"Alla fattar ju att trappstegen efter digitalisering inte kan vara bra! Detta måste ju leda till förlust av mikrodetaljer och en mindre grad av rumslighet, svärta och lugn i återgivningen." Herrar Claude Shannon och Harry Nyquist hade dock inte hållit med om detta.
Det känns som att bluddret om att upp-/översampling tillför magiska egenskaper aldrig tar slut. Bl.a. Chord för fram kraftigt missvisande information i sin marknadsföring.
Morello har författat många mycket informativa inlägg ovan som egentligen borde vara tillräckliga för att alla ska förstå hur detta hänger ihop. Man erhåller via översampling och filter med extremt många tappar inte märkbart högre "upplösning", bättre "timing", högre "precision" eller någonting annat i den stilen. Dessutom översamplar alla DAC:ar (utom knasiga NOS-konstruktioner) numer, så att förlägga denna funktionalitet i en extern låda är anmärkningsvärt.
Det man erhåller via översampling är däremot mer ideala filteregenskaper, vilket ger en mer utsträckt frekvensgång i ultraljudsområdet 20-22,05 kHz och mindre risk för vikningsdistorsion (och om man ska vara noggrann, bättre jitterundertryckning). Dessa fördelar är dock praktiskt sett noll eftersom man måste upp i orimliga ljudtrycksnivåer för att en medelålders person ska kunna överskrida hörseltröskeln runt 20 kHz och risken för hörbar vikningsdistorsion är, som beskrivs ovan, försumbar.
Men visst är det bättre att lyssna. Via simulerad upp-/översampling så kan alla som tur är prova på detta själva.
För att demonstrera hur resultatet från översamplingen ser ut och låter lät jag Matlab sampla om en ljudfil med en faktor 8 och ett 1000 tappar* långt
extremt högklassigt filter (typisk filterlängd vid översampling är i sammanhanget futtiga, men tillräckliga, några dussin tappar, mest för att man låter övergångsområdet vara relativt bredbandigt). Filen har alltså konverterats från samplingsfrekvensen 44,1 kHz till 352,8 kHz.
Detta är dock principiellt samma sak som en DAC med en översampling om 8 gånger gör internt, så det som skiljer är endast noggrannheten vid implementeringen av tegelstensväggsfiltret, vilket förstås har tillräckligt goda prestanda i en hygglig DAC som det är. Exakt hur det hela fungerar hemma hos lyssnarna kommer att bero på den specifika DAC:ens egenskaper.
I Strmbrgs anda handlar det om välinspelad storskalig symfoniorkestermusik, här Chabriers välkända stycke España - medvetet utvalt för att erbjuda en hel del systemstressande högfrekvens via tamburin, triangel och cymbaler. Notera hur mycket trevligare och mer "analog" den 8x översamplade signalen ser ut i den digitala domänen (notera att tidsaxeln endast innefattar 0,4 ms):

- fsx8.png (11.97 KiB) Visad 2128 gånger
Det viktiga är dock hur signalen ser ut och framförallt låter i den analoga domänen efter D/A-omvandling. Lyssna själva med fs = 44,1 kHz respektive 352,8 kHz:
https://www.dropbox.com/scl/fi/izgd1k4zrb664xzkl9crd/Espana-1x.flac?rlkey=apj6v8553n5cx0lr1uu1o4rhh&dl=0https://www.dropbox.com/scl/fi/6j493llihu0qjlycr9tz8/Espana-8x-1000-taps.flac?rlkey=xwhoq8mxcr32c5w55j33r25r8&dl=0*Antalet nödvändiga tappar N i ett FIR lågpassfilter kan approximeras som N ≈ 2/3*log[1/(10*δ1*δ2)]*fs/Δf
där δ1 är ripplet i passbandet, δ2 är spärrbandsdämpningen, fs är samplingsfrekvensen och Δf är bandbredden för övergångsområdet
Med ett bra filter om 0,03 dB rippel, 100 dB spärrbandsdämpning och ett övergångsområde om 2000 Hz (alltså t.ex. 21-23 kHz) erhåller man N ≈ 47.