Den feta trevägaren (f18/f25/f32)

[Plymotonic]

På tal om CAT378 finns faktiskt ett annat Morel-element som jag har övervägt som mellanregister men inte tagit med i sammanställningen ovan. Någon som kan gissa vilket?

Gissar på någon 634-variant, måhända TSCM?


/ply

[I-or]

Är termisk påverkan på ljudet hos diskantelement ett reellt problem vid normalt lyssnade på vanlig musik. Är inte detta ett problem för PA anläggningar. Finns det studier som styrker att detta är ett hörbart problem vid normalt hobbylyssnande.
I min värld är hörbar distorsion vid normala lyssningsnivåer ett större reellt problem.

JM

Ja, som Keith Howard visar i artikeln som länkas till ovan, är effektkompression ett relativt litet problem i HiFi-sammanhang. Om man drar på ordentligt kommer man dock att erhålla små, men fullt hörbara, frekvensgångsförändringar några minuter in i låten. Långt innan detta inträffar har man dock THD om sådär 10 procent även för högre frekvenser, ofta dessutom med stora inslag av högre ordningar. Detta låter definitivt mycket illa.

[jonasp]

På tal om CAT378 finns faktiskt ett annat Morel-element som jag har övervägt som mellanregister men inte tagit med i sammanställningen ovan. Någon som kan gissa vilket?

Gissar på någon 634-variant, måhända TSCM?


/ply

Korrekt, TSCM634!

[jonasp]

Stort tack för bidraget i tråden I-or!

Återkommer som sagt med en liten sammanställning om slaglängd och var gränserna kan tänkas hamna.

[Calleberg]

Hur lägger man upp stepfiler på faktiskt?

[jonasp]

Funkar inte FTPn för dig?

[Bill50x]

Hur lägger man upp stepfiler på faktiskt?

Vad är en stepfil?

/ B

[Maarten]

Ok då herr Calleberg, lite slötid så (och var själv lite nyfiken och hade ändå mallarna klara):

Andraton; Vikt 1
Tredjeton; Vikt 3
Fjärdeton; Vikt 5
Femteton; Vikt 7

Övre diagrammet är logskala på y-axeln som tidigare.
Nedre är lin-skala, uppförstorad.

Har även lagt två klassiska diskanter som Morello omnämnt.

Diskanter-96db-2,3,4,5-deltoner.png (328.29 KiB) Visad 3354 gånger

Sb26cdc/adc ser i snitt bäst ut avseende distorsion även vid dessa lite högre ljudtryck, även om skillnaderna är små. CAT378 klart bäst om man kan dela högt.


Bra input I-or om kompression! Gör att vi inte suboptimerar.
Jonas m.fl, hur rankar vi de olika variablerna efter I-ors kommentar? 200 graders höjning av talspoletemperaturen ger 5 dB sänkning, från 20 grader till 100 grader ger 2,35 dB, men snitteffekterna är små.

[Calleberg]

Funkar inte FTPn för dig?

F@ck The Police?
Jag skojar, står säkert på förstasidan hur man gör antar jag.
Edit: Visst gjorde det det, men blir ingen stepfil idag, såg inte ut som det gick att göra samtidigt som man klipper gräs

[JM]

Ok då herr Calleberg, lite slötid så (och var själv lite nyfiken och hade ändå mallarna klara):

Andraton; Vikt 1
Tredjeton; Vikt 3
Fjärdeton; Vikt 5
Femteton; Vikt 7

Övre diagrammet är logskala på y-axeln som tidigare.
Nedre är lin-skala, uppförstorad.

Har även lagt två klassiska diskanter som Morello omnämnt.

Diskanter-96db-2,3,4,5-deltoner.png

Sb26cdc/adc ser i snitt bäst ut avseende distorsion även vid dessa lite högre ljudtryck, även om skillnaderna är små. CAT378 klart bäst om man kan dela högt.


Bra input I-or om kompression! Gör att vi inte suboptimerar.
Jonas m.fl, hur rankar vi de olika variablerna efter I-ors kommentar? 200 graders höjning av talspoletemperaturen ger 5 dB sänkning, från 20 grader till 100 grader ger 2,35 dB, men snitteffekterna är små.

Antar att viktningarna är relaterade till subjektivt upplevd distorsion.
Antag att alla led i ljudreproduktionen (inspelning, förförstärkare, slutsteg och högtalare) har hörbar distorsion - hur summeras dessa? Simpel addition? Bör de också vara viktade?

JM

[Morello]

Hur lägger man upp stepfiler på faktiskt?

Vad är en stepfil?

/ B

3D-data - ett generellt format som vilket som helst mekanik-CAD-system kan exportera.

https://en.wikipedia.org/wiki/ISO_10303-21

[petersteindl]

Ok då herr Calleberg, lite slötid så (och var själv lite nyfiken och hade ändå mallarna klara):

Andraton; Vikt 1
Tredjeton; Vikt 3
Fjärdeton; Vikt 5
Femteton; Vikt 7

Övre diagrammet är logskala på y-axeln som tidigare.
Nedre är lin-skala, uppförstorad.

Har även lagt två klassiska diskanter som Morello omnämnt.

Diskanter-96db-2,3,4,5-deltoner.png

Sb26cdc/adc ser i snitt bäst ut avseende distorsion även vid dessa lite högre ljudtryck, även om skillnaderna är små. CAT378 klart bäst om man kan dela högt.


Bra input I-or om kompression! Gör att vi inte suboptimerar.
Jonas m.fl, hur rankar vi de olika variablerna efter I-ors kommentar? 200 graders höjning av talspoletemperaturen ger 5 dB sänkning, från 20 grader till 100 grader ger 2,35 dB, men snitteffekterna är små.

Antar att viktningarna är relaterade till subjektivt upplevd distorsion.
Antag att alla led i ljudreproduktionen (inspelning, förförstärkare, slutsteg och högtalare) har hörbar distorsion - hur summeras dessa? Simpel addition? Bör de också vara viktade?

JM

Kvadratiskt medelvärde för varje respektive delton är normalt förfarande, men distorsioner kan även ta ut varandra beroende på deltonernas fas.

Mvh
Peter

[Calleberg]

Hur lägger man upp stepfiler på faktiskt?

Vad är en stepfil?

/ B

3D-data - ett generellt format som vilket som helst mekanik-CAD-system kan exportera.

https://en.wikipedia.org/wiki/ISO_10303-21

Så är det, men jag var visst lite för snabb när jag läste filändelsen det var STL jag tänkte ladda upp inte STP
Gräsklipparen pajade också, det går bra nu....

[jansch]

[quote="Maarten"]Ok då herr Calleberg, lite slötid så (och var själv lite nyfiken och hade ändå mallarna klara):

Andraton; Vikt 1
Tredjeton; Vikt 3
Fjärdeton; Vikt 5
Femteton; Vikt 7

................
[quote]


Personligen tycker jag "viktingen" inte speglar hörselns uppfattning, d v s hur vi uppfattar förvrängning av musik och musikinstruments karaktär.
2:a, 4:e, 8:e och 16:e tonen osv. förändrar inte karaktären på på musiken, det låter bara ljusare.
Alltså tillför man rena oktaver i musik/musikinstrument är alla tänkta harmonier oförvanskade, ungefär som att vrida på diskantkontrollen.

Tilför man "udda" toner som inte ingår i musikens harmoni (den dur eller moll musiken spelas i) låter det helt enkelt fel och "stickigt".

Enklast kan man få ett hum om skillnaden genom att spela rena oktaver på ett piano, spelar inte så stor roll om man väljer t.ex en oktav, två oktaver eller tre oktaver upp. Bra om man väljer två oktaver (4 tonen) upp så slipper man diskussionen om maskeringseffekt. Alltså melodistämma med båda händerna men med 2 oktavers skillnad.
Sedan väljer man att spela samma låt men använder istället 3:e tonen för högra handen. Om vänstra handen spelar i C-dur kommer högra handen spela i f-dur. Hur tycker man det låter då? Notera att vi lagt på 100% dist i båda fallen och att maskeringseffekten är utslagen p g a detta, den är dock till 3:e tonens fördel om den skulle påverka).

Jag vet att Ior inte håller med mej och att harmniska övertoner är lika illa (oavsett "jämn eller udda") som avses och maskerigseffekten styr att 2:a ton är snällare än 3:e ton.

Vad tycker du ? Prova!

Jag har gjort en mängd filer med olika övertonstillskott, tänkte sammantälla och presentera detta på faktiskt när jag får ork. Ior, kan vi avvakta med ännu en diskussion tills jag publicerat det?

[Johan_Lindroos]

Ok då herr Calleberg, lite slötid så (och var själv lite nyfiken och hade ändå mallarna klara):

Andraton; Vikt 1
Tredjeton; Vikt 3
Fjärdeton; Vikt 5
Femteton; Vikt 7

................

Personligen tycker jag "viktingen" inte speglar hörselns uppfattning, d v s hur vi uppfattar förvrängning av musik och musikinstruments karaktär.
2:a, 4:e, 8:e och 16:e tonen osv. förändrar inte karaktären på på musiken, det låter bara ljusare.
Alltså tillför man rena oktaver i musik/musikinstrument är alla tänkta harmonier oförvanskade, ungefär som att vrida på diskantkontrollen.

Tilför man "udda" toner som inte ingår i musikens harmoni (den dur eller moll musiken spelas i) låter det helt enkelt fel och "stickigt".

Enklast kan man få ett hum om skillnaden genom att spela rena oktaver på ett piano, spelar inte så stor roll om man väljer t.ex en oktav, två oktaver eller tre oktaver upp. Bra om man väljer två oktaver (4 tonen) upp så slipper man diskussionen om maskeringseffekt. Alltså melodistämma med båda händerna men med 2 oktavers skillnad.
Sedan väljer man att spela samma låt men använder istället 3:e tonen för högra handen. Om vänstra handen spelar i C-dur kommer högra handen spela i f-dur. Hur tycker man det låter då? Notera att vi lagt på 100% dist i båda fallen och att maskeringseffekten är utslagen p g a detta, den är dock till 3:e tonens fördel om den skulle påverka).

Jag vet att Ior inte håller med mej och att harmniska övertoner är lika illa (oavsett "jämn eller udda") som avses och maskerigseffekten styr att 2:a ton är snällare än 3:e ton.

Vad tycker du ? Prova!

Jag har gjort en mängd filer med olika övertonstillskott, tänkte sammantälla och presentera detta på faktiskt när jag får ork. Ior, kan vi avvakta med ännu en diskussion tills jag publicerat det?

Men... Tycker du inte att det låter "gröt" med mer dist? Bara ljusare? Så fort det distar tycker jag det låter grötigare och inget jag vill ha. Du får tänka på att det inte bara är ett instrument med dess övertoner, intermodulationstonsdistorsion uppstår med andra instrument (som spelar andra toner) med grötigt ljud som följd. Sammanställ gärna dina ljudfiler och presentera.

[jonasp]

Bra input I-or om kompression! Gör att vi inte suboptimerar.
Jonas m.fl, hur rankar vi de olika variablerna efter I-ors kommentar? 200 graders höjning av talspoletemperaturen ger 5 dB sänkning, från 20 grader till 100 grader ger 2,35 dB, men snitteffekterna är små.

Jag tänkte att bara ranka alla diskanterna som är relevanta efter respektive variabel så får vi se vad det ger. Återkommer ikväll i tråden då jag är på resande fot idag!

[Maarten]

Ser fram emot fortsättningen Jonas!
En fundering jag har, utifrån vad som framkommit hittills, är att vikta termisk kompression i diskanten mycket lågt, samt vikta spridning och distorsion många ggr högre. Eftersom distorsionsvärdena är förvånansvärt likvärdiga för flertalet diskanter när man normaliserar för ljudtryck (96 dB), så återstår (utöver Vd) spridning som en avgörande variabel. Där är det heller inte är några jätteskillnader, dock mer betydelsefulla än termisk kompression.

Det kan bli så att det avgörande blir utformning av WG (både av spridnings- och distorsionsskäl) samt pris. Men det återstår att se.

(Rankning utifrån spridning, distorsion, kompression och max ljudtrycksförmåga blir missledande tycker jag, eftersom variablerna har så olika betydelse. Helst viktning eller i annat fall exkludering av variabler blir mer rättvisande).


*************

Jansch, ingen aning men spontan håller jag med Johan att allt distorsion beslöjar eller grusar ner musiken.
Men det är mycket enkelt att ändra viktning:

Andraton; Vikt 1
Tredjeton; Vikt 3
Fjärdeton; Vikt 1
Femteton; Vikt 5

Gör ingen större skillnad. I nedan bild är 2905-9700 medtagen också (hade med 2905-9900 i föregående bild).

Diskanter-96db-2,3,4,5--annanviktdeltoner.png (177.4 KiB) Visad 3125 gånger

[I-or]

Det är inte direkt någon extrem idé att vikta oljudspotentialen efter ordningstalet, något som har gjorts i allehanda sammanhang i sådär 4 decennier. Det är nog bäst att låta viktningen motsvara ungefär (n/2)^3, d.v.s. ca 16 ggr för femtetonen, även om andra vikter förekommer.

Runt hela detta komplicerade område finns dock ingen solid vetenskap och vi behöver betydligt bättre modeller för hur olinjäriteter uppfattas perceptuellt, vilka innefattar både maskering och hörselns inneboende olinjäriteter. Tills sådana modeller står till buds får vi hålla till godo med övertonsviktning, vilket är betydligt bättre än klassisk THD för perceptuell utvärdering av förvrängning.

Som Johan redan har poängterat har de harmoniska strukturerna ingenting med hörbarheten för musiksignaler att göra eftersom det är intermodulationsprodukter som är problemet här, något som det råder vetenskaplig konsensus om sedan mycket länge.

Min egen uppfattning av oljuden från olinjäriteter handlar mest om grötighet, matthet, disighet, grusighet, hårdhet och klanglig ljushet. Allt detta beror av ordningstalet, där lägre ordningar låter grötigt, matt, kompakt, medan högre ordningar, t.ex. klippning, låter hårt och ljust. Man behöver heller inte titta på toner från tolvtonsskalan här, eftersom även disharmoniska instrument som trummor och slagverk uppfattas precis likadant.

[JM]

Denna Bruel & Kjaer video visar till viss del hur av olika distorsioner är hörbara relativt maskering och hur viktningen av vissa fysikaliska distorsioner bör ske för att mer spegla psykologiska och fysiologiska dimensionen.
Är tveksam till att använda sones skalan.

https://www.youtube.com/watch?time_cont ... =emb_title

Sone skalan är baserad på ordinal data men här insatt i ett sammanhang där den betraktas som en parameter som uppfyller kvotskalans alla kriterier.
Nollan ligger vid 40 db och varje steg innebär en fördubbling av upplevd loudness. Tyvärr går det inte att påstå att 4 gånger så starkt upplevd loudness motsvarar två steg på sone skalan.

https://en.wikipedia.org/wiki/Sone


JM

[I-or]

Ja, det finns sedan ett par decennier massor av utrustning som påstås vara effektivare än traditionell utvärdering av olinjäriteter i frekvensdomänen. En del gör en stor sak av analys i tidsdomänen, medan andra utnyttjar olika maskeringskurvor i frekvensdomänen. Jag sett massor av liknande enheter när krämarna försökte sälja sin dyra utrustning för kvalitetskontroll på produktionslinor.

Tyvärr är dock det sista steget i perceptuell förståelse alldeles för omfattande för att någon ska tycka att det är värt att ta rent kommersiellt. Den testning som sker idag är mest till för att inte rena skräpprodukter ska passera ut till kund och det är bara audiofiler som gnäller över lite fjösdistorsion i alla fall. De flesta audiofiler skulle dessutom bli förskräckta över hur stora toleransintervallen oftast är och att man med lite otur kan få ganska svagpresterande enheter på halsen.

I just detta projekt har vi förstås endast mätningar av K2-K5 att tillgå och får nöja oss med det, men man bör inse att även detta räcker långt om man ser till att vikta komponenterna på ett vettigt sätt.

[jansch]

[color=#0040FF]

Ok då herr Calleberg, lite slötid så (och var själv lite nyfiken och hade ändå mallarna klara):

Andraton; Vikt 1
Tredjeton; Vikt 3
Fjärdeton; Vikt 5
Femteton; Vikt 7

................

Men... Tycker du inte att det låter "gröt" med mer dist? Bara ljusare? Så fort det distar tycker jag det låter grötigare och inget jag vill ha. Du får tänka på att det inte bara är ett instrument med dess övertoner, intermodulationstonsdistorsion uppstår med andra instrument (som spelar andra toner) med grötigt ljud som följd. Sammanställ gärna dina ljudfiler och presentera.

Johan,
Jag började intressera mej för detta lite djupare för sådär 4-5 år sedan men i år tänkte jag att jag skulle få till lite mer "vetenskapliga" belägg.
Hittills har jag testat att göra ungefär som jag beskrev i inlägget. D v s spelat in korta musiksnuttar på flygeln med t.ex 2:a ton = 1 oktav upp och mixat ihop detta med min valda grundinspelning. Helt enkelt mixat 2 kanaler med önskad "viktning", t.ex 1%, 3%, 10% eller 100% tillskott av "oktaven".

Detta sätt har stora brister då:
- flygeln är tempererad, oktaven stämmer inte helt matematiskt vilket man kan anta att distorsion är, alltså har ett exakt 2 till 1 förhållande osv.
- ej fasriktigt. Fasen går inte att "hålla i styr". Felen blir stora. flera 1000 grader, även om man kan flytta starten (fas/tid) på inspelningen.
- Även om flygeln klangligt låter lika över alla tangenter har varje tangent unikt frekvensspektra. Detta medför att resulterande "distorsion" kanske varierar över övertonsregistret med sådär 1 till 100% även om medelvärdet väljs till 2%.
- Även om man försöker att hålla jämn ljudnivå varierar ljudtrycket med ca 3 - 5 dB under inspelningen.
- mm

Sammantaget alltså inte direkt "vetenskapligt" men man få ett hum om hur det låter.

Vad jag måste göra för att minimera felkällor är att göra en grundinspelning och göra kopia på en annan kanal. Därefter använda "pitch" och eller "octaver" plugin föratt simulera önskad överton. Därefter mixa denna med grundinspelningen.

PROBLEMET ÄR att jag inte hittar någon "pich" plugin till min inspelningsprogramvara som räcker till..
Vet du eller någon annan om det finns en pitch plugin som når en oktav? Helst "free download"

[I-or]

Den typen av utvärdering är tyvärr inte relevant, då den endast tar hänsyn till de i sammanhanget förhållandevis harmlösa harmoniska produkterna och inte de svårt illaljudande intermodulationsprodukterna.

Man bör istället helst skapa sig lämpliga olinjäriteter i t.ex. Matlab som man applicerar på ljudfiler, vilka sedan avlyssnas. Antingen skapar man olinjäriteter ur direkta matematiska samband, eller så går man den mer avancerade vägen och bygger en olinjär modell av en högtalare och får på så sätt med betydligt mer verklighetsnära otrevligheter. Alternativt lyssnar man på ett system med olika grad av olinjära förlopp och korrelerar detta med uppmätta harmoniska komponenter. Endast på liknande sätt kan man få en god uppfattning om hur musiksignaler påverkas.

[jonasp]

Då gör vi en ansats till analys för att förså hur begränsande x-max är. Jag noterar att i mitt datablad av SB26ADC står x-max 0,6 mm. Detta stämmer med talspolens höjd och gapets höjs (2,5 mm resp 1,3 mm), så jag har använt denna data. Tror vi tidigare talat om x-max 0,5 mm, eller så är jag yr i mösshållaren. Nå, jag valde nu att jämföra T34B, T25A, SB26ADC samt CAT378. Detta är primärt till för att visa värdet av Vd hos diskanterna. Jag har även angett maximal effekt till 1000 W. Kanske... en smula väl tilltaget, eller kanske inte. Morel anger ju att diskanten tål 1000 W (10 ms) så varför inte?

Diskanterna är:
Bliesma T34B - orange
Bliesma T25A - ljusblå
Sb acoustics SB26ADC - grå
Morel CAT378 - gulaktig

tweet_3w_MOL_xmax_1kw.png (13.33 KiB) Visad 2938 gånger

Bliesma T34 är effektbegränsad från 2300 Hz och uppåt (med 1 kW på talspolen) och når då ca 127,1 dB.
Bliesma T25A kommer på ett sätt förvånansvärt nära med 122,6 dB från 4200 Hz. Vid 2300 Hz faller nivån till 112 dB.
SB26ADC är i kraft av sin något längre slaglängd faktiskt mer dynamiskt kapabel vid 2300 Hz - 113,6 dB - men är sedan effektbegränsad.
CAT378 är lite mer komplicerad att beskriva. Vid 2300 Hz når den 98,6 dB innan slaglängden (om ynka 0,1 mm) tar slut. Kanske kan vi anse att vågguiden ger denna 3-6 dB extra i området 2-5 kHz. Det räcker dock inte på långa vägar för att komma ikapp de andra.

Notera nu att jag inte tror att någon av dessa diskanter skulle låta särskilt bra om de utsätts för 1000 W kortvarigt. Jag har som sagt testat diskanter upp till 600 W pulsat (effekt i 8 ohm, dvs diskanten utsätts för 1 kW i vissa fall). Samtidigt - en bra diskant vare sig bottnar eller uppvisar lavindistorsion vid de här nivåerna! Nedan är ett exempel på en Morel ET448 som får smaka på 62 V (dvs 480,5 W i 8 Ohm):

et448_62V_dist.png (26.32 KiB) Visad 2938 gånger

[jonasp]

Ser fram emot fortsättningen Jonas!
En fundering jag har, utifrån vad som framkommit hittills, är att vikta termisk kompression i diskanten mycket lågt, samt vikta spridning och distorsion många ggr högre. Eftersom distorsionsvärdena är förvånansvärt likvärdiga för flertalet diskanter när man normaliserar för ljudtryck (96 dB), så återstår (utöver Vd) spridning som en avgörande variabel. Där är det heller inte är några jätteskillnader, dock mer betydelsefulla än termisk kompression.

Det kan bli så att det avgörande blir utformning av WG (både av spridnings- och distorsionsskäl) samt pris. Men det återstår att se.

(Rankning utifrån spridning, distorsion, kompression och max ljudtrycksförmåga blir missledande tycker jag, eftersom variablerna har så olika betydelse. Helst viktning eller i annat fall exkludering av variabler blir mer rättvisande).

Jag kan både hålla med men vill samtidigt inbjuda till ett annat tankesätt. Du vill vikta upp distorsionen hos diskanterna i en rankning. Samtidigt ser vi att även när vi viktar är det bästa alternativen svåra att skilja åt. Då undrar jag varför vi alls ska ranka dem distorsionsmässigt överhuvudtaget - vore det inte rimligare att istället fokusera på parametrar som faktiskt är utslagsgivande? T ex maximal ljudtrycksförmåga, känslighet, spridning och pris?

Jag är mycket tveksam till att vågledare blir avgörande ur ett distorsionsperspektiv. Om man nu besrtämmer sig för att förse diskanterna med vågledare torde samtliga dra ungefär lika mycket nytta av det, förutom de som redan är försedda med vågledare. Fast de är nog lite ute ur matchen ändå, åtminstone CAT378 (för kort x-max).

När vi nu pratar om vågledare: det finns färdiga lösningar att tillgå till T25A, T34B, SB26ADC om jag inte missminner mig. (Vilken slump! )

Men nu pratar vi som vanligt om en massa saker igen. Det är iofs trevligt. Men är det någon mer diskant jag borde trolla in i den dynamiska jämförelsen?

[jonasp]

Här samma sammanställning som ovan med maxgränsen ändrad till 250W:

Diskanterna är:
Bliesma T34B - orange
Bliesma T25A - ljusblå
Sb acoustics SB26ADC - grå
Morel CAT378 - gulaktig

tweet_3w_MOL_xmax_250w.png (12.16 KiB) Visad 2924 gånger

[jansch]

Den typen av utvärdering är tyvärr inte relevant, då den endast tar hänsyn till de i sammanhanget förhållandevis harmlösa harmoniska produkterna och inte de svårt illaljudande intermodulationsprodukterna.

Man bör istället helst skapa sig lämpliga olinjäriteter i t.ex. Matlab som man applicerar på ljudfiler, vilka sedan avlyssnas. Antingen skapar man olinjäriteter ur direkta matematiska samband, eller så går man den mer avancerade vägen och bygger en olinjär modell av en högtalare och får på så sätt med betydligt mer verklighetsnära otrevligheter. Alternativt lyssnar man på ett system med olika grad av olinjära förlopp och korrelerar detta med uppmätta harmoniska komponenter. Endast på liknande sätt kan man få en god uppfattning om hur musiksignaler påverkas.

Som vanligt måste man först ha ett specat mål och därefter sätta upp en testplattform/procedur som kan uppfylla/bidra till målet. Det har jag gjort.

Mitt mål är att klangilgt jämföra "jämna" harmoniska övertoner (distorsion) med "udda". I detta fall utifrån ett musikaliskt perpektiv, d v s med jämna menar jag övertoner som bygger på rena oktaver (2:a, 4:e, 8:e, 16:e osv.) med udda (3:e, 5:e, 6:e, 7:e osv.).
Det jag har kommit fram till med mina enkla tester hittills är att de jämna är ganska harmlösa, därmot liknar de udda IM dist då de tillför negativ karaktär, d v s toner som inte harmonierar med musiken. (Borde kanske poängtera att även "udda" övertoner kan i undantagsfall tillföra harmoni och att IM normalt även innehåller harmoniska toner. - det är komplext!)

OM det är så kan man vidare fundera på om den olijäritet som skapar 2:a, 4:e, osv toner ger en musikaliskt mer harmlös IM än olijäritet som skapar 3:e, 5:e osv övertoner.
JAG tror inte det. Med tanke på musikinstruments komplexa frekvensspektra är det mer sannolikt att IM kan ses som en bred "matta av summa/skillnadstoner" utan något specifikt spektra. Eller grovt uttrykt - IM är lika illa oavsett hur olijäriteten ser ut.

Mitt antagande blir då att om det finns en klanglig skillnad på "jämn" respektive "udda" harmonisk distorsion kommer inte IM påverka resultatet.

[eljulio]

Hur ska man som lekman förstå dessa kurvor? Högre "dB-tålighet" bättre diskant eller vad?

[I-or]

Som jag var inne på ovan bör man ta skillnader i maxeffekt med ett par skopor salt eftersom de oftast handlar om hur konservativ tillverkaren är i sin specifikation. Enheter med liknande uppbyggnad har också en liknande effekttålighet och det finns ingen magi här heller. Visst kan tillverkningsprocesserna och de material som utnyttjas vara något bättre i vissa fall, men när det handlar om högkvalitetstillverkare så är det definitivt inte en faktor 10 som skiljer.

När det gäller distorsion är det en mycket bättre idé att titta på jämnhet i kurvorna än medelvärden. Det är eventuella, någorlunda bredbandiga, toppar i den övertonsvägda distorsionen som blir dimensionerande snarare än ovägd medel-THD och maxeffekt.

[jonasp]

Som jag var inne på ovan bör man ta skillnader i maxeffekt med ett par skopor salt eftersom de oftast handlar om hur konservativ tillverkaren är i sin specifikation. Enheter med liknande uppbyggnad har också en liknande effekttålighet och det finns ingen magi här heller. Visst kan tillverkningsprocesserna och de material som utnyttjas vara något bättre i vissa fall, men när det handlar om högkvalitetstillverkare så är det definitivt inte en faktor 10 som skiljer.

Nu tror jag inte att I-or tror det men förtydligar ändå: syftet med kurvorna ovan är alltså inte att reda ut effekttålighet, utan att ta reda på hur stor inverkan den linjära slaglängden har på den dynamiska effettålighet. Det är därför jag använt så enorma effekter - den verkliga, kontinuerliga effekttåligheten hos ovanstående element är alltså bara en bråkdel av 250 W, sannolikt under en tiondel. Vilket inte är något problem eftersom lyssning med starka ljudtryck kommer att ske med signaler som har hög toppfaktor. Notera att många bättre diskanter hanterar kortvariga effekttoppar om 250W förvånansvärt bra.

Reducerar jag effekten i jämförelsen kommer inte slaglängden längre att vara utslagsgivande utan endast känsligheten. Det var därför jag valde 1000 W och 250 W.

När det gäller distorsion är det en mycket bättre idé att titta på jämnhet i kurvorna än medelvärden. Det är eventuella, någorlunda bredbandiga, toppar i den övertonsvägda distorsionen som blir dimensionerande snarare än ovägd medel-THD och maxeffekt.

Gör man så blir iallafall i mina ögon SB26ADC, T25A och T34B mycket svåra att skilja åt i området 2-20 kHz. Återigen tror jag att det bland dessa diskanter är andra parametrar än distorsionen som är avgörande då de är så lika.

CAT378, BC25TG kan vi sortera bort med ledning av slaglängd. Scan-Speak och Wavecor kan vi sortera bort med ledning av distorsion. Vi är tillbaka på trion SB26ADC, T34B och T25A enligt min mening. Synpunkter?

[Calleberg]

Ja, varför får T34-A inte vara med och leka?