PerStromgren skrev:Thomas_A skrev:Jag spelade in ett loppisfynd som jag hittade för 5:- för några veckor sedan, en skiva från Hungaraton, med klassisk musik. Inte de bästa inspelningarna jag hört men ändå för att ta något som är begagnat och kan representera skivor i allmänhet. Skivan är tvättad med min HumminGuru och sedan avspelad med Linn Axis, Moerch UP-4, Shure V15Vx/JICO-SAS/B och Muffsy MM-steg /36/47 kOhm/140 pF.
Fantastiskt!
Jag får genast 2 reaktioner.
1. Låter det så störningsfritt har jag mycket lättare att förstå dem som tycker att LP är ett helt OK medium att njuta av musik, speciellt gles sådan!
2. Vad tusan gör jag för fel?
Att ge mig på att gradera upp vinylriggen till något motsvarande det du använder känns inte rimligt, jag gissar att det skulle gå på 25k, eller så. Det är inte loppisfynden värda.
Däremot tror jag en del på skivtvätten! Jag ser att en sådan kostar 7k genom Amazon. Troligen skulle det vara bäst utväxling för pengarna. (Då kommer någon säkert att invända att jag borde lagt några tusen på en bättre nål också. Möjligen har denna rätt.)
Tack för inspelningen och inblicken i en värld jag knappt visste fanns!
PS. Bandbruset hörs tydligt!

Som sagt, det finns många saker att tänka på vad gäller vinylavspelning. Vi, d v s Stig Carlsson och jag och Bengan i Ljudbutiken och några till i umgängelsekretsen från 70 till 90-talet hade bra kläm på vinylsituationen, dels på grund av alla mätningar som vi gjorde hos Stig, dels genom mitt kontaktnät med bl a van den Hul. Vi mätte på allt mellan himmel och jord, rumble, svaj, resonanser, frekvensgång, distorsion, överhörning, spårningsförmåga som varierade med alla möjliga inställningar av pickupen och nålens position och vinkel i skivspåret. Det var även gällande graveringar av lack och med uppförstoringar av skivspåret med olika nålspetsar.
En sak som Stig Carlsson och jag även höll på med från 1976 till 1990, var att mäta på olika phono-steg inkl RIAA. Stig Carlsson mätte frekvensgång från kanske 5 Hz och upp till 100 kHz eller möjligtvis till 200 kHz, minns inte exakt. Vi hade en exakt Anti-RIAA. Det som då syntes var frekvensgången ovanför 20 kHz.
Varför skall man mäta på det? Jo, på många transistorförstärkare var själva RIAA-korrektionen inbyggt i återkopplingsnätet d v s det man kallade aktiv RIAA. RIAA-nätet var en del av återkopplingen med frekvensberoende slingförstärkning. Ovanför återkopplingens frekvensområde, så syntes ofta en höjning på kanske 10-20 dB innan kurvan minskade i amplitud. Hos sådana förstärkare var frekvenskurvan någorlunda rak till 15/20 kHz men därefter kom en kraftig peak över 20 kHz och med knaster och knäppar i skivan så överstyrdes dessa phonosteg rätt kraftigt. Vi provocerade och det såg förskräckligt ut.
Det var i den vevan som det blev inne med passiv RIAA mellan 2 interna raka förstärkarsteg. Problemet blev istället mer brus i diskanten från det andra steget. Själv byggde jag halva RIAAn passivt efter första steget och aktivt runt andra steget. Jag jobbade med rörförstärkare. Vad jag minns är förstärkningsbehovet för RIAA strax över 40 dB. Det är alltså en slope på 40 dB från lägsta bas till översta diskant och med brytpunkter/poler i mellanregistret d v s det fanns ett visst litet frekvensområde i mellanregistret med rak tonkurva. Man brukade beteckna polerna i tidsdomän, d v s i mikrosekunder.
Här är ett exempel på en aktiv RIAA.
https://sjostromaudio.com/pages/index.php/hifi-projects/147-the-riaa-curve Hur dessa fungerar idag vet jag inte. Man måste mäta utanför arbetsområdena. Det finns mycket HF i knaster och knäppar som kan ställa till det.
Det är nu mer än 35-40 år sedan jag höll på med vinylavspelning. Morello bör dock vara rätt initierad på området.
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.