Moderator: Redaktörer
I-or skrev:Man sitter tyvärr fast i ett teoretiskt skruvstäd eftersom distorsionen ökar snabbt när varvtalet är för lågt och turbulensbruset ökar snabbt när varvtalet är för högt. I praktiken får man hålla sig till frekvenser under ca 20 Hz och dessutom acceptera ett visst brus. Det bör dock vara möjligt att reducera både brus och distorsion via en bandpasslösning, men lösningen blir extremt utrymmeskrävande.
Det är betydligt vettigare att konstruera slutna lådor med många och/eller stora konventionella baselement och utnyttja rumsstödet om man vill generera höga ljudtrycksnivåer vid 7-8 Hz eller så (varför man nu skulle vilja göra det, då det i praktiken inte finns något att lyssna på vid så låga frekvenser). T.ex. två BMS 18N862 räcker bra för infraändamål i ett normalstort rum, även om skillnaderna för så låga frekvenser blir mycket stora beroende på om rummet är tätt eller inte.
RogerGustavsson skrev:Eminent Technology har haft rotary woofers i över 20 år, http://www.rotarywoofer.com/
steveo1234 skrev:
Med hjälp av BEQ-Designer så har praktiskt taget alla filmer (och koncerter på dvd/bluray/streaming) rak tonkurva ner till ett fåtal hertz. Bara ett tips :p
I-or skrev:steveo1234 skrev:
Med hjälp av BEQ-Designer så har praktiskt taget alla filmer (och koncerter på dvd/bluray/streaming) rak tonkurva ner till ett fåtal hertz. Bara ett tips :p
Ja, med ekvalisering kan man självklart alltid erhålla den frekvensmässiga balans som man önskar och det krävs ingen speciell mjukvara för detta. I just detta fall behöver man dels baskapacitet och dels ett bra öra för vad som bör vara där eller inte, men med BEQ-designer har någon okänd person höftat helt godtyckligt utan kännedom om någonting, egentligen. Detta var naturligtvis inte vad film- eller musikskaparna hade tänkt sig eftersom lågfrekvensområdet kan inbegripa allt ifrån svårartade problem med inspelningsutrustningen till störningar emanerande från ventilationsanläggningar, vindbrus, stora motorer m.m. Det är också fullt möjligt att högpassfiltreringen är omotiverad och att det faktiskt går att återställa lågfrekvent nyttoinformation.
Nu inställer sig ett flertal frågor:
1. Var ligger brus-/störnivån efter den ofta gigantiska förstärkningen, d.v.s. är det du lyssnar på signal eller störningar?
2. Var ligger hörseltröskeln vid exempelvis 2 Hz?
3. Hur bör avrullningen se ut för att återspegla verkliga eller ljudkvalitetsmässigt optimala förhållanden?
4. Är det du lyssnar på relaterat till fono-/videogramsignalen eller handlar det om distorsion från återgivningsutrustningen?
(Ovanstående är retoriska frågor som förstås inte behöver besvaras.)
I-or skrev:"Rak kurva" är ett begrepp som hör hemma när det gäller frekvensgång, vilket är en viktig egenskap för återgivningssystemet. Att sikta på konstant frekvensspektrum ut från anläggningen är minst sagt konstigt, då frekvensinnehållet i fonogram och videogram ser totalt olika ut i olika sammanhang. Ett lugnare drama kommer t.ex. att ha ett nästan obefintligt infrainnehåll medan en actionbrakare har höga signalnivåer för låga frekvenser och det finns alla varianter däremellan. Det går heller inte att veta hur frekvensinnehållet "ska" se ut i actionbrakaren. Ofta hänvisas det till att frekvensspektrum tyder på att signalerna är högpassfiltrerade, men dels är detta ett medvetet val av ljudteknikerna och dels finns det inget sätt att säkert veta hur signalen "borde" se ut. För musik faller signalnivåerna snabbt under ca 40 Hz i de flesta fall även utan onödig högpassfiltrering och det är nästan enbart synthar och stora kyrkorglar som kan skapa ljudtrycksnivåer av någon dignitet här. Även för explosioner och diverse miljöljud finns ganska distinkta undre gränsfrekvenser, vilka kan vara relativt höga. Att förstärka upp frekvensspektrum till "rak kurva" låter därför nästan alltid totalkonstigt (detta gäller även om man utnyttjar max peak hold-funktion vid spektralanalysen till skillnad från Leq, då det blir katastrofalt felaktigt).
Dessutom, när du skriver "rak kurva" antar jag att detta gäller för frekvensspektrum analyserat med konstant absolut bandbredd till skillnad från konstant relativ bandbredd (smalband respektive tersband). Skillnaden för en brusartad signal (d.v.s. i princip allt som inte är tonalt) blir +3 dB/oktav med konstant relativ bandbredd som bättre avspeglar hur hörseln fungerar.
Det finns inget mät-/analysmässigt sätt att veta hur det hela bör se ut utan man hamnar direkt i en subjektiv sörja, där man naturligtvis kan föredra det ena eller det andra. Jag har när BEQ-Designer kom på tapeten tagit del av de kriterier som används vid inställningar för BEQ-Designer och även om man ibland försöker ge intryck av någonting annat så är dessa är totalt subjektiva, vilket förstås ändå kan ge ett bra resultat för den som uppskattar massor av infrabas. Det handlar alltså om en sorts remasteringfilter för film, men som tur är utan att man komprimerar sönder ljudspåren (mer än de redan har komprimerats, vilket är en hel del).
Vid 7 Hz kan man med ett kapabelt system, förutsatt att man inte har otur med rummet, överskrida hörseltröskeln om ca 95 dB utan att det man faktiskt hör är andratonsdistorsion vid 14 Hz eller tredjetonsdistorsion vid 21 Hz även om det är lätt att lura sig här. Detta kommer dock garanterat inte att vara fallet vid 2 Hz. För riktigt låga frekvenser kan man se det som att man sitter inuti en basreflexlåda, där Helmholtzresonansen som beror på rumsvolym och läckagevägar, avgör den undre (hörbara) gränsfrekvensen och inte ens ett superkapabelt system kan påverka detta.
I-or skrev:Det är förstås kul att skrämma försökspersonerna, men hur tror du att dina försökspersoner detekterar ljuden om de inte överstiger hörseltröskeln? Det handlar inte om känseln, vilken är långt mindre känslig.
För övrigt har jag förstås många gånger lyssnat på infraljudskapabla system i olika sammanhang, både med fonogram och videogram, och har dessutom ovan beskrivit hur infraljud uppfattas.
Att du föredrar extremt påtaglig infrabas står fullständigt klart, men som skrivet var handlar frågeställningen inte om detta utan om vilka intentioner filmskaparna hade vid produktionen. Ljudeffekter är förstås just detta och ger därför större spelrum för egna experiment, men i musiksammanhang skulle jag kraftigt avråda från massor av extra låg- och infrabas.
paa skrev:Jag har varit in i ett sågverk där flisen från flishuggen transporterades bort via en vibrotransportör som hade nedstyrningsplåtar på sidorna som nästan bildade ett gigantiskt bashorn. Den vibrerade med ca 6-7 Hz och det skapade mest ett kraftigt tryck över bröstkorgen och dörren in till undervåningen skakade våldsamt när man skulle öppna den. Det är ingen upplevelse som ett par hörlurar kan återge.
JM skrev:Bröstkorgsresonansen ligger vanligen mellan 40 - 60 Hz beroende på individen storlek. Över 140 dB spricker lungorna enligt NASA. Lättare att initiera hos kvinnor än män. Initialt upplever kvinnorna resonansen positivt vid betydligt lägre ljudtryck.
JM
steveo1234 skrev:JM skrev:Bröstkorgsresonansen ligger vanligen mellan 40 - 60 Hz beroende på individen storlek. Över 140 dB spricker lungorna enligt NASA. Lättare att initiera hos kvinnor än män. Initialt upplever kvinnorna resonansen positivt vid betydligt lägre ljudtryck.
JM
Det är ju uppenbart felaktigt. Annars hade vi haft en tusental epa-traktorförare som dött....
RogerGustavsson skrev:steveo1234 skrev:JM skrev:Bröstkorgsresonansen ligger vanligen mellan 40 - 60 Hz beroende på individen storlek. Över 140 dB spricker lungorna enligt NASA. Lättare att initiera hos kvinnor än män. Initialt upplever kvinnorna resonansen positivt vid betydligt lägre ljudtryck.
JM
Det är ju uppenbart felaktigt. Annars hade vi haft en tusental epa-traktorförare som dött....
Knappast några 140 dB i epa-traktorerna.
I-or skrev:Vi känner alltså luftljudvågorna med kroppen först vid långt högre ljudtrycksnivåer än för hörseln. Detta bör vara självklart för alla som har tänkt igenom det hela och dessutom kanske t.o.m. har tagit del av forskning inom området. Även om försökspersonerna anser att de inte hör något så är det med största sannolikhet precis det som de gör även om situationen är så ovan att de inte riktigt kan avgöra var sinnesintrycken kommer ifrån.
Om man vill leda i bevis att detektionen sker genom att man på något sätt känner vibrationerna i golvet eller liknande så måste man först säkerställa att ljudtrycksnivån ligger under hörseltröskeln vid grundtonen och dess multipler. Här är det inte omöjligt att strukturella resonanser kraftigt förstärker känselintrycken med sådär 20 dB. Även med ett högkapabelt system med försumbar distorsion är det dock fullt möjligt att rummet uppträder kraftigt olinjärt (d.v.s. distorderar) och därmed överskrider hörseltröskeln vid t.ex. 14 Hz även om grundtonen i sig är ohörbar vid 7 Hz.
Här krävs det mätningar för att komma vidare istället för att bara hypotetisera kring någon sorts okända effekter. Extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis.
JM skrev:Bröstkorgsresonansen ligger vanligen mellan 40 - 60 Hz beroende på individen storlek. Över 140 dB spricker lungorna enligt NASA. Lättare att initiera hos kvinnor än män. Initialt upplever kvinnorna resonansen positivt vid betydligt lägre ljudtryck.
JM
I-or skrev:Allra först måste man mäta ljudtrycksnivån i lyssningspositionen med adekvat utrustning (som har konstant frekvensgång ned till 3-4 Hz eller så). Sedan säkerställer man att hörseldetektion inte är möjlig genom en ljudtrycksnivå om 93 dB vid 7 Hz, vilket är strax under den lägsta publicerade hörseltröskeln för högkänsliga personer: https://www.researchgate.net/publication/8436733_Hearing_at_low_and_infrasonic_frequencies.
Naturligtvis måste även distorsionen emanerande från utrustning och rum ligga under hörseltröskeln för högkänsliga personer. Det handlar här om 75 dB vid 14 Hz och 60 dB vid 21 Hz. Detta motsvarar ca 13 % andratonsdistorsion och 2 % tredjetonsdistorsion, vilket kan vara svårt att uppnå. Övriga störningar eller brus måste förstås också ligga under hörseltröskeln.
Om försökspersonerna fortfarande uppfattar signalen i ett statistiskt kontrollerat blindtest så handlar det om något annat, med största sannolikhet vibrationer i golvet, vilka man förstås kan mäta med en lämplig accelerometer.
I-or skrev:Den undre gränsfrekvensen om 3-4 Hz gäller för mätutrustningen om man är ute efter att ta reda på vad intrycken beror på, luftljud eller golvvibrationer. Man bör ha klart för sig att de taktila effekterna av ljudvågor i luft ofta är mycket överdrivna. Detta framgår inte minst i den länkade rapporten ovan (figur 8 ), där man har mätt hörseltröskeln med både högtalare och hörlurar med försumbara skillnader. Dock kvarstår förstås möjligheten till ren vibrationsdetektion.
De ingående överföringsfunktionerna är huvudsakligen linjära för ett ett kapabelt system och detta inkluderar även rummet både vad gäller luftljud och vibrationer (förutsatt att någonting inte skallrar påtagligt, men så tycks inte vara fallet utgående från din beskrivning). Rummet inverkar för övrigt högst avsevärt även vad gäller luftljudet och är en förutsättning för att uppnå riktigt höga ljudtrycksnivåer i infraområdet. Det visar sig även att ljudfältet inte har någon betydelse och att hörseltröskeln inte påverkas av om man mäter i frifält (utomhus) eller i tryckfält (i ett normalt rum). Det är således endast ljudtrycksnivån som är av intresse.
Frågeställningen som jag ser det är alltså huruvida dina försökspersoner detekterar luftljudet eller golvvibrationerna. Signalen kan vara hörbar (för 7 Hz räcker det med ca 95-105 dB beroende på individ) och man behöver därför inte nödvändigtvis anta någonting mer komplicerat som golvvibrationsdetektion. Att uppnå t.ex. 100 dB vid 7 Hz är fullt möjligt med ett kapabelt infrasystem, t.ex. med två långslagiga 18"-element i ett någorlunda normalt rum med stängda dörrar. Dessutom är det som nämns ovan inte alls otroligt att man detekterar distorsionen snarare än grundtonen.
Användare som besöker denna kategori: Bing [Bot] och 14 gäster