I-or skrev:Tanken är att grundresonansfrekvensen ska vara något olika för den övre och undre delen, men detta kan även åstadkommas med olika förspänning av membranet.
Det var så enkelt alltså.
Nu hade jag inte tänkt att låta midmembranet gå så långt ner, kanske som lägst 400 Hz, så jag borde inte behöva bry mig om resonansfrekvensen då denna förhoppningsvis ligger väl under delningsfrekvensen.
Hur som helst så blir det enklare med ett uniformt membran och membranet kommer att kunna spännas olika.
I-or skrev:Vad gäller den tilltänkta lösningen ovan bör man beakta följande:
1a. Frekvensgången för en extremt smal planarlinjekälla om 2,2 meters längd blir inte konstant i närfältet (upp till 50 meter eller så

), utan kommer att vara fallande mot högre frekvenser. Man kan naturligtvis införa lämplig filtrering för att korrigera detta på den elektriska sidan. Den horisontella spridningen blir av naturliga skäl extremt bred ända upp i toppoktaven.
1b. Ett bredare planarelement kan dock erhålla en någorlunda konstant frekvensgång utan passiv eller aktiv filtrering förutsatt att massan är mycket låg.
1c. För typiska bandelement (till skillnad från planarelement) påverkas frekvensgången kraftigt av öppningar på sidan om membranet och formen för en eventuell bakkavitet.
1d. Böjveka planarmembran eller band uppvisar alltid resonanser, vilka kan ha stor inverkan på frekvensgången och dessutom ofta ger svåra hållfasthetsproblem.
1a:
Nu har jag nog börjat tveka om linjekällor; lyssningsrummet är inte så stort och jag lyssnar själv.
Jag behöver med andra ord inte så stor sweetspot.
Så Clarisys Minuet är en mer behändig storlek, jag siktar på en bruttostorlek på 60 x 120 cm.
Då kan frontplåten skäras ut i ett stycke (50 x 100 cm).
1b:
Bredare membran innebär fler kolumner än två och då fås kaviteter.
1c:
Det minns jag från mina fladderband.
1d:
Även med ett avstånd om 3 mm mellan magneterna så kan en viss korrugering få plats.
I-or skrev:2. Någon inverkan av en eventuell Helmholtzresonans kan (naturligtvis) inte noteras förutsatt att man flyttar in dämpkuddarna (sluten cellplast) så att de linjerar med magneterna. Detta ger även betydligt mindre problematiska modala effekter för membranet när aluminumfolien täcker hela den aktiva membranbredden. Däremot framträder mindre effekter om några dB från en kvartsvågsresonans runt 13 kHz. Styrkan på denna resonans beror bl.a. på membranets massa.
Så det finns tillräckligt med komplians hos membran och dämpkuddar då?
I-or skrev:3. Den mekaniska spänningen i membranet blir med den tilltänkta konstruktionen vid höga ljudtrycksnivåer i vissa frekvensområden oroväckande hög för hushållsfolie med en sträckgräns om ca 100 MPa och aluminium är som bekant ett svårhanterligt material vad gäller utmattning. Hur det hela faller ut i praktiken beror på många olika faktorer.
Jag måste nog göra stresstester på mitt provskott, se nedan. Förutom utmattning, så får ju inte exempelvis komplians förändras.
I-or skrev:4. Membranförskjutningarna blir mycket små, så avståndet mellan magneterna kan minskas betydligt förutsatt att delningsfrekvensen är någorlunda hög. Lägre delningsfrekvenser än ca 2 kHz är ej att rekommendera av hållfasthetsskäl.
Exempel på problematisk modform vid 4 kHz med kuddar med en bredd om 3 mm (symmetri, så endast halva konstruktionen modelleras; deformationen förstorad 100 ggr):
solhaga1.png
Jag har simulerat både minskat och ökat avstånd, men just 3 mm verkar ge den mest linjära magnetiska flödestätheten.
Jag hade tänkt dela vid 1600 Hz .
Tack för simuleringen, jag kommer att göra ett provskott med en 200 mm diskant.