Intressanta hypoteser, men så är det inte. Jag har nog inte varit tillräckligt tydlig ovan: Yamaha har helt korrekt, liksom i det närmaste hela den övriga audiovärlden, insett att s.k. isotermisering är en kontraproduktiv lösning. Man måste förstå att en verkningsfull lösning för volymminskning av akustiska kaviteter för en given verkningsgrad alternativt verkningsgradsökning för en given kavitetsvolym
är värd miljardbelopp i dollar per år idag. Alla vill ha massor av kräm ur små volymer. Området är därför väl beforskat sedan 70-talet. Forskningsinsatserna har bara blivit större med tiden och jag har även för egen del för ca 15 år sedan deltagit i ganska omfattande studier av denna typ. Dock har framgångarna för samtliga projekt varit begränsade eftersom moder natur gärna sätter krokben för eleganta idéer.
För de som inte har följt med citerar jag mig själv:
I-or skrev:Ja, den virtuella volymökningen är klart märkbar om än i sammanhanget begränsad* som jag skriver ovan. Problemet är förlusterna, verkningsgraden blir lidande och det blir mycket "billigare" effektmässigt om man bara ekvaliserar responsen istället.
Annorlunda uttryckt, tittar man bara på spänningskänsligheten så kan man förstås spela djupare med isotermiserande material i kaviteten. Utgår man istället från verkningsgradsresponsen, vilket är betydligt vettigare ur ett systemperspektiv, så framgår det att man p.g.a. stora poroakustiska förluster måste "elda upp" massor av effekt för att få till denna ganska beskedliga förbättring. Detta är ganska lätt att visa rent modelleringsmässigt och dessutom har en australiensare skrivit en doktorsavhandling om något hundratal sidor i just detta ämne, där han eftertryckligen visar att de poroakustiska förlusterna blir alltför stora.
Slutsatsen blir att isotermisering i praktiken är ineffektivt.
Lite grand om några olika alternativ för virtuell volymökning:
I-or skrev:Om man vill få till en virtuell volymökning finns tre principiellt olika möjligheter:
1. Isotermisering. Med fibrösa material i lådan kan man erhålla en termisk utjämning, vilket leder till att man åtminstone delvis lämnar de adiabatiska förhållanden som råder i luftkaviteten. En specifik nackdel är att metoden inte är speciellt verkningsfull, med en maximal praktisk volymökning om ca 30 % och i många fall kanske endast 20 %.
2. Adsorption (ej att förväxla med absorption) m.h.a. material som t.ex. aktivt kol som kan ha mikroporer motsvarande 1000-tals kvadratmeter per gram
. Luften "luras" in i alla porer och den motsvarande volymökningen kan vara flera hundra procent. En svårighet är att hantera fukt som lätt "proppar igen" porerna. KEF har gjort en del forskning på området, vilken sedermera även utvecklades av bl.a. Nokia för användning i mobiltelefoner (blev aldrig någonting i praktiken, se nedan).
3. Helium som ersättare av kavitetsluften. Helium har oerhört märkliga egenskaper med negativ s.k. Joule-Thomson-koefficient, vilket innebär att gasen blir kallare när den komprimeras
. Volymökningen kan bli flera hundra procent, men heliumatomen är pytteliten och är därför i princip omöjlig att innesluta någon längre tid. Cerwin Vega patenterade i slutet av sjuttiotalet en teknik med helium inneslutet i en bälg för volymökning i basreflexlådor (faktiskt t.o.m. produktifierad i form av modellen S1) och diverse mer eller mindre vilda idéer om små inbyggda heliumfabriker i högtalarna för ersättning av förrymd gas har också presenterats.
Metoderna ovan fungerar ganska väl om man kan hantera deras begränsningar, problemet är bara att de i praktiken i samtliga fall leder till kraftigt ökade förluster (möjligen heliumlösningen undantagen, detta beror på bälgens utformning), vilka mer än väl prestandamässigt kostar betydligt mer än de smakar. Detta gäller såväl för slutna lådor som för basreflexdito och speciellt i basreflexfallet med dess resonanta - och därmed extra förlustkänsliga - natur är det ej att rekommendera.
Och slutligen la pièce de résistance: Putlands
doktorsavhandling om "fluffning" (Ja, ni läste rätt, någon har de facto doktorerat inom detta område
) :
https://hal.science/tel-01546159/document. Eftersom jag av erfarenhet vet att snart sagt ingen kommer att läsa avhandlingen (godbitarna börjar på sidan 151, Simulation of a fiber-filled bass enclosure) så kommer här en sammanfattning så kärnfull att inte ens den lataste faktisktian kan avstå:
"While the addition of fiber increases the output at infrasonic frequencies, it reduces the output in the bass rolloff region and does not lower the 3 dB rolloff frequency; this conclusion applies not only to the overall effect of the fiber, but also to its thermal capacity alone."
