Tränga igenom anläggningskaraktären, bara höra musiken

[Strmbrg]

Inte helt lätt, vare sig att formulera rubriken eller att ens själv förstå vad (fan) jag yrar om. 


Vad det handlar om denna gång - från "filosofiska hörnet" - är en reflexion kring förhållningssättet till sitt lyssnande. Eller möjligen till sin anläggning.

Vissa av oss fokuserar på och målar upp beskrivningar av det som hörs, i termer - som jag förstår det - syftar till att beskriva anläggningens ljudliga karaktär.
Taget helt ur luften och utan källhänvisning så kan uttryck som "mer kropp i övre basen", "en lätt romantisk klang", "blommar ut", "värme i övre mellanregistret", "taktfast", "kyligt skimmer", "snabbhet i basen", "härligt musikaliskt" och liknande förekomma. Just dessa formuleringar kanske aldrig har förekommit, men jag hoppas att ni förstår vad jag syftar på ändå.

Det kan vara ett missförstånd från min sida, men min tolkning är alltså att slika beskrivningar inte syftar på den musik som spelas utan på anläggningens karaktär.  
Dels fascineras jag av att överhuvudtaget klara av att höra sådant. Dels av slika målande beskrivningar. Dels av att ha det sättet att lyssna på.

Nej, tolka mig nu inte som att jag insinuerar att det skulle vara "fel" eller dumt. Om så vore skulle det vara enklare att bara skriva att jag tycker det.
Däremot förstår jag mig inte på det. Vilket är en helt annan sak. Samtidigt vore det intressant att få mer inblick i det sättet att lyssna på och hur olika lyssnare "funkar".

Nå, själv då.
Jag vill lyssna "rakt igenom" anläggningen och därmed att den skall "hålla sig på mattan".
Den skall vara transparent, skulle väl en del säga.

Ju mer klarhet anläggningen besitter, desto lättare är det att bortse från den. Nu kanske det inte alls krävs att man har den där ytterligt transparenta anläggningen (rummet är såklart även det inkluderat i transparentaspekten). Det som krävs för min del är att jag slipper distraktionen av en anläggningskaraktär som står ivägen för musiken. Det är ju på musiken, inte alls på anläggningen jag vill lyssna!
Ibland undrar jag om jag utvecklat detta förhållningssätt på grund av den musik jag lyssnar på. Den "klassiska" eller snarare den hyfsat rent akustiska och verklighetsexisterande musiken i stort, kanske - säger KANSKE - leder till ett annat synsätt på - eller förhållningssätt till - anläggningen än "artificiell musik" gör.

Som vanligt: Ingen aning. Men en VISS aning har jag nog.

Även om den aningen kan vara fel...

[Doofus]

Låter som du beskriver sameness med många ord, en länk i överföringen som sätter en prägel på allt som passerar igenom anläggningen.
En del sådana kan jag ibland uppskatta, men vanligtvis jagar iaf jag att minska antalet fel eller distraktioner.

[Harryup]

Det låter olika på olika platser i konsertsalen också. Och det låter olika ifrån olika anläggningar. Kommer man upp på en viss nivå så går det absolut att omedvetet höra mindre fel.
För en musiker går det lyssna bort grava fel när tolkningen fascinerar som mest.

/Harry Up

[Magnuz]

De där uttrycken du beskriver är väl något som bara förekommer i hifi-blaskor. Jag vet inte om jag någonsin hört något liknande i verkligheten. Men det är intressant det här med vad som egentligen utgör musiken. Hör soundet dit? Det gör det nog i varierande grad men var går gränsen?

[BellsnWhistles]

Jag förstår precis vad du menar, tror jag.
För mig själv så "beror det på", framförallt sinnesstämning och/eller andra psykologiska orsaker, men även miljön runt om.
T.ex. så får jag ett helt annat förhållande till musiken bara genom att blunda, blundar jag så tränger jag in ett steg djupare och hör fler detaljer, mera djup etc. samt sorterar bort ev. återgivningsfel enklare.
Är jag avslappnad så kommer jag också närmare, likaså kan måttliga mängder alkohol bidra till samma sak (hänger säkert ihop).

Motsatsen är om jag är otillfreds med något, känner mig stressad eller liknande, då ger inte ens mina favoritstycken mig någon upplevelse utan jag hänger upp mig på "hur dåligt det låter" (trots att det är samma goda anläggning som häromdagen då det lät fantastiskt). Och då fokuserar jag istället på icke känslomässiga aspekter på musiken, vilket kan vara klangbalans, upplevt komprimerat, smal djupbild etc. etc.

Eller det var kanske inte så du menade..

[goat76]

Vilken typ av musik tillhör släktet ”artificiell musik”?

[Magnuz]

Den som innehåller synthljud.

[goat76]

Är musik innehållande synthljud även artificiell i de fall där en människa spelar synth-instrumentet?

[Magnuz]

Motsatsen var ju den ”hyfsat rent akustiska och verklighetsexisterande musiken” så jag antar att även människospelade synthar räknas som artificiellt. Poängen är väl att det till skillnad från t.ex. en flygel eller en akustisk gitarr är ljud som man inte ens kan gissa sig till hur de ”ska” låta.

[jonasp]

Är musik innehållande synthljud även artificiell i de fall där en människa spelar synth-instrumentet?

All musik är artificiell.

[shifts]

De där uttrycken du beskriver är väl något som bara förekommer i hifi-blaskor. Jag vet inte om jag någonsin hört något liknande i verkligheten. Men det är intressant det här med vad som egentligen utgör musiken. Hör soundet dit? Det gör det nog i varierande grad men var går gränsen?

Du hänger på fel forum.

[petersteindl]

Vilken typ av musik tillhör släktet ”artificiell musik”?

Håkan Hellström.

Skulle själv säga att ljudvågor alstrade av akustiska musikinstrument samt sång ser jag som motsats till att PA-högtalare eller instrumenthögtalare som alstrar ljudvågorna.

Det är alstrandet av ljudvågorna. Musik i sig ser jag som oberoende av alstrandet av ljudet.

Men den obesvärande njutningen av musik kan variera beroende på störande moment i alstringen d v s om man upplever något som störande.

Mvh
Peter

[Zzombie]

Slappna av, rulla en feting, häll upp ett glas vin och lyssna. På musiken, inte plåtlådorna. Gör en placebogrej då och då för att lugna ner din audiophilia nervosa.

[jansch]

Musik är undebart!
Hifi-anläggningar är just hifigrejor....