jansch skrev:petersteindl skrev:xmag skrev:Min tunnel såg då ut nästan som din. Jag lade ner projektet efter ett tag, dels var det otympligt och dels varierade resultaten för mycket utan att ändra något. Min tanke var att jag kanske gav upp för tidigt.
Jag byggde också en mikrofon med 10 kapslar i olika riktningar. Jag skrotade det för det var något som inte fungerade, minns inte vad det var. Men jag slutar inte med skojiga experiment, det är liksom grädden på gröten.
Jag tror det räcker med 4 mätmikrofoner av högsta klass, sammansatta i speciell konfiguration samt med häftig mjukvara som beräknar alla data, för att plocka fram varje enskild ljudtryckvågs SPL vågfront med tillhörande tryckgradientvektor i varje punkt, både till riktning och till amplitud.
Vågfronten består av tangenten i varje punkt och gradienten i varje punkt, som är ljudvågfrontens utbredning i varje punkt, består av normalen/ortogonalen till tangenten i respektive punkt.
MvH
Peter
Det låter lite väl optimistiskt......
Bruel Kjaer har en "Acoustic Camera", den arbetar med
17 mikrofoner+ datorkraft och med ganska imponerande data. Man skapar en ljudbild med 640x480 "ljudpixels" upplösning.
Inte heller helt ovanligt med "microphone arrays" med 100-tals mikrofoner.
Bl.a flyg/bil/tåg- industrin är stora kunder på sådana lösningar.
Det jag skriver om gäller inkommande ljudvågor i 1 punkt där denna punkt blir Origo i en referensram med förankrat koordinatsystem. Tippar att detta koordinatsystem är fast förankrat och inte rörligt.
Vill man analysera ljudvågor i fler punkter simultant, så går det åt fler mikrofonarrangemang.
Har man dessutom ett rörligt Origo där Origo har viss hastighet så behövs nog mer komplicerade mikrofonlösningar.
Har man dessutom Origo där hastigheten kan variera d v s med acceleration, så blir problematiken etter värre.
Har man dessutom vinkelacceleration och roterande rörelse i 3 dimensioner så kan jag tänka mig att saker blir ännu besvärligare.
Har man dessutom en i rummet väldigt utspritt objekt, som ett tåg är, så kommer andra parametrar in om man skall få kontroll över ljud på spridda ställen på tåget eller från tåget. Är det dessutom höghastighetståg som går med omkring halva ljudhastigheten så kan jag tänka mig ytterligare andra problem. Flygplan har detta hastighetsfenomen också.
Klippels mätsystem med horisontellt roterande mikrofon runt ett objekt och som även rör sig vertikalt, kan man nog se som hundratals fast förankrade mikrofoner på olika platser.
Mätprocedurer är satta i förhållande till vald referensram. Det är referensramen som bestämmer hela koordinatsystemet och speciellt i vektorfält.
Är koordinatsystemets Origo med dess referensram i en fast förankrad högtalare, så mäter man utstrålad energi runt högtalaren och man kan åskådliggöra vågfrontens utbredningsmönster i tid och rum.
Däremot får man direktljud och inte tidiga reflexer.
Är koordinatsystemets Origo med dess referensram hos en fast förankrad observatör/lyssnare, så mäter man inkommande energi till lyssnaren och man kan åskådliggöra inkommande vågfronter i tid och rum. Då kan direktljud och tidiga reflexer mätas hos ljudobservatören.
Vill man simulera fast ljudkälla/högtalare + fast rum med kända rumsmått och absorptioner + ljudobservatörer på olika fasta punkter i rummet, så behöver man veta högtalarens strålningsmönster.
Sedan kan man simulera olika saker.
Man kan ha fast förankrad observatör och fast förankrade ljudobjekt.
Man kan ha fast förankrad observatör och rörliga ljudobjekt.
Man kan ha rörlig observatör och rörliga ljudobjekt.
Man kan ha rörlig observatör och fast förankrade ljudobjekt.
Dessa olika konfigurationer representerar helt olika referensramar.
Är det ett konserthus där en orkester skall spela så har man kanske 100 ljudkällor med kanske 20-30 helt olika utstrålningsmönster. Då skall det bli önskvärd akustik på samtliga lyssnarplatser samt även bra akustik mellan instrumentalisterna/musikerna så att de kan höra varandra på ett adekvat tydligt sätt när de framför Beethovens 5e pianokonsert. Är det i stället en klarinettkonsert där klarinettisten springer runt på scenen medans han spelar, så har vi ett rörligt ljudobjekt med i leken. Roterar han dessutom klarinetten runt sig själv och nedifrån och upp, så har vi även rotation och vinkelhastigheter och kanske till och med i spiralform i cirkelrörelse. Vi har ju en Svensk sådan klarinettist, som jag bedömer som världens genom tiderna främsta instrumentalist.
Då blir det lite komplicerat att mäta och simulera, även fast referensramarna inte är rörliga, förutom klarinettisten då.
Men hörseln som mätinstrument klarar det galant och kan separera samtliga musikinstrument från varandra, inklusive klarinetten med dess olika rumsförankringar i tiden. Detta sker momentant i realtid och oberoende om alla spelar samtidigt eller separat samt höra respektive instruments placering relativt varandra och deras akustiska förankring i rummet och sin egen, samt rummets storlek. Men frågan är om inte det hela i viss mån är i kombination med synen, fast återgivet genom högtalare, så kan hörseln separera de olika musikinstrumenten från varandra. Detta blir dock olika tydligt i olika högtalare.
Själv skulle jag vilja höra en konsert där allt ljus är släckt, fast hur skall musikerna då läsa sitt partitur?
Att blunda är inte samma grej. Kanske någon form av glasögon som inte släpper igenom ljus. Då måste jag gå in i konsertsalen i totalt mörker och ha assistens till min lyssnarplats. Undrar hur det skulle låta? De som är blinda vet och är hörseln intränad, så finns ganska otroligt bra skärpa.
Mvh
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
) och är vad gäller elektroakustisk återgivning mer noggrant beskrivna i ett stort antal JAES-rapporter sedan det sena 1970-talet (även om den inledande förståelsen kom något decennium tidigare). De senaste decennierna har dock kunskapen förfinats ytterligare via förbättrade mät- och simuleringsmetoder.
