Högtalare med återkoppling, är de helt ute?

[PerStromgren]

Finns det högtalare med återkoppling fortfarande?

Från ett tidigare hifliv kommer jag ihåg att det fanns tillverkare som styrde konen i baslementet med återkoppling (Philips, 3A), vilket jag tycker verkar smart. Det är det tydligen inte, de verkar inte tillverkas längre. Eller gör de?

Kan någon upplysa mig i frågan?

Ref: Philips MFB

[Svante]

Jag tycker det verkar helsmart, i varje fall för bashögtalare där man kan räkna med att konen rör sig utan uppbrytningar. Men så är jag ju ingenjör och inte marknadsmänniska...

[Kaffekoppen]

Byggdes lite ånna här diy varianter på baslist i USA för 6-7 år sedan

[Strauss]

Jag vet inte alls om det är detta ni menar, men Velodyne har ju en sensor som hela tiden läser av konen på sina DD-subbar?!

[Morello]

Sensorn känner membranets acceleration närmare bestämt.

[Svante]

Såg en artikel i JAES nyligen där de läste av konens läge optiskt och återkopplade. Superdumt...

[Jensevik]

Det är lite för sent för mig att tänka efter ordentligt men varför är det dumt?

[IngOehman]

Det där med att rörelseåterkoppla (accelerationsåterkoppla) ett baselement verkar rätt optimalt kan man tycka.

Men är det verkligen det?

Ja, det är många saker som kommer in för att man skall kunna bedöma det på ett bra sätt.

Några saker kan man fastslå direkt:

1. En ren accelerationsåterkoppling fungerar mycket bättre med slutna lådor än med basreflexlådor! Man skulle eventuellt kunna gå så långt som till att säga att det inte fungerar alls för praktiskt producerbara basreflexlådor.
. Detta betyder i praktiken att det fungerar för sådana applikationer där man redan från början skaffar sig en rätt dålig "mekanisk verkningsgrad" (alltså luftpumpning per membranpumpning), alltså bara för slutna lådor.

2. Det kommer att ge antingen ett system som kräver antingen mycket mindre effekt för att styra ut fullt vid låga frekvenser än vid höga (vilket kan leda till ohyggliga överstyrningar) - eller också kräver det ett system med resonansfrekvensen över arbetsområdet , det vill säga i praktiken ett system med ohyggligt dålig verkningsgrad.
. Det kanske inte gör så mycket att verklningsgraden är dålig kan man tycka - oavsett vilket kommer ju ljudtrycksförmågan att bestämmas av elementets praktiskt användbara slaglängd. Dessutom gör ju inte de stora olinjäriteter som så små lådor ställer till med så mycket, när man återkopplar runt dem med rörelseåterkopplingen.
. Men - hur man än ser på de egenskaperna kommer man inte ifrån att stora förstärkare kostar mer än små, och att effekttåliga (termiskt) högtalarelement kostar mera än sådana som kan tillåtas tåla lite mindre effekt (genom god verkningsgrad). I synnerhet måste effekttåligheten vara stor för element till sådana här applikationer om de skall kunna pumpa lika mycket luft som ett basreflexsystem...

3. Man skall vara beredd på ohyggligt illaljudande överstyrningsbeteenden...


Allt det ovanstående taget hänsyn till, brukar leda till att tillverkare av sådana här system satsar på att skippa låg intrinsisk distorsion, liksom verkningsgraden, med målet att istället skapa så frekvensoberoende samband mellan effekt och membranutslag som möjligt. Fördelen med detta blir ju att det är lätt att räkna ut hur mycket förstärkareffekt man behöver, samt att det blir en liten subwoofer!

Nackdelen är som tidigare antytt att det krävs stora förstärkare, och att högtalarelementet måste kunna hantera den mycket stora elektriska effekten (måste kunna leda bort en förfärlig massa värme - det är inte ovanligt att sådana här system landar på en verkningsgrad vid låga frekvenser långt under en tiondels promille!)

En annan egenskap som väl får ses som en kombinerad för- och nackdel är att man kan välja en förstärkareffekt så noga att man slipper drabbas av att överstyrning sker när högtalarelementets motorsystem och upphängning bir för olinjära, vilket å andra sidan gör att förstärkarklippningen i sig kommer att låta rätt illa, på grund av att högtalarsystemets intrinsiska frekvensgång stiger 12 dB per oktav mellan minst 20 Hz och 80 Hz.

Allt som allt kan man väl konstatera att det inte är trivialt att nå ett slutresultat som är signifikant bättre än en väldimensionerad "oemotkopplad" högtalare. Fast å andra sidan finns knappt några oemotkopplade högtalare. Alla högtalare är ju rörelseåterkopplade (hastighet) på grund av EMK, men den sortens återkoppling tenderar att kräva basreflexlådor för att kunna otimeras inom ett rimligt stort register i basen.


Vh, iö

- - - - -

PS. En sak som länge förvånat mig, är att ingen gjort ett bassystem med akustisk återkoppling från lådans insida!
(Återkopplingssignalen måste deriveras två gånger om det är en tryckavkänning som görs och man avser e den intrinsiskt tonkurveraka egenskaper, om lådan avses att användas i fritt fält eller med stöd av en, två eller tre angränsningsytor vill säga. Skall den användas i ett verkligt rum blir det inte fullt två rena derieringar. Dessutom måste man förstås inte dimensionera den för intrinsiskt rak tonkurva. Man kan mycket väl optimera återkopplingen på andra grunder och fixa tonkurvan med hjälp av förfiltrering (kallas ibland framkoppling, fast mest när det distorderas "i förväg").)

Hursomhelst - jag har gjort sådana skisser och faktiskt byggt en prototyp också för många år sedan. Det som var mycket trevligt med principen var att man kan i det närmaste eliminera termisk kompression (ibland kalla effektkompression) och att man dessutom väsentligt kunde minska distorsionen förutsatta att lådvolymen man använde var rimligt stor (läs: Så länge inte andratonen från luftfjädringen dominerade).

En annan kul grej är att det fungerar utmärkt att återkoppla från lådans inre både när lådan är sluten och när den är av basreflextyp!

Nackdelen var att det inte är trivialt att få systemet stabilt på grund av det höga ordningstalet när man väljer basreflex som arbetsprincip. Återkopplingen måste kompenseras rätt dramatiskt, liksom att det är rimligt att skaffa sig en realistisk "bör-kurva" för slutresultatets frekvensgång - en där man inte frestar systemet långt under avstämningsfrekvensen. Men det går utmärkt att få det att fungera!

En annan (besläktad) nackdel är att det finns vissa inre fördröjningar, som gör att man gör klokt i att låta återkopplingen successivt övergå till att vara rent elektrisk redan vid några hundra Hz vid normalstora lådor. Ju större låda desto svårare blir det, men problemet kan hållas rimligt litet genom att välja att lägga den akustiska återkopplingspunkten nära baselementets baksida, och att se till så att lådans inre är väldämpad, således att man inte får alltför stora resonanser och interferenser några oktaver ovanför högtalarens arbetsområde.

[PerStromgren]

Tack, Ingvar!

Det var precis en sådan utläggning jag hade hoppats på. Nu kan jag inse varför marknaden inte flödar över av elektriskt återkopplade högtalare!

[Harryup]

Paradigm Servo-15 är en sluten sub med servostyrning.
Har rankats högt av Stereophile m.fl. tidningar.
Har några stycken, och tycker dom fungerar bra men har ifs inget annat att jämföra med.

[Svante]

1. En ren accelerationsåterkoppling fungerar mycket bättre med slutna lådor än med basreflexlådor! Man skulle eventuellt kunna gå så långt som till att säga att det inte fungerar alls för praktiskt producerbara basreflexlådor.
. Detta betyder i praktiken att det fungerar för sådana applikationer där man redan från början skaffar sig en rätt dålig "mekanisk verkningsgrad" (alltså luftpumpning per membranpumpning), alltså bara för slutna lådor.

Mja, fast slavbas borde ju fungera bra, eller hur? Det behövs visserligen två accelerometrar, men det är ju en baggis.

[Ocke]

Det vore intressant att se mätningar av dessa monitorer med återkoppling från Meyer sound.

http://www.meyersound.com/products/studioseries/x-10/

[steveo1234]

Trådar som denna gör Faktiskt.se till min absoluta favoritsite! Sry för OT, men jag var bara tvungen ::)

[weedo]

För länge sedan (80-tal huh!) gjorde jag faktiskt mitt ex-jobb på ämnet återkopplade högtalare. Jag provade med flera olika metoder, bl a med hastighetsåterkoppling och accelerometer. Dock bara på slutna lådor. Det var kul då jag gjorde detta på dåvarande Luxor i Motala som tillverkade alla högtalarelement till svenska biltillverkare. Jag kunde i deras labb beställa specialtillverkade element enligt min egen spec!

Jag skriver under på det mesta av vad IngOehman skriver.

För att få in fler synpunkter än mina egna på hur det lät byggde jag senare en kontruktion där man med en knapptryckning kunde koppla in och ur återkopplingen. Med återkoppling satte jag ett filter i signalkedjan för att frekvensgången skulle bli den samma.

När jag lät folk göra blindtester (dom visste inte om återkopplingen var på eller av när man tryckte på knappen) visade det sej att nästa alla tyckte det lät bättre utan! Jag funderade mycket på saken och min teori var att med återkoppling går disten ner dramatiskt men att det lätt uppfattas som att ljudnivån sjunker. Lyssnarna upplevde alltså att känslan av mindre bas var sämre än att den innehöll mindre dist!

Jag byggde med små basar (ca 6 tum) så disten var rätt påtaglig utan återkoppling. Det var också mycket tydligt att det låter jätteilla om man överbelastar ett hårt återkopplat system. I en passiv högtalare ökar disten mer gradvis vid överbelastning.

Tyvärr har jag aldrig gjort blindtetster mellan ett återkopplat system och ett riktigt bra vanligt passivt system.

[Svante]

Lite lustigt det där...

Här kommer det fram ett argument emot återkoppling som liknar de som rörförstärkarivrarna brukar använda.

Systemet beter sig illa vid klippning. Finns det något i högtalarsystemet som är värre än i förstärkarfallet? Ja, jo, elementets maxnivå beror av frekvensen.

Men visst måste det gå att amplitudbegränsa spänningen från en förstärkare på ett frekvensberoende sätt. Man borde tom kunna göra det på ett mjukklippande sätt om man är lagd åt det hållet.

För återkoppling kommer väl tveklöst att minska disten under klippgränsen?

[IngOehman]

Det finns likheter och det finns skillnader mellan oemotkopplade (läs förstärkare utan återkopplingsslinga) förstärkare, och högtalare utan AKTIV rörelseåterkoppling...


Jag har tittat lite på det där, och kan konstatera att det trots vissa likheter, finns en hel del som skiljer förstärkare från högtalare, inte minst när man kikar noga på skalan av egenskaperna.


1. Om man tittar på lavindistorsinsgränsen så ligger den rätt lågt i huvuddelen av frekvensområdet på en ordinär oemotkopplad rörförstärkare, inte sällan når man den redan innan man passarat 10 W. En "oemotkopplad" högtalare däremot, kan man konstruera så att lavindistorsionsgränsen ligger på flera tusen watts ineffekt inom huvuddelen av arbetsområdet. Därför är högtalaredistorsionen eventuellt ett mindre bekymmer än den från små oemotkopplade förstärkare.
(Långt ifrån alla högtalare satisfierar sådana möjligheters realiserande dock.)

2. En högtalares olinjära fenomen uppehåller sig inte allihopa i accelerationsderivan (de flesta gör det inte faktiskt, utan i läges- och hastighetsderivatan, alltså två integreringar bort), vilket gör att många av dem genererar proportionellt rätt mycket harmoniska distorsion (excentuerat av en eller två deriveringar) i jämförelsen med hur mycket nedblandad (den sämst maskerade) intermodulationsdistorsion man får. Även detta kan vara ett starkt argument för att högtalardistorsionen kan vara en liten faktor, jämfört med förstärkarfallet.
(Det kan tilläggas att det ovanstående även renderar ett frekvensberoende på distorsionen, för alla bredbandiga olinjära fenomen. Sådana är dock ovanligare än man kan tro hos högtalare, varför distorsionen för de flesta högtalare vågar sig en hel del upp och ned när man sveper genom ett större frekensområde. De flesta distorsionsgeneratorer är faktist rätt smalbandiga (men desto flera), och distorsione kan därför te sig rätt lite direkt frekvensberoende - trots att det fördelaktiga förhållandet med mycket svag nedblandad intermodulation föreligger.
Ett exempel på detta är de gränser som bryts fram i delningsfrekvenserna.)

3. Och det här är en viktig sak, som många missar: En högtalare som saknar externa sensorer för rörelseåterkoppling av något slag, är inte oemotkopplad! I varje fall inte i basområdet, där EMK från talspolerörelsen är ett starkt motkopplande fenomen (inte sällan över 20 dB motkoppling!).
(Förvisso kan liknande argument göras gällande för spänningsföljarkopplingar i förstärkarvärlden.)


Vh, iö

[Svante]

Ja det där mejkar ju sens, det mesta, men jag undrar om du verkligen menar det du skriver här?

2. En högtalares olinjära fenomen uppehåller sig inte allihopa i accelerationsderivan (de flesta gör det inte faktiskt, utan i läges- och hastighetsderivatan, alltså två integreringar bort)

Accelerationsderivatan? Och hastighetsderivatan, det är ju accelerationen.

[IngOehman]

Mitt "hastighetsderivatan" skall inte förväxlas med "hastighetens derivata".

Fast det är säkert så att jag kunde ha uttryckt mig matematiskt bättre, men jag fann inte ett ord för det jag sökte.


Vad jag sökte var ett ord som beskriver själva steget man är på när man tittar på läget, hastigheten eller accelerationen. Något ord som beskriver vad är det för sorts steg man hoppar mellan.

I ena ritningen går man mot mer primitiva (ursprungligare) funktioner och i andra riktningen går man mot mindre primitiva funktioner. Alltså när man integrerar eller deriverar. Men vilket gemensamt begrepp kan man använda för att beskriva denna sorts trappsteg?

Jag söker alltså ett ord i stil med "nivå", "dimension", "steg", "primitivitet" (den kanske funkar? Eller kanske "primitivitetsnivå" rent av? ) eller något liknande.

Vad jag menade med accelerationsderivatan, var alltså accelerations-primitivitetsnivå!


Vh, iö

[paa]

På engelska finns ett ord för accelerationsderivata: "jerk", som betyder knyck. Det uppstår när accelerationen ändras hastigt, och används bl.a i reglerteknik för hydraulik, där fenomenet lätt uppstår.

[Haakan_W]

På engelska finns ett ord för accelerationsderivata: "jerk", som betyder knyck. Det uppstår när accelerationen ändras hastigt, och används bl.a i reglerteknik för hydraulik, där fenomenet lätt uppstår.

hydralen? är det det du kallar din lilla kompis?

[Naqref]

Haakan: Vikanske ska försöka hålla vissa avdelningar här mer rumsrena?

[IngOehman]

På engelska finns ett ord för accelerationsderivata: "jerk", som betyder knyck. Det uppstår när accelerationen ändras hastigt, och används bl.a i reglerteknik för hydraulik, där fenomenet lätt uppstår.

Det är inte ett ord för det jag menade med accelerationsderivatan, men det är ett ord för accelerationens derivata!


Vh, iö

[weedo]

Lite lustigt det där...

Här kommer det fram ett argument emot återkoppling som liknar de som rörförstärkarivrarna brukar använda.

Här kommer lite mer på det temat (lite off topic kanske):

Jag byggde för ett antal år sedan en manick som skapade "undertoner" i basområdet, se skiss nedan.


Idén är "stolen with pride" från dbx och Marenius men ännu mer stolt är jag över att ha vässat konceptet. Tanken är att återskapa den bas man filtrerade bort på gamla vinylskivor för att hålla spåramplituden nere.

Hursomhelst bygger det hela på att man tar ett område i basen (60-120 Hz) och återskapar alla toner i detta område en oktav ner (dvs 30-60 Hz) och mixar in dessa med originalmusiken.

Det hela låter rätt bra/intressant (även om det säkert är svårt brott mot sann hifi). Ljudet blir verkligen "tyngre". Särskilt 70-tals disco och äldre actionfilmer brukar bli maffigt.

Kopplingen till Svantes inlägg är att det låter bra i en vanlig högtalare utan yttre återkoppling, dvs en högtalare med ganska markant dist i området under 60 Hz. I en återkopplad högtalare låter det inte alls lika bra. Det syntetiserade ljudet lider av flera former av dist och det hörs.

I den icke återkopplade högtalaren kommer manicken att orsaka toner (andratonsdist) i samma område som man använde för att skapa "undertonerna". Öran uppfattar att spekrat inte är det samma (manicken producerar en del intermodulationsdist) men att något positivt (eller i fall intressant) händer. Att bara öka området 30-60 eller 60-120 Hz med en EQ låter inte alls lika.

Så visst kan dist vara bra om man är på det humöret!

Med en modern PC borde man kunna hacka ihop vad jag gjorde analogt (en sorts harmonizer) och experimentera mycket mer flexibelt. Skulle vara intressant...

[lilltroll]

PS. En sak som länge förvånat mig, är att ingen gjort ett bassystem med akustisk återkoppling från lådans insida!
(Återkopplingssignalen måste deriveras två gånger om det är en tryckavkänning som görs och man avser e den intrinsiskt tonkurveraka egenskaper, om lådan avses att användas i fritt fält eller med stöd av en, två eller tre angränsningsytor vill säga. Skall den användas i ett verkligt rum blir det inte fullt två rena derieringar. Dessutom måste man förstås inte dimensionera den för intrinsiskt rak tonkurva. Man kan mycket väl optimera återkopplingen på andra grunder och fixa tonkurvan med hjälp av förfiltrering (kallas ibland framkoppling, fast mest när det distorderas "i förväg").)

Jag är inte rädd för avancerade reglersystem, inte ens jätterädd för akustisk återkoppling innuti en liten låda - men jag tänker inte försöka analogt Vart hittar jag mikrofonen som passar till lådans ljudtryck?
Minst ~170 dB ska den klara, och vara så lågbrusig att det reglerade systemet inte brusar hörbart utifrån.

[IngOehman]

Enklast är att välja en dynamisk mikrofon (kula), och att ta hand om dess tonkurveofullkomligheter i loopen.

Först måste man dock förstås kolla att mikrofonens egen lågfrekvensdistorsion inte är för hög. Vissa dynamiska mikrofoner är väldigt... oimponerande.


Som alternativ B kan man välja en ultraljudtryckskapabel pyttemätmick, men billigt blir det inte... Kan även nämna att det i de flesta fallen faktiskt inte är mekanisk överstyrning som är begränsande i kondensatormikrofonfallet (ens när det handlar om rätt stora kapslar), utan elektrisk överstyrning!
Så i de flesta fall kan man dramatiskt öka en kondensatormikrofons ljudtryckskapacitet, genom en enkel ombyggnad av elektroniken (företrädelsevis en kapacitiv spänningsdelare mellan kapsel och gate).
En bieffekt blir ett försämrad S/N-förhållande , men det spelar ju ingen roll i en såpass ljudtrycksdramatiskt miljö.


Vh, iö

[lilltroll]

De som skapar välljud från ultraljudsradiatorer m h a intermodulationsdist har koll på luftdisten.
Det är ju inte så knepigt samband, men hur påverkas luftens egen dist av luftens temperatur Om den inte är beroende på luftens temperatur så kan man använda ickelinjär framkoppling var tanken.

ED mikrofon säger du. Den tryckkännande har en rak frekvensgång i det resistanskont. området.
Kan nu ge ett förslag på en kapsel som skulle kunna fungera. Det gör inte så mycket om den inte blir spikrak, det justerar reglersystemet för, men en snäll frekvensgång från 10 - 300 Hz önskas.

[IngOehman]

Så vitt jag vet påverkas luftens distorsion rätt lite av temperaturen. Fast det kan möjligen vara beroende på om man talar om luftdistorsion från en framåtskridande ljudvåg eller en reaktiv motionering av en lådas luft. Den sistnämnda är ju en typ av geometrisk distorsion*, medan jag kan tänka mig att den förra påverkas av ljudhastigheten, i varje fall en smula. Och den ökar ju med temperaturen.

Måste erkänna att jag inte tittat så mycket på det där med framskridande vågs distorsion alls , eftersom den är oundviklig.
Fast lite har jag förstås tittat på mekanismerna, för att se hur den påverkas av ljudalstringsaren och kompressionshorn påverkan. Och på hur slagvågsdistorsionen bildas såklart, men det är ju ett helt annat fenomen.


Vh, iö

- - - - -

*Fast i en defacto-konstruktion kan den faktiskt påverkas av temperaturen ändå - på grund av att den påverkar distorsionens förmåga att passera baselementets membran.

[lilltroll]

Så vitt jag vet påverkas luftens distorsion rätt lite av temperaturen. Fast det kan möjligen vara beroende på om man talar om luftdistorsion från en framåtskridande ljudvåg eller en reaktiv motionering av en lådas luft. Den sistnämnda är ju en typ av geometrisk distorsion*, medan jag kan tänka mig att den förra påverkas av ljudhastigheten, i varje fall en smula. Och den ökar ju med temperaturen.

Måste erkänna att jag inte tittat så mycket på det där med framskridande vågs distorsion alls:oops:, eftersom den är oundviklig.
Fast lite har jag förstås tittat på mekanismerna, för att se hur den påverkas av ljudalstringsaren och kompressionshorn påverkan. Och på hur slagvågsdistorsionen bildas såklart, men det är ju ett helt annat fenomen.


Vh, iö

- - - - -

*Fast i en defacto-konstruktion kan den faktiskt påverkas av temperaturen ändå - på grund av att den påverkar distorsionens förmåga att passera baselementets membran.

Jag gjorde MATLAB simuleringar på en framskridande tons dist redan förra årtusendet

Men det är väl inte den som ger huvudbidraget här.
Ultraljudsradiatorerna behövde låta vågen propagera några meter innan den distade så mycket att den blev hörbar.

Om vi bara täcker problemet med att den akustiska fjädringen från lådan är beroende av membranutslaget så har vi väl kommit långt eller?

[Rapid]

Mja, fast slavbas borde ju fungera bra, eller hur? Det behövs visserligen två accelerometrar, men det är ju en baggis.

Ja, det låter väl som en bra ide? Borde testas hmm... kan man inte köra med fördistorsion förresten? Om man mäter upp högtalaren och lägger in datan i nått lookup-table och fördistorderar signalen innan den skickas till högtalaren. Då slipper man väl använda accelerometer och det funkar för basreflexlådor också?

Edit: Quoten

[lilltroll]

För länge sedan (80-tal huh!) gjorde jag faktiskt mitt ex-jobb på ämnet återkopplade högtalare. Jag provade med flera olika metoder, bl a med hastighetsåterkoppling och accelerometer. Dock bara på slutna lådor. Det var kul då jag gjorde detta på dåvarande Luxor i Motala som tillverkade alla högtalarelement till svenska biltillverkare. Jag kunde i deras labb beställa specialtillverkade element enligt min egen spec!

Jag skriver under på det mesta av vad IngOehman skriver.

För att få in fler synpunkter än mina egna på hur det lät byggde jag senare en kontruktion där man med en knapptryckning kunde koppla in och ur återkopplingen. Med återkoppling satte jag ett filter i signalkedjan för att frekvensgången skulle bli den samma.

När jag lät folk göra blindtester (dom visste inte om återkopplingen var på eller av när man tryckte på knappen) visade det sej att nästa alla tyckte det lät bättre utan! Jag funderade mycket på saken och min teori var att med återkoppling går disten ner dramatiskt men att det lätt uppfattas som att ljudnivån sjunker. Lyssnarna upplevde alltså att känslan av mindre bas var sämre än att den innehöll mindre dist!

Jag byggde med små basar (ca 6 tum) så disten var rätt påtaglig utan återkoppling. Det var också mycket tydligt att det låter jätteilla om man överbelastar ett hårt återkopplat system. I en passiv högtalare ökar disten mer gradvis vid överbelastning.

Tyvärr har jag aldrig gjort blindtetster mellan ett återkopplat system och ett riktigt bra vanligt passivt system.

Nu har jag också gjort lyssningstest !! LILLKUB S8, Audio Pro Nova samt Audio Pro ACE 2

OJ OJ OJ

Svante vad du har lurat mig.

Varför bara fokusera på 2:a ton och 3:e ton när phon kurvorna ser ut så här !? En oviktad THD mätning i % säger ju bara hur mycket 2:a ton man har. Men det är inte i närheten av vad man hör.



Allt nedan är min subjektiva uppfattning!

Först till AudioPro Nova. Den verkar ha en softklipper, så förstärkaren toppklipper inte, det hindrar dock inte porten från att blåsa. Blåsljudet är mycket störande när hjärnan väl fått nys på det. Det ställbara HP filtret har för låg ordning. Man hör högfrekvensen.


ACE2 har mycket andra ton så den upplevs spela ganska starkt, men det är en riktig skrammel låda. Det skrammlar om slaven, om membranen om lådan och om botten. Men det är oftast inte så mycket högfrekvent skrammel. Kanske pga att det maskeras av all andraton.
Den låter inte bra alls, men den låter mycket. Låter mest som ett 80 tals disco.

LILLKUB
Står man på slav sidan och lyssnar så hör man slaven, men inte vid slavens resonansfrekvens

Så här ser en spektrumanalys ut vid slavens resonansfrekvens framför slaven.

Och vad uppfattar jag som störande, jo mattan mellan 100 Hz till 500 Hz. Lite lägre än stämtonen 440 Hz gissade jag på innan mätningen.
Byter jag frekvens till 50 Hz så låter slaven där också - tydligt. En härlig matta med distdeltoner. Slaven har en träligt hög intermodulationsdist! Låter riktigt skräp, för det blir en blandning av en ton och skrammel i öronen.

Flyttar jag öronen till den aktiva sidan så hör jag ett svagt brus som moduleras lite med utslaget.

Står jag mitt emellan elementen så hörs inte så mycket av det högfrekventa, men det låter inte så starkt, men det låter ganska bra och den går riktigt djup ner, i alla fall uppfattar jag det så när jag samtidigt ser elementen slå 1 cm. Vrider man på mer så toppklipper förstärkaren plötsligt utan förvarning och det hörs ordentligt.

Jämförst med ACE2 så skramlar ACE2 mer och mer istället, så där slutar man att vrida på volymen när man fått nog av mitt 80-tal.

Alla tre är en riktig besvikelse.

Nu åker slaven ut ur lillkub. Den platsar inte där. Kan inte användas utan ett akustiskt LP filter i så små lådor. Fungerar kanske om man gör som på HIFIkit ock låter slavarna spela bak mot väggen.
Ska testa med två aktiva element istället, sedan måste jag optimera SNR i hela kedjan för att få ner det pysande bruset från det aktiva elementet.

Lillkub mäter ju bra gällande 2:a och 3:e ton, men man borde mäta 20 övertoner och vikta dem efter phon-kurvorna för att komma närmare öronens sanning. Sedan behöver jag power. Dags att inhandla Beringer kW kanske !?