distad skrev:Visst är det Blommans jag lyssnat på, men vi behöver inte leta anledningar. Jag kommer ändå "aldrig köpa" något som kostar som P utan jag rör mig i lägre prisklasser helt enkelt oavsett vilken ekonomi man får med åren och jag nöjer mig att konstatera att jag älskar .N och jag gillar .3 starkt.
Man får ha precis vilka preferenser man vill och det är en dj-la tur att smaken är som baken annars fanns det bara en sak att inte välja mellan.
Vad många här försöker säga är dock, att Purifi har gjort något med sitt sätt att bygga högtalar element som de andra tillverkarna kommer behöva fundera ordentligt på de närmaste 10åren om de vill nå upp till likande resultat.
Jag var själv en som hade väldigt svårt att acceptera prissättning men ännu mer utseendet, till slut så svalde jag mina principer och använde öron och mikrofonen för att försöka ta reda på hur det egentligen står till, idag har jag hittills 3 par olika Purifi element som används när jag klurar på nya högtalare.
Bästa beskrivningen av vad Purifi gör är att tala om ett helt annat element, diskanter har jag alltid accepterat att de är dyra då man bara behöver 2st, så att testa Bliesma var inte lika jobbigt som att köpa det första paret Purifi.
Men jag minns det som igår när Juanth faktiskt skulle visa mig hur fantastiskt element jag köpt eftersom de skulle in i den version av 51 som han jobbade med.
Jag var vid tiden ganska nöjd med min version som använde Accuton basar och en finare SEAS diskant, egentligen var det bara filtret som behövdes filas på och att man inte kunde spela så starkt.
Juanth hade fått sin flex låda så det var enkelt att ändra saker i delningen, första lyssningen på Bliesma var lite av en besvikelse, sen stängde vi av basen och lyssnade bara på diskanten och besvikelse växte ännu mer, men när vi gjorde det omvända, lyssnade på bara basen så lät det bra tills diskanten aktiverades och då föll poletten ner.
Det ett bra element gör i en konstruktion är att fylla i den del av frekvens området där den skall vara aktiv med precis den information som musiken innehåller och inget annat.
Den där svaga och ganska oinspirerade signalen som Bliesma hade för sig själv var i kombination med basen lika upplyftande som att skänka färger till Picasso och säga nu behöver du inte måla i gråtoner längre.
Jag har med åren insett att denna egenskap delar även Purifi, de tar inte över, adderar eller sopar golvet med andra element, de gör ”bara” sitt jobb på ett sätt som varit väldigt svårt för att inte säga omöjligt med andra konstruktioner.
Att inte ta plats men ändå vara den viktigaste delen av en helhet, precis i det facket placerar jag både Bliesma och Purifi av samma anledning, man behöver inte längre lyssna på saker som inte spelades in, bara för att man vill spela upp de om och om igen.