Jämförandets konsekvenser

[Strmbrg]

Jag tror att vi fokuserar alldeles för mycket på skillnader och alldeles för lite på vad som är bra respektive dåligt.
Jämförandet tar uppmärksamhet från det absoluta.
Till slut är vi så mentalt inriktade på att jämföra att vi förlorar förmågan att avgöra vad som är bra.

Låter det ”bra”?
Vet inte riktigt, kan du ”koppla om” så att jag får jämföra?

Hur smakar det här vinet tycker du?
...låt mig ta en slurk av det där andra först...

Hör här! Vilken skillnad!
Absolut!
Nå, vad är bäst?
Ettan!
Är ettan bra dessutom?
...?...

Här har vi vinnaren!
Okay, är vinnaren bra eller dålig?
..?... Den vann ju!

Lite tillspetsat, men kanske samtidigt förklarade.

[JM]

Går det att bedöma något subjektivt bra eller dåligt utan att underförstått relatera till något?

JM

[Strmbrg]

Går det att bedöma något subjektivt bra eller dåligt utan att underförstått relatera till något?

JM

Det går att relatera till annat än andra liknande saker.
Exempelvis så kan man ju bedöma om en fåtölj är bekväm eller obekväm utan att provsitta en annan fåtölj.
Man kan bedöma om en maträtt smakar bra eller dåligt utan att provsmaka en annan maträtt.
Man kan bedöma om en stereoanläggning återger symfoniorkestern på ett trovärdigt sätt eller inte utan att lyssna på en annan stereoanläggning.

[JM]

Du glömmer att det är underförstått att du relaterar till dina tidigare erfarenheter av fåtöljer, mat respektive stereoanläggningar.
Jag vill nog påstå att alla subjektiva bedömningar är relativa vilket regleras i de subjektiva bedömningars dataklass - dvs av ordinalskalan.
Det går att rangordna olika maträtter men inte att påstå att maten är dubbelt så bra.

https://en.wikipedia.org/wiki/Level_of_measurement
https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A4tskala

JM

[E]

– Är fåtöljen bekvämare än vinet är gott?
– Vet inte, men god choklad är iallafall varmare än kall.

Mvh E*

[Conan]

Hur smakar det här vinet tycker du?
...låt mig ta en slurk av det där andra först...

Hör här! Vilken skillnad!
Absolut!
Nå, vad är bäst?
Ettan!
Är ettan bra dessutom?
...?...

Ett potentiellt problem med jämförande tester är också att det ena objektets egenskaper "speglas över" i nästföljande testobjekt. En besk första öl gör att nästkommande öl smakar sött, även fast i absoluta termer kanske bara är mindre besk. Har du med en skränigt klingande högtalare i ett test kanske du tycker jämförande högtalaren är för trist & instängd, även om den egentligen klingar helt neutralt. Jämförelsen blir inte mot din inre referens (låter/smakar det bra eller dåligt?) utan mot det andra testobjektet.

[Strmbrg]

Någonting krävs rimligtvis för att bedöma en egenskap. En referens, alltså.
Men det behöver - tänker jag mig - inte vara en annan saks egenskap som är referensen.
Referensen kan finnas i mig själv. Min egen åsikt eller min egen reaktion.

Nu kan ju invändas att ovan skrivna kan leda till ett ostrukturerat ovetenskapligt tyckande. Och det kan det såklart. Men det ligger vid sidan av min poäng och vid sidan av vad jag vill resonera kring.

Ett ganska grovt exempel:
Ponera att jag ställer mig på balkongen i badbyxor mitt i en vinterstorm. Jag tycker sannolikt att det är obehagligt.
Nu ställer jag en fråga istället för att påstå saker - för att få igång tankar snarare än reaktioner:
- Upplever jag påtagliga obehag där ute på grund av att jag jämfört med hur det var på andra sidan balkongdörren, eller beror det på en absolut och isolerad upplevelse?

Ett ganska milt exempel:
Ponera nu istället att jag befinner mig där inne i vardagsrummet. Tycker jag att rumstemperaturen på 21 grader som råder där inne är acceptabel? (Det finns ingen termometer att tillgå, jag vet inte att det är 21 grader.)
Antingen tycker jag det, eller så tycker jag inte det, eller så vet jag inte vad jag skall tycka.

Nu ställer jag åter frågor istället för att påstå saker - eftersom resonemangen är det intressanta, inte huruvida just jag har rätt.

- Minns jag andra rumstemperaturupplevelser, och jämför med dem, och därefter reagerar på aktuell rumstemperatur?
- Går jag in i ett annat rum som kanske håller 20 grader (ingen termometer), och jämför, varefter jag kommer till ett avgörande?
- Står jag fortsatt tvekande, eftersom jag hade svårt att notera någon skillnad mellan rummen?
- Har jag kanske läst någonstans att 21 grader är en behaglig rumstemperatur, tar reda på att det ÄR 21 grader i rummet och därefter svarar att det är behagligt?
- Blir jag kanske väldigt osäker? Jag vet ju att det finns massor av temperaturer att välja på. 19,7 19,8 19,9...21,0 21,3... Vilken är behagligast? Vill jag riskera att missa den allra behagligaste? Eller är det kanske tillräckligt lika behagligt inom ett visst intervall för just mig?
- Blir jag kanske erbjuden att välja en temperatur inom ett visst intervall? Vilken känns bäst? Kändes någon i intervallet bra?

[Harryup]

Hur smakar det här vinet tycker du?
...låt mig ta en slurk av det där andra först...

Hör här! Vilken skillnad!
Absolut!
Nå, vad är bäst?
Ettan!
Är ettan bra dessutom?
...?...

Ett potentiellt problem med jämförande tester är också att det ena objektets egenskaper "speglas över" i nästföljande testobjekt. En besk första öl gör att nästkommande öl smakar sött, även fast i absoluta termer kanske bara är mindre besk. Har du med en skränigt klingande högtalare i ett test kanske du tycker jämförande högtalaren är för trist & instängd, även om den egentligen klingar helt neutralt. Jämförelsen blir inte mot din inre referens (låter/smakar det bra eller dåligt?) utan mot det andra testobjektet.

Jag tror det är fullständigt omöjligt att göra en test och tycka att en första besk öl inte är besk när man tar en första klunk. Sen kommer man förstå att smaken man redan har i munnen kommer att påverka nästa steg.
När min morsa testades inför att jobba i ICA's möjligen KF's provkök fick dom som test 10 vattenglas som dom skulle rangordna typ mellan sött och salt utan någon referens. Första glasen var ju lite svåra då man inte visste vad som andra smakade förstås. Sen gjorde man om testen ett stort antal gånger för att solla bort dom som hade för många fel i början så det tog för lång tid innan dom fick godkänt. Morsan fick tidigt alla rätt och hade acceptabelt många fel i starten så hon fick jobba där. För övrigt var jag den i familjen som hon oftast frågade vad jag tyckte om mat, kakor och bröd. Kunde utan referens svara att bondkakorna kändes för hårda denna gång och hon kunde svara då "Tyckte jag med så jag ringde Arla och undrade om dom hade ändrat något, och det hade dom men ingen annan hade märkt det".

[Strmbrg]

Intressant.
Tack för konmentaren!

[pingvinen]

Fokus bör vara på "tillräckligt bra". Vad nu det innebär. Torde vara enklare än att jaga efter "bättre" eller "bäst".

[Strmbrg]

Fokus bör vara på "tillräckligt bra". Vad nu det innebär. Torde vara enklare än att jaga efter "bättre" eller "bäst".

Det stämmer med hur jag tänker.
Det där ”Endast det bästa är gott nog.” förstår jag inte.
Ty, ”det bästa” kanske är dåligt det också. Det kanske inte är tillräckligt bra.
Eller så kan det sämsta vara tillräckligt. Det beror helt på vilka alternativ som ingår i urvalet.
Någon kanske dessutom associerar ”tillräckligt bra” som bara halvdant.
Men det beror ju på hur man definierar och vad man menar.

[darkg]

Jag förstår inte över huvud taget energin och tiden och pengarna som läggs på att finna något bättre, på att optimera och på att finjustera saker. Men det är ju bevisligen en viktig sak i mångas liv, och inte mig emot. Antagligen finns det områden där även jag beter mig så.

Vågar jag gissa att upplevelsen man får genom att hitta fram till det som är lite lite bättre inte är avsevärt mycket rikare? Utan att själva jakten eller målet är den stora grejen; lyckan i att sträva och tillfredsställelsen i att lyckas. Och kanske vetskapen att man har "det bästa". (Om målet är perfektion bliver väl lyckan tillfällig, men hela existensen är ju för tusan tillfällig.)

För egen del kan det nog ligga till så att jag i viss mån gillar att optimera för sakens skull, men sällan utifrån ett ensamt kriterium (tex välljud). Det är betydligt mindre clear-cut och distinkt än så, för mig. Jämförelser med liknande kandidater eller mot inre referenser spelar en biroll då, tror jag.

[Harryup]

När det gäller hur långt man vill gå beror ju på musiksmak. Lyssnar man huvudsakligen till akustisk musik så kan man ju ha ett mål att man vill särskilt prioritera något som låter extra nära verkligheten för kanske ett speciellt instrument för att man vet väl hur det faktiskt låter, kanske spelar själv.
Om man lyssnar på elektronisk förstärkt musik så kanske nivån tillräckligt bra inträffar tidigare då det inte finns någon bra referens och hemmaanläggningen låter "bättre" än konsert-pa.

[Strmbrg]

När det gäller hur långt man vill gå beror ju på musiksmak. Lyssnar man huvudsakligen till akustisk musik så kan man ju ha ett mål att man vill särskilt prioritera något som låter extra nära verkligheten för kanske ett speciellt instrument för att man vet väl hur det faktiskt låter, kanske spelar själv.
Om man lyssnar på elektronisk förstärkt musik så kanske nivån tillräckligt bra inträffar tidigare då det inte finns någon bra referens och hemmaanläggningen låter "bättre" än konsert-pa.

Det där sammanfattar ganska väl hur jag tänker.
Dock så vill jag lägga till att den "elektroniska musiken" kan innehålla basljud som ställer specifika krav på anläggningens kapacitet. Utöver det kan ju lyssnaren (och vissa musikstilar) även ställa krav på att anläggningen klarar av väldigt höga ljudtryck.
Nu skall vi nog inte vare sig glömma eller förringa att man även kan vara intresserad av anläggningen ur ett isolerat tekniskt perspektiv. 'Även' betyder i det här sammanhanget att man både är intresserad av musiken - och tekniken i sig själv.

Min utgångspunkt är att ha en anläggning som tillfredsställer mina behov.
Jag definierar de behoven sålunda att jag vill ha en anläggning som ger mig en god illusion av realism. Jag lyssnar till över 99% på "klassiskt". Jag är därför inte så intresserad av att ha en anläggning som klarar extrema ljudtryck eller infrabas. Det betyder inte att jag underförstått påstår att de egenskaperna är är meningslösa för "klassisk musik". Men det betyder att jag inte är mån om att ta hänsyn till dem. Det betyder även att jag får en - för mig - tillräckligt god illusion av realism med hjälp av hög upplösning vid de ljudtryck och med den bas som jag har att tillgå.

[E]

Huvudsaken att nivån vid 18 Hz är tillräcklig för att man skall börja hallonisera (om det bär ser felstavat ut så behöver du skruva upp volymen).

Mvh E*

[dewpo]

När det gäller hur långt man vill gå beror ju på musiksmak. Lyssnar man huvudsakligen till akustisk musik så kan man ju ha ett mål att man vill särskilt prioritera något som låter extra nära verkligheten för kanske ett speciellt instrument för att man vet väl hur det faktiskt låter, kanske spelar själv.
Om man lyssnar på elektronisk förstärkt musik så kanske nivån tillräckligt bra inträffar tidigare då det inte finns någon bra referens och hemmaanläggningen låter "bättre" än konsert-pa.

Det där sammanfattar ganska väl hur jag tänker.
Dock så vill jag lägga till att den "elektroniska musiken" kan innehålla basljud som ställer specifika krav på anläggningens kapacitet. Utöver det kan ju lyssnaren (och vissa musikstilar) även ställa krav på att anläggningen klarar av väldigt höga ljudtryck.
Nu skall vi nog inte vare sig glömma eller förringa att man även kan vara intresserad av anläggningen ur ett isolerat tekniskt perspektiv. 'Även' betyder i det här sammanhanget att man både är intresserad av musiken - och tekniken i sig själv.

Min utgångspunkt är att ha en anläggning som tillfredsställer mina behov.
Jag definierar de behoven sålunda att jag vill ha en anläggning som ger mig en god illusion av realism. Jag lyssnar till över 99% på "klassiskt". Jag är därför inte så intresserad av att ha en anläggning som klarar extrema ljudtryck eller infrabas. Det betyder inte att jag underförstått påstår att de egenskaperna är är meningslösa för "klassisk musik". Men det betyder att jag inte är mån om att ta hänsyn till dem. Det betyder även att jag får en - för mig - tillräckligt god illusion av realism med hjälp av hög upplösning vid de ljudtryck och med den bas som jag har att tillgå.

Det är nog mest i basen de flesta ljudanläggningar fallerar om man lyssnar på Electronica!
Electronica utan bas blir ett luftslott som är helt meningslöst att betrakta.
Basen är den elektroniska musikens grund och så är det i de flesta electronica changera inte bara EDM.

Annars så tycker jag nog att det finns mycket elektronisk konstmusik som borde kunna tilltala någon som uppskattar klassisk musik!

[Perfector]

Efter bygget med elementen jag fick av RSG så har jag upptäckt att det finns en hiskelig massa botten i en kontrabas.
Att ha hela omfånget även om man spelar klassisk musik är därför minst lika viktigt som om man bara lyssnar på dunka-dunka, fast på ett mer subtilt plan.

[Strmbrg]

I hela tillvaron dyker den här frågan upp hos mig. När jag tar upp det med andra - oavsett sammanhang - så verkar det som att de inte förstår. Möjligen ler de lite diplomatiskt.
Det kan bero på flera saker:

Jag förklarar väldigt dåligt vad jag menar.
De tänker inte alls i samma banor som jag.
De är inte intresserade av ens pyttesmå utflykter under den mentala ytan.
Jag tänker fel.

Hursom, så tänker jag att man kanske kan utveckla alltsammans till något som kan liknas vid tre steg. Tre mentala perioder. Låt oss fokusera på "hifi" här nedan.
(Snälla, ta inte nedanstående som påhopp eller kränkningar! Jag spetsar till skrivningarna för att öka kontrasten. Jag känner igen mig själv och tänker mig att det kan gälla generellt.)

Steg ett - Intresse kombinerat med förvirring och ostruktur:
Man vet inte alls vad man vill åstadkomma. Man vill ha "ett sjysst ljud". Man vet inte riktigt/inte alls vad "Sjysst ljud" innebär. Man vet kanske att man vill kunna dra på, känna basen i knäskålarna och slippa rakblad i trumhinnorna. Hur mycket respektive lite, det är inte på agendan.
Eftersom mål saknas, då det inte är definierat mer än ytterst diffust, så hamnar fokus på att jämföra. Jämföra och försöka sortera efter en skala.
Högtalarna här eller där?
Loudnessknappen intryckt eller inte?
Den hemlånade förstärkaren eller den befintliga?
Vad säger de i nätmagasinen?
Vad tycker de på forumen?
Vilka tester finns att ta del av?
VAD BLEV BÄST?
Om det som blev bäst alls blev bra, eller om "vinnaren" är ganska dålig, det finns inte med på utvärderings-agendan.
Här är fokus på bäst=vinnaren.

Steg två - Utvecklat intresse för ranking och jämföranden, men med målet "Så bra som möjligt.":
Det här är nästan ännu mer diffust svårt att klara av. Men det är tycks det mig en mental period som många stannar kvar i permanent. Inte alls så konstigt eftersom "Så bra som möjligt." är en logisk sett meningslös målsättning vilket man kanske inte alls reflekterar över. Åtminstone om man inte funderar över innebörden - konkret. Alltså, RIKTIGT konkret.
Här handlar det emellertid inte om att jämföra vad som helst, med det enbara syftet att åstadkomma en lista som beskriver en ranking.
Här handlar det om att jämföra på något sätt utvalda produkter och tekniska lösningar. Här har man applicerat ett omdöme först. Ett omdöme som medfört att rent dåliga lösningar redan är bortgallrade. Förvisso kan man ha råkat gallra bort lösningar som borde ha fått vara med, men som man förgivettagit inte ska vara med.
Målet - oavsett hur eftertryckligt det är formulerat - "Så bra som möjligt" - är emellertid inget mål utan på sin höjd en färd längs en linje där linjens riktning kan vara bra eller dåligt definierad, men där linjens slut inte är det. Linjen kanske inte ens är en linje utan en vid sektor: Var befinner sig "Så bra som möjligt" i vilken riktning skall jag gå?

Steg tre - Utvecklat intresse för ett välformulerat och konkretiserbart mål - "Vad vill jag åstadkomma?":
Målet kan vara snävt. Målen kan vara flera. Målet kan vara lite vad som helst. Den enskilde får ta sig samman och definiera målet.
Här handlar det om att fokusera på ens eget syfte, att definiera detta syfte och att ta kommandot. Att mentalt öka slagsidan mot den egna konkreta viljan och minska fokuset på att jämföra lösningar med varandra. Här jämför man mot sin "inre referens", eller mindre flummigt kanske, man bedömer i vilken grad resultatet överensstämmer med det syfte man själv har definierat.
Nu har vi kommit en bra bit längre än att gå omkring i "det till synes ändlösa träsket av bättre och bäst". Nu är det fast mark. Nu handlar det om BRA.

En vedertagen skala är ju "Bättre - Bäst".
Vad som tycks mig allt annat än vedertaget emellertid, är reflexion över vad "Bra - Bättre - Bäst" innebär. Alltså, innebär konkret.
Exempel på hur jag menar:
Är "Bättre" bra?
Är "Bättre" dåligt?
Är "Bäst" bra?
Är "Bäst" dåligt?
Ska kanske skalan vara: "Dåligt - Bättre, fast likafullt dåligt - Bra - Bättre än bra - Bäst"?

Ska det kanske vara en "skala" definierad sålunda: "Bra"?
En liten inhägnad med en bevakad grind?
Jag är inne på att "skalan" enbart skall vara just det. Det blir då snarast en punkt såklart, inte en linje med delpunkter eller delsträckor.

Vad är Bra?
Utifrån min definition är det Bra först då det uppnådda resultatet är i överensstämmelse med det definierade syftet .
Då blir det - annat än för processen såklart - oväsentligt hur rankingen ser ut i övrigt.

För min del är syftet klart definierat. Vad vill jag åstadkomma?
Jag vill åstadkomma en lösning där jag utan distraktion kan uppleva en illusion av realism, i syfte att kunna fokusera på musiken.
Det handlar inte om grad av distraktion, grad av illusion eller grad av fokusering. Det går förvisso att ranka även här för den som vill.
Det handlar om att komma över de "trösklar" som distraherar. Är de överkomna så distraherar de inte längre. När de inte längre distraherar så kan de lämnas därhän.

Då är det inte längre en fråga om "Bättre" eller "Bäst".
Då är det enbart "Bra" som gäller.

PS
Det här är självklart mycket svårare i verkligheten än i ordmassans domäner.

[petersteindl]

Är det inta lagom som gäller?

[Strmbrg]

Är det inta lagom som gäller?

Det skulle man nog faktiskt kunna säga. Med viss relevans dessutom. Åtminstone om man definierar "lagom" som tillräckligt.
Många definierar väl "lagom" som otillräckligt eller kanske som kravlöst eller så.

Nå, tillräckligt bra är det ju först när man har lämnat det dåliga. Dåligt är det hela vägen tills det blir bra. Då har det blivit fullt tillräckligt.
Bra är det inte förrän man har nått sina definierade mål. Om målet är formulerat som "Så bra som möjligt", så vet man inte när målet är nått, ty man vet ju inte vad som är möjligt. Däremot kanske man kan veta om sina begränsningar ungefär, men det säger nog inte någonting särskilt stringent.
"Så bra som möjligt" är en floskel. En floskel är något som låter bra. Åtminstone för den som inte tänker de enklaste tankarna, utan kanske dyker in i de betydligt mer komplexa direkt.

[dewpo]

Är det inta lagom som gäller?

Jo förstås!

På 1800-talet var människor i vårt avlånga land undernärda, sjukliga och oattraktiva i gemen.
Sen växte välståndet människor blev välnärda, friska och attraktiva på det hela.
Därefter så har välståndet fortsatt att öka. Men istället för att bli ännu friskare och attraktivare.
Så har populasen blivit övergödd, välfärds-sjuklig och åter oattraktiva.

Förövrigt så håller jag med om att jämförande är ganska ointressant.
Det väsentliga är att pryttlarna ger en tillräckligt god upplevelse för att tillfredsställa mottagarens förväntningar.

Allt kan vara dåligt eller allt kan vara bra. Vad som är bäst respektive sämst är ganska ointressant.
Dock så har de flesta ganska låga krav på saker för att de skall tycka att de är bra.
Så kanske är det bara bra att de istället för att ha försetts med visioner och en längtan efter att ha det bra,
har begåvats med en vinnarskalle och viljan att vara bäst?