I-or skrev:Det hela är inte bara perceptuellt, utan har tydliga grundakustiska orsaker också. Eftersom man i princip alltid befinner sig i efterklangsfältet (huvudsakligen, det hela är frekvensberoende) när man lyssnar så blir ljudtrycket i lyssningspositionen för ett givet pådrag i stort sett proportionellt mot (kvadratroten ur) efterklangstiden.
Ett mycket odämpat rum av normal storlek har RT60 runt 0,6 s, medan ett hårt dämpat rum ligger nedåt 0,2 s, något som betyder att ljudtrycksnivån i lyssningspositionen är nästan 5 dB högre i det odämpade rummet. Annorlunda uttryckt går det åt nästan 3 ggr mer effekt för att uppnå en given ljudtrycksnivå i det dämpade rummet.
Utöver detta kommer naturligtvis det odämpade rummet att låta ganska simmigt och ojämnt i både frekvens- och tidsplan, varför man gärna sänker ännu lite mer.
Enligt fysiken är det så men vi hör inte på detta sätt.
Vi hör aktivt och selektivt utifrån given fysik.
Enligt hur vi faktiskt hör fysiologiskt/psykologiskt separerar vi direktljud och reflexer inom vissa kritiska fönster enligt otaliga tidigare inlägg.
Bara direktljud ger bra dynamik upptill ca 85 dB men ingen spatial upplevelse skapad av rummet.
Direktljud över 85 dB ger skenbart högre dynamik och något större upplevd ljudkälla. Pga olika maskeringar av direktljudet försvinner svagare partier. Över 85 dB försvinner svagare detaljer i musiken och ljudstyrketopparna dominerar.
Genom maskeringarna upplevs stympade direktljudet som ännu mer dynamiskt.
JM
Annihilerar antimateria. Beauty is in the Brain of the Listener. We are standing on the shoulders of giants.
"Kill your Darlings" => Scientific Progress.
