Moderator: Redaktörer
eljulio skrev:Ruff är otroligt välljudande.Lyssnar nu via Qobuz. Det är provocerande att inte fler inspelningar kan vara av denna kvalité.
Morello skrev:eljulio skrev:Ruff är otroligt välljudande.Lyssnar nu via Qobuz. Det är provocerande att inte fler inspelningar kan vara av denna kvalité.
Som lax på löken lirar Sveriges kanske genom tiderna bästa trumslagare - Per Lindvall!
I-or skrev:Pat Coils inspelningar på samma bolag (Steps, Just Ahead och Schemes and Dreams) håller nästan den klassen också. Clair Marlos album Let it Go håller osedvanligt hög ljudkvalitet även om den inte är riktigt lika hög som för Ruff och Coil.
Ja, visst är det sorgligt att all populärmusik inte håller denna ljudkvalitet. Michael Ruffs nästan löjligt välljudande album album Speaking in Melodies är inspelat 1992 på Oceanway Studios av George Massenburg och är mastrat av Doug Sax. Egentligen ingen audiofilutrustning alltså, bara kunnigt folk med öron för ljudkvalitet. Övriga av de bästa albumen är inspelade antingen på Oceanway Studios eller Schnee Studios 1988-1994.
Tekniken har varit tillräckligt bra i decennier, men tyvärr är de flesta i studiobranschen halvdana lyssnare med bakvända arbetsmetoder. De kan ägna dagar åt en hårsmån brus, en nästan ohörbar knäpp eller åt att skapa någon knasig klangbalans för trummorna, men hör inte när svåra orenheter och överdriven kompression/effekter smetar ned hela mixen eller när mikrofonval/-placering är helt fel.
Sedan skruvar förstås masteringledet effektivt sönder den lilla ljudkvalitet som eventuellt fanns från början.
Kermit116 skrev:I-or o Morello har gjort mig nyfiken på Sheffield Labs ("-Det borde Du ha varit f längesedan, groddj-l!"), borde vi inte ha en särskild tråd för "Sheffield Labs" under "Skivrekommendationer"?!
Kraniet skrev:
Ja jag tycker det är smått otroligt hur dålig koll de har på vad som gör en bra inspelning för musikreproduktion i hem(hifi)miljö.
Just musiker och ljudtekniker är ofta enligt min erfarenhet de som har minst koll på vad bra reproduktion är.
Såg idag en förklarande video om vad en bra högtalare för mixning är. Personen ansåg sig tydligen veta nåt om tekniken men det va ju bara ren rappakalja. Lika illa som det är inom audiophila kretsar. Han lät lika säker på sig själv som olika audiophiler brukar låta.
Jag va förstås tvungen kommentera och sa det att det är tråkigt att de som sätter standarden för den kvalitet som blir vid uppspelning inte förstår mer om vad återgivning handlar om.
En person kommenterade på min kommentar och menade att tekniska aspekter som rör uppspelning (i tex hemmiljö) inte är relevant för en ljudteknikers jobb. Vilket ju borde anses lite anmärkningsvärt.
Just därför känns det som att många eventuellt positiva egenskaper bra fonogram har ofta är mer slump än resultatet av nån planerad mixning..
Morello skrev:eljulio skrev:Ruff är otroligt välljudande.Lyssnar nu via Qobuz. Det är provocerande att inte fler inspelningar kan vara av denna kvalité.
Som lax på löken lirar Sveriges kanske genom tiderna bästa trumslagare - Per Lindvall!
I-or skrev:Den i branschen extremt vanliga myten om "frekvensmaskering" är ett typexempel i sammanhanget. Detta är ett fenomen som av någon för branschfolk outgrundlig anledning bara existerar vid deras kladdiga och orena multimonoinspelningar med kompression och effekter - för fåmikrofoninspelningar av klangligt komplex musik med symfoniorkester, storband m.m. (eller en välgjord multimonoproduktion som t.ex. Speaking in Melodies) med mängder av olika stämmor med överlappande frekvensinnehåll är detta dock ett icke-problem.
I-or skrev:Nej, albumet Speaking in Melodies låter inte bra för att någon har tricksat med effekter utan för att någon den här gången inte har gjort det. Du bör inte fastna vid studiobluddret och fundera mer över den psykoakustiska bakgrunden. Skälet till att Massenburg fick till upptagning och mix är att Shefield Lab kräver minimalt kladdande av ljudteknikerna. Inspelningen genomfördes "live to two-track", vilket begränsar möjligheterna till förvanskning. Massenburgs normala produktioner är inte tillnärmelsevis lika bra och låter långt mer konventionellt, d.v.s. mer eller mindre grötigt.
I-or skrev:Kontemplera varför endast kladdiga multimonoproduktioner "frekvensmaskerar". Effekt- och kompressionsfria upptagningar av stora orkestrar uppvisar aldrig dessa problem. Naturligtvis är det så att hörselns mönsterigenkänning inte har några som helst svårigheter att separera bidragen från olika instrument förutsatt att dessa inte har förvanskats till oigenkännelighet.
I-or skrev:"Frequency juggling" eller andra studiotrick (det finns en hel uppsjö att välja mellan) är för en uppmärksam lyssnare alltid hörbara som en förvanskning av ljudkvaliteten för instrument och röster. Att mixen är minimalt förvanskad av kompression i det här fallet understöds av att Speaking in Melodies uppvisar mycket höga toppfaktorer både totalt och i basen, upp till ca 24 dB totalt och ca 23 dB i basen (f < 100 Hz). Inte mycket till kompression vare sig överlag eller på basgitarr/baskagge, alltså. Detta i kombination med en nästan total frånvaro av diverse effekter är skälet till det rena och dynamiska ljudet.
Användare som besöker denna kategori: Google [Bot] och 20 gäster