Peter Steindl?

[xmag]

Intressant video!
Priset ökar exponentiellt med en ständigt minskande ökad förbättring av ljudet. Det gäller att hitta punkten på kurvan som ger "mest för pengarna". Förbi den punkten har Beolab 90 passerat för längesedan.

[sammel]

Tycker också videon var mycket intressant.
Tack att du delade.

[Maarten]

Ja, riktigt intressant, lärorik, pedagogisk och matnyttig presentation, där man får följa det stegvisa arbetet med olika prototyper och vilka resultaten blev. De även framförde några argument nedan jag till viss del inte läst/hört förut (utöver det Peter nämnde vid 30 min, som handlar om kompletterade dipoler för att fylla upp dippar i energikurva):

Några utdrag för minnet:

13:46: (Ojämn?...) Vertikal spridning påverkar klang mer än horisontell dito?

24:00: Ojämn (horisontell men kanske även vertikal?) spridning ger frekvensbereoende intryck av stånd till högtalare/musiken. Falska variationer i djup i fantomprojektion? "The more you start to notice, the more annoyed you get.." Det här bör ju många konventionella högtalare med delning från stort till litet element vara lite drabbade av.

35:00: Lobingproblemen med fysiskt separerade element i lite annan tappning...

60:00: Omni-spridning (Party-mode) med många element som ger mändger med lobing/interferenser: "This is not a speaker to listen to but a speaker to have a glass of wine with". Går det att dra paralleller till Carlsson 70-talsserien?

[juanth]

Att merparten av alla tillverkare ignorerar att både för sig själva och för kunden berätta hur högtalarna ska placeras och i vilken omgivning/förutsättningar är verkligen anmärkningsvärt. (Med fristående högtalare blir det så, tillverkaren kan inte veta hur kundens rum ser ut)
Ändå är det den vanligaste typen av konstruktion i hifi-världen.

[xmag]

Har B&O glömt av 70-talets (eller var det 80-talet!?) tidsskillnad mellan elementen som de bla löste med en "filler"?
Jag har kvar artiklarna från den tiden där de vetenskapligt(?) gick till botten med sin forskning i frågan med ett antal faskorrekta högtalare som resultat. Gäller inte det längre?

[petersteindl]

Ja, riktigt intressant, lärorik, pedagogisk och matnyttig presentation, där man får följa det stegvisa arbetet med olika prototyper och vilka resultaten blev. De även framförde några argument nedan jag till viss del inte läst/hört förut (utöver det Peter nämnde vid 30 min, som handlar om kompletterade dipoler för att fylla upp dippar i energikurva):

Några utdrag för minnet:

13:46: (Ojämn?...) Vertikal spridning påverkar klang mer än horisontell dito?

24:00: Ojämn (horisontell men kanske även vertikal?) spridning ger frekvensbereoende intryck av stånd till högtalare/musiken. Falska variationer i djup i fantomprojektion? "The more you start to notice, the more annoyed you get.." Det här bör ju många konventionella högtalare med delning från stort till litet element vara lite drabbade av.

35:00: Lobingproblemen med fysiskt separerade element i lite annan tappning...

60:00: Omni-spridning (Party-mode) med många element som ger mändger med lobing/interferenser: "This is not a speaker to listen to but a speaker to have a glass of wine with". Går det att dra paralleller till Carlsson 70-talsserien?

Jag rekommenderar att man lyssnar en gång till runt dessa tidpunkter du nämner.

Tidpunkt kring 13:46.)
lyssna från ungefär 13 minuter och framåt.
Han refererar till Archimedesprojektet. Det var ett EG-bidrag i mitten på 80-talet som B&O och B&W delade på. EG är föregångaren till EU. Bidraget var enormt stort, kring 1 miljard kronor.
Det skulle gå till forskning gällande audio d v s ljud/ljudåtergivning och upplevelse av ljudet i rumsmiljö hemma.

Då bygger man ett jättestort ekofritt rum som är på 12x12x12 meter, d v s 12 m i vardera riktning.
Då tänker man sig ett fiktivt vanligt bostadsrum inuti det ekofria rummet, t.ex 6x4x2,5 meter.
Sedan sätter man 1 högtalare och 1 lyssnare på sina givna platser i detta fiktiva bostadsrum.
Då tänker man sig fiktiva väggar, tak och golv runt högtalaren och lyssnaren där begränsningsytorna är fiktiva akustiska speglar för respektive 1:a-reflex. Då kommer det att bli laterala spegelreflexer från höger och vänster fiktiva sidoväggar och horisontell reflex från högtalarens bakre fiktiva spegelreflexvägg samt vertikal spegelreflex från taket.
Jag tror de fokuserade på sidoreflexväggarna och inte på högtalarens bakre vägg och jämförde sidoväggarnas reflexer med takreflexen. (Stig Carlsson å andra sidan fokuserade istället på väggen närmast högtalarna som ger reflex med vinkel nära direktljudets vinkel och där reflexen överlagras hela vägsträckan från högtalare till lyssnare.)

Enligt principen med ”Cone of confusion”, googla, så kan man rita in dessa koner från öronen mot högtalaren d v s direktljudets kon och sedan ser man att takreflexens kon är nästan samma som direktljudets medans sidoreflexernas koner skiljer sig markant. https://www.researchgate.net/figure/The-concept-of-the-cone-of-confusion_fig2_265033553

Det man gör i det ekofria rummet är att man har given högtalare för direktljudet som vi kan kalla A. Man lägger in en verklig högtalare på samma plats som takets fiktiva spegelreflexhögtalare skulle ha. Denna högtalare kan vi kalla B. Sedan gör man likadant med sidoreflexernas högtalare. Dessa kan vi kalla C1 respektive C2.
OBS! Dessa högtalare är inga diffusljudkällor!

Sedan kan man spela musik eller tal eller brus eller andra pulsliknande mättoner i systemet.
Då kan man börja med att enbart spela på A.
Sedan lyssningsjämför man:
A kontra A+B.
A kontra A+C1.
A kontra A+C2.

Istället för lyssning kan man även göra frekvenskurvemätningar.
Då finner man att man ser kamfiltereffekt i mätkurvorna då man lägger till respektive reflexer på direktljudet.
Denna kamfiltereffekt är ett fenomen pga konstruktiv och destruktiv summering vid superponering av ljudvågor eftersom det är tidsfördröjning mellan direktljudet och reflexerna. Detta gäller ej diffusljudalstrare eller summation av icke korrelerade bruskällor.

Då ville de lyssna och höra om hörseln som mätinstrument särskiljer på kamfiltereffekterna och ger dem olika inverkan/betydelse för hörseln eftersom de inte enbart är tidsfördröjda utan även har olika infallsvinkel till mätpositionen/lyssningspositionen.
Frågeställningen är om hörseln filtrerar bort viss kamfiltereffekt beroende på ljudvågornas olika infallsvinklar.
De fann att vertikal infallsvinkel på reflex påverkar direktljudet ”betydligt” mer än laterala infallsvinklar hos reflexer.

Därför vill de begränsa vertikal spridning till förmån för horisontell spridning.
Egentligen bör man läsa hela deras forskningsrapport för att se allt de möjligtvis missat att testa. Troligtvis finns den på AES eller i JASA.

Det finns betydligt mer att orda gällande alla dessa fenomen och då kan man istället bygga högtalare så som högtalare egentligen bör konstrueras. Återkommer till detta.

Tidpunkt kring 24 minuter.)
Avståndsbedömning. Detta är en väsentlig sak som egentligen inga högtalartillverkare på marknaden har snappat. Inte vad jag sett i vart fall.
Tar man hänsyn till alla påverkansfaktorer blir det betydligt mer komplicerat än vad man först kan tro.
Här måste man detaljstudera hörselns förmåga till avståndsbedömning och vilka parametrar som styr.
I princip är det enkom storheten SPL som styr. Det ligger i den egenskap hos punktkällor som ger lagen om ljudtrycket som funktion av avstånd från ljudkällan.
Dubbla avståndet ger -6dB.
Halva avståndet ger +6dB.
Detta gäller i frifält.
Avståndsbedömning är en mätning hos hörseln som utförs kognitivt d v s bygger på tidigare erfarenhet och minnesfunktion.
Det är ett stort område att gå in på.

Om hörseln skall bedöma avståndet till en ljudkälla/högtalare i frifält så är det enkom SPL som gäller. På stora avstånd kommer även diskantfall i oktaven ovanför 10 kHz.

Så, om man i frifält återger ljud via högtalare som har ett avstånd till lyssnare på 8 meter och ger 80 dB SPL vid lyssnaren och ökar nivån till 86 dB så kommer lyssnaren att bedöma lyssningsavståndet till halva avståndet mot tidigare även fast högtalaren är kvar på samma ställe. Man kan alltså halvera lyssningsavståndet eller ge +6dB genom ökad input till högtalaren i frifält för att hörseln skall tolka det som halva avståndet.

Med reflexer så dominerar kvoten mellan direktljud och reflexer för avståndsbedömning.
Både direktljud och reflexer mäts med SPL. Så SPL är storheten även här, men den uttrycks i kvot d v s SPL i både nämnare och täljare och då faller enheten bort.

Det är nu man måste fundera lite. Låt säga att en högtalare har en tonkurva på direktljudet Som varierar och har +6dB runt 1 kHz.
Då kan exempelvis röster upplevas som att vissa vokaler och konsonanter har halva avståndet till ljudkällan. Det kan bli skrikigt. Det är alltså inte så att timbre/klangkaraktär har förändrats utan det är snarast avståndet som varierar. Många tror det skrikiga är THD, men det är tonkurvevariation som i detta fall ger avståndsminskning i visst frekvensområde. Resultatet är således. lömskare än vad man kan tro. Sådant är enkelt att demonstrera i frifält med eq. Resultatet varierar i skillnad på kognition d v s igenkänning av ljudkälla och deras normala SPL vid givet avstånd.

Jag tror att ingen högtalare på marknaden uppfyller hörselns krav gällande detta och det blir ännu värre då teflexer läggs på där reflexernas varierande tonkurva ger olika reflexavstånd beroende på frekvens och speciellt om reflexernas tonkurvevariationer inte överensstämmer med direktljudets tonkurva eller tonkurvevariation. Det är min bedömning av samtliga högtalare på marknaden.

Vad gäller avståndsbedömning i blindtest, så har vetenskaplig forskning och tester visat häpnadsväckande resultat och inte minst i rum med reflexer. Man har ljudkälla fast förankrad medans försökspersonen sitter i stol som man varierar position i sidled på och försökspersonen skall peka med pekpinne på ljudkällan. Det blir inte som man tror. Då kan man göra detta med röst och olika efterklangstid. Vid given specifik efterklangstid hör hörseln rätt avstånd. Vid för kort efterklang blir avståndsbedömningen för kort och därmed felaktig. Lyssnaren anger då kortare avstånd än verkligheten.
Det är mycket med det där med ljudåtergivning och Stig hade redan i slutet på 1940-talet och på 50-talet observerat detta och införde begreppet kvot mellan direktljud och reflekterat ljud inom ljudåtergivning med högtalare i bostadsrum.

B&O pratar både om direktljud och totalt utstrålad energi/effekt. Det gjorde Stig Carlsson 35 år tidigare.
Allt detta gäller än så länge 1 högtalares återgivning d v s mono.
Går vi över till stereo och fantomljudobjektsåtergivning, så blir problemet mångfalt större.

Det är allt detta jag ägnat 30 år åt att utforska med Stig Carlsson som grundpelare och 10 år tillsammans med lilltroll.

Tidpunkt kring 60 minuter.)
Svaret är nej. Det skiljer alldeles för mycket på OA2212 och B&O:s diffusljud i omni mode. Det är mycket stor skillnad på en diffusljudstrålare kontra en perfekt pulserande sfär. B&O sprider i detta läge diffust över mycket stor del av frekvensområdet i 4π, Carlsson genererar ickediffust under 2000 Hz i 2π och med diffusitet över 2kHz på direktljudet där viss del är 2π och en betydligt mindre andel i 4π.
Det skiljer mellan de olika Sonab-modellerna. Jag refererar mest till OA2212 och speciellt om man modifierar dessa på exakt det sätt som jag gjorde år 2022 på ett par. Diskanten lät jag vara orört.

Mvh
Peter

[petersteindl]

Har B&O glömt av 70-talets (eller var det 80-talet!?) tidsskillnad mellan elementen som de bla löste med en "filler"?
Jag har kvar artiklarna från den tiden där de vetenskapligt(?) gick till botten med sin forskning i frågan med ett antal faskorrekta högtalare som resultat. Gäller inte det längre?

De löste ingen tidsskillnad med filler. Däremot fasskillnad på summan på direktljudet.
Det gäller lika väl idag som då. Implementering kan dock ske på olika sätt.

Mvh
Peter

[xmag]

Har B&O glömt av 70-talets (eller var det 80-talet!?) tidsskillnad mellan elementen som de bla löste med en "filler"?
Jag har kvar artiklarna från den tiden där de vetenskapligt(?) gick till botten med sin forskning i frågan med ett antal faskorrekta högtalare som resultat. Gäller inte det längre?

De löste ingen tidsskillnad med filler. Däremot fasskillnad på summan på direktljudet.
Det gäller lika väl idag som då. Implementering kan dock ske på olika sätt.

Mvh
Peter

Ja, jag menade fasskillnad som jag sedan skrev.
I övrigt ett intressant inlägg du hade till Maarten.

[I-or]

Några kommentarer angående videon som definitivt är intressant, men som även innehåller en hel del tveksamma påståenden:

1. S.k. beamforming är alltid spännande av rent tekniska skäl och användningsområdena är många inom allt ifrån radioantenner och radar till akustik. Inte minst AESA-radarn i de svenska övervakningsflygplan av typ ASC 890 som ska skickas till Ukraina utnyttjar denna teknik.

2. Den dal i effektresponsen för delningsområdet som tydligen var upphovet till BeoLab 90-projektet är en rent teoretisk konstruktion för två separerade punktkällor utan baffeldiffraktion. I praktiken är det fullt möjligt att undvika denna dal, vilket många konventionella högtalare också gör. De problem som man vanligen ser i det fallet är istället huvudsakligen relaterade till alltför höga delningsfrekvenser givet storleken för elementens strålande areor.

3. Eftersom hörseln i rum huvudsakligen bedömer avstånd till en bredbandig källa via högre frekvenser är det framförallt här som riktverkan bör vara konstant (det visar sig dock att lyssnarna i praktiken även accepterar en med frekvensen jämnt ökande riktverkan enligt Toole/Olives forskning). Det är inte mycket som tyder på att det finns någonting att hämta i hög riktverkan för frekvenser under ca 500-1000 Hz och detta är inte särskilt förvånande när man tar hänsyn till huvudets storlek, vilken är avgörande för riktningshörseln.
Det antagligen viktigaste skälet till att konstant/jämn riktverkan föredras är att hörseln via mönsterigenkänning lättare kan associera reflektionerna med direktljudet, snarare än det resonemang som förs i videon. Detta betyder dock inte att horisontell riktverkan bör vara hög, då stereosystemets brister effektivt reduceras via ett lagom stort inslag av horisontella reflektioner i rummet (vertikal riktverkan kan dock med fördel vara hög förutsatt att huvudstrålningsloben täcker in även stående lyssnare). Tvåkanalslyssning i ekofritt rum låter oerhört trist (i efterklangsrum är det inte helt oväntat dock långt värre).
Jag såg ingen uppgift gällande riktindex för BeoLab 90 i videon, men utgående ifrån de spridningsdiagram som presenteras lär det i "Narrow mode" handla om i runda slängar 10 dB ända ned till dryga 100 Hz, vilket är långt högre än för konventionella konstruktioner som vanligen uppvisar en relativt jämn stigning från ca 1 dB vid 100 Hz till ca 10 dB vid 20 kHz.

4. Sanna dipoler har ett riktindex om 5,6 dB, d.v.s. nästan det dubbla relativt en oändlig baffel. Detta gäller dock för praktiska dipolkonstruktioner endast de lägsta frekvenserna och leder i sig inte alls till en subjektivt lägre rumsinverkan förutsatt en normal uppställning, där den första högtalarväggsreflektionen ger en avgörande och unik inverkan på det ljudande resultatet. Däremot utgörs dipoler i praktiken nästan alltid av panelhögtalare, d.v.s. linjekällor eller areakällor, vilket leder till en hög till mycket hög riktverkan och därpå följande dominans för direktljudet både mätmässigt och subjektivt.

5. Majoriteten av lyssnare som har haft möjlighet att jämföra allt ifrån mycket riktade till mycket bredspridande konstruktioner brukar föredra någonting mitt emellan. I sammanhanget kan nämnas att jag under en tid innehade ett par Audio-Tronic CM3 (Pro) som nämndes tidigare i tråden. Den ovanligt höga riktverkan över ca 300 Hz (3 st 8"-element monterade i höjdled + ett relativt stort diskanthorn) gav här förvisso en mer fokuserad presentation av ljudsceneriet, men detta är snarare en nackdel än en fördel i de flesta fall. Dessutom var klangbalansen inte helt neutral och distorsionen lite sisådär, men det är en annan historia.

6. BeoLab 90 är konstruerad för konstant frifältsfrekvensgång ända ned till 18 Hz. Detta leder via rumsbidragen till ett alldeles enormt basöverskott i normala rum: https://www.stereophile.com/content/ban ... asurements (observera att högtalarna är placerade endast 45 cm från sidoväggarna vid dessa mätningar, vilket ger basöverskott ända upp till ca 70 Hz i "Narrow mode", snarare än de ca 50 Hz som man kan förvänta sig med ett större avstånd till begränsningsytorna).

7. Det är frapperande hur fritt utvecklingsteamet fick fladdra omkring under många år och hur stora kostnader som B&O måste ha accepterat. Detta är extremt ovanligt, men så blev resultatet även en kompetent konstruktion som åtminstone för ovanlighetens skull inom High End erbjuder ett skyhögt teknikinnehåll även om fördelarna för det ljudande resultatet är mer tveksamma (se nedan).


Geoff Martin har en doktorsexamen inom DSP för simulering av reflektioner från diffusorer för multikanalslyssning och trots att han är klart kompetent är han en aning slarvig med både akustiken och psykoakustiken ibland. Sammantaget finner man enligt mitt förmenande ett flertal hemsnickrade och ej genomarbetade hypoteser i videon som kanske inte kan sägas vara direkt felaktiga men som enligt ovanstående skäl har låg täckning i både psykoakustisk forskning och praktiska högtalarkonstruktioner.

BeoLab 90 är alltså förvisso en tekniskt sett imponerande produkt, men utgör huvudsakligen en lösning på problem som inte existerar eller som är kraftigt överdrivna. BeoLab 90 låter i kraft av den valbara spridningskarakteristiken och det enorma lågbasöverskottet i normala rum garanterat annorlunda är konventionella högtalare, men detta är knappast till det bättre.

[petersteindl]

Jag ser nu att den förra länken jag lade upp på denna video startar 10 minuter in. Jag har därför själv inte sett de första 10 minuterna.

Här är en länk som startar från början.



Mvh
Peter

[petersteindl]

Det är Bo Bengtssons högtalare Audio-Tronic. Jag tror det är CM3.

https://hifigoteborg.se/pdf/Audio_tronic_cm3_test.pdf

Medans vi ändå håller på med Svensk musik så har jag börjat titta på denna dokumentär https://www.svtplay.se/video/KDvXQ9p/sveriges-musikhistoria-pa-90-minuter
Den verkar väldigt intressant.

MvH
Peter

Helt apropå:
Senast jag "talade" med Bo Bengtsson hade han en ny bashögtalare på gång, sedan hörde jag inte mer om det. Gissar att det var runt år 2010. Någon som helt kort vet mer?

Tror inte det kommer några fler högtalare från Bo Bengtsson. Då man uppnår en viss ålder så finns möjligheten att man passerat ett visst stadium.

Mvh
Peter

Eftersom det precis nyss diskuterats gällande Bosse i denna tråd.
Bo Bengtsson har nu somnat in och lämnat jordelivet för denna gång.
Vila i Frid Bo.

MvH
Peter

[xmag]

Helt apropå:
Senast jag "talade" med Bo Bengtsson hade han en ny bashögtalare på gång, sedan hörde jag inte mer om det. Gissar att det var runt år 2010. Någon som helt kort vet mer?

Tror inte det kommer några fler högtalare från Bo Bengtsson. Då man uppnår en viss ålder så finns möjligheten att man passerat ett visst stadium.

Mvh
Peter

Eftersom det precis nyss diskuterats gällande Bosse i denna tråd.
Bo Bengtsson har nu somnat in och lämnat jordelivet för denna gång.
Vila i Frid Bo.

MvH
Peter

Jag kände hur det knep till i mig när jag läste detta. Har nyligen själv råkat ut för samma sak när min fru helt plötsligt gick bort.
Vila i frid Bo, dina högtalarkonstruktioner kommer att ge dig evigt liv!

[Chris71]

Hej Peter

Antar att inte ens du hinner läsa alla uppdateringar, men skulle ändå uppskatta om proveniensen på slutsteget som skall driva mina OA50 hybrider stämmer mer dina minnesbilder från stigs Pass steg.
Jag är relativt säker på att det är den genuina varan men du har ju sett dem back in the days så du kanske har bättre koll.

[petersteindl]

Hej Chriss71,

Jo, det är så där slutstegen såg ut. De hade beteckningen Pass A40. Det var 2x40 Watt klass A och de kunde bryggkopplas till 160 watt. De såldes då enkom i byggsats. De fanns då Nelson Pass fortfarande var på Threshold. Han var en av grundarna. Wille Lilliehöök var importör och distributör av Threshold. Jag bad honom importera Pass A40 om Pass själv kunde bygga ihop några exemplar. Det gick bra. Jag jämförde den mot min Threshold 400A och jag föredrog Pass A40 och behöll A40. Jag tog med min A40 till Stig och vi jämförde mot hans bryggkopplade Audio Research transistorslutsteg.
Efter denna jämförelse beställde Stig Pass A40 av Wille som Nelson Pass byggde ihop.

2007-11-20 gjorde jag följande inlägg i denna tråd.

… Så, nu är jag tillbaks. Nu kommer vi även att nosa på Stigs Audioutrustning.

Laboratorium för högtalarutveckling

Förstärkare

Vi vevar tillbaks tiden lite. Jag hade nu dels OA 6 typ 1 med inbyggda elektroniska delningsfilter och inbyggda direktkopplade rörslutsteg d v s utan utgångstransformatorer förutom på diskanten, dels OA 116. Året var 1976. Nu behövdes slutsteg till OA 116. Jag hade lyckan att kunna låna allsköns apparater från Wille. Det var transistorer hit o dit. Allt lät motbjudande. Jag lämnade tillbaks rubbet och hävdade att så här uselt kan det ju bara inte låta, de måste vara trasiga. Suck, dom var inte trasiga; vilka sopor. Mitt sista hopp stod nu till Ampzilla och GAS nya försteg Thaedra. Wille kunde fixa. Han var fixaren.

1976-79 hjälpte jag Firma LEAB och Wilhelm Lilliehöök med försäljning och demo av High End apparatur. Då hette märkena bl a GAS som gjorde Ampzillan; Threshold och Acoustat (elektrostathögtalare med direktkopplade rörslutsteg) samt Cerwin Vega som kanske inte klassades som det ultimata High End.
Men många jordbävningsdemo blev det, efter filmen Jordbävningen. Vi åkte runt omkring i Sverige med George Moroder, Donna Summer och Tyska Afroamericans, det låter ju helt tokigt, Vad är en Tysk Afroamerican? Hmmmm, undrar vad man säger? Äh, Tyska disconegrer i bagaget i stället för Dave Grusin, Harry James, Brahms och Mahler. Jag tror de hette Boney M förresten. Ere nån som minns Daddy Cool? Jag lovar, det var fler brudar på obskyra discon än på gamla mossiga orgelkonserter i ensliga kyrkor om man nu ska se det hela lite positivt eller snarare ur ett rolighetsperspektiv. Jag föredrar att skratta åt elände än att gråta. Ett gott skratt förlänger livet så låt även elände förlänga livet.

Strax före den tiden fanns det en telefonkiosk i övre västra hörnet på Humlegården. Denna telefonkiosk var trasig. Man kunde ringa hur länge som helst utan att lägga i nya mynt även utrikessamtal. Wille och jag åkte dit några gånger för att ringa Mike Kay på Lyric Hifi i N.Y. Wille skulle beställa ”apparater”. Ni vet; sneimport. Stackars Sven Eriksson som på den tiden importerade GAZ. Då visste jag inte ens vem Sven E var men han var en av Stigs närmaste adepter från tiden före mig, men det fick jag reda på mycket senare. Sven Eriksson kom in i Styrelsen för Stiftelsen Stig Carlsson efter det att jag utträtt. Där gjorde Sven ett höjdarjobb vad jag kan förstå. Han fixade även dagens lokaler som SSC huserar i. Sen hoppade även han.
Nåväl, det var lite köande vid telefonkiosken. En och annan invandrare var salig.
Till slut blev det vår tur. Första gången som Wille ringde var hem till Mike som till synes stod i duschen, men hans hustru svarade vänligt. ”He is in the shower, can you please call back.” Wille svarade fyndigt: ”That’s no problem, I can wait.”
På 70-talet var det dyrt att ringa till USA och ännu dyrare att ringa från USA. Så ni kan gissa om det imponerade på Mike att “the Swede was waiting 20 minutes on the phone while I was in the shower”.

Så småningom kom den in-sneade Ampzillan och därefter Thaedran till Sverige men egentligen hade jag Thoebe någon månad däremellan. Den åkte ut ögonaböj. Nu skulle man koppla ihop the Great American Sounds bästa prylar, vilken höjdare, lyckan är gjord, musikens Nirvana inom 5 minuter. Halleluja. Fantastiskt va?
Naturligtvis kom årtusendets värsta besvikelse. Nu har vi den berömda tidpunkten som avgjorde min framtid. Det var då jag knöt näven och bestämde mig för att enda chansen att få det ljud som jag vill uppnå är att bygga det själv. På den vägen är det fortfarande, 31 år efteråt. Vilket öde. Är jag snart där? Jag hoppas det. Jag ser ju hägringen klart och tydligt! Synvillan är total och illusionen greppbar

Jag samtalade därefter med Stig för vi hade båda OA 116 och Ampzilla (Stigs Zilla kom från Sven E). Jag talade länge om hur dj-a illa allt lät utom Bertils inspelningar. Jag frågade: ”Ska det va så?” ”Ere verkligen så?” Stig var faktiskt förstummad. Han lät bekymrad på telefon och staplade sig lågmält fram. ”Näee, så ska det nog inte vara?”
Musik fick man lyssna till på OA 6 typ 1. Var det högtalarna OA 116 eller slutsteget som skrällde eller var det alla skivor? Utom Bertils förstås. Det ska sägas att mitt vardagsrum i Sollentuna var ganska minimalistiskt inrett men jag hade en stor gyllengul kinamatta som jag fortfarande har kvar och använder. På den tiden var övergångsdist inte riktigt utredd.

Tillbaks till Stigs apparater: Efter Ampzillan blev det transistorslutsteget Audio Research D 100 hos Stig. De gick nämligen att bryggkoppla och Stig fick då massor med mera Watt samt han kunde ha ett slutsteg per högtalare. Tyvärr var det inga ljuva toner från dessa förstärkare. Botten var nådd. Det var helt enkelt FÖRFÄRLIGT, ANSKRÄMLIGT, FÖRSKRÄCKLIGT, VEDERVÄRDIGT, GRÄSLIGT, RYSLIGT, ONJUTBART, HISKLIGT, OHYGGLIGT, FASANSFULLT, VIDRIGT, FÖRHATLIGT, MOTBJUDANDE, FRÅNSTÖTANDE, OBEHAGLIGT och AVSKYVÄRT Puh, nu kunde man ju inte komma lägre ner och det var ju i och för sig positivt

Tänk er att ni är längst ner i helvetet. Njae, ni får tänka lite hårdare. Ja sa längst ner. Ni måste ännu längre ner. Så ja, snart är ni där. En liten bit kvar, ända ner i botten ska ni. Fortsätt bara. Tänk nu noga. Där, där nere, längst ner i helvetet är det alltid måndag
Men här uppe har vi fredag, lördag och söndag också
Jag vill passa på att göra lite reklam för en bekants CD. Han heter Jan Tham och skriver låtar, spelar och sjunger. Hans profession är fotograf. Långt nere i helvetet är det alltid måndag kommer från hans CD. Han skriver fyndiga texter. Det är inte världens bästa ljud men trevlig musik. CDn heter Allt kan hända idag. Var inte oroliga, början på låt 1 skall låta så. Han har även spelat på Mosebacke. http://www.jantham.com/skivan.htm

Själv bytte jag ut min Ampzilla mot Threshold 2x100W vilket Bertil Alving också gjorde. Nu kunde man börja lyssna på musik på OA 116 också. Lars Bäcklund köpte också en Threshold. Långt därefter, 1980 eller 81, hade jag Ljudbutiken AB och till en början importerade vi Krell och Lasse Bäcklund köpte då en Krell KSA 100 av mig. Då var det OA 51 hos Lasse B och med den kombinationen har vi haft otaliga trevliga musikstunder.

Tillbaks i tiden igen; efter Threshold bytte jag till Nelson Pass A-40 ”rena” klass A slutsteg som endast fanns i byggsats, men Wille, som då var generalagent för Threshold och även för GAS (Great American Sound), lyckades få fram färdigbyggda exemplar av Nelson Pass himself.

Detta Nelson Pass slutsteg släpade jag sedermera till Stig. Det måste absolut sättas stop för Audio Researchs transistoriserade missljud! Vi var ju alla intresserade av utveckling och bättre högtalare från Stig och det var i fara o färde med D-100. Lasse B var med vid denna jämförelse. Nu djä-ar skulle det ske. Stig var inte på bästa humör (understatement ) men Audio Research kunde lyckligtvis slängas ut bland alla andra missfoster på begagnathyllan. Avgörandet var en fantastisk LP; sologitarr med Charlie Byrd spelandes Etudes and Preludes av Heitor Villa-Lobos. Det är inte Charlies egentliga domän. Han är egentligen jazzgitarrist med bossanova influenser, men han spelar Villa-Lobos på ett alldeles förträfflig sätt. Tyvärr finns den inte på CD. Jag hade med mig denna skiva för jag visste att Stig aldrig hört den tidigare. Stig ville ofta höra helt obekanta skivor på det utmanande objektet först för att därigenom inte ha förutfattade meningar om vare sig mjuk- eller hårdvaran utan han ville bedöma ljudet som helhet. Därefter kunde Stig bedöma om ljudet som helhet blev sämre eller bättre på sin invanda anläggning och om det nya ljudet gav något han tidigare inte uppmärksammat. Stig var nyfiken som en katt och det är också ett av mina karaktärsdrag.

Jag visste att Audio Research var helt chanslös med denna skiva. Audio Research var diffus, sträv och kantig och helt utan ”ta på” känsla d v s en fullständigt förfärlig ljudkombination som definitivt var en Dead End. Mycket riktigt, med Nelson Pass A-40 var Charlie B där framme spelandes solo med endast en gitarr. Ljudbilden var samlad och konkret. Med Audio Research var det Charlie B någonstans spelandes med fler diffusa och spretiga gitarrer, som om allt var ur fas men ändå inte. Upplevelsen var något nytt för Stig. Nu gick det fort; bort med Audio Research D-100.

Lasse B och jag kunde äntligen pusta ut; vi hade lyckats med vår föresats till förmån för bryggkopplade Nelson Pass A-40 som Wille snällt skaffade fram. Stig och jag hade därefter en del samtal om slutsteget och huruvida man kunde öka effekten. 40 Watt räckte inte för Stig. Fördelen med A-40 var att den också kunde bryggkopplas enligt Nelson Pass anvisning. Eftersom dessa hade fläktar och förde oväsen förpassades de ut till ”kontoret” hos Stig och kablar drogs genom väggen. Med dessa slutsteg hos Stig har vi haft otaliga och trevliga lyssningar som vi upplevde ledde utvecklingen framåt.
Stigs försteg Luxman C-1000 byttes ut mot Precision fidelity, ett rörförsteg som Göran Rudling sålde, ni vet, den där galningen som…

Fortsättning följer

Undertecknad
Peter Steindl

Mvh
Peter

[hcl]

…
BeoLab 90 är alltså förvisso en tekniskt sett imponerande produkt, men utgör huvudsakligen en lösning på problem som inte existerar eller som är kraftigt överdrivna. BeoLab 90 låter i kraft av den valbara spridningskarakteristiken och det enorma lågbasöverskottet i normala rum garanterat annorlunda är konventionella högtalare, men detta är knappast till det bättre.

Idén att vissa problem ”visats” vara försumbara d.v.s. onödiga att adressera och söka lösa har jag lite svårt att acceptera (generellt). I flera fall tycks dylika empiriskt baserade åsikter snarare kopplade till bristfälliga undersökningar. Det är inte sällan man förvånas över resultatet av just förment onödiga förbättringar, det må vara efter eget eller andras förmenande. Av den anledningen förordar jag återhållsamhet avseende konceptet ”onödigt bra”. Det existerar givetvis, men inte sällan motbevisat i ljudåtergivningssammanhang.

[I-or]

Det handlar dock egentligen inte om "onödigt bra" i det här fallet utan snarare en optimering mot felaktiga mål.

Som skrivet var ger egenskaperna för Beolab 90 i Narrow mode i nästan alla uppställningar en alldeles för hög kvot av direktljud relativt rumsljud, av vissa benämnt hörlurskänsla*, och dessutom är lågbasen kraftigt överdriven. Det ljudande resultatet kommer därför i vissa avseenden att likna BT-hörlurar med fläskig bas som t.ex. Beats.


*För ca 35 år sedan utvärderade jag ett flertal olika konstruktioner just m.a.p. riktverkan i olika uppställningar och akustiska miljöer. Inte helt oväntat kunde jag bara bekräfta de redan vid den tiden rådande rönen angående vikten av god, alternativt balanserad, horisontell spridning. En alltför hög horisontell riktverkan i hörselns känsligaste område ca 1-7 kHz reducerar de spatiella intrycken så till den grad att det börjar låta direkt tråkigt. Jag fick via mitt yrke sedermera möjligheten att utföra lyssning i både helekofria och semiekofria rum, vilket bara förstärkte dessa slutsatser.

[hcl]

Det handlar dock egentligen inte om "onödigt bra" i det här fallet utan snarare en optimering mot felaktiga mål.

Som skrivet var ger egenskaperna för Beolab 90 i Narrow mode i nästan alla uppställningar en alldeles för hög kvot av direktljud relativt rumsljud, av vissa benämnt hörlurskänsla*, och dessutom är lågbasen kraftigt överdriven. Det ljudande resultatet kommer därför i vissa avseenden att likna BT-hörlurar med fläskig bas som t.ex. Beats.


*För ca 35 år sedan utvärderade jag ett flertal olika konstruktioner just m.a.p. riktverkan i olika uppställningar och akustiska miljöer. Inte helt oväntat kunde jag bara bekräfta de redan vid den tiden rådande rönen angående vikten av god, alternativt balanserad, horisontell spridning. En alltför hög horisontell riktverkan i hörselns känsligaste område ca 1-7 kHz reducerar de spatiella intrycken så till den grad att det börjar låta direkt tråkigt. Jag fick via mitt yrke sedermera möjligheten att utföra lyssning i både helekofria och semiekofria rum, vilket bara förstärkte dessa slutsatser.

Der hade varit intressant att lyssna på dessa högtalare då de onekligen bygger på en något udda teknisk lösning. Priset är dock en faktor som gör dom fullständigt ointressanta för oss med vanliga löneanställningar.

[Nattlorden]

Generationen tidigare var inte alls oävna... skrev en lyssningsrapport på dem här en gång i tiden... så är de nyare bättre... dyrare definitivt dock tyvärr då.

[I-or]

Om du menar BeoLab 5 så har den högtalaren en närmast diametralt motsatt horisontell spridning i jämförelse med BeoLab 90 i Narrow mode (-3, -6, -9, -12 dB):

Beolab 5 contour.png (20.32 KiB) Visad 4794 gånger

BeoLab 90 narrow contour.png (14.46 KiB) Visad 4794 gånger

Basen är dessutom inte alls lika överdriven för BeoLab 5, men BeoLab 90 har förstås en långt högre ljudtryckskapacitet.

För att nyansera resonemanget i tidigare inlägg så kan dock BeoLab 90 i Narrow mode vara att föredra framför konventionellt spridande konstruktioner på stora lyssningsavstånd eller i mycket reflektiva miljöer. Basen kommer dock i nästan alla sammanhang att vara kraftigt överdriven utan ekvalisering. Högtalarna har inbyggd ekvalisator, klangbalansomdömena gäller standardkonfiguration, vilken huvudsakligen är hur högtalarna rekommenderas att installeras hos kund. Även här kan man ha omfattande invändningar mot B&O:s målsättning (uppenbarligen konstant direktljudsfrekvensgång oavsett frekvens).

[matssvensson]

Nyfiken tog jag tillfället att lyssna på dem ordentligt under HEM 2016. Stort rum. Så här skrev jag då: https://www.faktiskt.io/phpBB3/viewtopic.php?f=9&t=67318#p1984293

Jag kan inte låta bli att förundras över hur ett så ambitiöst projekt med så många timmars utveckling och lyssning ändå till slut landar i något som låter såpass obalanserat. Vad har B&O för lyssningsrum som landar i en så skev klangbalans?

Andrew Jones TAD-R1 för att inte tala om Bremens trevägs system imponerade än mycket mer på samma mässa åren innan.

[jansch]

Om du menar BeoLab 5 så har den högtalaren en närmast diametralt motsatt horisontell spridning i jämförelse med BeoLab 90 i Narrow mode (-3, -6, -9, -12 dB):

Beolab 5 contour.png

BeoLab 90 narrow contour.png

Basen är dessutom inte alls lika överdriven för BeoLab 5, men BeoLab 90 har förstås en långt högre ljudtryckskapacitet.

För att nyansera resonemanget i tidigare inlägg så kan dock BeoLab 90 i Narrow mode vara att föredra framför konventionellt spridande konstruktioner på stora lyssningsavstånd eller i mycket reflektiva miljöer. Basen kommer dock i nästan alla sammanhang att vara kraftigt överdriven utan ekvalisering. Högtalarna har inbyggd ekvalisator, klangbalansomdömena gäller standardkonfiguration, vilken huvudsakligen är hur högtalarna rekommenderas att installeras hos kund. Även här kan man ha omfattande invändningar mot B&O:s målsättning (uppenbarligen konstant direktljudsfrekvensgång oavsett frekvens).

Jag har använt Beolab5 under drygt 10 års tid i 2 olika rum/lyssningsmiljöer. Den "automatiska eq:aren" för basområdet har fungerat utmärkt trots att den verkar ha ganska flacka och få filter (4 st ?om jag minns rätt).
Min rumskurva i basen är inte helt perfekt men så bra att jag inte har ytterligare eq. Använder dock traditionell baskontroll med ett "lyft" på 2-3dB vid 50Hz. Som gammal bassist tycker jag det är "gött" med lite mer fläskighet.....

[petersteindl]

Jag har lyssnat på BeoLab 90 vid 2 tillfällen. Vid ena tillfället jämfördes det mellan Narrow och Wide. Tyckte inte skillnaden var så stor. Möjligen lät Wide något bättre d v s mindre högtalaraktigt.
Då det gällde stereobilden, så var båda lägena med mer diffus och platt ljudbild än vad jag önskar och är van vid.
Förstod inte vitsen med högtalarna.

Däremot tycker jag videon är bra.

Vid annat tillfälle spelades det även i partyläget och det lät diffust på alla parametrar.

Vad gäller överdriven lägsta bas, så kanske det kan funka om man spelar på låg nivå och behöver viss loudness-funktion, om man skall vara snäll.

Mvh
Peter

[petersteindl]

En annan videofilm. Den handlar om att aldrig ge upp.

Don’t mess with the Finns.



En av de bästa jag sett på länge.

Mvh
Sisu

[petersteindl]

En annan videofilm. Den handlar om att aldrig ge upp.

Don’t mess with the Finns.

[ YouTube ]

En av de bästa jag sett på länge.

Mvh
Sisu

Jag hann se hela. Filmen heter Sisu.

Här är den igen med ny länk. Se den snabbt.



MvH
Peter

[petersteindl]

Den där filmen Sisu var inte så populär att ha på tuben. Varade några timmar innan den plockades bort.

För 3 dagar sedan var det födelsedag. Då fyllde Kalle Anka 90 bast.



Det måste man ju fira.

MvH
Peter

[Harryup]

Oj, hur gamla kan ankor egentligen bli.

[petersteindl]

Oj, hur gamla kan ankor egentligen bli.

Hur gamla som helst. Bara de bor i Ankeborg. Fast Arne är ju även han till åldern kommen.

MvH
Peter

[petersteindl]

Jag började skriva detta inlägg 2023-08-08. Jag tänkte skriva klart mitt inlägg nu.

De va väldigt intressant å läsa om Carlsson högtalare å även dina erfarenheter å reflexioner.

Ja!
Å va e en (luft) molekyl egentligen?
Hur funkar den?

De e en intressant fråga.

Ja du! En intressant fråga.... Dessutom finns ju inga "luftmolekyler" utan en blandning av gaser som är molekyler typ syrgas O2 och inte minst kvävgas N2 som inte är stabila om dom inte bildar molekyler. Då dom är representerade med en viss vikt i periodiska systemet har dom en tyngd som påverkas av jordens gravitation.
Då atomkärnorna omges av elektroner =negativ laddning kommer dom att stöta ifrån varann, det blir ett gastryck. Ju fler "luftmolekyler" som dras in mot jorden desto högre tryck, därför är lufttrycket störst vid jordytan. Som att stapla bollar i en behållare, bollen längst ner får högst tryck på sig - fast elektronerna runt atomkärnan försöker ju att "hålla emot", lika laddning som i detta fall stöter ju ifrån varann. Dock gasen blir tätare, allt enligt den gamla "Allmänna gaslagen".

Ljud då som "rör sig" med ca 340meter per sekund vid havsnivå? Det är helt enkelt en kedjereaktion mellan molekyler. Tvingar man en molekyl att röra sig , låt oss säga 1mm för enkelhets skull, kommer den att knuffa på närliggande molekyl och den kommer att knuffa på nästa osv. Allt för att återställa det jämviktsläge som Allmänna gaslagen säger - lika avstånd mellan alla molekyler. Nu sker ju inte det med ljud utan har ett högtalarmembran knuffat fram molekyler så kommer det "suga tillbaka" molekylen igen och kedjereaktionen kommer att ske igen. Allt för att Allmänna gaslagen skall uppfyllas = lika avstånd mellan alla molekyler.
Ljud är alltså en kedjereaktion som sker med 340meter/sekund. Som stående dominobrickor etc som faller mot varann som man kan se på t.ex Youtube.
Väldigt föreklad beskivning men dock i huvudsak korrekt.

Ledsen att jag kanske krånglade till beskrivningen.....

Jag vill passa på att skriva mina egna tankar på området angående luft och molekyler och ljud. Det är en analys som måste till för att kartlägga och söka förstå fenomenet Ljud. Man börjar således med icke-ljud eller noll ljud i luften. Det är alltså en speciell ”state of air”. Ett tillstånd hos luften. Dock är det inte riktigt helt noll energi.

Om man exempelvis vill skriva programvara för simulering av akustiska händelser som gäller vissa saker, så måste man i detalj analysera hur fysiken ser ut för det ändamål man vill studera. Det fick jag och lilltroll erfara då han skulle simulera vissa saker jag bad honom om. Ändamålet är ljudvågor i luften. Det rör sig då om en vågrörelse. Ett ljud skall skapas och appliceras på luftens viloläge som därefter ger en vågrörelse i luften. Man applicerar ett ljud överlagrat på ett ”icke-ljud” d v s ovanpå ”noll” ljud d v s ursprungsstadiet i luft då luft sägs vara i jämvikt. Detta tillstånd hos luften kallas luftens viloläge.

Men vad är luft? Vad är det för något, och vilka egenskaper besitter entiteten ”luft”?

Luft vid normala temperaturer och för människan normala lufttryck är en gas. Det är separata molekyler som flyger omkring, liksom.
Gas är ett av de fyra huvudsakliga tillstånd, så kallade aggregationstillstånd, som materia kan befinna sig i. I en gas rör sig var och en av de ingående molekylerna helt oberoende av de övriga. En gas termodynamiska tillstånd beskrivs av dess volym, dess temperatur som ges av medelvärdet av den kinetiska energin, samt dess tryck, vilket är ett mått på den genomsnittliga kraft som utövas då partiklarna kolliderar mot en yta. Här bör observeras att trycket är proportionellt mot temperaturen eftersom hastigheten hos molekylerna ökar med ökad temperatur och därmed ökar även trycket. Temperaturen påverkar både den kinetiska energin och trycket. Dessa storheter relateras genom gaslagar och den mest använda av dessa gaslagar är allmänna gaslagen för ideala klassiska gaser, som säger att dessa har en temperatur som är proportionell mot produkten av trycket och volymen. Så, även volymen kommer in i bilden/ekvationen.

Liksom vätskor är gaser fluider, d v s de har förmågan att flöda och de har avsaknad av tendenser att återgå till dess tidigare tillstånd efter deformation – motsatsen till ljudvågor.

Detta skall således ställas i skarp kontrast med överlagrad vågrörelse i luften och därmed ljud som är en elastisk företeelse där vågen återgår till sitt ursprungsläge efter deformation, d v s det sker så kallad elastisk deformation. Det betyder att flödet av luftmolekyler i en ljudvåg går fram och åter enligt definierad rörelse som ges av vågekvationen.

Då man tittar på luftens sammansättning av olika gaser, så är det bra att notera skillnaden mellan volym-andel kontra massa-andel.

Luft består i volymdel till 99,999% av 4 gaser, d v s i stort sett till 100 % av 4 gaser.
Kväve 78,084%,
Syre 20,942%,
Argon 0,934% och
Koldioxid 0,040%.

Denna gasblandning kallas luft och luftens densitet är omkring 1,20 kg per kubikmeter vid standardtryck och temperatur 20 grader C.

I gasen som vi kallar luft räknar man inte in vattenånga, som kan variera väldigt mycket i procentuell mängd. Konceptet tillhör egentligen området kemi och man räknar då i mol och relaterar till havsnivå.

Atmosfärstrycket i medel är definierat till 101325 pascal.

I luftens viloläge, d v s i atmosfärstryck och med ”noll” ljud d v s ingen ljudvåg, så rör sig de 4 gasernas molekyler stokastiskt/slumpmässigt med viss hastighet, eller snarast med viss fart. Jag vill gärna understryka skillnaden mellan hastighet och fart. I luftens viloläge handlar det inte om ljudvågors hastighet eller ens om vågrörelse. I viloläge existerar inget ljud och inga ljudvågor. Dock existerar molekylrörelse där en stor mängd molekyler krockar med varandra. Man kan se denna rörelse som ett stokastiskt slumpartat brus. Ett brus man egentligen inte hör. Det kan registreras med mikrofon. Hörselns tröskelgräns ligger strax ovanför.

. . . forsättning följer.

MvH
Peter

[petersteindl]

Hade tänkt lägga upp fortsättningen men hann inte. Det får bli efter Midsommarafton.

Ha en skön Midsommarafton allihop!



MvH
Peter

[xmag]

Tack det samma!