I-or skrev:Det hela är inte så komplicerat som det kan verka. I stora drag fungerar en magnetkrets som vilken trädgårdsslang som helst: man startar med en magnetisk källstyrka (vattenanslutningen), vilken ger upphov till ett flöde som bromsas av magnetkretsen (slangen och munstycket) och dessutom läcker det en del (kopplingar m.m.). Om man vill kan man se den polvända extramagneten som motsvarigheten till en tätning.
ice.gif
Ja, det är en bra liknelse gällande magnetflödesförluster som jag nämnde i mitt förra inlägg.
Det uppstår magnetiska förluster från Backplate och dessa kan ritas med pilar ytterligare nedåt ut ur Backplate. Förlusterna går således till omgivningen utanför den magnetiska kretsen och högtalarelementet.
För att minska dessa förluster och för att kunna föra in YTTERLIGARE mer pilar in i Backplate så kan man sätta en liknande magnet bakom Backplate eller snarast utanför magnetkretsen. Då skall pilarna från den yttre magneten också gå in i Backplate. Dessa pilar går sedan från Backplate genom center pole piece till top plate och når magnetgapet. Man vill få mer pilar i samma riktning genom center pole piece som når top plate och magnetgapet.
Här vill jag passa på att nämna att storlek och form på bakre magnet spelar roll för sammanlagda resultatet, samt att själva inre magnetkretsens utformning är väsentlig.
Man kan få högre distorsion med extra magnet! Dock kan man i stället få lägre distorsion med extramagnet om storleken på denna extra magnet optimeras till det specifika motorsystemet.
Det viktiga är att den magnetiska flödestätheten blir konstant i varje tvärsnitt längs med magnetgapet. Då fås konstant BL längs med gapet.
Om man ritar ut fältlinjerna med exempelvis 4-5 fältlinjer runt hela magnetkretsen så ser man att det blir 4-5 parallella spår/linjer runt hela kretsen. Då ser man också att fältlinjen närmast mitten på center pole piece är fältlinjen högst upp i gapet och fältlinjen i pereferin i centre pole piece är fältlinjen längst ner i gapet och dessa linjer korsar inte varandra.
Om tvärsnittsarean på järnet i magnetkretsen skulle minska på något ställe, d v s det blir smalare, så kommer fältlinjerna där tätare och fältlinjedensiteten ökar just där och mättnad kan uppstå.
Eftersom B i BL inte är konstant över gapet, kan minska utåt eller minska inåt i gapet eller minska både utåt och inåt, så kan det förvärras eller rättas till med extramagnet, beroende på hur den utformas i just den befintliga magnetkretsen.
Om man tar vattenslangexemplet och applicerar slangen i periferin på magnetmotorfältlinjerna och har förluster längs med slangen och applicerar mottryck utifrån så är det skillnad om mottrycket appliceras under centre pole piece kontra under periferin. Men hela systemet bör vara utformat så att antalet fältlinjer per ytenhet blir konstant över hela tvärsnittsarean runt gapet.
Räknar man på tvärsnittsarean på insidan av magnetgapet (centre pole piece närmast gapet) kontra på utsidan (top plate närmast gapet) så ser man att ytan på utsidan av denna cylindersektor är större än ytan på insidan av cylindersektorn eftersom insidan har mindre radie än utsidan. Har man flera lager tråd på talspolen så kommer de olika lagren se olika magnetflödestäthet.
Allt detta syns i bra simuleringar och optimeras detta så blir mätningarna bättre. Det gäller att skapa korrekta teoretiska modeller av verkligheten så att mätning och simulering stämmer överens med varandra.
Sedan skall induktanserna linjäriseras och induktansförändring minimaliseras då talspolen rör sig i magnetgapet.
Vi gjorde en hel del mätningar på allt detta i utvecklingen av Bremenelementen (midwoofers).
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.