Moderator: Redaktörer
Kronkan skrev:Som denne så tror jag att en mindre grupp ”konsumenter” kommer fortsatt vara intresserad av ofta lite dyrare saker med någon design eller uttryck.
...'
Det finns alltså fortfarande en mindre grupp människor som har et lite gammaldags intresse i att försöka skapa något eget uttryck i anläggningen eller hur man skall uttrycka det.
.....
Strmbrg skrev:Folk har inte ro eller tid att sitta still och finlyssna på musik.
Max_Headroom skrev:Strmbrg skrev:Folk har inte ro eller tid att sitta still och finlyssna på musik.
Det stämmer det. Och det är här Hifi-branchen har bitit sig i röven. Man tror/marknadför sig som om det fortfarande var 1979 och folk liksom förväntas sitta och lyssna på musik/muzak förmedlat via "Hifi". Det håller inte folk på med i någon större utsträckning. Men det minskar egentligne inte behovet av bra, kraftfullt ljud. Snarast tvärtom!
Folk vill (eller borde vilja ha) ha musik på när dom dammsuger, hänger tvätt eller slösurafar på Nätet. Och då kanske man sitter i köket och stereon står i vardagsrummet. Behovet av rejäla högtalare och dito förstärakre har aldrig varit större! Behovet av Hifi försvinner inte bara för att man inte finlyssnar.
Marken måste tas tillbaka! Dom små fjantiga "livsstilshögtalarna" måste bli 2. Kompltterat med 2 eller flera subbor för filmeffekter (och musik). Branchen måste sedan övertyga folk om att "allt blir bättre om man har lite större, kraftfullare högtalare" (idag gör man tvärtom om och försöker lura i folk att det räcker med någon liten box). Dom små aktiva burkarna måste komma ut i större (och med tiden ännu större) varianter.
Så med rätt marknadsföring så finns möjligheter för en underbar återkomst!
petersteindl skrev:Frågan är, varför väljer musikkonsumenterna att lyssna på mono med 1 högtalare. I hörlurar är det stereo som gäller och då blir jämförelsen en skramlig monohögtalare eller stereo i huvudet via lurar.
Stereo i bilen finns ju oxå.
Men en dedicerad stereolyssning på stereoanläggning med epitetet hifi lyser med sin frånvaro. Är slutljudet helt enkelt för dåligt? Sådär rent spontant.
Bill50x skrev:Är inte helt överens med dig Peter. I min omgivning gällde stereo under hela 70-80 talet. Alla mina vänner hade sådan, i olika pris- och kvalitetslägen. Till och med min mor spelade på sin stereo tills hon gick bort 1988. Att man inte satt i sweet spot och njöt av full stereo utan surrade runt i lägenheten är en annan femma.
I början när jag reste runt med kompisarna var det en "ghetto-blaster" som gällde, stereo. Men denna byttes senare ut mot en enda aktiv högtalare, mono (!).
Men även kompisars föräldrar och bekanntas bekannta hade stereo-anläggningar. Iofs ganska sunkiga, men ändå. Men de som föddes på 80-talet har inte fastnat i stereo-träsket, framför allt när mp3-spelarna dök upp så blev det kört. Inte för stereo, men för fasta stereo-anläggningar.
/ B
petersteindl skrev:Min uppfattning är att Stereo hör 60-talet till. En av anledningarna är transistorn som förändrade spelplanen helt och hållet.
Jag plöjde igenom Amerikansk och Engelsk hifi-press från 1950 till 1970. Finns elektroniskt. Det var en mycket spännande läsning som gav betydligt större förståelse för vad som hände på marknaden.
På 50-talet såldes inga stereoprodukter annat än bandspelare som kom någon gång i mitten på 50-talet. De fanns tidigare men inte s någon mängd och knappast till annat än för professionellt bruk.
Inga annonser för stereo. Bara mono och rör. Man hade en monoförstärkare och spelade med 1 och endast 1 högtalare. Då letade jag nummer för nummer och månad för månad för att hitta stereoannonser.
Det fanns inget. Noll!
Sedan kom jag fram till 1960 i januari och då hände saker. Inom 2-3 månader fanns det inte en enda annons på mono!!!! Allt var Stereo.
Vad hände, . . . liksom?? Inte en endaste monoapparat fanns det annons på!! Inte ens rea eller utförsäljning. Mono var obsolet, dead parrot. Som om det aldrig ens existerat.
Då kom transistoriserade receivers med inbyggd radio och stereo med RIAA-ingång för skivspelare med stereofoni.
Det är den isärklass snabbaste marknadsomställning jag någonsin skådat.
Apparaterna blev mindre och behändiga och hade trähöljen, eller åtminstone som tillval. Man kunde sätta stereon i bokhyllan. Det intressanta var att stereo blev ett begrepp man inte kunde leva utan, om man var tonåring eller någotsånär ung. Då man flyttade hemifrån och bar in sina prylar i sin lägenhet var det viktigaste att kolla så att det kom brum och brusfritt ljud från stereon med skivspelare och pickup. Därefter kunde man pusta ut. Detta gällde alla jag frågat inklusive alla gamla damer som var unga då det begav sig.
Det kom även stereoapparater med rör. Mono-rörhäckar var vanligast, åtminstone i England. Man hade ett monoslutsteg och köpte då ett till.
Förstegen blev 2-kanaliga stereosteg.
Beatles LP-skivor mastrades i mono men vissa skivor gavs ut i stereo. 1967 var första gången Beatlesmedlemmarna var med vid stereomastringen och det var på Sgt. Peppers lonely hearts club band.
Tror det dröjde till ungefär 1965 då de flesta LP som såldes var stereo. Många konsumenter kände inte till skillnaden och innan stereo kom så behövdes det inte stå mono på skivorna.
Decca hade ffrr på sina skivor vilket är en förkortning på full frequency range recording.
Då stereo kom blev det istället ffsr på sina skivor vilket är en förkortning på full frequency stereophonic recording.
Då stereo fanns, så kom det att stå mono på skivorna.
Mvh
Peter
I-or skrev:Slutligen finns idag sällan något akustiskt skeende att återskapa i alla monsterprocessade inspelningar, vilket har medfört att själva fundamentet för hifi har dragits undan.
petersteindl skrev:Bill50x skrev:Är inte helt överens med dig Peter. I min omgivning gällde stereo under hela 70-80 talet. Alla mina vänner hade sådan, i olika pris- och kvalitetslägen. Till och med min mor spelade på sin stereo tills hon gick bort 1988. Att man inte satt i sweet spot och njöt av full stereo utan surrade runt i lägenheten är en annan femma.
I början när jag reste runt med kompisarna var det en "ghetto-blaster" som gällde, stereo. Men denna byttes senare ut mot en enda aktiv högtalare, mono (!).
Men även kompisars föräldrar och bekanntas bekannta hade stereo-anläggningar. Iofs ganska sunkiga, men ändå. Men de som föddes på 80-talet har inte fastnat i stereo-träsket, framför allt när mp3-spelarna dök upp så blev det kört. Inte för stereo, men för fasta stereo-anläggningar.
/ B
Jo, fast det är inte det jag talar om. Att man har en stereo betyder inte att man tillgodogör sig stereofoni. Att låta ljudet komma ur en stereo betyder inte att man vill åt stereoeffekten. Stereo har man för att få en ljudbild. Mono har man för musiklyssnande. Det är 2 helt skilda saker. Min brorsa hade också en stereo. Thorens + Sonab + Dynaco eller Quad eller vad det var. Men det var radion som gick för att få musik i stugan. Sitter man inte i sweetspot så spelar stereoeffekten ingen roll. Se det mer som att den där extra kanalen ger ett slags fasigt diffusljud som i och för sig kan vara tilltalande, men stereofoni är det inte. De flesta som lyssnar på radio eller på streamingmono har även tillgång till någon form av stereo. Jag pratar om att tillgodogöra sig en funktion genom att använda funktionen. Då är det sweetspot som gäller och inget annat om stereofonisk ljudbild skall uppnås.
En stereo som ger exakt och perfekt ljudbild oavsett lyssnarens placering i ljudåtergivningsrummet ändrar musiklyssnarscenariot till 100 %. Men det är inte säkert att konsumenten skulle orka med att lyssna på sådant ljud eftersom det kräver visst "engagemang" från lyssnaren.
En del skulle jubla åt en perfekt ljudbild oberoende av var man befinner sig i rummet, andra vill ha ljudet som alstrare av bakgrundsmusik. Det är 2 helt skilda världar.
Mvh
Peter
Max_Headroom skrev:I-or skrev:Slutligen finns idag sällan något akustiskt skeende att återskapa i alla monsterprocessade inspelningar, vilket har medfört att själva fundamentet för hifi har dragits undan.
Ett ack så vanligt missförstånd. Frånvaron av en akustisk händelse som skall reproduceras minskar inte behovet av en riktigt bra stereo, ofta kallat "Hifi". Fundmentet har inte alls dragits undan. Men många tror det. Istället har det flyttat på sig.
Låt oss ta ett musikaliskt exempel:[ YouTube ]
Hur trevligt detta än är i hörlurar så krävs att man spelar detta per högtalare, högt och rent som *** för att det konstnärliga uttrycket skall komma till sin fulla rätt. Detta missas alltför ofta, av alltför många. Att det måste finnas någon akustik musik att spela upp, gärna något symfonisk musik eller jazz eller nåt i den stilen... Inget fel med den musiken, inte alls, men det finns mycket mer musik som mer eller mindre måste spelas upp per högtalare (med låg dist, stort frekvensomfång och bra dynamik) för att komma till sin rätt.
Behovet av biffiga steroeanläggningar har aldigt varit större än idag. Men folk fattar inte det.
Man får bara hoppas att fler inser sitt eget bästa och börjar lyssna på rock 'n' roll, via (stora) högtalare.
I-or skrev: Det är bara mycket svårare att argumentera för vad som är optimal ljudåtergivning när det i det elektrifierade fallet inte finns någon tydlig referens som för ett akustisk skeende (alla vet hur en röst eller eller en akustisk gitarr låter). ....
Nu kan man förstås alltid rädda sig med att i genomsnitt är frekvensgången i studior mer eller mindre konstant och att låg högtalardistorsion alltid är bättre än hög, men detta ändrar inte på det faktum att dagens musikkonsumenter får allt mindre förståelse för återgivningstänkandet och allt mer inriktar sig på en allmänt häftig upplevelse. Vem vet, de kanske har rätt?
I-or skrev:Detta betyder naturligtvis inte att undertecknad inte lyssnar på elektrifierad musik, tvärtom, men ljudåtergivningsidealet är betydligt svårare att definiera i det fallet. Nu kan man förstås alltid rädda sig med att i genomsnitt är frekvensgången i studior mer eller mindre konstant och att låg högtalardistorsion alltid är bättre än hög, men detta ändrar inte på det faktum att dagens musikkonsumenter får allt mindre förståelse för återgivningstänkandet och allt mer inriktar sig på en allmänt häftig upplevelse. Vem vet, de kanske har rätt?
Conan skrev:Det kanske är så att normalkonsumenten av återgiven musik inte ens på glada 70/80-talen på riktigt har brydde sig om återgivningstänkandet? Men upplevelsen av Back in Black på två feta Cerwin Vega är ju ändå en helt annat än via en Google Nest Mini. Så varför lyssnas det ändå mest på Nest Mini?
På TV-fronten verkar det gå mot större och större apparater. Det är väl för att få en häftigare upplevelse? Varför? Det hade ju lika gärna kunnat gå mot små surfplattor istället? Är det utbudet av film & serier som är mer spännande och lockar konsumenterna att skaffa större TV-apparater? Kan HiFi åka snålskjuts på detta med större TV och övertyga folk om att större & bättre högtalare ökar upplevelsen av filmer & serier?
360 graders rumsligt ljud som anpassas efter miljön
Med vår banbrytande 360 Spatial Sound Mapping-teknik ger fyra verkliga högtalare upphov till tolv fantomhögtalare. Så här går det till.
Kraniet skrev:Här är Sonys nyaste tillskott
https://www.sony.se/electronics/sound-b ... _HTA9_8118
Bara fyra små lådor.360 graders rumsligt ljud som anpassas efter miljön
Med vår banbrytande 360 Spatial Sound Mapping-teknik ger fyra verkliga högtalare upphov till tolv fantomhögtalare. Så här går det till.
Testvideo
https://www.youtube.com/watch?v=eHcjvdG ... WL&index=1
Kräver förstås en sub för att prestera
Användare som besöker denna kategori: Harryup och 37 gäster