Album utan ett svagt spår - finns de?

[Calleberg]

Roligt med inspel. Det är en hel del album jag inte inte har lyssnat på.

Jupp, men lite det fuskas en del med kriteriet , inte för att det spelar nån roll kul ändå.

Jag har t.ex uteslutit dessa eftersom man kan hitta nån enstaka blindgångare bland spåren.

Black Album

dasi87l-f80699af-f594-4c06-8f09-5621c178354d.png (1.69 MiB) Visad 2071 gånger

FOTL.jpg (115.51 KiB) Visad 2071 gånger

[Conny]

Simon And Garfunkel- Bridge over troubled water (1970)
ELO- Face the music (1975)

[goat76]

Inte för att typen av music tilltalar gemene man, men albumet Goat (vilket mitt forumnamn är taget från) av The Jesus Lizard är väldigt starkt rakt igenom.


1. För den jazz-intresserade så är det nog ganska tydligt att första låten Then Comes Dudley är inspirerad av låten Great Expectation av Miles Davis.

2. Andra låten Mouth Breather är en intensiv låt med en skön känsla av "baktakt" på trummorna viket ger låten ett speciellt "häng". Texten i låten är inspirerad av när Britt Bratfort (trummis i bandet Slint och ett tag i bandet The Breeders) lånade Steve Albinis hus när Steve var bortrest över en längre tid. Britt hade hunnit med att tappa bort nyckeln till huset så han hade krossat en ruta för att ta sig in, och han hade även lyckats ha sönder någon vattenledning vilket orsakat en översvämmning i källaren. Steve Albini återberättade dessa händelser för sångaren i The Jesus Lizard David Yow, där Steve beskrev Britt med meningen "Don't get me wrong he's a nice guy, I like him just fine, but he's a mouth breather".

3. Låten Nub är slide gitarrernas slide-låt, både jazzig och med punkigt driv på en och samma gång.

4. Låten Seasick handlar om någon stackars person som hamnat långt ut i havet men som lyckligtvis kan simma. Om man lyssnar på instrumenteringen så hör man att allt ett gung som påminner om vågor på havet, så låtens text var nog väldigt inspirerad av den takten och känslan.

5. Monket Trick är enligt sångaren den absolut bästa låten bandet någonsin gjort. Gitarristen Duane Denison hade kommit på så många riff som fungerade väl till den malande basgången så han frågade basisten David Wm. Sims vilken han föredrog, han svarade: "använd dem alla!".

6. Låten Karpis har ett roligt melodiöst gitarr-riff som driver låten igenom, och även om musiken The Jesus Lizard spelar är noise rock så hör man tydligt att Denison är en skolad jazz-gitarrist.

7. Låten South Mouth anspirerar tydligt på kvinnors dragningskraft, "wiggling waistlines" har nog lockat många män...

8. Lady Shoes är en vild och intensiv låt med sköna taktförändringar hårt drivet av trummisen Mac McNeillys påhittighet för att skapa driv (och iblan lugn) i låtarna. Texten är en ganska sjuk hisoria om man kan lyckas tolka David Yow's sätt att sjunga (han anväder för det mesta rösten mer som ett slags instrument än något man skulle kunna kalla skönsång).

9. Den lite lugnare låten Rodeo In Juliet fungerar väl som en mjuklandning efter en ganska intensiv "album-resa".


Det remastrade albumet som återfinns på Tidal och de andra streamingtjänsterna har några ytterligare extraspår utöver de nio spåren som återfinns på första släppet.

Produktionen är rå med väldigt lite efterhands-processing vilket kanske inte tilltalar alla audiofiler med vana att höra lite mer tillsnyggade ljudproduktioner, men många band uppskattade det mer dokumenterande sätt med väldigt lite handpåläggning som präglade de inspelningar och mixar Steve Albini gjorde.

The Jesus Lizard - Goat
https://tidal.com/browse/album/61691194?u

[I-or]

Jag accepterar en halvkass låt som ett olycksfall i arbetet när övriga låtar är bra. Dessutom bör det betonas att albumen nedan inte nödvändigtvis behöver innehålla de allra bästa låtarna utan bara att (i princip) inga låtar är svaga - åtminstone innan skivbolagen bestämde sig för att återutge albumen i "Expanded Edition" eller liknande. Jag har uteslutit samlingsalbum samt livealbum och vissa artister har förstört sina chanser genom att göra, förvisso fantastiska, dubbelalbum som av naturliga skäl alltid innehåller några svaga låtar.

De album som jag med dessa kriterier kan dra mig till minnes är i kronologisk ordning:

David Bowie - The Rise And Fall Of Ziggy Stardust And The Spiders From Mars
Supertramp - Crime Of The Century
Pink Floyd - Wish You Were Here
Bob Marley & The Wailers - Exodus
Steely Dan - Aja
Supertramp - Breakfast In America
Toto - Toto
Flash And The Pan - Flash And The Pan
Gino Vannelli - Brother To Brother
Toto - Hydra
Earth, Wind & Fire - I Am
Michael Jackson - Off The Wall
Delegation - Eau De Vie
Quincy Jones - The Dude
Level 42 - Level 42
Toto - Toto IV
Michael Jackson - Thriller
Koinonia - More Than A Feelin'
James Ingram - It's Your Night
Camel - Stationary Traveller
Al Jarreau - High Crime
Sade - Diamond Life
Dire Straits - Brothers In Arms
Daft Punk - Random Access Memories
Maroon 5 - Red Pill Blues

Även om jag inte håller med p.g.a. lite för stora inslag av aningen oinspirerad hästjazz på sina ställen skulle I-ora definitivt vilja ta med:
Eagles - Hotel California


Noteras bör att Quincy Jones producerade inte mindre än fyra av albumen (han hade en otrolig förmåga att koka soppa på en spik ibland).

Som en allmän kommentar kan man lägga till att superartister som framförallt The Beatles men även Elton John, Stevie Wonder m.fl. förvisso skapade massor av oerhört bra låtar men att dessa spreds ut över alldeles för många album. Några av artisterna i listan ovan gjorde å andra sidan i stort sett ingenting som var bra utöver just det albumet. Ibland är det uppenbarligen bara så att stjärnorna står helt rätt.

[Max_Headroom]

Propaganda - Whishful thinking
Depeche Mode - Violator
Depeche Mode - Some Great Reward
Frankie Goes to Hollywood - Welcome to the Plessuredome
Frankie Goes to Hollywood - Liverpool
Act - Laughter, Tears and Rage
Tears for Fears - Songs From the big Chair
Heaven 17 - The Luxury Gap
Pet Shop Boys - Introspective
Blue for Two - Blue for Two
Koop - Waltz for Koop
Malcolm McLaren - Waltz Darling
OTT - Heads
OTT - Skylon
Nina Hagen Band - Nina Hagen Band
Nina Hagen - Unbehagen
Heather Nova - Blow
Gary Numan - Jagged
Kim Wilde - Select
Lustans Lakejer - Uppdrag i Genève

Fan, jag skulle kunna sitta och skriva hela kvällen. Skivhyllan är ju full med heta wax.

[Conan]

Album jag inte sett i tråden än och som definitivt platsar:

Björk - Debut
Taylor Swift - Red
The Clash - London Calling

[petersteindl]

Bo Hansson - Sagan om ringen.

[eljulio]

Så otroligt trevligt denna tråd utvecklade sig. Här finns en hel del att lyssna in sig på som jag inte hade koll på tidigare.

[Max_Headroom]

NASA - Rememering the future
Lisa Nilsson - Himlen runt hörnet
The Police - Regatta de Blanc

[reference_joel]

Bo Hansson - Sagan om ringen.

Magiskt bra skiva

[I-or]

NASA - Rememering the future
Lisa Nilsson - HImlen runt hörnet
The Police - Regatta de Blanc

Himlen runt hörnet var ett av många album som var mycket nära att hamna även på min lista, men föll på målsnöret. Kanske borde det ha varit med, då det är Mauro Scoccos allra starkaste insats och Lisa Nilsson själv har förstås aldrig kommit i närheten vare sig förr eller senare (även om den otacksamma surpuppan numer gnäller över detta album som skapade hennes karriär i nästan varje intervju ).

[I-or]

Jag har alltid varit intresserad av musikhistoria och finner det oerhört intressant att veta vilka som faktiskt har skapat musiken. Ända fram till det senaste millennieskiftet hade studiomusiker ofta ett stort inflytande på slutprodukten ("they gave us a sketch, but we hade to finish the painting"). Jag kollade därför vilken musiker som är vanligast förekommande ovan. Något oväntat visade det sig vara Totos Steve Porcaro (keyboard, synthprogrammering) som deltar på inte mindre än 7 album.

Detta är särskilt tänkvärt, då han vanligen räknas som den kanske minst begåvade musikern i Toto, långt efter supertrummisen Jeff Porcaro och supergitarristen Steve Lukather som spelade på något tusental album vardera men "bara" mäktar med 4 respektive 6 album här.

För låtskrivandet har vi det brittiska superproffset Rod Temperton som har totat ihop åtskilliga melodier, vilka sträcker sig över 4 album även om Steve Porcaro åtminstone på papperet tangerar detta genom att på något sätt krångla sig in på 4 album - ett par gånger med en enda låt och i praktiken bidrog han oftast bara med mindre delar i Totos låtar.

Quincy Jones producerade som tidigare nämnts 4 album.

Att denna studie skulle sluta med att Steve Porcaro smyger sig fram som total "Musikmästare" genom en förstaplats och en delad förstaplats, förvisso i mycket hög grad beroende på hur "tävlingsreglerna" är utformade, är ingenting annat än fullständigt otroligt.

[Almen]

Jag har alltid varit intresserad av musikhistoria och finner det oerhört intressant att veta vilka som faktiskt har skapat musiken. Ända fram till det senaste millennieskiftet hade studiomusiker ofta ett stort inflytande på slutprodukten ("they gave us a sketch, but we hade to finish the painting"). Jag kollade därför vilken musiker som är vanligast förekommande ovan. Något oväntat visade det sig vara Totos Steve Porcaro (keyboard, synthprogrammering) som deltar på inte mindre än 7 album.
[---]
Att denna studie skulle sluta med att Steve Porcaro smyger sig fram som total "Musikmästare" genom en förstaplats och en delad förstaplats, förvisso i mycket hög grad beroende på hur "tävlingsreglerna" är utformade, är ingenting annat än fullständigt otroligt.

Ja, kul! Han är något av en doldis men en "musician's musician", som man brukar säga.

Musiker som Victor Feldman och Greg Phillinganes hamnar väl högt upp också.

[Almen]

The Police - Regatta de Blanc

Visst! Och även Synchronicity, deras sista album.

P.S. "Reggatta de Blanc"

[I-or]

Ja, kul! Han är något av en doldis men en "musician's musician", som man brukar säga.

Musiker som Victor Feldman och Greg Phillinganes hamnar väl högt upp också.

Studiomaffiamusiker som framförallt Greg Phillinganes (keyboards), Jerry Hey (trumpet), Paulinho Da Costa (slagverk) och Jay Graydon (gitarr) spelar på många av albumen och betydligt fler av the usual suspects deltar i ganska hög omfattning.

Dessutom spelar kanadensaren David Foster, kanske mest känd som extremt framgångsrik låtskrivare och länge skivbolagsordförande (Verve Records) samt TV-personlighet, keyboards på många av albumen.

[Ayrton]

Fyller på.

Mike Oldfield-Crises
Meat Loaf-Bat out of hell. Kass inspelning dock.
Bruce Springsteen-Born in the USA
Boston-Boston
Queen- The game

[sportbilsentusiasten]

Deep Purple - Machine Head (1972)

Samt de två som kom innan!
En helt oslagbar trippel

Återkommer med fler album

[PekkaJohansson]

Hur kunde jag glömma Marillion och "Misplaced childhood"? Detta mästerverk kan för övrigt inte spelas på annat sätt än från början till slutet!

Med vänlig hälsning

Pekka

[Max_Headroom]

Egentligen kan man ta in vilket album som helst med Fluke i den här listan. Men jag väljer ett:

Fluke - Puppy

Dessutom fattar jag inte varför ingen har nämnt Peter Gabriels "So" ännu. "Us" plattsar ju också.

[Calleberg]

Kent, Vapen och Ammunition.

888751162815-1080x1080.jpg (83.5 KiB) Visad 1819 gånger

[petersteindl]

Händels Messiah Trevor Pinnock.

[tordnilsson]

Jag håller Anita Baker högt, Albumen "Compositions " och "Rapture" är mina favoriter.

[eljulio]

Administration och jobb hemifrån idag möjliggör att börja beta av alla fina tips. Just nu Rush 2112 som verkar vara väldigt bra! Och dessutom bra ljud. Tackar!

[ottovonkopp]

Återupptäckte ett av sena 70-talets mest underskattade album igår kväll.

City Boy - The Day The Earth Caught Fire

[Almen]

Dessutom fattar jag inte varför ingen har nämnt Peter Gabriels "So" ännu. "Us" plattsar ju också.

Ja, honom glömde jag! Men jag går bakåt i tiden i stället: 3, 4 och So.

[Nattlorden]

Tori Amos - Boys for Pele
Sarah McLachlan - Fumbling Towards Ecstasy

[Almen]

Inspirerande tråd! Här kommer mer...

Eva Dahlgren - Ung och stolt (1987)
Thomas Di Leva - Rymdblomma (1989)

Tori Amos - Little Earthquakes (1992) och Under the Pink (1994)
Radiohead - OK Computer (1997)

[Morello]

Vore det inte ännu roligare om vi fokuserade på album utan svaga spår och som dessutom håller högklassig ljudkvalitet.

Jag börjar med att nominera Michael Ruff, "speaking in melodies".

Albumet är genomgående starkt och som lax på löken spelar svensken och slagverksöverdängaren Per Lindvall trumma.

[I-or]

Administration och jobb hemifrån idag möjliggör att börja beta av alla fina tips. Just nu Rush 2112 som verkar vara väldigt bra! Och dessutom bra ljud. Tackar!

En liten utvikning kan kanske vara av intresse här eftersom du avslöjar dina böjelser.

Om man gillar den kanadensiska symfonirockgruppen (progressive rock på engelska) Rush så gillar man inte sällan den likaledes kanadensiska symfonirockgruppen Saga ännu mer (kanadensarna själva håller i allmänhet Saga högre). Tyvärr har gruppen inte givit ut något helgjutet studioalbum, men livealbumet In Transit innehåller inga svaga låtar och är dessutom hyggligt välljudande för livesammanhang.

51RSJmryD-L._SL1000_.jpg (27.32 KiB) Visad 1656 gånger

[Morello]

Saga hamnar alltid i skuggan av Rush, då Rush hade toppklasstrummisen Neil Peart, vem ej går att jämföra med Steve Negus!