Linjehögtalare - funderingar.

[schmutziger]

Kul ide,
Får jag föreslå att du gör spår i en mdf-skiva som du sen bankar fast en board i.
Då kan du testa flera olika utvidgningar och du behöver inte kommitta på samma sett som med tjockare mdf om det inte skulle bli bra.
Kanske börja med större horn än 200mm?

tex köp hem:
https://www.byggmax.se/board-2-4-mm-p10071#1225=107345

fick en throwback till projekt spåntratt pga din post
viewtopic.php?t=63565

[juanth]

Tack Maarten!!
Plockat fram min ofullbordade linjehgt med 16 TC9 element.
Vad tror ni experter om att ...

TC9.jpg

... för att minska tidiga laterala reflexer hörbara i lyssningspositionen över delningsfrekvensen 300 Hz upp till mer riktade frekvenser?
Ursäkta min slarv snabb ritning.
Är diffraktionsproblemen försumbara med denna dipol? Tar diffaktionerna ut varandra då de har motsatt fas?
Tanken är att (Waveguiden) vågledaren skall även ge hgt stöd på golvet.
Har inte monterat Waveguiden. 16 TC9 är på plats.

IMG-20250110-WA0000.jpg

JM

Spännande.
Diffraktion tar inte ut varandra vad jag vet. (Eller märkt och mätt)
200 mm motsvarar ca drygt 1,7 kHz i våglängd. Du behöver nog runda av kanterna med iaf 5cm radie för att minska diffraktion. (Dvs öka på materialet i ändarna) Ett annat alternativ kan vara gälar på väggarna i lyssningsrummet. .
Hur långt ned är det tänkt att de ska spela?

Edit…såg nu att du tänker dela vid 300 Hz, då kan du iaf behöva stöd ned mot 200 Hz i delningsområdet. Lite beroende på branthet. Kanske dela högre och ha både basar och midbasar under linjerna, alternativt dels lägre men då blir ”hornen” rätt stora.

Kanske du borde överväga att skaffa fler element och fylla helt från golv till tak?

[JM]

För långa våglängder borde ske en viss utsläckning hos TC9-dipolerna och därmed borde även diffraktionerna vara i motfas och släckas ut till viss del. Verkar vara "overkill" att runda hörnen.

TC9.jpg (465.1 KiB) Visad 1033 gånger

IMG-20250110-WA0000.jpg (176.4 KiB) Visad 1033 gånger

JM

[steven33]

Jag förstår att det är högtalaren som du vill fokusera på. Men jag kan inte låta bli och beundra din vackra utsikt över havet.

[juanth]

För långa våglängder borde ske en viss utsläckning hos TC9-dipolerna och därmed borde även diffraktionerna vara i motfas och släckas ut till viss del. Verkar vara "overkill" att runda hörnen.

TC9.jpg

IMG-20250110-WA0000.jpg

JM

Två långa kanter som båda genererar diffraktion vid samma frekvenser. Det kommer att vara hörbart och ge tonkurvan tydlig påverkan. En ledtråd till formen på tonkurva finns utanför ditt fönster.

[Maarten]

Kul om du går i mål med detta.

Ang din vinklade baffel. Spontant undrar jag över reflexer i tratten/vinkeln. Det blir ju varken en vågledare eller baffel. (Det är som att sätta högtalaren i ett hörn). Här behöver man nog testbygga och mäta (räcker med ett element). Har du möjlighet med enkel Umik?

Sen bör du fundera över passivt delningsfilter (alla simulering pekar på ett stort fall i övre register) eller nyttjande av DSP och aktiv delning samt hur elementen ska kopplas ihop, ifall 'shading' ska nyttas etc. Se nedan.

Det har skrivits mycket bra som jag tycker bör beaktas. T ex: viewtopic.php?f=3&t=71164&start=60#p2143298

Nu är det dags att fixa tid till att bygga egna högtalare. Diskussionerna i parallelltrådarna inspirerar. Det var över 30 år sedan sist. Klart ringrostig. Är insnöad på dipoler och linjehögtalare.
Då för länge sedan (>30 år sedan) byggde jag ett par linjehögtalare ett 2 x 0,01 m långt membran, 1 m bred o 2,2 m hög och med mängder med ferrit magneter (fanns inga överkomliga neodymium magneter då). Aktivt delade med Nakamichi EC-100 med JBL 15" i basen. Inget höjdarljud.
Har ett par linjehögtlare med 20 Fountek FR88EX i var sluten låda delade vid ca 180 Hz. Drygt 2 m höga. Låter så där. Något fattas. Distorsion.
Jag har ett par CBT36K line array, enligt Don Keele, som sprider ljudet lite för mycket för att passa mitt rum. För många reflexer och för tidigt.

Funderar på en klassiskt dipol med 8-utbredning mer likt mina Quad 989. Fungerar bra i stora lyssningsrummet rummet (11,5 x 5 x 5 m inklusive angränsande loft drygt 200 m^3). Nu är målet att ha perfekt ljud enbart i lyssningspositionen och mer SPL. Fanns det långa (2 m) tunnfilm högtalare med frekvens 300 -20000 skulle jag inte tveka att köpa.
Tänkt göra konstruktionen enkel med samma typ av element rak igenom över 160 Hz. Under 160 Hz har jag redan 4 x 15" Eminence Alpha 15 A/kanal i dipol konfiguration. En sluten subbas i varje hörn under 60 Hz.
Funderar på en samling Peerless 3,5" TC9FD18-08 https://hificompass.com/en/speakers/mea ... tc9fd18-08.
Avstånden mellan högtalarna blir teoretiskt för stort och diskantens direktljud kommer inte bli optimalt. Men med bara en lyssningsplats borde det gå att fixa med lite PEQ.
Finns säkert bättre element.
Tacksam för återkoppling med förslag.

JM

I ett stort rum med lång efterklangstid är det extra fördelaktigt med den stora riktverkan som en linjekälla ger, vilket gör att det låter som ett vettigt val i ditt fall.
Linjekällor är dock luriga bestar och den utdragna placeringen av elementen gör att den normala punktkälleapproximationen inte fungerar alls. Man kan glömma enkla beräkningar där man direkt summerar källstyrkan från de olika elementen.

De stora fasskillnaderna mellan elementen i mottagarpositionen gör att spänningskänsligheten faktiskt är lägre för linjekällans 16 element över ca 2 kHz än för ett enstaka element (kopplade 4/4 i serie/parallell, alltså med oförändrad total resistans). Hög riktverkan har ett högt pris, speciellt på korta avstånd, d.v.s. i det här fallet under 30 meter eller så.

För att motverka detta kan man lågpassfiltrera de yttre elementen för höga frekvenser, vilket förstås ger en viss reduktion av riktverkan, men denna kommer ändå att vara hög.

Andra typer av linjekällor och areakällor av band-, planar- och elektrostattyp, undviker frekvensgångsproblemen via extremt låg rörlig massa, vilket via en helt annan koppling till luften ger en betydligt jämnare frekvensgång. Luften framför och bakom membranet är helt enkelt betydligt svårare att flytta på än membranet självt och denna akustiska impedans är frekvensberoende på ett sätt som ofta ger en ganska jämn frekvensgång.

Nedan visas frekvensgången modellerad med FEM/BEM respektive en förenklad Matlab-modell för ett avstånd om 3 meter med maximalt kompakt monterade element. Dessa är modellererade som ideala kolvar och med en rigid baffel om 0,4x1,4 m. Förutsättningarna är en dipolkälla i fri rymd. Frekvensupplösningen är inte bättre än 1/3 oktav eftersom beräkningstiden är låååång för så pass stora källor.

Resistansen i specen ser inte riktigt ut att stämma med impedanskurvan och spänningskänsligheten. Därför användes vid simuleringen 7,7 ohm, vilket ger god överensstämmelse här. Vill man ha den mer exakta spänningskänsligheten för dessa element, får man lägga till ca 3-4 dB över ca 7 kHz, där konerna uppvisar en del resonanser.

Skillnaderna mellan BEM-modellen och den förenklade Matlab-modellen ligger framförallt i diffrationseffekter från baffeln (dipol) och till mindre del i geometrin för elementen.

Så här vackra bilder över ljudfältet kan man få fram med BEM (observera att det räcker med att modellera 1/4 av högtalaren p.g.a. symmetri). Det framgår av bilden nedan att ljudtrycksnivån reduceras mycket tydligt för en stående lyssnare, alltså med öronen placerade runt 950 mm ovanför xy-planet. Frekvensgången blir också tydligt annorlunda. Om man vill ha ett vettigt ljud även för stående lyssnare måste man höja upp högtalaren så att toppen av den översta konen sitter i öronhöjd eller högre.

Don Keele gjorde likande simuleringar. Upptill ca 1000 Hz var spridningen vertikalt rätt ok för en rak linjehögtalare. Med stigande frekvens ökade loberna markant ffa i vertkalpalnet även med 10 mm diskanter.
Nu har jag snart 16 x 2 st 3,5 tums högtalare att förhålla mig till. Mina CBT36 högtalare delas vid 1000 Hz till diskanterna.
Tanken är skippa diskanter och med PEQ skapa ett direktljud med en rak tonkurva även över 1000 Hz i lyssningspositionen och strunta i övriga positioner. Shading och fördröjning av aktuella element är primärt inte på tapeten men inte uteslutet.
Hur smal kan baffeln vara minimalt och vad tror du är optimal bredd. Konsekvenser? Laterala reflexer är inget problem i mitt rum så länge som dipolutsläckningen lateralt är dominerande.
Vad tror du händer om jag kör utan baffel och bara placerar högtalarna dikt an mot varandra och fixarar alla 16 i högtalarmagneterna?
Är mina tankar ok? Eller har jag missat något viktigt.
Har du tips på långa bandlinje källor nya eller begagnade att köpa till rimligt pris tar jag tacksamt emot tips.
Målet är rak tonkurva, ingen kompression, högre SPL än mina Quad 989 samt inte mycket sämre distorsion i en position och oförändrat optimala reflexer.

JM

Keeles simuleringar är utförda på ett liknande sätt som i den förenklade Matlab-modellen som jag använde i simuleringarna ovan. Denna metod är väldigt enkel, man delar bara in källan i en massa små element och summerar delbidragen i en given mottagarposition med hänsyn tagen till amplitud och fas. Sedan kan man förstås också flytta runt mottagarpositionerna och skapa snygga färgkartor. Om geometrin är enkel finns det t.o.m. analytiska lösningar att tillgå (integraler). BEM-lösningen är dock något helt annat via en fullständig lösning av den tredimensionella vågekvationen och inkluderar alla effekter från diffraktion till akustisk impedans.

Baffelns bredd i simuleringarna ovan är 400 mm eftersom man behöver en ungefärligen så pass bred baffel för att den inte ska vara alltför smal vid de 300 Hz som du ville ha som undre gränsfrekvens. Vill man ha lite snyggare utbredda diffraktionseffekter i frekvensled kan man med fördel göra den avsmalnande från kanske 45 till 30 cm, botten till topp. Baffellöst är alltså ej att rekommendera om du siktar på låg distorsion nedåt 300 Hz. Du lär nog behöva en förstärkare som levererar minst 40 Vrms, d.v.s. 200 W i 8 ohm för att erhålla tillräckliga ljudtrycksnivåer vid 10 kHz (högre upp i frekvens är effektinnehållet lågt för oklippta musiksignaler).

För upp till medelhöga ljudtrycksnivåer kommer du inte att nå ned till Quad 989:s superlåga distorsion i mellanregister och diskant. Jag vill minnas att elektrostatkonstruktionen där ger < 0,03 % (-70 dB) THD upp till ca 85 dB / 1 m för frekvenser över 200 Hz eller så. Dina linjekällor kommer dock att ha relativt låg THD och kunna spela betydligt högre än 989 innan lavindistorsionen sätter in.

I-or, har du simulerat/räknat på konvexa och konkava linjekällor?

Ja, men jag ser dock inte riktigt fördelarna med dessa konfigurationer annat än i PA-sammanhang för konvexa källor. En bättre lösning i hifi-sammanhang (för att göra frekvensgången i princip oberoende av mottagarposition) är att göra linjekällan så lång att den sträcker sig nästan från golv till tak och dra nytta av golv/tak-reflektionernas skapande av en virtuellt oändlig linjelängd. Det är just här Keele har snubblat en hel del i sina analyser i mitt tycke.

En konkav konfiguration blir direkt hemsk ur ett vertikalt riktverkansperspektiv, minsta förflyttning från fokalpunkten ger enorma frekvensgångsskillnader. Detta kan man ha i åtanke när man ser konkava bafflar för konventionella högtalare, liksom det faktum att man även börjar få interferensproblematik för raka bafflar i MTM- eller BMTMB-konfiguration o.s.v. när c/c-avstånden mellan elementparen överstiger ca en halv våglängd.

Alla former av spridda källor som samverkar ställer till det en hel del, även konventionella tvåvägskonstruktioner har ojämn vertikal spridning (och ofta av andra skäl även ojämn horisontell dito) runt delningsfrekvensen.

("Fasfel" är ett olyckligt begrepp som man helst bör undvika här och även i många andra sammanhang. Det är inget "fel" på faslägena för ljudtrycksbidragen från de yttre elementen, det är bara precis det fasläge som uppstår via den fördröjning som löpvägsskillnaden till mottagarpositionen ger upphov till.)

Ja, men man kan ju "fuska" med s.k. shading också, d.v.s. att man reducerar signalnivån till de yttre elementen för höga frekvenser och därmed får högre spänningskänslighet/verkningsgrad. Dock försvinner då fördelarna med linjekällans utstrålningskarakteristik (frånvaro av vertikala reflektioner). Detta har man nog gjort på samtliga kommersiella tillämpningar som jag har sett.

Möjligen kan man även få till en hygglig lösning för en bredbandig linjekälla med högkänsliga neodymiumdiskanter (de måste sitta tätt för att man ska slippa vertikal interferens när man flyttar huvudet upp och ned, därav kravet på mindre utrymmeskrävande neodymiummotorer).

I praktiken är det bara långa bandelement som fungerar riktigt bra som bredbandiga linjekällor eftersom de har lätta membran och därmed hög verkningsgrad även för höga frekvenser och dessutom är kontinuerliga strålare.

Från viewtopic.php?f=3&t=72656&p=2210699&hilit=Linjek%C3%A4lla#p2210729
OBS, fulsim i Vcad, som endast summerar bidragen från element och baffel, inte att jämföra med I-ors BEM/FEM- och Matlab-simuleringar ovan!

JM, här är då ett försök till simulering av 17 st 100mm element på en 10000mm*200mm baffel (för att till viss del emulera spegling i tak och golv). Lyssningsavstånd 2 m (det ser av okänd anledning lite 'sämre' ut på 3 m). Jag antar dock att allt är skalbart då det är linjära samband. Principen visas alltså förmodligen gott och väl.
JM, Linjekälla med öppen baffel, 3 m lyssningsavstånd. I övrigt samma förutsättningar som föregående (17 st 100 mm elements osv):

Från viewtopic.php?f=3&t=72793&start=30#p2213234

Bygg du med de elementen Juanth, om du nu redan har dem. Distorsionens toppar i bilden ovan är ca 3%, oklart vid vilket ljudtryck.


Här får ni något att suga på … och såga, för jag har ännu inte helt klart för mig hur VituixCad räkna ut allt (rums-fliken verkar inte påverka simuleringar nedan och jag vet inte hur CTA-2034A-standarden ser ut avseende rum, som finns med i VituixCad's kalkyler etc. Jag gissar dock hej vilt att tak och golv är de som visas i bilden nedan då justeringar här verkar göra skillnad):

Givetvis borde jag göra en linjekäla från golv till tak, som ju kommer att förändra bilden, men det får någon annan göra.

Tja, för mig låter det mest knasigt. Man kan förstås hålla på och definiera kurvformer hit och dit om man anser att linjekällan ska sväva fritt i rymden, men krökta linjekällor fungerar inte lika bra som fullhöga raka dito i normala rum. Detta eftersom de premisser som Keele har använt för sina simuleringar helt försummar det faktum att konstruktören har två alldeles utmärkta begränsningsytor (golv och tak) som kan utnyttjas till den raka linjekällans fördel.

Med en fullhög rak linjekälla slipper man helt problematiken med de första golv- och takreflektionerna och man behöver inte utnyttja vare sig mattor, soffbord, takabsorbent eller speciella filter-/baffelkonfigurationer som för en konventionell högtalare.

Men det som är lite intressant är att verktyget nog kan få fram det som avsågs i de första inläggen i tråden och kanske ett svar på hur IÖ o Keele tänkte?
Lyssningsavstånd är 3 m:

Rak_linjekälla, 16 st TC9-FD18-08.png

Lyssningsavstånd är 3 m:

Böjd_linjekälla, 16 st TC9-FD18-08.png

EDIT: Det var inte så mkt jobb att lägga till element för att förhoppnnigsvis komma nämre golv och tak:

OBS, denna är gjord med lyssningsavstånd 2m. För 3 m blir den snarlik, dvs lyssningsavstånd påverkar minimalt.

Rak_linjekälla, 33 st TC9-FD18-08.png

OBS, denna är gjord med lyssningsavstånd 2m. För 3 m blir den snarlik den böjda ovan, dvs lyssningsavstånd påverkar mycket.

Böjd_linjekälla, 33 st TC9-FD18-08.png

Hmm, de två mittersta ser ut ha bäst potential, varför det kanske går att komma fram även med Keele/IÖ-modellen, Om man vet rumsdimensioner och lyssningsavstånd. Men den raka linjekällan från golv till tak känns ju mer fail-proof. Kräver bara lite eq och en bättre lösning för diskanten.

Skälet ligger i förhållandet mellan akustisk resistans och reaktans, vilket för dynamiska element som har relativt hög rörlig massa medför att de ger en konstant frekvensgång när samtliga delar av membranet strålar i fas i mottagarpositionen (som för en konventionell konstruktion). När källan blir utbredd kommer dock faslägena från de olika ljudtrycksbidragen i mottagarpositionen att variera och därför faller ljudtrycksnivån med 3 dB/oktav i närfältet. I fjärrfältet, när avståndet är minst ca 10 ggr större än källans längd, är detta dock inte fallet och frekvensgången blir hyggligt konstant.

För lätta membran som bandelement balanseras dock effekterna ganska väl i närfältet när membranet är långt och smalt, vilket resulterar i en hyggligt konstant frekvensgång.

Nej, inte numer. Jag hade dock en liknande konstruktion för 25 år sedan, men all elektronik var analog. Den var försedd med långa banddiskanter, varför den bara var i behov av mycket begränsad frekvensgångskorrektion. Detta fungerar helt klart väl även i praktiken och fördelarna är som störst i akustiskt svåra/obehandlade rum. Det är mycket trevligt att kunna öka lyssningsavståndet om det behövs eftersom det då blir betydligt enklare att integrera högtalarna med normal möblering. Intressant nog låter det alltid som om ljudet emanerar från öronhöjd, vare sig man står upp eller sitter ned och dessutom med nästan identisk frekvensgång (t.o.m. stående några decimeter från högtalaren), vilket aldrig förekommer med konventionella högtalare.

[Maarten]

JM, testa ditt förslag. Nedan är ett snabbt fultest med en diskant i pappbaffel 45*60 cm vs handhållna pappskivor i vinkel (ca +-30-40 grader) ger inte så tokiga resultat som jag var rädd för:

Fultest med pappbaffel 45x80cm, rak och vinklad ca 70 grader runt diskant bc25sg.jpg (108.85 KiB) Visad 756 gånger

Som synes ger det i huvudsak mer stöd i nedre diskantregister men också lite mer oregelbundenheter.

Så kör på med din idé och justera vid behov.

[JM]

Tack Maarten!
Ser lovande ut. Krokig frekvenskurva går att fixa med PEQ. Men hur är det med distorsionen? De högre frekvenserna verkar inte var ngt problem. Mer orolig för de viktigaste frekvenserna 300-5000 Hz.

Kollade snabbt på ekvationen för koniska horn o dess konsekvenser. Alla horn verkar ge distorsion då de ger ökad verkningsgrad genom bla längden, relationen hals/munarea på hornet och expansionstyp (flare). Återges mer än 3 oktaver verkar reflexer skapa distorsion.
Deppade ihop när jag noterade att det är faktiskt är ett koniskt horn o måste ha någon form av distorsion.

Jag betraktade initialt mitt förslag med 45 graders vinkel mer som en vågledare med försumbart ökad verkningsgrad och därmed försumbar distorsion.
Fel tänk?
Måste erkänna att jag inte kommer ihåg om distorsionen för en vågledare är hörbar.

In 1925, Hoersch conducted a theoretical study of higher order modes in a conical horn, and calculated the equipres- sure contours for two kinds of modes. The results (Fig. 44) show the equipres- sure contours including both the radial and non-radial vibrations. The left part of the figure shows a pattern that resembles what Hall measured in a conical horn (Fig. 16). For a flaring horn such as the exponential, however, the higher order modes will occur at different frequencies at different places in the horn.

Skärmavbild 2025-01-22 kl. 21.34.57.png (115.65 KiB) Visad 743 gånger

Higher order modes will also be generated by rapid changes in flare, such as discontinuities, so the slower and smoother the horn curvature changes, the less the chance for generating higher order modes.
The effect of the higher order modes is to disturb the shape of the pressure wave-front, so that directivity will be unpredictable in the range where the modes occur. According to Geddes, they may also have a substantial impact on the perceived sound quality of horns.
https://www.grc.com/acoustics/an-introd ... theory.pdf

JM

[Maarten]

Jag tror inte att du i först hand behöver oroa dig för distorsionen med bred vinkelöppning i 'hornet' (och därmed svag koppling till luften). Det är såvitt jag förstår de höga ljudtrycken i smal hals eller kompressionshorn som ger kompression av luften och därmed (andratons-) distorsion. Däremot (som bilden visar) blir det ofta mängder med interferenser i horn som dessutom är frekvensberoende. Dessa ger påverkan på frekvensgången och minskar verkningsgrad/känslighet.

When the wave-length of sound becomes comparable to the dimensions of the horn, however, cross reflections can occur.

Dessa ger påverkan på frekvensgång. Olika profiler ger olika grad av påverkan. Vid snabb skumning av den kortfattade och bra artikeln du länkade till, tolkade jag den som att den på ett grovt teoretiskt plan försökte adressera dessa problem. T ex nämnde författaren den lite med avancerade tractrixprofilen.

Det fanns visst en fortsättning på den trevliga artikeln av Bjørn Kolbrek: https://audioxpress.com/assets/upload/f ... ek2885.pdf


Så se till att slutföra nu när du ändå påbörjat .

Lite mer Sudoku: Nedan är tidigare förenklade fulsim från föregående gamla inlägg (exkl elementens egenskaper) men nu med lite annan koppling för att få till lite shading och även grovt beakta impedans (har nyttjat sim av impedans från sb12pac, som är 4 ohm). Då blir det lite rakare och ger bättre känslighet/verkningsgrad men ger lite mindre karaktär av linjekälla i diskanten.

Linjekälla-68mm-16-element-3 Six-pack.png (374.11 KiB) Visad 639 gånger

Linjekälla-68mm-17-element-3 XO-schema-1.png (25.81 KiB) Visad 639 gånger

Ekvalisering behöver du säkerligen göra under alla omständigheter.

[Kraniet]

Hur blir belastningen på vardera element med en sådan koppling?

[Maarten]

Belastningen* på varje element blir inversen av hur många element som är kopplade i serie, dvs 1/3 (mittsektion), 1/4 (mellansektioner över och under mitten) och 1/6 (de tre yttersta elementen högst upp och längst ner) gentemot ett enskilt element (totalt 17 element).

* Avser spänning och acceleration som har relation till (frekvensberoende) konförskjutning. Effektbelastningen blir ovan bråkdelar i kvadrat.

Ljudtrycksmässigt ser det lite annorlunda ut pga de diskreta källorna inte summerar i fas enligt I-ors många påpekanden och att man tappar verkningsgrad i ffa högre register vilket syns som tapp i diskanten.

[JM]

Hur blir det med spridningen vid shading?
Keele använde shading o tidsfördröjning för att skapa kraftigt bredare och homogenare spridning.
Nu vill jag kraftigt riktat ljud till lyssningspositionen utan tidiga reflexer från laterala väggar. I tänkt positionering blir det ca 2,5 m ortogonalt till närmaste laterala vägg.
Har flera äldre mini-DSP bla en mini-DSP med 8 utgångar.

JM

[Maarten]

Hörrudu, poängen med mina sista inlägg var att du skulle plocka upp verktygen och börja bygga, inte ställa nya frågor. . För du kommer nog inte att få mer fullständiga svar än de I-or har skrivit och där det finns identifierade brister och kompromisser med de vägval du (och förmodligen även Keele) gjort:

I ett stort rum med lång efterklangstid är det extra fördelaktigt med den stora riktverkan som en linjekälla ger, vilket gör att det låter som ett vettigt val i ditt fall.
Linjekällor är dock luriga bestar och den utdragna placeringen av elementen gör att den normala punktkälleapproximationen inte fungerar alls. Man kan glömma enkla beräkningar där man direkt summerar källstyrkan från de olika elementen.
..
Keeles simuleringar är utförda på ett liknande sätt som i den förenklade Matlab-modellen som jag använde i simuleringarna ovan. Denna metod är väldigt enkel, man delar bara in källan i en massa små element och summerar delbidragen i en given mottagarposition med hänsyn tagen till amplitud och fas. Sedan kan man förstås också flytta runt mottagarpositionerna och skapa snygga färgkartor. Om geometrin är enkel finns det t.o.m. analytiska lösningar att tillgå (integraler). BEM-lösningen är dock något helt annat via en fullständig lösning av den tredimensionella vågekvationen och inkluderar alla effekter från diffraktion till akustisk impedans
...
Alla former av spridda källor som samverkar ställer till det en hel del, även konventionella tvåvägskonstruktioner har ojämn vertikal spridning (och ofta av andra skäl även ojämn horisontell dito) runt delningsfrekvensen.

Horisontell spridning från linjekälla blir stor så laterala reflexer lär du få. (Vill du minska dem får du skaffa stora panelhögtalare eller stora horn, - tänk stora strålande ytor = mer riktat ljud). Den vertikala spridningen blir generellt liten med linjekälla, men när man gör som jag gjort, blir den dessvärre mer frekvensberoende pga att de mittre elementen står för en större del av ljudutstrålningen. Det är väl därför I-or har rekommenderat långa band.

[xmag]

Jag förstår att det är högtalaren som du vill fokusera på. Men jag kan inte låta bli och beundra din vackra utsikt över havet.

Tänkte samma sak! Otroligt vackert!