Här har vi FEM-simulerade resultat för en ganska typisk mindre ostagad låda byggd i MDF (E = 2 GPa, ρ = 650 kg/m3, μ = 0,05) av olika tjocklek (10, 12 och 15 mm) bestyckad med ett 6,5"-element med en massa om 1,6 kg och en rörlig massa om 12 gram*:
- minimonitor.png (20.33 KiB) Visad 3267 gånger
Resultaten gäller för medelvärdet för ljudtrycksnivån på ytan av en sfär 2 m från elementet (i vetenskapliga sammanhang hade man via en enkel omräkning presenterat det hela som ljudeffektnivå) och det är därför som man inte ser något baffelsteg när även membranet bidrar (blå kurva nedan). Skälet till att jag har valt att presentera resultaten på detta sätt är att t.ex. bidragen från den bakre lådväggen annars märkbart kommer att reduceras i nivå mitt framför högtalaren, men i realiteten kommer dessa bidrag att reflekteras mot högtalarväggen (och hela rummet i övrigt) för att sedan dyka upp i lyssningspositionen. Hur som helst spelar detta en närmast försumbar roll för utfallet och slutsatserna. Blåfärgad kurva representerar den totala ljudtrycksnivån inklusive elementbidrag, cyanfärgad kurva enbart strukturljud med 10 mm väggtjocklek, rödfärgad kurva enbart strukturljud med 12 mm väggtjocklek och grönfärgad kurva enbart strukturljud med 15 mm väggtjocklek.
- minimonitor2.png (52.94 KiB) Visad 3267 gånger
Vi ser att topparna för strukturljudbidragen i samtliga fall uppgår till ca -10 till -13 dB relativt totalnivån. Vad betyder nu detta för hörbarheten? Anledningen till att man överhuvudtaget kan uppfatta strukturljudbidraget är att detta klingar av långsammare än elementbidraget. Om det bara handlade om en stationär signal skulle man naturligtvis inte kunna uppfatta några avvikelser annat än om strukturljudbidraget var så stort att det påverkade totalnivån påtagligt.
För att få fram ett svar matar man in dessa relativa nivåer, resonansfrekvenser och förlustfaktor i I-ors hemliga psykoakustiska algoritm och finner då att 12 mm MDF ger ett resultat något under hörbarhetsgränsen (som för övrigt förutsätter värstafallet, d.v.s. att resonansfrekvensen exakt prickar en ton). Om man vill ha god marginal går man upp till en tjocklek om 15 mm, vilket flyttar upp resonansfrekvenserna så att resonanserna klingar ut fortare. Hur som helst finns det således ingen anledning till att fläska på med tjockare MDF eller stagning för lådor av ungefär denna typ.
*Element med ett stort förhållande mellan aktiv area och rörlig massa är att föredra för att minimera strukturljudavstrålningen eftersom man på så sätt för en given källstyrka minimerar den kraft som exciterar strukturen. Speciellt baselement i större lådor kan därför kräva tjockare lådväggar och mer stagning. I det här fallet är dock detta förhållande fullt normala 1 m^2/kg medan ett klumpedunsbaselement kan ligga på sådär 0,25 m^2/kg.
De FEM/BEM-appar som fanns under Gammel-Mac synes dock inte ha återuppstått, sedan Mac blev Unix... 
Så måste det ju alldeles oavsett fot bli förluster alternativt resonanser när lådan rör sig och golvet står still. Att lådan skulle svänga med perfekt oavsett frekvens finner jag som helt uteslutet. Men om jag har fel och en mjukare fot gör att missljuden från rörelsen av en lättare lådan trots att rörelsens magnitud blir större blir lika små som en tyngre lådas mindre rörelse så vore ingen gladare än jag! Släpandet av tunga högtalare är ju en avigsida med hifi intresset. Men om så vore? Tycker jag att jag borde ha hört en välljudande lättviktshögtalare vi detta laget, Vilket jag ej gjort!
Jag vill nog se en FEM simulering av beteendet på SD fötter innan jag tror på påståendet att en lätt låda är lika bra som en tyngre 
Borde inte paa sitta på bra data på mjuk-fötternas viskoelastiska egenskaper som möjliggör en simulering?