hifikg skrev:Tror att vi måste definiera "byxfladder" i sann Faktiskt anda
Nåt här kanske? Laber bris?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vindhastighet
Moderator: Redaktörer
hifikg skrev:Tror att vi måste definiera "byxfladder" i sann Faktiskt anda
I-or skrev:Var och lyssnade på Nile Rodgers & Chic live på Gröna Lund för några timmar sedan. En riktigt bra konsert med ett tajt niomannaband på fantastiskt spelhumör och en nästan oändlig rad av hitlåtar av Chic, Sister Sledge, Norma Jean Wright, Sheila and B. Devotion och andra Nile Rodgers-associerade artister som Bowie, Madonna, Diana Ross, Duran Duran, Sugarhill Gang och Daft Punk.
Hur som helst, bra liveljud åtminstone mitt framför scen, men som nästan alltid alldeles för mycket (och dessutom superkomprimerad) bas mellan ca 40 och 80 Hz (klart över 120 dB (ovägt) här) som fick bröstkorgen att vibrera högst påtagligt. Även om byxorna de facto vibrerade märkbart så var det som vanligt definitivt inte tal om något byxfladder.
genstruktur skrev:
Säkert!
Såg en video på Youtube för ett tag sedan när en massa folk stod framför en högtalarvägg, utomhus på flera meters avstånd och en tjejs hår såg ut sådär. Men hittar inte den.
Zappa skrev:genstruktur skrev:
Säkert!
Såg en video på Youtube för ett tag sedan när en massa folk stod framför en högtalarvägg, utomhus på flera meters avstånd och en tjejs hår såg ut sådär. Men hittar inte den.
Exakt, jag la precis till den videon.
Zappa skrev:De här systemen fixar byxfladder tror jag.![]()
https://www.youtube.com/watch?v=GBK1TADEbVU
https://www.youtube.com/watch?v=OH4SWrtDPPU
Sen brann banden i Gamma hornen upp.I-or skrev:Ja, de utsvängda brallorna fladdrade friskt på klassfesterna under 70-talet, men det var endast banden i CM3 som brukade "fladdra", d.v.s. nätt och jämnt röra sig synligt (vilket förstås berodde på otillräcklig HP-filtrering).
I-or skrev:Ja, det lär ha hänt ibland även om jag inte lyckades. Dessutom kunde banden efter en tid drabbas av utmattningssprickor p.g.a. alltför effektiv excitering av den första breddmoden. Aluminium är ett knepigt material som alltid drabbas av utmattning vid höga cykliska mekaniska spänningar.
VintageHiFi skrev:Sen brann banden i Gamma hornen upp.
Bill50x skrev:I-or skrev:Ja, det lär ha hänt ibland även om jag inte lyckades. Dessutom kunde banden efter en tid drabbas av utmattningssprickor p.g.a. alltför effektiv excitering av den första breddmoden. Aluminium är ett knepigt material som alltid drabbas av utmattning vid höga cykliska mekaniska spänningar.
Har levt ett tag med en fristående Decca Ribbon Tweeter med veckat aluminiumband. Jag bytte band flera gånger i veckan och till slut sålde jag dem...
/ B
xmag skrev:Efter att jag bytt band flera gånger i mina fyra VLD12 började jag undersöka varför banden spricker.
Orsaken är att det magnetiska kraftfältet där banden sitter är starkast ute i kanterna och minst i mitten. Skillnaden är mycket stor och orsaken är att de använder stålämnen som blir tunnar ju närmare bandet de kommer, som en vässad kniv ungefär.
Jag har simulerat magnetfältet med tunna plåtplattor som inte smalnar av (vilket gör saken sämre) och då ser det ut så här:
Det magnetiska kraftfältet ser då ut så här:
När kraftfältet ser ut som ovan och det ligger ett band i kraftfältet kommer det att röra sig mer ute i kanterna än i mitten vilket gör att banden med tiden bryts av.
Jag fortsatte att simulera kraftfält och kom fram till att magnetsystemet skall se ut så här för att få ett jämnt magnetflöde under hela spalten:
Det magnetiska kraftfältet ser då ut så här:
En förstoring av spalten:
Ett band i ett sådant magnetfält kommer att hålla betydligt bättre än det i Gamma-elementet.
Källa:
https://www.xmag.se/del-1-bygga-en-banddiskant/
,
,
I-or skrev:xmag skrev:Efter att jag bytt[..]
,
,
Ja, skälet till att den första breddmoden för bandet överhuvudtaget exciteras är huvudsakligen att magnetfältet inte är konstant i breddled. Dock kommer randeffekter från luftlasten att leda till en mindre grad av excitering även med konstant elektromagnetisk kraftverkan.
Huvudproblemet är att aluminum har mycket låg inre dämpning, vilket gör att det i praktiken bara är viskösa förluster från luftlasten som begränsar rörelserna för breddmoden (det är resonansen som ställer till det här, om det bara handlade om styvhetskontrollerad böjning skulle amplituderna vara så små att utmattning inte skulle kunna uppstå).
Förutom att göra den elektromagnetiska kraftverkan i det närmaste konstant över magnetgapets bredd* kan man flytta upp den första breddmoden i frekvens genom en högre grad av korrugering för bandet. Detta sänker de mekaniska spänningarna påtagligt och gör livslängden betydligt längre (även om man får viss inverkan på både frekvensgång och spänningskänslighet). Att göra bandet smalare för en mer konstant flödestäthet är ganska kostsamt vad gäller akustisk effektivitet eftersom man erhåller omfattande akustiska kortslutningseffekter mellan bandets fram- och baksida, vilka relativt sett ökar med smalare band. Det är för övrigt dessa effekter som ger banddiskanterna den typiska känslighetsminskningen under några kHz och gör dem mer svårhanterliga för delningsfrekvenser nedåt 2 kHz.
*Simuleringsresultaten i FEMM ovan är i grunden helt korrekta, men flödestätheten hade blivit något snyggare och mer verklighetsnära med en mer finmaskig mesh.
gcs skrev:Jag upplever byxfladder när jag lyssnar på mina JBL horn och JBL 15":s basar tillsammans med en subwoofer Velodyne DD 18. Det ger en livekänsla som är tämligen bra. Och det räcker i alla fall för mig.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 14 gäster