min lyssningsfåtölj hemma. Dessa vibrationer är inte på långa vägar likadana som de var oavsett plats i konsertsalen. Det går inte att hitta en enda punkt i konsertsalen där vibrationerna är identiska med dem som anländer till mina öron i mitt lyssningsrum. Vare sig vi letar efter dem nära mikrofonerna eller någon annanstans. Det behöver inte ens undersökas för att inses.

Däremot kan vi sätta toleransgränser - inom vilka vi VÄLJER på någon VALD grund - att KLASSA skillnader som varande likhet.

Åter till mottagardelen, jag själv. Jag besitter en ENASTÅENDE processorkapacitet. Jag kan identifiera det MYCKET förvrängda ljudet av min mormors röst via telefonens högtalare. Jag fixade detta redan på den tiden INNAN telefoner hade skärmar där det stod MORMOR när mormor ringde. Det är såklart inte enbart rösten utan att vederbörande inleder samtalet med att säga "Hej det är mormor" som hjälper till med identifikationen, men den som vill - förstår vad jag menar.
Den enastående processorkapaciteten kan emellertid variera i kvalitet över tid. Den kan variera med näringsbrist, alkoholpåverkan, sinnesstämning, stressnivå, koncentrationsnivå, trötthet och en massa annat.
Jag har insett att det emellanåt räcker med den där kvällsduschen för att ett återinträde i lyssningsrummet skall ge en betydligt bättre orkesterillusion än innan duschen.

Fokuset - kanske speciellt hos kill-domänen av mänskligheten - har en påtaglig slagsida åt teknik rent allmänt, och förklaringsmodeller kring hemmamusiklyssningens förutsättningar ligger därmed på tekniksidan. Bättre apparatprestanda, bättre rumsbehandling, djupare, starkare och renare basåtergivning (som ett högprioriterat specialområde...) mm får MYCKET stor uppmärksamhet.
Jag ifrågasätter inte alls att tekniksidan uppmärksammas, den är lockande, intressant, spännande, utmanande och allmänt kul! Och inte på mycket långa vägar oväsentlig!!
Men den där duschen är intressant att ha med i helhetsresonemangen. Om inte annat för att få helhetsperspektivet.

Duschen fungerar uppenbarligen som en sorts "reset" av din kognitiva inställning till samma perception. Vi har alla våra trix att hålla kognitionen på topp. Alkohol är kontraproduktivt. Det ångest dämpande inslaget av alkohol kan skenbart ge en positiv effekt på kognitionen men alla objektiva studier pekar på att effekten är motsatt.

JM

[Strmbrg]

...Alkohol är kontraproduktivt. Det ångest dämpande inslaget av alkohol kan skenbart ge en positiv effekt på kognitionen men alla objektiva studier pekar på att effekten är motsatt.

JM

Jag har dels drabbats av diabetes, dels - redan innan dess - mer eller mindre tröttnat på alkoholhaltiga drycker.
Alkohol påstås emellanåt av en del personer ge ett positivt tillskott till hemmamusiklyssning. Vari det positiva består har jag inte fått klarhet i.
Kanske att det låter "bättre".
Apropå "låter bättre" - som är en annan vanligt förekommande aspekt på hemmamusiklyssning vid sidan om apparatprestanda, teknik-alternativ och slikt - så har det där "låter bättre" mer eller mindre ramlat ur min värderingspalett när det kommer till ljud och hemmamusiklyssning.

Dels är ju "bättre" i sig ett enastående meningslöst begrepp:
Pyttelite bättre?
Avsevärt mycket bättre?
Bättre fast fortfarande dåligt?..

Dels kan man ju fråga sig VAD som är "bättre".
En bättre illusion av riktiga instrument?
En bättre grad av "häftigt ljud"?
En bättre grad av lättlyssnad-het?
..?

[Bill50x]

...Alkohol är kontraproduktivt. Det ångest dämpande inslaget av alkohol kan skenbart ge en positiv effekt på kognitionen men alla objektiva studier pekar på att effekten är motsatt.

Jag har dels drabbats av diabetes, dels - redan innan dess - mer eller mindre tröttnat på alkoholhaltiga drycker.
Alkohol påstås emellanåt av en del personer ge ett positivt tillskott till hemmamusiklyssning. Vari det positiva består har jag inte fått klarhet i.

För mig ger alkohol en större acceptans för illalåtande fonogram. Alltså där musiken är tillräckligt intressant för att lyssna vidare trots det ljudmässigt illalåtande. Men kan kan ju inte bortse från den allmänt höjda stämningen av inmundigat av en riktigt god whisky

Jag har funderat i många år på att skriva en artikel om just alkoholens påverkan kontra priset på ens anläggning. Alltså hur mycket whisky (och av vilken sort) behövs för att ens anläggning ska upplevas som 10 ggr dyrare? Här finns ju absolut en besparing att göra, de allra flesta gångerna jag lyssnar på min anläggning är absolut högsta kvalitet inte prio ett. De få gånger jag verkligen lyssnar intensivt och vill ha bästa möjliga kvalitet kanske 4 cl Highland Park 18 year får mig att tycka att jag har en anläggning som låter som världens bästa. Säg att detta händer en gång i veckan. Vilket är billigast, att köpa ett par flaskor Highland Park eller att lägga ytterligare 500 tusen på en anläggning som jag bara njuter av vid enstaka tillfällen och därutöver mest spelar på tomgång? Rent ekonomiskt möter ju dessa kurvor sig någonstans, dvs hur mycket investering kan ersättas med ett litet intag av whisky? Mitt resonemang förutsätter givetvis att man tycker det låter bättre (eller accepterar ofullkommligheter mer) med en alkoholpåverkan. I övriga fall så stoppar man 200:- i en låda varje gång man tycker det låter illa därhemma och vid lämpliga tillfällen tömmer man lådan och investerar i bättre grejor. Valet är ditt

/ B

[Strmbrg]

Alkohol-metoden kan säkert ha en positiv inverkan på "bättre-upplevelsen". Men för min del så kvarstår behovet av att få svar på VAD som blivit bättre. Och HUR PASS MYCKET bättre det-där-vad-det-nu-är har blivit.
När jag använder min anläggning så är det egentligen aldrig för bakgrundslyssning utan i stort sett alltid för fokuserad lyssning.
Min främsta värderingsparameter är illusion av realism.
Alla andra parametrar betraktar jag (åtminstone som det är i nuläget) som mer eller mindre relevanta delparametrar som skall bidra till den där realismen.

"Maffigt", "häftigt", starkt, imponerande et cetera ljud, är aspekter som jag bryr mig om lika mycket som att en bil kan klockas in på fyra sekunder till 100 km/t eller liknande - i mitt tycke - alltför onyanserat, grovhuggna, lätt-iakttagna aspekter på grunkors egenskaper.
Det vill säga, jag bryr mig inte så mycket om det alls.

[Bill50x]

Min främsta värderingsparameter är illusion av realism.
Alla andra parametrar betraktar jag (åtminstone som det är i nuläget) som mer eller mindre relevanta delparametrar som skall bidra till den där realismen.

Realismen är viktig. I alla fall där det finns en realism. Någon som komponerat sin musik i en dator och meckat med de inskilda digitala instrumenten i diverse program har förmodligen ingen tanke på att det är någon realism som ska förmedlas.

Därutöver kan man diskutera vilken form av realism som ska återges. Är det rummet eller musikernas intentioner som ska återskapas?
Jag kan tänka mig två olika scenarior: Man sitter och lyssnar, har rummet framför sig och kan nästan ta på musikerna. Man ser musikerna framför sig traktera sina instrument.Men kanske tycker man inte att musikerna är något vidare, det låter helt enkelt lite tråkigt.

Scenario två. Man hör bara musiken, det låter fantastiskt bra, alla verkar spela på topp. Men rummet/realismen finns inte där. Ljudet ligger platt mellan högtalarna.

Vad föredrar du? Personligen vill jag naturligtvis ha båda, alltså bra ljud, rumslig upplevelse och givetvis en hög musikalisk upplevelse. Men om jag måste välja? Hur vikar jag respektive synsätt? Jag har suttit på demos där jag upplevt ett fantastiskt ljud och efter bara någon minut börjat fundera på något annat. Det har jag gjort hemma också. Jag har också upplevt att det spelats musik på mässor där jag tänkt "den här artisten måste jag kolla vidare på". Extremt sällan har jag varit med om "vilka detaljer den här förstärkaren/spelaren/högtalaren presenterar, den måste jag köpa eller kolla upp".

Så vilken illusion vill vi ha?

/ B

[Strmbrg]

Min främsta värderingsparameter är illusion av realism.
Alla andra parametrar betraktar jag (åtminstone som det är i nuläget) som mer eller mindre relevanta delparametrar som skall bidra till den där realismen.

Realismen är viktig. I alla fall där det finns en realism. Någon som komponerat sin musik i en dator och meckat med de inskilda digitala instrumenten i diverse program har förmodligen ingen tanke på att det är någon realism som ska förmedlas.

Därutöver kan man diskutera vilken form av realism som ska återges. Är det rummet eller musikernas intentioner som ska återskapas?
Jag kan tänka mig två olika scenarior: Man sitter och lyssnar, har rummet framför sig och kan nästan ta på musikerna. Man ser musikerna framför sig traktera sina instrument.Men kanske tycker man inte att musikerna är något vidare, det låter helt enkelt lite tråkigt.

Scenario två. Man hör bara musiken, det låter fantastiskt bra, alla verkar spela på topp. Men rummet/realismen finns inte där. Ljudet ligger platt mellan högtalarna.

Vad föredrar du? Personligen vill jag naturligtvis ha båda, alltså bra ljud, rumslig upplevelse och givetvis en hög musikalisk upplevelse. Men om jag måste välja? Hur vikar jag respektive synsätt? Jag har suttit på demos där jag upplevt ett fantastiskt ljud och efter bara någon minut börjat fundera på något annat. Det har jag gjort hemma också. Jag har också upplevt att det spelats musik på mässor där jag tänkt "den här artisten måste jag kolla vidare på". Extremt sällan har jag varit med om "vilka detaljer den här förstärkaren/spelaren/högtalaren presenterar, den måste jag köpa eller kolla upp".

Så vilken illusion vill vi ha?

/ B

Jag blir lite osäker på vad jag föredrar när jag ställs inför de där alternativen.
Min "metod" för utvärdering är nog just därför baserad på lite andra aspekter egentligen:
Distraheras jag av att det låter på ett visst sätt? Ja, eller nej. Inte hur mycket eller hur lite distraheras jag.
Får jag en god illusion av realism - då distraheras jag inte. Åtminstone inte av hur det låter.

Däremot kan ju MASSOR av annat så som svårighet att stänga av helt andra tankar på helt andra saker, oljud utifrån, telefonjävlar och slikt distrahera.

Att "nästan kunna ta på musikerna", "de verkar finnas i rummet där jag sitter" och sådant tror jag att jag alltid skulle uppleva som distraherande. Ty, så kan det ju inte vara, det är ju inte realistiskt. Åtminstone inte för min del.

[Conan]

Ett bra sätt att närma sig är att helt enkelt ha ett mycket ljudtransparent tyg spänt framför hela anläggningen.
Därmed så upplever i alla fall jag att illusionen blir bättre och ljudet upplevs mer som i verkligheten, ljudbilden kan bli något fantastiskt bra!

Det där har jag funderat på och tänker testa! Någon som har ett bra tips på lämpligt tyg?

[Conan]

Intressant diskussion. Jag återkommer till Enid Lumley som skrev i the absolute sound i början av 80-talet. Hon menade att en del av hennes tweak (hon var ganska extrem) mer var baserade på hur de påverkade lyssnaren, inte anläggningen. Hon menade tex att det inte ska finnas någon metall i stolen man sitter och lyssnar i, att man inte ska ha några elkablar i närheten (oavsett om "strömdragare" är anslutna) osv. Om hon provat att duscha före lyssningssessionerna minns jag inte att jag läst om men det kanske var en enkel standardrutin?

/ B

Det där är ju intressant och jag brukar tänka; Tänk om utvecklingen från säg 50-talet hade övervägande handlat om "tweaks" som inte hade med anläggningen att göra utan mer omgivningen och personen som lyssnar.

Hade vi haft strömmande högupplösta musiktjänster, hade vi haft DSP-teknik, hade vi haft filmer med surroundljud, hade vi ens haft digitalt lagrad musik... eller stereofonisk återgivning? Hade vi stället haft superoptimerade elektrettejpbitar i gardinerna, lyssningsstolar i ekologisk bambu med specialbehandling med måndamm eller en jättespeciell duschtvål som man ska använda under tvagningen före lyssningen i kombination med öronljusen.

Visst kan andra faktorer än ettor, nollor och ljudvågor påverka hur vi upplever ett återgivet musikstycke, men att med div medel försöka påverka den "psykologiska" delen av musikåtergivning är nog svårt utanför den personliga sfären (nån som t.ex. gillar att duscha innan lyssningen).

[petersteindl]

Ett bra sätt att närma sig är att helt enkelt ha ett mycket ljudtransparent tyg spänt framför hela anläggningen.
Därmed så upplever i alla fall jag att illusionen blir bättre och ljudet upplevs mer som i verkligheten, ljudbilden kan bli något fantastiskt bra!

Det där har jag funderat på och tänker testa! Någon som har ett bra tips på lämpligt tyg?

Jag använder det svarta högtalartyget som hifi-kit säljer. På mässor sätter jag upp dessa gardiner från golv till tak längs med sidoväggar och ljudfondväggen.

Mvh
Peter

[music4ever]

Jag har dels drabbats av diabetes, dels - redan innan dess - mer eller mindre tröttnat på alkoholhaltiga drycker.
Alkohol påstås emellanåt av en del personer ge ett positivt tillskott till hemmamusiklyssning. Vari det positiva består har jag inte fått klarhet i.
Kanske att det låter "bättre".

Främsta anledningen är nog att det får vissa att lättare slappna av. Sen så kan det nog vara som Bill sa för vissa att det gör de mer "tålig" mot usla inspelningar.

[Bill50x]

Det där är ju intressant och jag brukar tänka; Tänk om utvecklingen från säg 50-talet hade övervägande handlat om "tweaks" som inte hade med anläggningen att göra utan mer omgivningen och personen som lyssnar.

Det är ju synnerligen svårt att standardisera eller ens mäta denna form av påverkan. Skulle nog själv ha svårt för ett album med baksidestexten "Innan du lyssnar på detta album rekommenderas en minst 10 minuter lång dusch i 45-gradigt vatten och tvagning med olivoljetvål samt ett intag av minst 33 cl Belgian Brown Ale och åtminstone 10 minuters vila i den metallfria lyssningsfotöljen".

/ B

[Conan]

Det där är ju intressant och jag brukar tänka; Tänk om utvecklingen från säg 50-talet hade övervägande handlat om "tweaks" som inte hade med anläggningen att göra utan mer omgivningen och personen som lyssnar.

Det är ju synnerligen svårt att standardisera eller ens mäta denna form av påverkan. Skulle nog själv ha svårt för ett album med baksidestexten "Innan du lyssnar på detta album rekommenderas en minst 10 minuter lång dusch i 45-gradigt vatten och tvagning med olivoljetvål samt ett intag av minst 33 cl Belgian Brown Ale och åtminstone 10 minuters vila i den metallfria lyssningsfotöljen".

/ B

Ja det är svårt att standardisera, mäta och också bedriva normal produktutveckling med ormolja. Kommer oljan från två snokar att vara bättre än en mot den brustna blindtarmen?