Moderator: Redaktörer
petersteindl skrev:Ortoakustiken är en helt annan sak än rundstrålning. Dessa 2 företeelser har egentligen inget med varandra att göra.
xmag skrev:petersteindl skrev:Ortoakustiken är en helt annan sak än rundstrålning. Dessa 2 företeelser har egentligen inget med varandra att göra.
Så är det men jag vill försöka närma mig skillnaden ljudmässigt. Fast senaste frågan handlade om att använda lins för att göra högtalaren rundstrålande eller kanske Ortoakustisk och om själva användandet av lins skapar problem av något slag.
petersteindl skrev:xmag skrev:petersteindl skrev:Ortoakustiken är en helt annan sak än rundstrålning. Dessa 2 företeelser har egentligen inget med varandra att göra.
Så är det men jag vill försöka närma mig skillnaden ljudmässigt. Fast senaste frågan handlade om att använda lins för att göra högtalaren rundstrålande eller kanske Ortoakustisk och om själva användandet av lins skapar problem av något slag.
Man skulle kunna göra över 1 miljon olika linser som ger 1 miljon olika resultat.
Men först måste begreppet lins definieras. Vad är en lins?
I petersteindl?-tråden har jag lagt upp den skriftliga information som Stig Carlsson gett.
Där finns svaren. Det är bara att läsa allt och begrunda och läsa igen.
xmag skrev:Jag formulerar om frågan:
När jag köpte mina OA5:or 1973 kallades de både i reklamen och av många andra för "rundstrålande". Den jag visar på bilden är "rundstrålande".
OA5 har element placerade så att de skall sprida runt hela rummet, dvs de är rundstrålande (senare modeller är inte byggda så, där handlar det mer om direkt/indirekt ljud).
Varför varför valde Stig Carlsson rundstrålande med element riktade åt olika håll istället för lins som sprider åt olika håll?
Vad jag villa få fram egentligen är om en lins som på bilden ovan ökar distorsionen, fungerar som rundstrålande eller allmänt försämrar ljudet.
I-or skrev:xmag skrev:Jag formulerar om frågan:
När jag köpte mina OA5:or 1973 kallades de både i reklamen och av många andra för "rundstrålande". Den jag visar på bilden är "rundstrålande".
OA5 har element placerade så att de skall sprida runt hela rummet, dvs de är rundstrålande (senare modeller är inte byggda så, där handlar det mer om direkt/indirekt ljud).
Varför varför valde Stig Carlsson rundstrålande med element riktade åt olika håll istället för lins som sprider åt olika håll?
Vad jag villa få fram egentligen är om en lins som på bilden ovan ökar distorsionen, fungerar som rundstrålande eller allmänt försämrar ljudet.
Problemet är till stor del svårartade vertikala spridningslober. Ett exempel på hur det kan se ut med ett diskantelement vid 10 kHz ser du nedan (rotationssymmetri):
Ytterligare tappar man en hel del känslighet för höga frekvenser och i praktiken är rundstrålning inte den bästa karakteristiken hur som helst.
xmag skrev:Från början kommer min tanke från en AR-högtalare (har jag för mig den hette) som hade en vridbar platta direkt framför diskanten för att man skulle kunna flytta ljudbilden med plattan.
xmag skrev:I-or skrev:xmag skrev:Jag formulerar om frågan:
När jag köpte mina OA5:or 1973 kallades de både i reklamen och av många andra för "rundstrålande". Den jag visar på bilden är "rundstrålande".
OA5 har element placerade så att de skall sprida runt hela rummet, dvs de är rundstrålande (senare modeller är inte byggda så, där handlar det mer om direkt/indirekt ljud).
Varför varför valde Stig Carlsson rundstrålande med element riktade åt olika håll istället för lins som sprider åt olika håll?
Vad jag villa få fram egentligen är om en lins som på bilden ovan ökar distorsionen, fungerar som rundstrålande eller allmänt försämrar ljudet.
Problemet är till stor del svårartade vertikala spridningslober. Ett exempel på hur det kan se ut med ett diskantelement vid 10 kHz ser du nedan (rotationssymmetri):
Ytterligare tappar man en hel del känslighet för höga frekvenser och i praktiken är rundstrålning inte den bästa karakteristiken hur som helst.
Bra!
Det var ungefär det jag efterfrågade.
Om man har flera domediskanter tycker man att även de skapar lober för vart och ett av diskanterna.
Från början kommer min tanke från en AR-högtalare (har jag för mig den hette) som hade en vridbar platta direkt framför diskanten för att man skulle kunna flytta ljudbilden med plattan. Vid mätningar hade den betydligt högre distorsion med plattan än utan. Reflexer från väggar ger alltså ingen eller litet tillskott av distorsion medan en reflekterande yta nära diskanten ger distorsion. Förutsatt att de mätningar jag såg om detta på 70-talet stämmer.
Kan man av detta dra slutsatsen att hårda ytor nära diskanter skall elimineras eller dämpas?
petersteindl skrev:xmag skrev:I-or skrev:
Problemet är till stor del svårartade vertikala spridningslober. Ett exempel på hur det kan se ut med ett diskantelement vid 10 kHz ser du nedan (rotationssymmetri):
Ytterligare tappar man en hel del känslighet för höga frekvenser och i praktiken är rundstrålning inte den bästa karakteristiken hur som helst.
Bra!
Det var ungefär det jag efterfrågade.
Om man har flera domediskanter tycker man att även de skapar lober för vart och ett av diskanterna.
Från början kommer min tanke från en AR-högtalare (har jag för mig den hette) som hade en vridbar platta direkt framför diskanten för att man skulle kunna flytta ljudbilden med plattan. Vid mätningar hade den betydligt högre distorsion med plattan än utan. Reflexer från väggar ger alltså ingen eller litet tillskott av distorsion medan en reflekterande yta nära diskanten ger distorsion. Förutsatt att de mätningar jag såg om detta på 70-talet stämmer.
Kan man av detta dra slutsatsen att hårda ytor nära diskanter skall elimineras eller dämpas?
Hårda ytor skall man ha så mycket av som möjligt, under förutsättning att samtliga reflexer är konstruktiva i samtliga rikningar.
Det gäller att undvika destruktiva reflexer, men det är enkom en viss del av helheten.
Själv anser jag att en högtalare skall ha en helt rak frekvensgång 20 Hz till 20 kHz, dels på den totalt utstrålade energin, dels i den riktning som utgör direktljudet i sweet spot, dels i samtliga andra riktningar. Fast då på lite olika sätt.
RogerGustavsson skrev:xmag skrev:Från början kommer min tanke från en AR-högtalare (har jag för mig den hette) som hade en vridbar platta direkt framför diskanten för att man skulle kunna flytta ljudbilden med plattan.
Tror det är Bose 300 du tänker på. Har inget minne av att AR hade något sådant.
petersteindl skrev:Carlssonplanet verkar ha gått i ide. Vad som sker i SSC kan man spekulera i, men jag avstår. Jag föredrar fakta.
xmag skrev:petersteindl skrev:Carlssonplanet verkar ha gått i ide. Vad som sker i SSC kan man spekulera i, men jag avstår. Jag föredrar fakta.
OK!
Du har berättat att du kände SC osv. Då kan man tro att du också hade med SSC att göra eller du kanske inte alls har eller haft med dem att göra?
Som jag skrev tidigare har jag läst på en del för att lära mig detaljerna kring OA-principen. Det är lite svårt att lära eftersom SC själv vekar ha glidit omkring om den principen en aning, nästan som om det handlar en del om försäljningsargumentation, dvs att hitta en hållbar princip som man kan sälja på. Hoppas jag inte svor i kyrkan nu. Det kan också vara så att stereoljudet krävde andra lösningar för OA än monoljudet gjorde och därför gick mer åt direktljudet till. Som jag ser det måste man kunna historien i frågan för att reda ut vad SC tänkte vid de olika tidpunkterna.
Fortsätter att läsa...
petersteindl skrev:xmag skrev:petersteindl skrev:Carlssonplanet verkar ha gått i ide. Vad som sker i SSC kan man spekulera i, men jag avstår. Jag föredrar fakta.
OK!
Du har berättat att du kände SC osv. Då kan man tro att du också hade med SSC att göra eller du kanske inte alls har eller haft med dem att göra?
Som jag skrev tidigare har jag läst på en del för att lära mig detaljerna kring OA-principen. Det är lite svårt att lära eftersom SC själv vekar ha glidit omkring om den principen en aning, nästan som om det handlar en del om försäljningsargumentation, dvs att hitta en hållbar princip som man kan sälja på. Hoppas jag inte svor i kyrkan nu. Det kan också vara så att stereoljudet krävde andra lösningar för OA än monoljudet gjorde och därför gick mer åt direktljudet till. Som jag ser det måste man kunna historien i frågan för att reda ut vad SC tänkte vid de olika tidpunkterna.
Fortsätter att läsa...
Jag var initiativtagare till Stiftelsen SC och jag var med att starta SSC. Jag bildade arbetsgruppen för att starta SSC 1997. Jag satt i Styrelsen i Stiftelsen från dess början fram till hösten år 2001. Jag, Bertil Alving och Lars Bäcklund gjorde bouppteckningen av Stig Carlssons dödsbo.
Jag är väl förtrogen med Stigs arbete, med OA-principen och med Stig personligen. Jag återkommer till OA-principen i petersteindl?-tråden. Jag lärde känna Stig 1970/71. Då samtalade vi i telefon flera dagar i veckan. Från 1976 till 1986 umgicks vi ungefär 3-5 dagar i veckan. Vi gjorde mätningar på allehanda stereoutrustning och lyssnade på musik hemma hos Stig. Från 1986 och fram till 1997 träffades vi fortfarande regelbundet, men inte lika intensivt. Vi var dock ofta ute och åt tillsammans och lyssnade därefter på musik hemma hos Stig. Stig Carlsson dog 1997-03-08. Idag, på dagen för 27 år. sedan. R.I.P. SC.
BellsnWhistles skrev:Stig har gjort ett enormt avtryck i HiFi-historien och jag tror han skulle vara mycket glad åt det intresse som fortfarande finns kring hans idéer.
Inte minst i detta forum, att folk rotar upp upp gamla patent mer än 25 år efter Stigs bortgång, och ger sig den på att verkställa saker han själv inte hann med, det är verkligen "respekt" i min tolkning av det ordet.
Du Peter har också bidragit enormt mycket till detta, jag tror att alla på forumet djupt uppskattar dina inlägg från den kunskap du har.
R.I.P. Stig.
xmag skrev:Det som jag tycker inte varit bra med Carlssons konstruktioner är basåtergivningen som är lite tunn så som jag minns det. Därför ökar jag volymen på baslådan till ca 90 liter och kommer använda ett förhållandevis litet element undertill, dock mer än 6,5 tum. Kanske 8 tum.
Kalejdokom skrev:xmag skrev:Det som jag tycker inte varit bra med Carlssons konstruktioner är basåtergivningen som är lite tunn så som jag minns det. Därför ökar jag volymen på baslådan till ca 90 liter och kommer använda ett förhållandevis litet element undertill, dock mer än 6,5 tum. Kanske 8 tum.
Kul projekt, men det där resonemanget förstår jag inte. Det blir ju inte "mer" bas bara för att man ökar lådvolymen och 90 liter låter generellt som alldeles för stort för de flesta (6,5- eller) 8-tummare. Jag tänker tvärtom - välj först ett lämpligt element och simulera fram en lämplig lådvolym. Dessutom är det ju en utmaning att få till ett passivt delningsfilter till en 3-vägare med den konfiguration man har i en OA-2212 (även om jag förstår att det är en helt annan högtalare du planerar att bygga). Det gäller att hitta element till bas- och mellanregister som matchar hyfsat i verkningsgrad.
Lådan är avstämd till 28Hz. Den kombinationen, SC165 - 45 liter - 28Hz kan tyvärr inte kallas för något annat än en grov felanpassning. Redan i OA12 är SC165 utnyttjad till det yttersta för att producera bra bas, i OA14 går det lite för långt, i denna låda går det helt överstyr. Se nedan hur tonkurvan får en stark höjning vid resonansfrekvensen genom att portresonansen är alldeles för stark. Därmed fås också en grupplöptid som går långt över den rekommenderade. Just en sådan avstämning brukar i böcker och artiklar om basreflexkonstruktion faktiskt visas som skräckexempel som ger mycket dålig "transientförmåga".
De lite egendomliga och inte alltid helt lyckade anpassningarna i 70-talsmodellerna är historia och anpassningen i alla 80-talarna är helt mainstream.
För den hifi-intresserade finns numera skäl att sluta umgås med andra hifi-intresserade, sluta läsa hifi-tidskrifter, sluta läsa/skriva på forum, sluta gå på mässor och sluta gå till butiker. Det pratas huvudsakligen rent strunt nästan överallt i hifivärlden. Struntpratare som killgissar från morgon till kväll brukade Carlsson överseende kalla "entusiaster". Det är ett mycket välfunnet epitet.
Konstruktören som utsågs av SSC var en överraskning för Larsen. Trots mångårigt samarbete med en stor gemensam bekantskapskrets med många högtalarkunniga personer utsåg SSC en person som Carlsson aldrig ens nämnt.
xmag skrev:Konstruktören som utsågs av SSC var en överraskning för Larsen. Trots mångårigt samarbete med en stor gemensam bekantskapskrets med många högtalarkunniga personer utsåg SSC en person som Carlsson aldrig ens nämnt.
Vem var denne okände konstruktör? Någon som vet?
xmag skrev:Konstruktören som utsågs av SSC var en överraskning för Larsen. Trots mångårigt samarbete med en stor gemensam bekantskapskrets med många högtalarkunniga personer utsåg SSC en person som Carlsson aldrig ens nämnt.
http://www.carlssonkult.se/OA50.aspx
Vem var denne okände konstruktör? Någon som vet?
Det är oerhört snårigt att lära sig OA-principen eftersom flera "stora" på ämnet säger olika om samma sak. Det är därför viktigt att läsa in sig på samtliga så att man kan bilda sig en uppfattning.
RogerGustavsson skrev:xmag skrev:Konstruktören som utsågs av SSC var en överraskning för Larsen. Trots mångårigt samarbete med en stor gemensam bekantskapskrets med många högtalarkunniga personer utsåg SSC en person som Carlsson aldrig ens nämnt.
Vem var denne okände konstruktör? Någon som vet?
Ingvar Öhman skulle jag tro. Om historiebeskrivningen stämmer vet jag inte men Ingvar Öhman är fortfarande aktuell med t.ex. OA-61.
petersteindl skrev:xmag skrev:Konstruktören som utsågs av SSC var en överraskning för Larsen. Trots mångårigt samarbete med en stor gemensam bekantskapskrets med många högtalarkunniga personer utsåg SSC en person som Carlsson aldrig ens nämnt.
http://www.carlssonkult.se/OA50.aspx
Vem var denne okände konstruktör? Någon som vet?
Det är oerhört snårigt att lära sig OA-principen eftersom flera "stora" på ämnet säger olika om samma sak. Det är därför viktigt att läsa in sig på samtliga så att man kan bilda sig en uppfattning.
Att Stig Carlsson aldrig omnämnt en viss person är inte synonymt med att denne person är okänd som högtalarkonstruktör och det gäller då inom samma umgängeskrets.
Personen ifråga är Ingvar Öhman.
Ordföranden i SSC gav Ingvar Öhman i uppdrag att skriva en lista på olika ansvarsområden för Styrelsen i SSC, samt att ge ett förslag på person i Styrelsen som skulle ta hand om det ansvarsområdet.
Ingvar Öhman satte sig själv på området att utveckla uppgraderingar på Carlssonhögtalare och på utveckling av nya ortoakustiska modeller av Carlssonhögtalare.
Vid ett efterföljande Styrelsemöte hade Ingvar gjort denna lista och hade satt sig själv som ensam på detta ansvarsområde.
Styrelsen röstade igenom det förslag i listan som Ingvar lämnat. Därmed blev Ingvar ensam utvecklare.
Vad gäller kunskap hos olika personer gällande OA, så har jag min uppfattning ganska klar. Men jag är nog en i målet och mitt svar blir därför i jäv. Så jag avstår att driva frågan vidare.
I petersteindl?-tråden kan jag däremot gå in och förklara de skrifter som Stig Carlsson skrivit och som jag lagt upp. De är inte så uppenbara att förstå vid snabb genomläsning.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 237 gäster