OA52.P

[steglund]

Dagen efter du var här så kom mitt andra C-298 så nu spelas det på OA52.PB med aktiv delning,du vet vad du har att vänta dig när du kommer

[steglund]

Sådärja! Nu OA-52.P inkopplade här hemma och jag är fantastiskt nöjd! Det första och mest uppenbara som läggs märke till är hur djup och fast basen är. Subwoofern känns numera överflödig. Men det stannar inte där. De spelar väldigt rent i hela registret och det går att urskilja detaljer på ett helt annat sätt än vad jag gjort med andra högtalare. I Pink Floyds Time kan jag peka ut exakt var i rummet varje trumslag slås. Tyvärr är inte mina OA-51.N klara ännu och jag kan inte jämföra, men jag har svårt att tänka mig att de låter lika bra. Det enda tråkiga är att de är väldigt avslöjande när det gäller platta och tråkiga inspelningar. Vissa skivor är inte lika roliga att lyssna på längre.

20240628_171218.jpg (1.02 MiB) Visad 3827 gånger

[Bill50x]

Det enda tråkiga är att de är väldigt avslöjande när det gäller platta och tråkiga inspelningar. Vissa skivor är inte lika roliga att lyssna på längre.

Grattis till välljudet! Alltid trevligt när man "kommit hem".

Köper dock inte resonemanget att högtalare (eller förstärkare/front-end) är så avslöjande att vissa skivor låter sämre än förr. I bättre högtalare låter allt bättre, om än inte lika mycket bättre. Annars är det helt enkelt så att de skivor som låter sämre är mer krävande. Att locka välljud ur en 60-tals Stonesskiva är ingen lätt sak, det är betydligt enklare ur en ska audiofilskiva som ju egentligen låter bra på exakt alla apparater.

/ B

[distad]

Sådärja! Nu OA-52.P inkopplade här hemma och jag är fantastiskt nöjd! Det första och mest uppenbara som läggs märke till är hur djup och fast basen är. Subwoofern känns numera överflödig. Men det stannar inte där. De spelar väldigt rent i hela registret och det går att urskilja detaljer på ett helt annat sätt än vad jag gjort med andra högtalare. I Pink Floyds Time kan jag peka ut exakt var i rummet varje trumslag slås. Tyvärr är inte mina OA-51.N klara ännu och jag kan inte jämföra, men jag har svårt att tänka mig att de låter lika bra. Det enda tråkiga är att de är väldigt avslöjande när det gäller platta och tråkiga inspelningar. Vissa skivor är inte lika roliga att lyssna på längre.

20240628_171218.jpg

Det blir bättre och roligare när du får klart 51.N paret. Det kan jag lova.

[Kraniet]

Sådärja! Nu OA-52.P inkopplade här hemma och jag är fantastiskt nöjd! Det första och mest uppenbara som läggs märke till är hur djup och fast basen är. Subwoofern känns numera överflödig. Men det stannar inte där. De spelar väldigt rent i hela registret och det går att urskilja detaljer på ett helt annat sätt än vad jag gjort med andra högtalare. I Pink Floyds Time kan jag peka ut exakt var i rummet varje trumslag slås. Tyvärr är inte mina OA-51.N klara ännu och jag kan inte jämföra, men jag har svårt att tänka mig att de låter lika bra. Det enda tråkiga är att de är väldigt avslöjande när det gäller platta och tråkiga inspelningar. Vissa skivor är inte lika roliga att lyssna på längre.

20240628_171218.jpg

Det kan bero på ett "fel" i frekvensgång/spridning som ger energiproblem.

Om du har tillgång till EQ så kan du testa att sänka området kring 2500-4500 Hz med 1 dB eller så. Det brukar kunna ge en "lugnare" återgivning som inte är lika ansträngande.
Att luta hela frekvensgången med någon dB från 150/200 Hz till 20 kHz kan också vara nåt att testa.

Eftersom elementen du har nu har väldigt mycket lägre dist så borde det låta bättre än originalhögtalarna om energin från högtalarna är lika.

[steglund]

Köper dock inte resonemanget att högtalare (eller förstärkare/front-end) är så avslöjande att vissa skivor låter sämre än förr. I bättre högtalare låter allt bättre, om än inte lika mycket bättre. Annars är det helt enkelt så att de skivor som låter sämre är mer krävande. Att locka välljud ur en 60-tals Stonesskiva är ingen lätt sak, det är betydligt enklare ur en ska audiofilskiva som ju egentligen låter bra på exakt alla apparater.

Ja, alltså, egentligen har du helt rätt. Allt låter bättre. Men vissa inspelningar låter inte lika mycket bättre och då blir de relativt sett en besvikelse.

[Nattlorden]

Köper dock inte resonemanget att högtalare (eller förstärkare/front-end) är så avslöjande att vissa skivor låter sämre än förr. I bättre högtalare låter allt bättre, om än inte lika mycket bättre. Annars är det helt enkelt så att de skivor som låter sämre är mer krävande. Att locka välljud ur en 60-tals Stonesskiva är ingen lätt sak, det är betydligt enklare ur en ska audiofilskiva som ju egentligen låter bra på exakt alla apparater.

Ja, alltså, egentligen har du helt rätt. Allt låter bättre. Men vissa inspelningar låter inte lika mycket bättre och då blir de relativt sett en besvikelse.

Ett exempel är om en dålig anläggning distar sönder allt på högre volymer.... då skuldbelägger man ingen enskild inspelning. På en bättre anläggning så spelar viss musik bra högre, medan andra blir besvärande på ex. pålagd kompression. Blev de sämre? Självklart inte. Blev de mer olyssningsbara? Högst möjligt.

[steglund]

Till saken hör att jag tycker att OA-52 rent estetiskt är en ikonisk skapelse, olik allt annat på högtalarmarknaden. Om de sedan anses vara vackra eller eleganta, det är en smaksak. Jag gillar dem, i alla fall. Har ännu inte bestämt mig för om jag tycker bäst om utseendet på OA-52 eller OA-51. Hustrun dömde ut OA-51. "Den är fortfarande en kantig låda och jag gillar inte svart och vitt." Det tycker jag nästan var ett övertramp.

[Nattlorden]

Har ännu inte bestämt mig för om jag tycker bäst om utseendet på OA-52 eller OA-51.

Man måste inte välja. Kolboxen var en fantastisk design också.

[steglund]

Har ännu inte bestämt mig för om jag tycker bäst om utseendet på OA-52 eller OA-51.

Man måste inte välja. Kolboxen var en fantastisk design också.

Kolboxen är mer än ikonisk!

[Hjalmar_Branting]

OA52.P har fått ett bra hem verkar det som,lyssna och njut.
Kan hålla med i resonemangen ovan,en skiva med platt,tråkigt ljud kan upplevas som ännu plattare på bra högtalare.
Då utan att bli sämre egentligen men upplevelsen blir lite av en besvikelse och då kan man tycka det är sämre.
Kanske lite luddigt men jag hoppas ni förstår
@Distad,time will tell men jag tror mig veta vad utfallet blir

[steglund]

Det blir bättre och roligare när du får klart 51.N paret. Det kan jag lova.

Jag får återkomma med min dom när OA-51.N är färdiga. Tyvärr lär det dröja ett tag. Wavecor-elementen som jag fick var defekta och det är osäkert hur lång tid det tar innan de kan leverera nya.

[distad]

Det blir bättre och roligare när du får klart 51.N paret. Det kan jag lova.

Jag får återkomma med min dom när OA-51.N är färdiga. Tyvärr lär det dröja ett tag. Wavecor-elementen som jag fick var defekta och det är osäkert hur lång tid det tar innan de kan leverera nya.

Defekta ? Testar de inte, innan de hamnar på hyllan... Och varför så lång tid att leverera... Och jag hoppas att du får de till slut och din "dom kommer" låter illa... Bara skämtar. Huvudsaken är att ni är nöjda sedan få knäppgöken distad gilla Wavecor och inte Purifi.

[steglund]

Defekta ? Testar de inte, innan de hamnar på hyllan...

Det spekulerades tydligen kring att elementen skadats efter att lastpallen fallit från hög höjd under transporten från fabriken, men jag vet inget säkert. Det har också talats om att det var problem med limmet till chassit.

Och varför så lång tid att leverera...

Jag antar att det är kö i fabriken i Kina. Elementet hade tydligen varit restnoterat i ett halvår innan den senaste leveransen och nu får de börja om från början, dessutom med extra noggrann kvalitetskontroll (hoppas jag). Förr eller senare, men jag klarar mig med OA-52.P så länge...

Huvudsaken är att ni är nöjda sedan få knäppgöken distad gilla Wavecor och inte Purifi.

När det gäller ljud hävdar jag att det inte finns något absolut rätt eller fel. Det finns några objektiva parametrar som går att mäta, men att bedöma helhetstesultatet är en fråga om tycke och smak. Om du tycker att Wavecor låter bättre än Purifi, då är det rätt för dig.

Nu kanske vi har hamnat lite off topic...

[Maarten]

Sådärja! Nu OA-52.P inkopplade här hemma och jag är fantastiskt nöjd! Det första och mest uppenbara som läggs märke till är hur djup och fast basen är. Subwoofern känns numera överflödig. Men det stannar inte där. De spelar väldigt rent i hela registret och det går att urskilja detaljer på ett helt annat sätt än vad jag gjort med andra högtalare. I Pink Floyds Time kan jag peka ut exakt var i rummet varje trumslag slås. Tyvärr är inte mina OA-51.N klara ännu och jag kan inte jämföra, men jag har svårt att tänka mig att de låter lika bra. Det enda tråkiga är att de är väldigt avslöjande när det gäller platta och tråkiga inspelningar. Vissa skivor är inte lika roliga att lyssna på längre.

Bilagan 20240628_171218.jpg finns inte längre

Det kan bero på ett "fel" i frekvensgång/spridning som ger energiproblem.

Om du har tillgång till EQ så kan du testa att sänka området kring 2500-4500 Hz med 1 dB eller så. Det brukar kunna ge en "lugnare" återgivning som inte är lika ansträngande.
Att luta hela frekvensgången med någon dB från 150/200 Hz till 20 kHz kan också vara nåt att testa.

Eftersom elementen du har nu har väldigt mycket lägre dist så borde det låta bättre än originalhögtalarna om energin från högtalarna är lika.

Om filtret är detsamma som Hjalles oa52.p uppmätt här, så påminner de en del om oa51.N. Utifrån olika mätningar (Carlssonkult och mina) lär de båda (oa51.N och oa52.p) ha en mer sluttande respons än andra filtervarianter för Carlsson uppmätta på Carlssonkult men samtidigt också jämnare och förmodligen lite mer korrekt.
oa52.p har förstås klart lägre distorsion än oa51.N.


Edit, så här lika mäter de vägd respons hor +40-+40 grader placerad som tänkt mot frontvägg och golv:

oa52.p_oa51.N_power-40-+40-grader.png (17.09 KiB) Visad 3557 gånger

[steglund]

Sådärja! Nu OA-52.P inkopplade här hemma och jag är fantastiskt nöjd! Det första och mest uppenbara som läggs märke till är hur djup och fast basen är. Subwoofern känns numera överflödig. Men det stannar inte där. De spelar väldigt rent i hela registret och det går att urskilja detaljer på ett helt annat sätt än vad jag gjort med andra högtalare. I Pink Floyds Time kan jag peka ut exakt var i rummet varje trumslag slås. Tyvärr är inte mina OA-51.N klara ännu och jag kan inte jämföra, men jag har svårt att tänka mig att de låter lika bra. Det enda tråkiga är att de är väldigt avslöjande när det gäller platta och tråkiga inspelningar. Vissa skivor är inte lika roliga att lyssna på längre.

20240628_171218.jpg

Det kan bero på ett "fel" i frekvensgång/spridning som ger energiproblem.

Om du har tillgång till EQ så kan du testa att sänka området kring 2500-4500 Hz med 1 dB eller så. Det brukar kunna ge en "lugnare" återgivning som inte är lika ansträngande.
Att luta hela frekvensgången med någon dB från 150/200 Hz till 20 kHz kan också vara nåt att testa.

Eftersom elementen du har nu har väldigt mycket lägre dist så borde det låta bättre än originalhögtalarna om energin från högtalarna är lika.

Om filtret är detsamma som Hjalles oa52.p uppmätt här, så påminner de en del om oa51.N. Utifrån olika mätningar (Carlssonkult och mina) lär de båda (oa51.N och oa52.p) ha en mer sluttande respons än andra filtervarianter för Carlsson uppmätta på Carlssonkult men samtidigt också jämnare och förmodligen lite mer korrekt.
oa52.p har förstås klart lägre distorsion än oa51.N.


Edit, så här lika mäter de vägd respons hor +40-+40 grader placerad som tänkt mot frontvägg och golv:

oa52.p_oa51.N_power-40-+40-grader.png

Det är just "Hjalles" OA-52.P som jag har övertagit. Han går vidare och satsar på OA-52.PB.

[avr7000]

Sådärja! Nu OA-52.P inkopplade här hemma och jag är fantastiskt nöjd! Det första och mest uppenbara som läggs märke till är hur djup och fast basen är. Subwoofern känns numera överflödig. Men det stannar inte där. De spelar väldigt rent i hela registret och det går att urskilja detaljer på ett helt annat sätt än vad jag gjort med andra högtalare. I Pink Floyds Time kan jag peka ut exakt var i rummet varje trumslag slås. Tyvärr är inte mina OA-51.N klara ännu och jag kan inte jämföra, men jag har svårt att tänka mig att de låter lika bra. Det enda tråkiga är att de är väldigt avslöjande när det gäller platta och tråkiga inspelningar. Vissa skivor är inte lika roliga att lyssna på längre.

20240628_171218.jpg

Det kan bero på ett "fel" i frekvensgång/spridning som ger energiproblem.

Om du har tillgång till EQ så kan du testa att sänka området kring 2500-4500 Hz med 1 dB eller så. Det brukar kunna ge en "lugnare" återgivning som inte är lika ansträngande.
Att luta hela frekvensgången med någon dB från 150/200 Hz till 20 kHz kan också vara nåt att testa.

Eftersom elementen du har nu har väldigt mycket lägre dist så borde det låta bättre än originalhögtalarna om energin från högtalarna är lika.

Om filtret är detsamma som Hjalles oa52.p uppmätt här, så påminner de en del om oa51.N. Utifrån olika mätningar (Carlssonkult och mina) lär de båda (oa51.N och oa52.p) ha en mer sluttande respons än andra filtervarianter för Carlsson uppmätta på Carlssonkult men samtidigt också jämnare och förmodligen lite mer korrekt.
oa52.p har förstås klart lägre distorsion än oa51.N.


Edit, så här lika mäter de vägd respons hor +40-+40 grader placerad som tänkt mot frontvägg och golv:

oa52.p_oa51.N_power-40-+40-grader.png

De har medvetet (och delvis av nödvändighet) en lite sluttande respons.
Jag vill ha lite mera must i högtalaren jämfört med klassiska Carlssonkonstruktioner och sedan är det ju så att känsligheten i OA51.diskant bara precis räckte upp i "korrekt" nivå med den aningen mustigare återgivningen.

Stefan

[avr7000]

Sådärja! Nu OA-52.P inkopplade här hemma och jag är fantastiskt nöjd! Det första och mest uppenbara som läggs märke till är hur djup och fast basen är. Subwoofern känns numera överflödig. Men det stannar inte där. De spelar väldigt rent i hela registret och det går att urskilja detaljer på ett helt annat sätt än vad jag gjort med andra högtalare. I Pink Floyds Time kan jag peka ut exakt var i rummet varje trumslag slås. Tyvärr är inte mina OA-51.N klara ännu och jag kan inte jämföra, men jag har svårt att tänka mig att de låter lika bra. Det enda tråkiga är att de är väldigt avslöjande när det gäller platta och tråkiga inspelningar. Vissa skivor är inte lika roliga att lyssna på längre.

20240628_171218.jpg

Det kan bero på ett "fel" i frekvensgång/spridning som ger energiproblem.

Om du har tillgång till EQ så kan du testa att sänka området kring 2500-4500 Hz med 1 dB eller så. Det brukar kunna ge en "lugnare" återgivning som inte är lika ansträngande.
Att luta hela frekvensgången med någon dB från 150/200 Hz till 20 kHz kan också vara nåt att testa.

Eftersom elementen du har nu har väldigt mycket lägre dist så borde det låta bättre än originalhögtalarna om energin från högtalarna är lika.

Om filtret är detsamma som Hjalles oa52.p uppmätt här, så påminner de en del om oa51.N. Utifrån olika mätningar (Carlssonkult och mina) lär de båda (oa51.N och oa52.p) ha en mer sluttande respons än andra filtervarianter för Carlsson uppmätta på Carlssonkult men samtidigt också jämnare och förmodligen lite mer korrekt.
oa52.p har förstås klart lägre distorsion än oa51.N.


Edit, så här lika mäter de vägd respons hor +40-+40 grader placerad som tänkt mot frontvägg och golv:

oa52.p_oa51.N_power-40-+40-grader.png

Filtren i OA51.N och dessa OA52.P är nog väldigt lika i sin konstruktion och tanke....

[Hjalmar_Branting]

Det är mina OA52.P som Steglund köpt.
Mkt riktigt så är det inga stora skillnader i filter mellan de och OA51.N,enkelt sagt så är skillnaden i paritet med skillnader som man kan se mellan 51/52 i alla versioner.
Det som skiljer kanske är att i .P är det foliespolar både till bas och diskant.
Mer info om filter finns i tidigare inlägg.

Jag spelar och labbar med aktiv delning på OA52.PB,kör med dubbla NAD C-298 nu.
Bliesma T25B är en ruskigt bra diskant och tester pågår med olika branthet och delningsfrekvenser.
Lutar åt lite brantare delning för både bas och diskant men inget bestämt än.

[Maarten]

Jag vill ha lite mera must i högtalaren jämfört med klassiska Carlssonkonstruktioner och sedan är det ju så att känsligheten i OA51.diskant bara precis räckte upp i "korrekt" nivå med den aningen mustigare återgivningen.

Förstår! Har själv erfarit att sb26 är något låga i nivå för vissa applikationer. Och mer 'must' kan ibland vara bra med tanke på att inspelningar inte sällan har blivit stympade i basen och dessutom ofta är orena (vilket blir påfrestande i övre oktaver).

Mkt riktigt så är det inga stora skillnader i filter mellan de och OA51.N,enkelt sagt så är skillnaden i paritet med skillnader som man kan se mellan 51/52 i alla versioner.

Mja, det varierar kraftigt skulle jag vilja påstå .Nedan sammanställning är förvisso med mätningar under två olika omständigheter men tendenserna är tydliga och dina oa52.p liknar oa51.N (och oa51.le2) mer en de övriga:

Jmf_oa51-52-LTAS.png (52.88 KiB) Visad 3416 gånger

Det är inga små skillnader som framkommer i ovan mätningar (ffa då Carlssonkults mätningar är kraftigt utjämnade mha 'rörlig mikrofon-LTAS') och de bör vara tydligt hörbara. Utöver balansen mellan register verkar flera varianter (ej oa51.N) lida av problem med integration mellan elementen, något som Carlssonkult också påpekar.

... är konsekvens både av elementens tonkurvor och av filtrets låga ordning som ger en ganska stor överlappning mellan elementen och därmed lober i olika höjdriktningar som inte riktigt summerar..
...Den breda svackan i mitten är onödig och ger en färgad klang. ...
... Här blir man förvånad. Filtret är helt enkelt ganska misslyckat. Jämfört med version 3 får man inget annat än en påtagligt sämre tonkurva. Möjligen är här fasförhållandet mellan elementen kring delningen optimerad, jag vet inte, men det sker på grov bekostnad av tonkurvan.

Bliesma T25B är en ruskigt bra diskant och tester pågår med olika branthet och delningsfrekvenser.
Lutar åt lite brantare delning för både bas och diskant men inget bestämt än.

Intressant att se vad du landar i. Lite brantare filter ger flera fördelar men ställer nog också lite större krav på designen. Om man vill bör det finnas rätt mycket man kan göra för dessa varianter av högtalare med bra mätningar och därmed möjlighet till noggrann filterkonstruktion.

[avr7000]

Bliesma T25B är en ruskigt bra diskant och tester pågår med olika branthet och delningsfrekvenser.
Lutar åt lite brantare delning för både bas och diskant men inget bestämt än.

Intressant att se vad du landar i. Lite brantare filter ger flera fördelar men ställer nog också lite större krav på designen. Om man vill bör det finnas rätt mycket man kan göra för dessa varianter av högtalare med bra mätningar och därmed möjlighet till noggrann filterkonstruktion.

Samtida med utvecklingen av OA51.N med sitt passiva filter körde jag aktiva digitalt delade OA51 hemma med ScanSpeak Illuniator-basar och ScanSpeak diskanter.
Filter var om jag inte minns fel 12 dB/oktav till bas och 18 dB/oktav diskant med tidskorrigerat i lyssningsriktning etc. etc. Det lät väldigt korrekt och "bra".
När vi började få till ett gött Carlssonljud i OA51.N blev jag nyfiken och gick hem och fixade ett filter i DBX Venue360 för mina aktiva OA51 som motsvarade det "enklare" filter vi gjort passivt i OA51.N.
Döm om min förvåning då högtalarna plötsligt lät "goare"/"trevligare" och mer "Carlsson"....

[avr7000]

Mkt riktigt så är det inga stora skillnader i filter mellan de och OA51.N,enkelt sagt så är skillnaden i paritet med skillnader som man kan se mellan 51/52 i alla versioner.

Mja, det varierar kraftigt skulle jag vilja påstå .Nedan sammanställning är förvisso med mätningar under två olika omständigheter men tendenserna är tydliga och dina oa52.p liknar oa51.N (och oa51.le2) mer en de övriga:

Jmf_oa51-52-LTAS.png

Det jag tror Hjalle menar här är att skillnaden i konstruktion/typ av filter mellan OA51.N och OA52.P är väääldigt liten och utgörs mest av den skillnad som finns mellan OA51 och OA52 (orginal) m a p komponentvärden kopplat till väggstöd vs. vägg och golvstöd...

Stefan

[Maarten]

Aha!

Samtida med utvecklingen av OA51.N med sitt passiva filter körde jag aktiva digitalt delade OA51 hemma med ScanSpeak Illuniator-basar och ScanSpeak diskanter.
Filter var om jag inte minns fel 12 dB/oktav till bas och 18 dB/oktav diskant med tidskorrigerat i lyssningsriktning etc. etc. Det lät väldigt korrekt och "bra".
När vi började få till ett gött Carlssonljud i OA51.N blev jag nyfiken och gick hem och fixade ett filter i DBX Venue360 för mina aktiva OA51 som motsvarade det "enklare" filter vi gjort passivt i OA51.N.
Döm om min förvåning då högtalarna plötsligt lät "goare"/"trevligare" och mer "Carlsson"....

Intressant och ni har säkert lyssnat mycket och provat många varianter! Och Carlsson verkar ju traditionellt ha haft ganska 'enkla' filter som kan ge en igenkänningsfaktor.

(Dock vill jag mena att det är svårt att dra slutsatser kring påverkan från filterordning om de olika varianterna inte mäter mycket lika, dvs har samma frekvensgång och horisontell spridning, vilket i sin tur kräver exakta mätningar. Överlapp och ojämnheter i den vertikala spridningen kommer dock alltid att skilja sig med olika branthet i filter, - högre branthet ger mindre avvikelser. Det förefaller mig lite långsökt att djupare dalar och ojämnheter i vertikal spridning skulle vara att föredra framför mindre sådana annat än möjligen under speciella och ovanliga omständigheter).

[Hjalmar_Branting]

Mkt riktigt så är det inga stora skillnader i filter mellan de och OA51.N,enkelt sagt så är skillnaden i paritet med skillnader som man kan se mellan 51/52 i alla versioner.

Mja, det varierar kraftigt skulle jag vilja påstå .Nedan sammanställning är förvisso med mätningar under två olika omständigheter men tendenserna är tydliga och dina oa52.p liknar oa51.N (och oa51.le2) mer en de övriga:

Jmf_oa51-52-LTAS.png

Det jag tror Hjalle menar här är att skillnaden i konstruktion/typ av filter mellan OA51.N och OA52.P är väääldigt liten och utgörs mest av den skillnad som finns mellan OA51 och OA52 (orginal) m a p komponentvärden kopplat till väggstöd vs. vägg och golvstöd...

Stefan

Precis så!
Inte generellt mellan alla modeller/varianter,det är inte jämförbart riktigt på samma vis då några tex .LE har brantare filter än de ursprungliga OA.
OA52.P har 6/12db i filtret,helt i linje med Carlssonitiskt tänk.Enda tillägget är en Lpad för att dämpa diskanten lite.

[Chris71]

Bliesma T25B är en ruskigt bra diskant och tester pågår med olika branthet och delningsfrekvenser.
Lutar åt lite brantare delning för både bas och diskant men inget bestämt än.

Intressant att se vad du landar i. Lite brantare filter ger flera fördelar men ställer nog också lite större krav på designen. Om man vill bör det finnas rätt mycket man kan göra för dessa varianter av högtalare med bra mätningar och därmed möjlighet till noggrann filterkonstruktion.

Samtida med utvecklingen av OA51.N med sitt passiva filter körde jag aktiva digitalt delade OA51 hemma med ScanSpeak Illuniator-basar och ScanSpeak diskanter.
Filter var om jag inte minns fel 12 dB/oktav till bas och 18 dB/oktav diskant med tidskorrigerat i lyssningsriktning etc. etc. Det lät väldigt korrekt och "bra".
När vi började få till ett gött Carlssonljud i OA51.N blev jag nyfiken och gick hem och fixade ett filter i DBX Venue360 för mina aktiva OA51 som motsvarade det "enklare" filter vi gjort passivt i OA51.N.
Döm om min förvåning då högtalarna plötsligt lät "goare"/"trevligare" och mer "Carlsson"....

Är faktist inte ett dugg förvånad, det finns en god anledning till att vi tragglar på med ganska enkla men komplicerade passiva filter i OA derivaten, det går att göra betydligt snyggare med en kompetent DSP och nya element, men något går förlorat på vägen.

Mitt senaste försöka att klona en 51a med en 61a ger vid handen precis samma upplevelse, de nya 8542 elementen från 61 tillsammans med SS 913000 och lite roligare filter låter, förbannat bra och städat, precis på gränsen till för städat.

Så måste ta med dem till HiFi huset och spela lite mer och mäta ute för att förstå vilket våld jag begått på Carlsson anden eller om de bara behöver mer speltid för att lossna ordentligt.

[Maarten]

Aha!

Samtida med utvecklingen av OA51.N med sitt passiva filter körde jag aktiva digitalt delade OA51 hemma med ScanSpeak Illuniator-basar och ScanSpeak diskanter.
Filter var om jag inte minns fel 12 dB/oktav till bas och 18 dB/oktav diskant med tidskorrigerat i lyssningsriktning etc. etc. Det lät väldigt korrekt och "bra".
När vi började få till ett gött Carlssonljud i OA51.N blev jag nyfiken och gick hem och fixade ett filter i DBX Venue360 för mina aktiva OA51 som motsvarade det "enklare" filter vi gjort passivt i OA51.N.
Döm om min förvåning då högtalarna plötsligt lät "goare"/"trevligare" och mer "Carlsson"....

Intressant och ni har säkert lyssnat mycket och provat många varianter! Och Carlsson verkar ju traditionellt ha haft ganska 'enkla' filter som kan ge en igenkänningsfaktor.

(Dock vill jag mena att det är svårt att dra slutsatser kring påverkan från filterordning om de olika varianterna inte mäter mycket lika, dvs har samma frekvensgång och horisontell spridning, vilket i sin tur kräver exakta mätningar. Överlapp och ojämnheter i den vertikala spridningen kommer dock alltid att skilja sig med olika branthet i filter, - högre branthet ger mindre avvikelser. Det förefaller mig lite långsökt att djupare dalar och ojämnheter i vertikal spridning skulle vara att föredra framför mindre sådana annat än möjligen under speciella och ovanliga omständigheter).

En alternativ förklaring till (om man tillsett samma frekvensgång för de olika filtren man jämför) skulle kunna vara att Carlsson, som har en huvudlob riktad snett uppåt taket, behöver ett bredare vertikalt område utan utsläckningar, varför elementen ska sitta så tätt ihop det bara går och att man använder låga ordningstal för filter med låg fasvridning. Eller inte, i nedan bilder är det svårt att se tydliga fördelar med låga ordningstal, - det blir faktiskt fler utsläckningar:

Första ordningen, c-c-avstånd = 150 mm idealiska punktkällor 25 mm i nästan oändlig baffel



Andra ordningen, c-c-avstånd = 150 mm idealiska punktkällor 25 mm i nästan oändlig baffel



Fjärde ordningen L-R, c-c-avstånd = 150 mm idealiska punktkällor 25 mm i nästan oändlig baffel




Om vi tittar på verkliga mätningar:

Andra ordningen?, c-c-avstånd = ?? mm, oa51.N
Här kan man tydligt se att loben (som avsett) är riktad ca 30 grader uppåt. En kraftig förstärkning syns vertikalt uppåt i området 30-60 grader i mellan 700-6000 Hz, men också ganska rak frekvensgång i nollgradersriktningen (här 3 grader uppåt jämfört mot vanlig högtalare). En utsläckning syns 10-15 grader uppåt mellan 2000-3000 Hz




Fjärde ordningen L-R, c-c-avstånd = 180 mm, Räv-L
Här ser man de typiska "påfågelögonen' från LR4 vertikalt +-20 grader vid delningen 2000-2500 Hz, samt en jämn huvudlob rakt framåt och relativt kontrollerad spridning.




Ytterligare en förklaring är förstås Circle of confusion. Jag har själv råkat ut för att jag spontant tyckt att en ofiltrerad sb17nbac lät 'levande' på viss musik. Trots eller tack vare de stora uppbrytningarna, som just för detta element inte ger ökad distorsion men höga toppar i frekvensgången:



Men som sagt, för att kunna göra en rättvis jämförelse behöver frekvensgången i de olika varianterna vara mycket lika.
Ja ja, nog om detta kanske.

[Imperial-Blomman]

Intressant att du gilla nbac ofiltrerad.

[Chris71]

Tack Maarten intressanta frågeställningar och insikter som vanligt, kanske skall kidnappa dig och en mikrofon när Inferno är klara och se vad omdömet blir.

[Maarten]

Selvfølgelig Chris skal de måles op (Allting låter bättre på annat språk än svenska).

Blomman, jag vart själv förvånad över hur bra sb17cac/nbac lät färska rakt ur lådan och utan kryddning. Men såklart handlar intryck i hög grad även om inspelningarna, som så ofta brister. Och det som låter bra med en inspelning och högtalare, låter ibland inte bra med annan kombination. Ibland adderas felen och ibland tar de ut varandra. Optimalt ska ju inga fel finnas med i någon del i kedjan. Inspelningarna kan man sällan göra något åt (om man inte gör som I-or, - ekvaliserar dem) och då får man hitta en bra kompromiss som adderar i snitt så lite fel som möjligt. Tänker jag men här kan man ju tänka olika.
Denna bild är intressant, även om I-or har invänt lite mot benämningarna:

[Imperial-Blomman]

De v en lattjo kurva.