Framtiden inom hifi, vad önskar konsumenterna?

[MacBruce]

Mnja — såvitt jag minns, var den andra halvan av 70-talet praktiskt taget "död", vad hi-fi beträffar. Discon växte ju sig stark då, och därvidlag var det bara "bas&diskant" som gällde. Om man via attiraljer, avsedda för sådana "ljud", avspelade "riktig musik", lät det som om högtalarna stod inne i en välhängd garderob.

Nu talar jag ju förstås om, vad som då presenterades i den tidens "radioaffärer". Men det var uppenbarligen sådant som sålde.

Jo, mycket basen i botten var det då (också), men det var inte ljudkvalitet som jag skrev om, utan musikalisk kvalitet. Den breda, fina musikaliska kvaliteten med en god dos av experimentell lust inom massor av genrer (med lite mer udda låtar som även ofta tog sig in på topplistorna) höll i sig fram till ett eller två år in på 80-talet för att sedan totalt kollapsa inför synth-vågen. Det är förstås inget fel på instrumenten som rätt använda kan tillföra en extra dimension, men när allt handlade om det senaste modeljudet på t.ex. EMU Emulator, Synclavier I, Yamaha DX-7 eller LinnDrum blev det ganska fattigt musikaliskt.

Tyvärr är det 10 gånger värre idag - mer ljud, mindre musik och framförallt nästan inga musiker. Dagens datorproducerade topplistemusik är svältfödd på skickliga musiker och riktiga vokalarrangemang. Det är frapperande hur t.ex. en skicklig basist under discoeran kunde förvandla en i grunden oerhört repetitiv och enkel låt till ett synkoperat och varierat mästerverk eller hur rockgitarristerna gjorde klassiker av treackordslåtar.

Aha! då håller jag med till 100%. När det gäller din slutkläm håller jag med till 130%, ungefär.

P.S. Beträffande texterna, aka "lyriken", saknar jag ett "oändlighetstecken" på mitt tangentbord. Jag finner dem för det mesta outståbart "pubertala". Och det "står jag för"!

[music4ever]

Videobutik med bergvärme var nog hyggligt ovanligt anno 1979.

Haha, ja det är ju inte rätt. Får dölja den bättre.

[peterh]

Mnja — såvitt jag minns, var den andra halvan av 70-talet praktiskt taget "död", vad hi-fi beträffar. Discon växte ju sig stark då, och därvidlag var det bara "bas&diskant" som gällde. Om man via attiraljer, avsedda för sådana "ljud", avspelade "riktig musik", lät det som om högtalarna stod inne i en välhängd garderob.

Nu talar jag ju förstås om, vad som då presenterades i den tidens "radioaffärer". Men det var uppenbarligen sådant som sålde.

Jo, mycket basen i botten var det då (också), men det var inte ljudkvalitet som jag skrev om, utan musikalisk kvalitet. Den breda, fina musikaliska kvaliteten med en god dos av experimentell lust inom massor av genrer (med lite mer udda låtar som även ofta tog sig in på topplistorna) höll i sig fram till ett eller två år in på 80-talet för att sedan totalt kollapsa inför synth-vågen. Det är förstås inget fel på instrumenten som rätt använda kan tillföra en extra dimension, men när allt handlade om det senaste modeljudet på t.ex. EMU Emulator, Synclavier I, Yamaha DX-7 eller LinnDrum blev det ganska fattigt musikaliskt.

Tyvärr är det 10 gånger värre idag - mer ljud, mindre musik och framförallt nästan inga musiker. Dagens datorproducerade topplistemusik är svältfödd på skickliga musiker och riktiga vokalarrangemang. Det är frapperande hur t.ex. en skicklig basist under discoeran kunde förvandla en i grunden oerhört repetitiv och enkel låt till ett synkoperat och varierat mästerverk eller hur rockgitarristerna gjorde klassiker av treackordslåtar.

Helt enig med i-or !
Det finna ( fanns ) undantag. Förr åkte jag ofta till san fransisco där fanns det musiker på gatan med en skicklighet man inte hittar här, för att inte tala om klubbar och barer med live music. Lue's bar i hamnen t.ex.

[Calleberg]

Snubblade över denna häromdagen.
När jag hörde den först, trodde jag Motown 70tal. Men är alltså från i år, appropå musiker och "det var bättre förr" tugget från gubbmaffian ovan

Skate-Silk Sonic

https://open.spotify.com/track/2sXf2Jdb ... l_branch=1

[I-or]

Snubblade över denna häromdagen.
När jag hörde den först, trodde jag Motown 70tal. Men är alltså från i år, appropå musiker och "det var bättre förr" tugget från gubbmaffian ovan

Skate-Silk Sonic

https://open.spotify.com/track/2sXf2Jdb ... l_branch=1

Egentligen tycker jag att det fortfarande skapas en hel del bra populärmusik, men att man skulle vinna på att oftare använda sig av riktiga musiker och kanske försöka att skära ned på antalet låtskrivare som är inblandade på varje låt (ju fler kockar...). Sedan är dagens kommersiella modell för streaming en katastrof när man får betalt per spelad låt (därav kanske 25 låtar om 2:30 på ett album, en ersättningsmodell som byggde på spelad tid skulle råda bot på detta) och dessutom känner sig tvingad att sätta hooken inom 10 sekunder för att folk inte ska zappa förbi. Industriell musikproduktion helt anpassad efter (slarvigt definierade) kommersiella villkor är ingen bra utgångspunkt för hög musikalisk nivå. Likriktning och utslätning blir tyvärr oftast följden.

Helt enig med i-or !
Det finna ( fanns ) undantag. Förr åkte jag ofta till san fransisco där fanns det musiker på gatan med en skicklighet man inte hittar här, för att inte tala om klubbar och barer med live music. Lue's bar i hamnen t.ex.

Visst blir man nästan chockad av den musikaliska kvaliteten vid allehanda live-framträdanden under enkla förhållanden i Staterna, medan jänkarna i publiken bara gäspar lite avmätt.

[goat76]

Kommersiella mål och intressen går sällan hand i hand med skapandet av konst. Det finns alldeles för många ”musiker” där ute med mer fokus på kommersiell framgång än på musiken i sig.

[I-or]

Det stämmer i allmänhet, men av någon anledning gick det trots allt ganska bra på 70-talet. Kanske var det tidsandan som i viss mån kompenserade för kommersialismen.

För övrigt får man i det stora hela alltid just den musik som huvuddelen av konsumenterna vill ha. Om de yngre generationerna inte förstår fördelen med musiker, kommer dessa att sorteras bort. Egentligen förstod knappast den stora massan vad musikerna tillförde tidigare heller, men då var tekniken inte på en sådan nivå att de kunde avvaras.

[jansch]

Kommersiella mål och intressen går sällan hand i hand med skapandet av konst. Det finns alldeles för många ”musiker” där ute med mer fokus på kommersiell framgång än på musiken i sig.

Det där är en intressant tanke.....

Om man bortser först från studiomusiker, d v s musiker som är inhyrda för ett visst jobb och får betalt för det så kvarstår
artisten/artisterna.

Artister är ju "vanliga" människor som också är musikkonsumenter.

Om nu t.ex 100 miljoner människor gillar att lyssna på en viss typ av populärmusik som framförs av sådär olika100 artister så ingår inte artisterna då i gruppen om 100 miljoner människor?

Kan det vara så att t.ex:
- rap-artister hellre lyssnar på cellokonserter än sig egna musikstil?
- att inspelade pianister som spelar klassiskt har t.ex hårdrock som sin primära musiksmak?
- Att operasångare tycker operamusik är skittrist och ointressant och njuter av growlmusik i bästa lyssningssoffan?
- Att "racergitarrister" som Y. Malmsten hellre skuller vilja spela långsamma ballader på saxofon...men inte kan?

Är det verkligen så att många artister inte gillar sin egna musikstil.... förutom studiomusikerna då som ibland säkerligen tycker att vissa jobb är skit - men ger bra pengar...

Vi här på faktiskt.io kan ju tycka att viss musik är för "enkel" och sönderkomprimerad o s v, vem faen kan gilla sånt kan man ju tycka.
Jag tycker t.ex typisk diskomusik är skittrist, en-accordslåtar med komprimerad syntbas som hela tiden maler på på grundtonen med 118 takter per minut och en rappare/sångare som upprepar "suck it baby" 35 gånger under 4 minuter.
Men "dom där andra" 100 miljoner människorna som gillar det, är det bara konsumenter och inga av dom är artister?

Bara lite funderingar jag har.......

Ps. Kan det vara så att vi här på faktiskt.io, i vår egna lilla nerdcommunity, inte förstår att musikglädje inte alls behöver bestå av komplexa harmonier, virtuoser och raka tonkurvor . Att utan aktiva kompressorsteg i mixerbordet och dominerande markeringar "på andra slaget" blir diskomusik helt enkelt inte diskomusik DS.

[Harryup]

Helt enig med i-or !
Det finna ( fanns ) undantag. Förr åkte jag ofta till san fransisco där fanns det musiker på gatan med en skicklighet man inte hittar här, för att inte tala om klubbar och barer med live music. Lue's bar i hamnen t.ex.

Skulle säga att Irland är strået vassare. I synnerhet Galway där du inte kommer tjäna pengar på gatan om du inte är redan ett pro.

https://www.youtube.com/watch?v=WcWA1Lo ... ieSherlock

[petersteindl]

Musik tillhör vanligtvis avdelningen entertainment. Det som ger högst tryffelvärde på entertainmentskalan vinner.

Musik är också konst. Ju konstigare musik desto bättre, förvisso för vissa.

Sedan finns epitetet dansmusik. Det är där den största entertainment ligger om man räknar in båda könen i ekvationen och inte bara ljudnördar i sina fixade mansgrottor.

Vals, foxtrott, polska, tango, twist, disko, hiphop, etc. Storbandsjazz var dans. Även mindre ensembler. 1955-60 förändrades scenariot för jazzen då jazz skulle upplevas som konsertmusik. Då skulle jazzmusik spelas fritt improviserat.
Så var det även i den elektroniska musiken. Bryta gamla barriärer.

I gamla musikfilmer är det dans. Mycket dans i musikvideos. MJ var dans.

Tippar att de sämsta dansare som någonsin funnits på planeten Jorden är hifi-nördarna. De förstår inte ens begreppet och tror inte ens att dans existerar eller någonsin har existerat. Dans finns inte ens i deras vokabulär. Dans? Då börjar man kallsvettas.

MvH
Peter

[Nattlorden]

Tack, då vet jag att jag inte är hifi-nörd då.

[I-or]

Musik tillhör vanligtvis avdelningen entertainment. Det som ger högst tryffelvärde på entertainmentskalan vinner.

Musik är också konst. Ju konstigare musik desto bättre, förvisso för vissa.

Sedan finns epitetet dansmusik. Det är där den största entertainment ligger om man räknar in båda könen i ekvationen och inte bara ljudnördar i sina fixade mansgrottor.

Vals, foxtrott, polska, tango, twist, disko, hiphop, etc. Storbandsjazz var dans. Även mindre ensembler. 1955-60 förändrades scenariot för jazzen då jazz skulle upplevas som konsertmusik. Då skulle jazzmusik spelas fritt improviserat.
Så var det även i den elektroniska musiken. Bryta gamla barriärer.

I gamla musikfilmer är det dans. Mycket dans i musikvideos. MJ var dans.

Tippar att de sämsta dansare som någonsin funnits på planeten Jorden är hifi-nördarna. De förstår inte ens begreppet och tror inte ens att dans existerar eller någonsin har existerat. Dans finns inte ens i deras vokabulär. Dans? Då börjar man kallsvettas.

MvH
Peter

Ha, då har du inte sett I-or dominera på dansgolvet med James Brown-moves! https://www.youtube.com/watch?v=Ek9-HGHT1Pk

[hifikg]

Ha, då har du inte sett I-or dominera på dansgolvet med James Brown-moves! https://www.youtube.com/watch?v=Ek9-HGHT1Pk

Fasen vad lika ni är!

[I-or]

Ja, vi skulle kunna vara bröder!

[peterh]

Helt enig med i-or !
Det finna ( fanns ) undantag. Förr åkte jag ofta till san fransisco där fanns det musiker på gatan med en skicklighet man inte hittar här, för att inte tala om klubbar och barer med live music. Lue's bar i hamnen t.ex.

Skulle säga att Irland är strået vassare. I synnerhet Galway där du inte kommer tjäna pengar på gatan om du inte är redan ett pro.

https://www.youtube.com/watch?v=WcWA1Lo ... ieSherlock

Jag har aldrig varit på irland. Kanske dags att åtgärda det.

[Kronkan]

Idag har jag på bostadsrättsföreningen städdag lagt plattor genom en gräsmatta med föreningens yngste medlem. Han är på väg att köpa golvhögtalare och förstärkare!

Jag håller på att rensa i skidbackarna och dottern är intresserad av dessa. Så igår fick hon skivan Volvo gav ut till sitt 60 års jubileum 1987. Modellbilen som ingick i kittet hade hon redan fått. Hon fick också en liten samling med Bruce Springsteen.

[petersteindl]

Det måste ta sin tid att rensa i skidbacken.

[Kronkan]

Det är svårt för trots allt är det ju en svart pist, riktigt svart även om undantag finns.

Man måste ibland lyssna sig fram. Var ”The Manhattans” debutalbum från 1965 m m något att spara. Första tanken var att värdera den innan jag skulle ge borden. Så tog fram tjocka boken, 250 dollar för monoversionen och 500 dollar för stereo . Åtminstone inte till loppsis. Men fick lyssna ochdet var ju gammal god soul att trycka till. Men värderingen var trots allt väl optimistisk.

Beslut; spara.

Så fort jag lyckas skaffa en ny rem till vår Empire 598 skall Akkelis få bygga om den till Mono fast med två linjer till försteget. Mono skall lyssnas över två högtalare eventuellt med en Carlssonhögtalare eller liknande.