Hur svårt är HiFi och vad kan man göra själv? Vad ska man tänka på för att uppnå god återgivning?
Det korta svaret på frågan i rubriken är ett otvetydigt 'JA', DIY är i högsta grad konkurrenskraftigt! Det tog mig som nybörjare 13 helger under ett år (det hade gått betydligt fortare om mätresultaten nedan hade varit mindre överraskande, samt att simuleringsverktyg varit mer korrekta) samt materialkostnad ca 5000 SEK att uppnå resultatet i detta inlägg i form av en sån här fuling (kallad Räv-L):
Som inte skäms för sig i finare sällskap:
Jämförelse referensaxel Räv-L vs Revel M106,Revel 226be, Magico s5, Kef 1 Meta, Ino i14s
Länkar till data ovan:
Spoiler:
Visa
De egna byggena med sb17cac och sb26cdc står sig väl jämfört med det bästa marknaden har att erbjuda, sett utifrån I-or’s sammanfattning av konsensusvetenskapen, nämligen; 1) Frekvensgång, 2) Spridning och 3) Distorsion. Subjektivt låter de på många sätt också bättre än något jag ägt tidigare (har jämfört under någon månad), även om ”Circle of confusion” alltid ställer till det vid jämförelse, liksom absolutnivå och psykologi. (En ganska stor andel av den nedlagda tiden gick faktiskt åt till att vänja mig vid rak frekvensgång (med tiden kom jag att uppskatta rak frekvensgång allt mer och istället störa mig på ej rak frekvensgång, se nedan ”Tolkning av mätningar”). Just ”Circle of confusion” och psykologiska effekter anser jag vara ett av de största problemen inom ljudåtergivning. Det tillsammans med oväntade mätresultat av de Ino jag ägde upptog en förhållandevis stor del tiden det tog att genomföra detta projekt.
Objektivt (=mätmässigt) uppfyller Räv-L följande:
• En frekvensgång i referensaxel (on-axis) inom +-1,8 dB och en standardavvikelse om 0,6 dB mellan 100 - 20000 Hz.
• En kontrollerad spridning med ett direktivitetsindex (DI) om ca 7 dB @ 1000 Hz (varierande och stigande med ökad frekvens).
• 0,07 % distorsion @ 85 dB mellan 400 - 10000 Hz.
• Inga stora frekvensgångsmässiga avvikelser för tak-, golvreflex samt 10 grader uppåt
Det optimala spridningsindexet är förstås rumsberoende och hur nära man sitter högtalarna.
Svaret på frågan i början: ” Vad ska man tänka på för att uppnå god återgivning?”, besvaras i korthet av punkterna ovan (rum och elektronik tillkommer förstås).
Här är en summering av egna mätningar, gjorda som en del i att lära sig mäta:
SPINORAMA för Räv-L, EPS2, piP, i14s, MUPPS och Tangent TM3:
Spoiler:
Visa
Bakgrund och syfte:
Spoiler:
Visa
Mätförfarande:
Spoiler:
Visa
Tolkning av mätningar
Spoiler:
Visa
Resultat mätningar:
Nedan följer en mer detaljerad redovisning:
Spinorama, spridning och variation Räv-L:
Dessa mätningar är gjorda enligt beskrivning ovan.
Spinorama, spridning Revel 226be:
Se: Revel PerformaBe F226Be
Dessa mätningar är gjorda av Erin mha. Klippel NFS.
Spinorama, spridning och variation i14s:
Dessa mätningar är gjorda enligt beskrivning ovan.
Ovan resultat är förklarligt utifrån bland annat baffelmått och filterlösning (Se här hur baffelmåtten ofta ger en "bulle" runt 1 KHz, som kan vara svår att få ner med t ex endast en seriespole till basen). Pi60 (som jag ägde tillsammans med bs60 för 15-20 år sen), erhåller i kraft av sin större baffel en aning mer stöd i registret 100 - 300 Hz.
Se även dessa inlägg som beskriver hur jag laborerade fram samma ljudsignatur i Räv-L, som i14s har:
Inlägg 1
Inlägg 2
Inlägg 3
Spinorama piP, spridning och variation piP:
Dessa mätningar är gjorda enligt beskrivning ovan. Till höger i bilden finns 4 st olika piP uppmätta.
Spinorama och spridning EPS2:
Dessa mätningar är gjorda enligt beskrivning ovan.
Spinorama och spridning MUPPS:
Nedan är även förslag på nytt filter. Notera även den goda överensstämmelsen mellan predikterat rumskurva från Spinorama samt uppmätt rumskurva.
Distorsion vid olika nivåer:
Dessa mätningar är gjorda enligt beskrivning ovan.
Spoiler:
Visa
Lyssningsinstryck:
Målen är uppnådda med Räv-L, arbetshypoteserna från Spinorama-tråden är besvarade. Subjektivt låter de på många sätt också bättre än något jag ägt tidigare (har jämfört under någon månad), även om ”Circle of confusion” alltid ställer till det vid jämförelse, liksom absolutnivå och psykologi. En öppenhet, klarhet och nyansering jag inte är van vid. Inget jag stör mig på, inget register som sticker ut (frånsett en aning betoning i 5-6KHz samt lite svag nivå 150-300 Hz). Som bonus tecknar högtalare en tredimensionell ljudbild som fick mig att undra om något surroundläge i receivern var påslagen men nej, ”direct mode” som alltid. Det nya ljudet föranledde en spontan kommentar från min sambo att hon tyckte att Rävarna var mer öppna i ljudet än mina i14s. Mao, klarar de även ”Jorma-testet” (den gamle kabelkrämarens testmetod som brukade referera till att frun noterade skillnader från köket…). Att stereoeffekten är mer påtaglig är kul, samtidigt som att förflyttning av huvudet påverkar stereoeffekten mer., vilket känns ovant och lite knepigt, som om allt blivit mer knivskarpt.
Om någon undrar mer över skillnaden mot i14s, så är i14s mer betonade i övre mellanregister, de låter lite mer ”nasalt” eller ”telefon” samt mer "på" i ljudet (övre mellanregister) och samtidigt mer tillbakalutade (nedre diskant). De är även lite mer beslöjade, - som ett svagt ’dis’ som ligger över musiken. Detta syns ju också i mätningarna ovan, både frekvensgång och distorsion. Se dessa inlägg som beskriver hur jag laborerade fram samma ljudsignatur i Räv-L, som i14s har:
Inlägg 1
Inlägg 2
Inlägg 3
Om man istället betraktar man i14s som den korrekta högtalaren (vilket mätningarna ovan dock inte stödjer) så är Rävarna en aning 'insjunka' i övre mellanregistret och något mer betonade i nedre diskant, men också klarare och mer detaljerade.
Styrkan hos i14s och dess större syskon har i mina öron alltid varit deras förmåga att kunna spela rejält högt utan att låta påfrestande. Även detta intryck syns i mätningarna ovan, både i distorsionsmätningar vid högre nivåer, samt att dippen mellan 2-4 KHz minskar nivån i ett för örat känsligt register.
EPS2 låter klangligt som ett mellanting mellan piP och i14s.
MUPParna är alltför betonade i övre mellanregister och skulle må bra av kraftigare dämpning i filter men gör sitt jobb sett till sitt ringa pris.
Tangent TM3 är ett par gamla högtalare i engelsk tradition från 70-talet, med KEF-element. De distorderar rejält men inte på ett öronovänligt sätt. De låter murrigt, varmt och inbäddat och saknar nyanser.
Bristerna i Rävarna är dels ljudtrycksförmåga, responsen i bas och mellanbas samt några avvikelser i spridning: Ett 6"-element klarar trots allt bara bråkdel av vad en kraftfull 10-tummare klarar. Nivån är ca 1-2 dB för svag mellan 150-400 Hz och att energikurvan har en ca 1 db förhöjning vid 6-7 KHz. Ekvalisering åtgärdar dessa mindre brister. Slutligen har de låg känslighet, gissar på ca 85 dB efter jämförelser med piP och fabriksdata minus baffelkompensation.
Mer kapabla byggen?
Spoiler:
Visa
Bara att skaffa en Umik, ladda ner REW, ta fram lödkolven och sågen!
Frågor?
Inlägget är långt pga. sammanställning av omfattande mätningar men jag har också försökt att täcka in eventuella frågetecken för att inte informationen ska bli utspridd (som den ofta blir i långa trådar). Som jag skrev i Spinorama-tråden så känner jag mig färdig och ämnar jag ligga lågt med mätningar och Faktiskt ett bra tag. Så om frågor uppstår, - läs igen och kolla även rådata på FTP'n.
********************
Jag har lärt mig många gånger mer av detta projekt än 20 års sporadiskt läsande på Faktiskt och fått en mer verklighetsnära uppfattning. Ögonöppnare har varit att läsa I-ors inlägg och att mäta själv.
Allt gott,
Ps.
Som tidigare nämnt bör mätavstånd vara mer än en meter för att full effekt av diffraktionen från baffeln ska synas, vilket nästan inga mätningar på Faktiskt uppfyller. Det är ingen konst att via trial&error få till en hyfsat rak frekvenskurva på 30-60 cm avstånd i en vald riktning, så länge högtalaren är någorlunda vettig. Givetvis säger dessa mätningar ganska lite. Nedan är exempel på sådana som bara är med för att påvisa samstämmigheten med Ingvars (Teds pi60s) och Morellos mätningar på kort avstånd, men som alltså ger en avsevärt mer begränsad bild än de Spinorama-mätningar som här redovisas:
Fjärrfält kontra närfält
Nedan bild är från Floyd's Sound Reproduction och visar att man behöver mäta mellan 0,5-1,8 m ifrån för en liten tvåvägshögtalare. Jag har mätt många ggr mellan 90 cm och 200 cm och bedömer att över 1 m fungerar för mindre högtalare.
Spoiler:
Visa
Floyd Toole skrev:What is heard and measured in the near field is difficult to predict and not a reliable indicator of events in the far field.
Mätningarnas reliabilitet
Här är en uppdaterad jämförelse med andra mätningar, där jämförelsen mot Soundstages mätningar i NRC's ekofria kammare på 2 m avstånd indikerar god reliabilitet:
Spoiler:
Visa
Baffelstödet
Nedan bild kan vara en indikation på skillnaden i baffelstöd mellan olika modeller, samt skillnad mellan närfältsmätta i rum och fjärr-/frifältsmätta högtalare. Observera dock att väggplacerad högtalare ofta ger dippar vid ett par hundra Hz, så mätuppställningar är inte helt jämförbara. Även olika diskanter i olika årgångar kanske ger olika frekvensgång (?):
Spoiler:
Visa
)
